Fotoklotter. Ett slags fotografiskt skissblock, där mina infall är en inbjudan till diskussion.

Det sitter ingen uggla i min pil....

Nähä och vad är det med det då? , tänker ni kanske.

Det sitter ingen örn i min björk heller...

Och inte skriver jag något blogginlägg om det!

                                                                                                                                                                     

            Men så här års har det alltid suttit en kattuggla i vår pil.

En uggla, som efter några dagar brukat visa, att det dessutom suttit några små uggleungar i trädet.

                                                                                                                                                                                      

I trettio år har vi bott i huset och inte minst i trädgården.

Alla år fram tills i fjor har vi årligen kunnat njuta av uggleungar.

Alla år har det utvecklats på samma sätt.

Under vintern sitter ugglorna på husets gavelfasad.

Tämligen väl dolda av murgrönan.

Tidigt på våren lämnar en av dem denna position för att framåt mitten av maj återfinnas i en halvgammal pil i trädgårdens centrum.

Där har den suttit, medan jag har passerat under den åtskilliga gånger.

Ibland bara passerat men ibland stannat upp och kikat upp i den trassliga kronan, undrande om det fanns något annat än den ensamma ugglan...

De senaste åren har samma scen spelats upp.

 Efter att ha sett ugglan några dagar, har jag stannat upp och kikat på henne (?).

Hon (?) har lyft på ett ögonlock och kikat ner på mig och jag har frågat, om hon möjligen har några ungar i år att visa upp.

Efter en kort stund har hon vänt bort huvudet eller blundat igen och jag har lämnat henne.

Efter ytterligare någon dag med omväxlande 'ointresse' från min sida och några tillfällen, där jag försökt se om det fanns något mer än den ensamma ugglan har ugglan, som vi kallat 'Ugglemor',  först tittat på mig och därpå vridit huvudet uppåt kronan.

Hennes blick visande några små duniga knytt, som jag sedan kunnat följa under några korta veckor.

Efter att ha vinglat omkring i pilen, har de sedan flyttat över i de höga och (då) täta lövträdens kronor och oftast varit svåra att se.

Men deras gnällande efter mat har avslöjat dem och om inte de själva gjort det, har de andra fåglarnas varningsläten berättat var de funnits.

Trots det, svåra att se och ännu svårare att fotografera.

Luckor i lövverket har dock gett mig några fototillfällen.

Barnen har tyckts lika odramatiskt nyfikna som sina föräldrar.

Föräldrar, som alltid suttit alldeles i närheten, bevakat sina små och kollat mina förehavanden.

Till synes helt obekymrade om mitt intresse för deras avkomma.

Men om  någon främmande dykt upp i närheten, så lämnade föräldern omedelbart platsen och när ungarna kunde flyga, följde de efter.

Vi har alltid undrat var boet fanns och eg. trott, att det var i någon av de gamla kastanjerna längs bygatan men numera tror vi nog, att det fanns just i pilen.

Hur som helst passerade maj månad i fjor utan att någon uggla satt där.

Den satt i ett av de numera döda träden och några ungar syntes inte till.

I år har ugglan lämnat sin plats på husgaveln men (ännu?) inte dykt upp i pilen.

Kanske är det generationsskifte eller kanske har miljön i vår trädgård (och runtom) förändrats till det sämre för ugglorna.

Flera av de gamla träden har dött eller fallit omkull i höststormarna och många stora grenar har knäckts.

Eller kanske har sorkarna blivit så få, att de inte kan föda en ugglefamilj...

Så istället för nytagna bilder på charmiga ugglebarn, visar jag några av tidigare års foton.

Besviken över förlusten men desto gladare över de upplevelser jag haft och de bilder jag ändå har.

Inlagt 2015-05-25 10:23 | Läst 5738 ggr. | Permalink

"Underbara dunbollar och en sådan förmån att få följa dem på nära håll. Bilden där en kikar ner på dig är helt underbart söt. Får hoppas att de kommer tillbaka till dig. Vi har ugglor på landet, oftast har vi bara hört dem i mörkret men ett pr så fick vi förmånen att se ungarna på nära håll och även senare när de flög omkring mellan träden. Mamman lockade och ungarna följde efter."


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Härligt! Många riktigt fin bilder ugglan, och trevlig berättelse därtill! Högsta poäng..!
Hälsn!
Svar från Karuzzell 2015-05-25 13:29
Jag tackar för dina fina ord och höga poäng!
Ha det gott!
Eva
Vilken underbar blogg, men synd om dom inte återkommer !
Du har verkligen haft fantastiska möten med dessa härliga individer och en hel radda sköna bilder !
Erkänner ännu en gång att jag blir lite avundsjuk :-)
Ugglor är inget jag har fullt av i mina mappar. Men för några år sedan hade vi lappugglor några km, hemifrån. Väldigt orädda så då blev det en hel del bilder. Och det var faktiskt dom som startade mitt intresse för fåglar.
ing-marie
Svar från Karuzzell 2015-05-25 13:31
Tack Ing-Marie!
Så roligt, att du gillade inlägget! Ugglorna är nog kvar i trädgården. Vi ser och hör dem då och då men några ungar har vi inte upptäckt.
Lappugglor! Nu är det jag, som blev avundsjuk. Jag har bara sett sådana på Järvsö zoo och det var ingen höjdarupplevelse. Lappuggla är en av de arter jag allra helst skulle vija se och fotografera men de lär inte finnas i min närhet. Vilken tur, att du träffade på dem, så ditt intresse väcktes.
Ha en bra vecka!
Eva
Helt fantastiska bilder och berättelse! Vad kul att du delar med dig av detta!
Svar från Karuzzell 2015-05-25 13:32
Väldigt roligt, att du uppskattade inlägget och lät mig veta. Det uppskattas verkligen. Tackar!
Eva
Hej,
Vilken underbar berättelse i ord och bild. Det är hög klass, ni andra fotografer se och lär. Det här är nivån man skall sträva efter i en naturblogg.
Med beundran
Bob
Svar från Karuzzell 2015-05-25 13:32
Oj, lätt generad niger och tackar jag. Tacksam för dina fina ord men generad, eftersom det ju bara är några bilder från min trädgård.
Med tacksamhet
Eva
Vilka fantastiska möten du haft under åren.
Så kul att jag fick ta del av dina tankar och fina bilder.
Tack
Marianne
Svar från Karuzzell 2015-05-25 13:42
Det har varit några riktigt fina upplevelser, som jag alltid kommer att minnas. Några med foton andra bara i mitt huvud. Som första sommaren när vi inifrån huset kunde se ugglorna, som då var riktigt många, sitta på rad på verandans tak på kvällarna. Vi hjälpsådde den glesa gräsmattan framför huset men småfåglarna plockade alla fröna. Då satte vi ut en vätte i form av en berguv och kunde kort därefter se, hur kattugglorna 'dansade' runt vätten, för att till slut våga sig fram i ett litet utfall. Upplyfta av framgången landade till slut en av kattugglorna på vätten i triumf. Det var en syn vi aldrig kommer att glömma. Tyvärr ägde jag ingen kamera då.
Tack för din kommentar!
Eva
Roligt att läsa, roligt att se. Det är lätt att bli bortskämd när man läser din blogg! / Björn T
Svar från Karuzzell 2015-05-26 21:07
Säkert lika roligt, att läsa din kommentar!
Eva
Nej men Eva tänk vad du varit med om tillsammans med ugglemor och hennes ungar de små söta mjukisarna.
Vilka bilder tillika. Lycklig om jag varit ägare till en enda sådan som jag tagit för det hade inneburit jag fått se en live.
Uggleklubben hade vi på arbetet mitt. Gav alltid bort en uggla när en ungjurist slutade.
Klok som en uggla kan du väl intyga är sant.
Fler bilder du måste ha i din bok. Jag beställer en.
Tittar en gång till måste det. Sorg måste ni ha nu. Bildens betydelse visar du här.
Ha det mysigt ...
Gun-Inger
Svar från Karuzzell 2015-05-26 21:10
Tack du rara! Ja, vi fick upplevelser vi aldrig drömt om. Bilderna är väl ... sådär. Ugglors intelligens lär trots myterna inte vara exceptionell men mysfaktorn desto högre. Om det skulle bli en bok ska du få en!
Ha det mysigt du också!
Eva
Vilka härliga ugglebilder Synd att de inte kom i år Fin berättelse Snyggt fotat Ha det gott : ) // Gert
Svar från Karuzzell 2015-05-26 20:59
De är nog här men varken syns eller hörs. Och några ungar har vi tyvärr inte sett. Roligt om du gillade de gamla bilderna.
Ha det bra du också!
Eva
I sanning många riktigt fina o roliga bilder, uggleungar är ju supergulliga, man blir glad av att titta på dom, mycket bra! Må gott, LO
Svar från Karuzzell 2015-05-26 21:02
Tackar ödmjukast! Uggleungar kan kanske inte direkt anses vara 'söta' men desto charmigare. Små ruggiga troll, som man definitivt blir glad av att se. Roligt, att du uppskattade dem!
Tack och hej och må gott du ock!
Eva
UNDERBARA bilder och härligt att läsa!!!! Vilka fantastiska naturupplevelser du får vara med om...och dessutom utan att fara världen runt.
Svar från Karuzzell 2015-05-26 21:05
Stort tack! Min värld är liten men nog finns det tillräckligt att njuta av. Lite av min livsfilosofi, även om jag hjärtans gärna skulle vilja ta del av den lite större världen också...
Må gott i din egen lilla värld!
Eva
Oj oj oj vilka mysbilder. Mycket njutbara för ögonen och vilket trevligt sällskap ni fått njuta av.
Svar från Karuzzell 2015-05-26 21:06
Ja, det var tider det......
Roligt, att du också gillade det!
Ha det bra!
Eva
Fantastiskt fina bilder du tagit på ugglorna. Grattis till en härlig naturupplevelse. Har själv aldrig sett ugglor i det fria.
/ Nilla
Svar från Karuzzell 2015-05-28 19:40
Jag tackar för din kommentar och jag är också mycket tacksam för att jag fått ta del av detta. Ute i skogen har jag sett ugglor vid några tillfällen men då har jag aldrig hunnit få upp kameran i tid för att få skarpa bilder. Jordugglorna i våras var naturligtvis också väldigt roliga att få uppleva. Men det finns mycket kvar att längta efter.
Ha det bra och jag hoppas, att du också kommer att få se ugglor i det fria! Det är ju där de ska vara.
Eva
Underbara dunbollar och en sådan förmån att få följa dem på nära håll.
Bilden där en kikar ner på dig är helt underbart söt.
Får hoppas att de kommer tillbaka till dig.
Vi har ugglor på landet, oftast har vi bara hört dem i mörkret men ett pr så fick vi förmånen att se ungarna på nära håll och även senare när de flög omkring mellan träden. Mamman lockade och ungarna följde efter.
Svar från Karuzzell 2015-05-28 19:22
Så roligt, att du också fått ta del av denna upplevelse! Jag tror, att ugglorna finns i närheten men om man inte vet precis var man ska leta efter dem, är de svåra att se. Nu när trädens kronor slutit sig är det nästan omöjligt. Om det funnits ungar borde vi ha hört deras gälla skrik efter mat på kvällarna men det har vi inte.
Ha det bra!
Eva
Fantastisk bildserie och fin berättelse. Förstår att du saknar dem och de återkommer kanske en dag :-)
Du har haft många fina upplevelser av dem och också återgett dessa med dina fina bilder - tur att vi kan föreviga dessa möten!

Hälsningar/Kirsten
Svar från Karuzzell 2015-06-01 13:44
Varje dag när jag går runt i trädgården tar jag ett djupt andetag och hoppas, att de ska sitta där, precis som de alltid gjort men tyvärr tror jag, att det är ett avslutat kapitel. Det finns fortfarande ugglor i trädgården men (troligen) inga ungar. Vi kan bara spekulera över anledningen och hoppas på det bästa. Trots alla gamla träd ska vi i alla fall sätta upp en eller flera holkar inför nästa år. Minnena kommer alltid att finnas och med hjälp av fotona kommer de inte att blekna lika fort.
Ha en skön vårvecka!
Eva