Möten på den lettiska landsbygden
Som ni säkert redan vet har jag varit i Lettland ett flertal gånger och under den tiden har jag lärt känna Lettland och det lettiska folket ganska så väl. Jag har oftast anlitats för att göra socialreportage som sedan publicerats i nyhetsbrev, månadsbrev och magasin.
Trots ett bitvist ganska så tufft arbetsschema har det inte hindrat mig från att göra en del egna reportage och en del av dem har också funnit sin väg in i olika magasin. Men allt som oftast har jag inte haft så mycket tid över till att sammanställa mina egna reportage och efter att jag skrivit rent mina anteckningar har de oftast blivit liggande.
För ett par dagar sedan hittade jag renskrivna anteckningar från ett möte som jag hade med en äldre kvinna i ett litet dragigt hus på den lettiska landsbygden för ett par år sedan. Jag läste igenom anteckningarna och blev åter mycket tagen av kvinnans starka levnadsöde och berättelse.
Jag bestämde mig för att skriva ihop anteckningarna till en berättelse, en berättelse som jag eventuellt kommer att dela med er i min blogg när den är färdig.
Det finns inte så många äldre människor kvar på den lettiska landsbygden som kan levandegöra sitt lands historia. Hade jag bara tid, pengar och möjlighet till det skulle jag mer än gärna resa runt och träffa dem och skriva ned deras spännande berättelser innan det är för sent.
© Mikael Good, 2008. All rights reserved.
Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: chasid68.blogspot.com
Dagens låt: Why don´t you look into Jesus - Larry Norman
//Chasid
Jag flög i arbetet för några år sedan till Vilnius i Litauen och blev förvånad över vyn från flygplanet. Varje hus hade en trädgård men istället för gräsmattor och buskar som hos oss så brukade de jorden, d.v.s det var bara brunt runt husen förutom lite grönt i form av potatisblast o.s.v.
//Ewa
Vi har mycket att lära oss av di gamle. Framförallt är det viktigt att kunna sin historia. Snart finns det ingen kvar av den generationen som fick uppleva firhetstiden, den första sovjetiska ockupationen, nazisternas ockupation och de 47 år som järnridån höll Lettland i ett hårt och skoningslöst grepp.
//Chasid