Darjeeling Himalayan Railway – bildreportage

Ett måste för Indienresenären är att åka tåg på världens vackraste järnväg som slingrar sig fram mellan de indiska städerna Siliguri och Darjeeling, eller att ge sig ut på roadtrip med bil utmed världens vackraste väg som bitvis går parallellt med järnvägen.

För ett par veckor sedan publicerade jag en artikel med rubriken ”Världens vackraste väg”, där jag skrev om och visade några bilder från min road-trip mellan de indiska städerna Siliguri och Darjeeling. Egentligen hade min familj och jag som besökte släktingar i Indien över julen, planerat att åka ånglok på Darjeeling Himalayan Railway som ringlar sig fram mellan de båda städerna. Men då vi nästkommande dag behövde åka vidare till en ort som inte låg utmed järnvägen bestämde vi oss för att ta det näst bästa alternativet – bilen.

Det går bara ett tåg mellan Siliguri och Darjeeling per dag och jag hade hoppats på att få möta det gamla ångloket utmed vägen. Men tyvärr var det inne för genomsyn den dagen som vi åkte, så vi mötte det inte utmed vägen vilket jag hade hoppats på. Men när vi väl kommit fram till Darjeeling såg vi två av ångloken, det ena höll på att testköras efter service. Att stanna på den vältrafikerade gatan var uteslutet. Därför vevade jag snabbt ned rutan och hann ta ett par bilder.









Det fanns även ett antal nyare diesellok som används för transporter och persontrafik mellan Darjeeling och Kurseong. Ångloken går främst mellan Siliguri och Darjeeling och är främst till för turisttrafik. Det går bara ett tåg mellan städerna per dag, och avgångstiden är 8.00 på morgonen. Tåget tar 6 timmar och 32 minuter på sig att åka den 80 km långa sträckan. Men utsikten är magnifik och Darjeeling Himalayan Railway lever upp till sitt rykte som världens vackraste järnväg.








De små loken ser ut som leksakståg som fraktar runt turister i en nöjespark. Men trots sin höga ålder är de urstarka. I sakta mak tuffar de upp för de drygt 2000 höjdmeterna som skiljer Siliguri och Darjeeling åt. Järnvägen är gammal. Engelsmännen började bygget av järnvägen år 1878 och sträckan mellan Siliguri och Darjeeling var klar den 4 juli 1881.  År 1999 utsågs järnvägen till ett världsarv av UNESCO.








Järnvägen byggdes för att förenkla transporterna av te till och från tedistrikten. Runt Darjeeling finns ett 80-tal anrika teplantager och staden är känd för sitt svarta te, sin nattmarknad och att den näst belägna järnvägsstationen i Indien ligger i staden. Den högst belägna finns i samhället Ghum sex kilometer söder om Darjeeling. Säkerhetstänket skiljer sig en hel del från Sverige. Järnvägen går rakt genom städer och samhällen, och på sina håll är det är bara några decimeter tillgodo till de närmaste byggnaderna. Det är vanligt att folk går på spåren, men tågen går inte speciellt fort och det finns gott om tid att flytta sig när de kommer.






Denna gången fick jag dokumentera järnvägen så gott det gick från bilen. Som tur var inte hastigheten så hög och jag satt oftast på rätt sida och kunde snabbt veva ned fönstret och ta bilder. Jag kommer att återvända till Indien flera gånger och någon av dessa gånger ska jag passa på att ta en tur med Darjeeling Himalayan Railway, även om det innebär att jag får gå upp i svinottan för att krångla mig igenom den indiska trafiken och hinna till stationen innan den morgontidiga avgången.

Text och foto: Mikael Good

Har du en diktator på arbetsplatsen?

De flesta av oss har säkert stött på ordet diktator och vi har alla en ganska så klar bild av vad en diktator är. Men om man går till ordets ursprungliga betydelse så är en diktator en person som fattar sina beslut utan att fråga någon annan om råd. 

Ordet diktator har sitt ursprung i det gamla rommariket där en person kunde få oinskränkt makt av senaten under en period på sex månader. Att utse någon till diktator var endast tänkt som en nödåtgärd under riktigt tuffa perioder av krig och uppror. När tiden var över skulle makten återlämnas till senaten. Senare missbrukades diktatorstiteln och maktlystna personer utnämnde sig till diktatorer på livstid.

Det finns många som har enväldiga diktatorer som chefer. Jag tror att det är bra att ha en tydlig ledare på arbetsplatsen, men jag tror även att det är bra om alla viktiga beslut som fattas sker i samförstånd mellan chefen och personalen. Det finns allt för många företag där besluten fattas över huvudet på de anställda och i vissa skräckexempel har de anställda inte en aning om vilka beslut som den enväldige chefen har fattat, förrän kunderna börjar ställa frågor till dem… 

Ett av de värsta exemplen på diktatorer på arbetsplatsen som jag har hört talas om var när receptionisten på ett företag fick utskällning efter utskällning från arga konsumenter utan att ha en aning om vad det gällde… I efterhand fick hon och de andra i personalen reda på att chefen på företaget hade tackat ja till en tivelaktig telefonkampanj utan att först meddela den personal som direkt berördes av kampanjen... 

Ha du också erfarenhet av diktatorer på arbetsplatsen? Skriv då gärna några rader i kommentarsfältet. Om du inte är medlem på Fotosidan kan du kommentera artikeln genom att gå in via http://www.chasid.fotosidan.se/blog/77320.htm