Storken kommer

I motsats till bronsibisen, som jag nyss visade, är det inte längre ovanligt, att se dess släkting den vita storken i Skåne.

Dock röner de fortfarande uppmärksamhet.

Står det en flock med storkar bredvid vägen är det många, som stannar till och för inte så många veckor sedan rapporterades det, att bussar stannade för att passagerarna skulle få tillfälle att fotografera.

Förr var den liksom gåsen en del av sinnebilden av Skåne

men de försvann när omfattande utdikning gjorde, att deras förutsättningar att hitta föda försvann.

Det sista storkparet häckade i Skåne på 50-talet.

I slutet av 80-talet drog storkprojekt igång drivna av hängivna entusiaster i avsikt att försöka få tillbaka storken i vår fauna.

Storkar föds upp i hägn och släpps ut framåt hösten i förhoppning om att de ska flytta söderut, för att sedan återkomma för att häcka när de blivit könsmogna.  

Nu finns det en handfull hägn i Skåne och storkarna börjar återvända.

Så här på höstkanten kan man i mina trakter se flockar följa traktorerna när åkrarna plöjs upp.

I sällskap med måsar och trutar har de hittat ett lätt sätt att förse sig med mat.

I motsats till hägern, som är skygg och undflyende behöver man inte krypa eller smyga för att komma nära stork.

De har ju en historia av att leva i närheten av människan och det faktum, att många av de som nu finns är uppfödda av människor gör, att deras säkerhetsavstånd är ett helt annat än hägerns.

Och om man ändå kommer lite för nära, nöjer de sig oftast med att lugnt traska iväg några meter.

Bilderna i inlägget är alla (utom de två vid hägnet) tagna på fält i min närhet de senaste veckorna men här är två lite äldre bilder på ett fritt och framgångsrikt häckande storkpar.

          Nu är det bara, att hoppas att fortsättningen blir lyckad.

Det känns så gott, inte bara att åter se storkar på skånska fält och tak utan också,

att det faktiskt finns något, som går åt rätt håll.

2015-11-13 14:40   cool cat

Storkar är ståtliga och bilderna är varierade och bra illustrationer till din text. Ont om storkar i huvudstaden, hägrar finns men som du säger skygga som tusan.

Besvara

2015-11-13 14:55   ehrsa

Ja, detta är väldigt trevligt! Hoppas verkligen att det går bra! Tror jag sett en Stork i någon djurpark någon gång.. det är det enda..
Hälsn!

Besvara

2015-11-13 15:12   Bob Bovin

Hej,
Den första bilden med bo är mycket tilltalande. Fin miljö och en känsla av något nytt. Det är trevligt om naturbilder har känslan av att man inte har sett dem förut.
Ut i natur
Bob och Ninni

Besvara

2015-11-13 15:59   Hans Klinga

Jättetrevligt reportage av dig. Storkarna med mörk bakgrund kommer fram fint på bilderna. Kul att storkarna kommer tillbaka. Vi hade i sommar ett besök av en individ här i Köping. Hade endast 300 meter att gå för att ta bilder av den. Den gillade kossorna och betade tillsammans med dem. / Hans

Besvara

2015-11-13 16:35   gertphoto

Vilka fina storkbilder I Viby finns också stork som övervintrar i Viby och hammarsjön Det är trevligt att besöka storkarna där de är i sina bon och ungar Ha en skön helg : ) // Gert

Besvara

2015-11-13 17:06   Lena Holm

Hej Eva,
jag blir så glad av att läsa detta inlägg även om jag förstått att storkarna har börjat återhämta sej även via andra medier. Jag har aldrig sett en svensk stork och det vore ett nöje att få göra det. Dina bilder visar dem på ett personligt sätt tycker jag. Gillar alla men nr 8, med lång slutartid går nog hem mest, och ettan och tvåan och....ja, fina bilder helt enkelt.
Hälsningar Lena

Besvara

2015-11-13 21:31   Mirc

Fint litet reportage med härliga bilder av dessa otroligt vackra och ståtliga fåglar. Måste nog åka till Skåne för att få se dem. Bra att de återhämtar sig och nu håller vi tummarna, har jag tur upptäcker de att det finns mat i Östergötland också.
Marie

Besvara

2015-11-13 23:08   Khalad

Roligt att få tillbaka en så fantastisk karaktärsfågel som storken! Du har också fått med ett antal av dom karakteristiska poserna, åtminstone som jag förstår det - stående på ett ben, det stora boet högt upp, näbbklapprandet (åtminstone öppna näbbar). Och dom mörkdunkla bilderna från boet i skogen har något särskilt! Hälsningar/ Björn T

Besvara