Den vår de svage kalla höst

Det är ingen ovanlighet, att enstaka sommarblommor gör ett försök att blomma om,

när hösten är mild i Skåne.

Men att fotografera midsommarblomster i mitten av oktober hör ändå inte till vanligheterna.

Nu fann jag ett oemotståndligt parti midsommarblomster i dikeskanten.

Tog mig dit i solnedgången och hann föreviga dem på lite olika sätt,

innan solen damp ner under horisonten.

Jag hoppas, att solen behagar komma fram fler kvällar, för jag hade gärna lekt lite till med dem.

Tilläggas bör kanske, att de nog är resultatet av att ett vägarbete triggat igång dem så här sent på året.

In the green

En term, som används i trädgårdssammanhang, för att beskriva att vissa växter bör flyttas medan de är i växt, dvs gröna.

Men för mig har det övergått till att vara liktydigt med att befinna sig i Naturen.

I spenaten, i fält, i terränglådan eller något annat beroende på vilken vokabulär man nyttjar.

I det gröna, där jag trivs allra bäst.

Hemma vid datorn gillar jag, att titta på bilder.

Gröna såväl som ickegröna. Egna såväl som andras.

Och jag tycker, att det är roligt, att sätta ihop bilder på olika teman. Ibland färg.

Här är en samling gröna bilder.

Kronornas rike

.

Uråldriga träd med överdådiga kronor och hjortdjur, också de med imponerande kronor,

har jag redan visat en del av.

men här är en bukett med hjortkronorna i fokus.

När man är ute i skog och mark tycker man sig ofta se djur både här och där.

"Djur", som oftast visar sig vara grenar eller stubbar.

 Det här är "äkta vara".

Mest dovhjort.

men också en också en och annan kronhjort.

Som synes många dovhjortsskovlar i fokus.

De är helt enkelt flest men också för att jag nog tycker, att de häftigare än kronhjortens i och för sig imponerande krona.

"Jaså, det tycker du..."

Del 2

av vår rekningstur i Dyrehaven,

där jag ju skulle kolla förutsättningarna att fotografera kronhjortarnas brunst.

Men förutom kronhjortar finns också en hel del dovhjort i parken, som givetvis också måste fotograferas.

.

Eftersom dovhjortarna var mer rörliga än kronhjortarna, som mest lunkade fram och tillbaka och bara undantagsvis gjorde en rusning mot en möjlig rival,

så gavs det möjligheter till en del bilder med rörelseoskärpa,

vilket jag tacksamt tog emot.

En liten flock passerade på avstånd.

När det så småningom började det skymma

 dök några dovhjortar upp bakom en rotvälta

och drog förbi på nära håll.

När solen redan sänkt sig, letade vi oss ut i ljuset.

På vägen såg vi en sista kronhjort höja huvudet i ett mäktigt bröl.

Några sammandrabbningar såg vi inte men det räckte långt med känslan av att höra tjurarnas brölande i mörkret.

Och jag skulle ju bara reka......

Älskade träd

Ni, som ger miljön, skänker skugga, ger oss människor ro och perspektiv på olika sätt

och skydd åt dem, som bor bland er:

Ibland är ni ......(förlåt) ......i vägen.

Men bara ibland.