"Kill your darlings" för berättelsens skull

Under sommaren, hösten och vintern har jag gått igenom mitt bildarkiv. Och jag har hittat massor av bilder som jag inte tidigare visa. En del av dem valdes bort för att jag redan valt ut likvärdiga bilder eller för att de av olika anledningar inte passade in i de slutgiltiga artiklarna eller reportagen.



När jag är ute på reportageresor har jag många olika uppslag på artiklar som jag skissar på och jag tar mängder av bilder för att kunna plocka egna unika bilder till artiklar och reportage utan att behöva luta mig mot olika bildbanker. När jag väljer ut bilder till reportage, framkallar jag ofta flera bilder som jag gör mitt urval från. Det viktigaste när jag gör det slutliga urvalet är att bilderna samverkar med berättelsen, därför är det inte ovanligt att jag dödar mina älsklingar (kill your darlings) och offrar bra bilder för bilder som bättre samverkar med berättelsen.



Tyvärr har jag inte obegränsat med tid och det gör att material som är överflödigt lätt glöms bort på någon hårddisk. Men i min genomgång av bildarkivet hittade jag några överflödiga bilder som jag nu vill passa på att dela med mig av i denna artikel. Bilderna tog jag under en reportageresa i Rumänien 2014, då jag besökte några byar vid foten av Karpaterna som många av dem som tigger på gatorna i Sverige, Tyskland och Österrike kommer från.

Totalt sett är Rumänienbilderna några av mina mest publicerade efter bilderna från demonstrationen "A Demand for Action" i Jönköping augusti 2014. Mina bilder från demonstrationen mot den muslimska terrorsekten IS övergrepp och mord på den kristna befolkningen i både Irak och Syrien visades i nyhetssändningar och publicerades i tidningar över hela världen. Men nu handlar inte fotografering om att få så mycket publicitet som möjligt för min del. För mig handlar det om att skapa möten mellan människor och verka för en förändring.



De flesta barnen på bilderna som är i låg- och mellanstadieåldern har fått läxhjälp och stödundervisning genom en rumänsk missionsorganisation. Detta har möjliggjort för barnen att få godkänt i skolan så att de kan läsa vidare på högstadie- och gymnasieskolor. Det effektivaste sättet att bryta fattigdom och utanförskap på är genom utbildning. Jag är tacksam för att jag genom mina bilder och artiklar fått sätta fokus på barnens situation och fått inspirera andra reportrar att göra samma sak, vilket har lett till att den rumänska missionsorganisationen har fått det stöd som de behöver för att driva vidare och expandera sin verksamhet.



På reportageresan till Rumänien jobbade jag med en Sony A7 och en Fujifilm X100s. Den senare kameran sålde jag strax efter resan, jag gillade allt med den förutom autofokusen som var tveksam och ofta missade målet. När jag jobbar måste en kamera fungerar i alla lägen.






Text och foto: Mikael Good

Utbildning är ett av de bästa redskapen mot fattigdom och utanförskap

De här muslimska pojkarna som tillhör den tibetanska minoriteten i Kina fick pengar till en ny skola, skolböcker och gymnastikutrustning från Radiohjälpen. De var mycket motiverade och flitiga i skolan. Idag är de i 20 års åldern och förhoppningsvis har de kunnat gå vidare till högre studier och arbeten. Deras föräldrar som var analfabeter har gått kvällskurser och har lärt sig läsa, skriva och räkna, vilket ökar deras chanser att få ett arbete.

Text och foto: Mikael Good

Utbildning - en investering i framtiden

Det är många som gärna pratar och diskuterar om olika vägar för att maximera sin investering för att de ska kunna få ut så mycket som möjligt av den. Det är inget fel i det men jag tror att en av de bästa investeringarna som man kan göra är att investera i ett barns utbildning.



Det har snart gått 10 år sedan jag träffade Jiang-Li som då var 10 år, hennes tvåårige lillebror och deras morfar i en by i närheten av den burmesiska gränsen i Kina. Deras föräldrar hade nyligen dött i en olycka och deras morfar hade fått vårdnaden om dem. Trots att Jiang-Li hade toppbetyg i skolan riskerade hon att regleras för att hennes morfars skrala pension inte räckte till för att betala skolavgiften. När jag fick reda på det bestämde min fru och jag oss utan en sekunds tvekan att se till så att hennes skolavgift blev betald och vår tolk Mr Wu lovade att han personligen skulle se till så att Jiang-Li fick pengar till framtida skolavgifter.

     

Ett TV-team från Cumming var med och filmade min fru och mig när vi reste runt i byar och små städer i närheten av den burmesiska gränsen. De filmade när vi överräckte gåvan till Jinag-Li. Vi svenskar är ganska så bra på att dela med oss av vårt överflöd till dem som inte har det så bra ställt. Men i Kina är det ytterst ovanligt och därför blev det en ganska så stor nyhet. Jag hoppas i vart fall att vår givmildhet fick vara med och så ett litet frö till ett större inhemskt engagemang för föräldralösa barns skolgång i Cumming.

     

För barn som växer upp i fattigdom är utbildning oftast den enda möjligheten att bryta sig ur fattigdomen och få ett bättre liv än deras föräldrar. De bästa eleverna i Kina får ofta stipendier av företag mot att de jobbar för dem ett vist antal år på så vis kan de läsa vidare på yrkesgymnasium eller på universitet. Studieivern och studieresultatet i landsbygdsskolorna som min fru och jag besökte var mycket hög och i stort sett alla barn var prydda med en röd halsduk som var ett tecken på flit och ett bra studieresultat.



Snart fyller Jiang-Li 20 år. Jag undrar ibland hur det gick för henne? Med tanke på hennes studieiver och goda betyg skulle jag tro att det har gått bra och att hon kommer att gå långt i livet. Den dryga tusenlappen som min fru och jag fick vara med och investera i Jiang-Lis liv kommer säkert att förränta sig väl. Framförallt gav den en ung flicka en chans som hon annars inte hade fått.



Text och foto: Mikael Good

Europas skamfläck

Romernas utanförskap på Balkan är en skamfläck för EU. Förändras inte situation radikalt inom de närmsta åren kommer vi att få se ännu fler tiggare på våra gatorna och ännu fler kåkstäder som växer upp i utkanterna av våra städer.

Debatten om tiggare går stundtals het i Svenska media och diskussionsforum. Det finns de som vill förbjuda tiggeri. Men en sådan drastisk åtgärd skulle sannolikt bara leda till att tiggarna söker sig andra vägar att få tag på pengar. Det är viktigt att EU-länderna Bulgarien och Rumänien tar sitt ansvar och börjar använda alla de EU-pengarna som de fått för att minska klyftorna mellan folkgrupperna romer och rudai och den övriga befolkningen. Men även EU behöver ta sitt ansvar genom att se till så att Europakonventionen följs av alla EU-länder.

 Till vardags arbetar jag som informationsansvarig på Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta i Linköping. Hjärta till Hjärta är en organisation som vill vara med och förändra romernas situation på Balkan. I dag bedriver vi ett arbete bland romer och fattiga rumäner i byn Horezu Poienarilor och vi stöttar ett ABC-projekt för framförallt romska barn i Albanien. De olika arbetena bland romer som vi är med och stöttar är fruktbärande med de är ändå bara en liten droppe i det stora behovshavet. 

Vi jobbar främst med stödundervisning och med olika självhjälps åtgärder. Utbildning är ett av de effektivaste vapnen mot fattigdom och den ger fattiga romska och rumänska barn ett hopp om en något bättre framtid än sina föräldrar. Det är förvisso gratis att gå i skolan i Rumänien men skolmaterial, skolresor och annat kostar pengar som familjerna inte har. Det gör att många familjer prioriterar bort sina barn skolgång. En av förutsättningarna för vårt familjestödsprojekt är att föräldrarna gör vad de kan för att barnen ska kunna gå i skolan.

Tidningen Östgöta Correspondenten har skrivit en hel del artiklar om tiggarna. Förra hösten var de i byn Horezu Poienarilor i Rumänien tillsammans med Rickard Klerfors från Hjärta till Hjärta, i den följande länken kan ni ta del av en film från det besöket: http://www.24corren.se/?category=5017163&clip=6562842&date=latest&startTime=0m0s

Text och foto: Mikael Good