"Kodachrome Leican" ökar i popularitet

På filmtiden fotograferade jag gärna med Kodak Kodachrome 25 och 64. Jag gillade framförallt filmen för dess kraftiga färger och kraftiga kontrast. Sedan jag började fota digitalt har jag saknat Kodachrome. Det går förvisso att göra filter som fungerar som filmen i bildbearbetninsprogram, men det blir aldrig riktigt samma sak.



På en sida för Leica M-användare var det en skribent som skrev sig varm om Leica M9. Anledningen var att Kodaksensorn i kameran påminner en hel del om Kodachrome. I början av året fick jag möjlighet att köpa en Leica M9 till ett mycket fördelaktigt pris. Nu har jag använt den av och till under några månaders tid. Kameran är hopplöst föråldrad men har en charm och en känsla över sig som ytterst få andra kameror har. Den har en riktigt bra mästökare och bilderna blir nästa magiska. I en tid där det nästan krävs en elktroingenjörs-examen för att hitta i menysystemet och utnyttja kamerors alla funktioner, är Leica M9 helt befriat från allsköns elektroniskt lullull. Menyerna är lätta att sätta sig in i och antalet funktioner är få.



Leica M9 var behäftad med ett allvarligt sensorproblem som gjorde att sensorn korriderade. Fram till för ett par år sedan erbjöd Leica en kostnadsfri sensorersättning eller ordentlig rabatt på ersättaren Leica M 240. Sensorproblemet gjorde att kameran störtdök i pris. Företrädaren Leica M8 som har en sensor i APS-H format såldes ibland för mer pengar än M9:an dom har småbildssensor. Många Leicafotografer nappade även på erbjudandet om att byta till M 240. Det gjorde att Leica fick in många M9:or med felaktiga sensorer. Men istället för att destruera kamerorna, valde Leica att i bästa återvinningsanda serva dem, byta sensor och klädsel på dem, och sälja dem som Leica M9 a la carte för drygt 30 000 kronor.



Trots prislappen sålde de uppfräschade kamerorna som smör i solsken. I och med den ökade efterfrågan steg begagnatpriserna på sensorbytta Leica M9, MP och ME ordentligt. De senaste månaderna har priserna gått upp en hel del för en fin M9:a med nybytt sensor, och jag skulle kunna få nästan dubbelt så mycket pengar för min M9:a mot vad jag gav för den. Det är inte illa för en kameramodell som har drygt tio år på nacken!

Text och foto: Mikael Good

Autofocus with M-lenses

Leica M-lenses are usually small, flexible and well-built. It's really nice to work with them. But under certain circumstances, one could wish that they had had autofocus. But that little problem seems to have been solved.



I work as a reporter for a Swedish Magazine. I use Leica and Sony cameras privately as well as in my job. In order to limit my gear and keep it light I often used my M-lenses with a Novoflex-adapter on my Sony A7rII and A6500. But sometimes it's was hard to focus manually when shooting fast moving subjects like concerts.



In order to get round this problem I started to look for a solution that allowed me to use my M-lenses (the excellent 7Artisans 28/1,4 and 50/1,1 are among them) with full autofocus on my Sony cameras. The solution was the Techart PRO Autofocus Adapter. The adapter is a perfect match with my 7Artisan and Leica-M lenses, and the focusing speed is fast enough too capture fast moving moments of time.



If you use Sony and have a couple of M-lenses I can strongly recommend you to buy a Techart PRO Autofocus Adapter. It works perfect even in low light conditions with the 7Artisans 28/1,4, 50/1,1 and the Leica 90/2. It also gives me a better control of the aperture, since I can change it on the lens, and not via a wheel on the camera.



The combination is not as fast as a purpose built autofocus lenses, but it allows me to combine my Leica and Sony equipment. Since the 7Artisans lenses is much smaller than equivalent Sony or Sigma lenses for Sony E they give me more space in my gadget bag. On assignment I often use a Leica M240 and a Sony A6500 or a A7rII with a Techart PRO adapter together with a Zeiss 21/2,8, 7Artisans 28/1,4 and 50/1,1 and a Leica 90/2. And a iPad for taking notes. Everything fits nice into my Billingham Hadley Pro.



I took the photos in the article at the Gullbranna Festival in Sweden. I used a Leica M240, a Sony A6500 and a Sony A7rII and Zeiss 21/2,8, 7Artisans 28/1,4 and 50/1,1 for the pictures.





Text and photo: Mikael Good

Fleshkiller – Louder Than Bombs

Have you ever wondered how an organized chaos sounds like? Well then you don’t have to look no further, since a organized chaos sounds like the Christian death metal band Fleshkiller.



I visited Fleshkillers concert at the Gulbranna festival in Sweden a couple of days ago. Even though their music is louder than bombs, every little tone are well-planned and woven into their music. Fleshkiller plays a style of thrash and death metal, but with a little bit of harmony of Progressive Metal. In September 2017 they released their criticaly acclaimed debut album "Salth of the Earth".

The members of the band come from Norway and United States. It consists of Ole Børud - guitars, vocals, Elisha Mullins (USA) - guitars, vocals, Ole Vistnes - bass and Andreas Skorpe Sjøen - drums.

Melodifestivalen = mediokratins triumf

De flesta vet att det inte går att tävla i musik men i melodifestivaltider bänkar sig ändå fem miljoner svenskar framför TVn för att se hur det går.



Efter att ha sett första omgången av Melodifestivalen kan jag inte låta bli att tänka - kan vi inte bättre? Som rockfotograf har jag haft nöjet att fotografera och snacka med både kända och okända artister som har kapacitet att vinna hela tillställningen. Många av dem har skickat in bidrag med förhoppning att komma med, men har mötts av kommentarer såsom; ”höjer sig inte över mängden”, ”för slätstruket”, ”för mycket dansband”, ”för mycket 80-tals schlager”. 



Om kvaliteten på bidragen och artisterna som kommer med i sändning hade hållt hög internationell klass hade jag förstått kommentarerna. Men jag kan inte förstå att begåvade artister med både hitkänsla och stor scennärvaro stängs ute från melodifestivalen när större delen av startfältet är mediokert och en del bidrag är rent utsagt usla.



Den 4 februari bevakade jag Bullock Hearts releasespelning av sin nya lätt countrydoftande singel "Ride Like a Lightning" på Scenen Sofiehof Underjord i Jönköping. Bandet spelar intelligent popmusik med mycket själ och hjärta. Om de hade fått vara med i melodifestivalen är jag övertygad om att de hade gått vidare. Nu har istället melodifestivalen förvandlats till något som mest kan liknas vid mediokratins triumf, där talangbefriade och tondöva artister får sina 15 minuter i rampljuset.

Text och foto: Mikael Good

Jag har snart nått över en miljon läsare

För mig har bloggen fungerat som en kravlös oas för mitt skrivande. I bloggen har jag kunnat vässa min penna och utveckla skrivandet, utan den möjligheten är det inte säkert att jag skulle få tillhöra den privilegierade gruppen av skribenter som lyckats få artiklar och reportage publicerade. 

Men det var i bloggen som allting startade i februari 2007 och om drygt 300 besök har jag haft över en miljon läsare. I bloggen har jag publicerat en hel del artiklar och reportage, kåserier, personliga betraktelser, konsertrecensioner, bildreportage och berättelser från resor runt om i världen. En del inlägg har haft tiotusentals läsare  medan andra bara haft ett par hundra. 

Ungefär hälften av läsarna kommer från Sverige men jag har även haft en hel del läsare från framförallt USA och Ryssland, men även från länder såsom Tyskland, Ukraina, Frankrike, Slovakien, Storbrittanien och Lettland. Utifrån kontakter som jag haft med läsare vet jag att politiker, opinionsbildare, kulturpersonligheter, journalister, fotografer och annat mediafolk följer min blogg. Förutom att jag har fått en hel del material publicerat har jag även fått ställa upp på intervjuer i tidningar, radio och TV tack vare mina blogginlägg.

Många av blogginläggen har rönt stort intresse bland er läsare och jag skulle lätt kunna plocka ut ett 100-tal inlägg som berört eller skapat debatt. Men jag har valt att bara plocka ut 10 inlägg som har rönt stort intresse och som delats flitigt i sociala media. En del av dem har även publicerats i tidningar både i som utanför landets gränser.

De glömda barnen i Ryssland:
http://chasid68.blogspot.se/2013/03/sondagsreportaget-de-glomda-barnen-i.html