Juli var mycket kallare än normalt

Solen har knappt synts till på ett par veckor, och gryningen orkar knappt bryta igenom grådiset. Det är mycket varmare än normalt men ändå längtar de flesta svenskar efter sommar och värme. Men jag längtar inte tillbaka till sommaren och minns istället hur solen lyste med sin frånvaro i juli, och hur vi fick uppleva en av de kallaste och regnigaste julimånaderna i mannaminne.



Trots grådiset pratas det om värmerekord för år 2020, särskilt under hösten har det varit ovanligt varmt. Men i juli var det inte speciellt varmt. Enligt SMHI var det den kallaste julimånaden sedan 1996. Den 7 juli var temperaturen bara 12 grader utanför Ängelholm. I Båstad senare samma dag svepte ett kraftigt åskväder in, och på kort tid föll 50mm regn, som förvandlade gator och promenadstråk till strömmande floder.



I slutet av juli kom värmen tillbaka, men trots den sena uppryckningen blev månaden mycket kallare än normalt. Efter juli har värmerekorden slagits i princip varje månad. 2020 kan därför bli ett av de varmaste åren som uppmätts både globalt som nationellt. Vi som bor i de södra delarna av landet får nog stå ut med "decembervärmen" och grådiset ett par veckor till. Det är inget muntert väder men å andra sidan blir uppvärmningskostnaderna mycket lägre än när det är minusgrader, och de pengarna som blir över kan man lägga på något roligt istället. 



Text och foto: Mikael Good

Hemester i Sverige 2020

På grund av corona-pandemin och att EU- och grannländer därför stängt sina gränser mot Sverige har många svenskar fått styra om sina semesterplaner och istället fått semestra på hemmaplan. 



Sedan den 13 juni är det tillåtet för dem som är symptomfria att resa inom landet. Detta beslut öppnade upp resandet och många började i alla hast att smida om sina semesterplaner. Ordet hemester blev snabbt ett modeord som spreds som en löpeld i tidningar och på sociala medier. Men hemester är inget nytt ord, det har i många år använts bland dem som valt att resa på klimatsmart semester med så lite klimatpåverkan som möjligt. I och med pandemin har ordet fått en bredare spridning. Hemester är ett så kallat teleskopsord som är sammansatt av orden hemma och semester.  



Det positiva med hemester är att fler upptäckt vårt vackra land. Men tyvärr upptäcker många varför många gärna bokar semesterresor till sydligare länder där det finns garantier för sol och värme. Sommarvädret i Sverige är minst sagt oberäkneligt. Även om det har bjudits på ett par dagar med sommarväder i juli har värmen och solen mestadels uteblivit, och himlen har stundtals stått vidöppen över alla soltörstande semesterfirarna.



Bilderna tog jag under min hemester i Båstad. Jag använde mig av en Fujifilm X-H1 och ett 18-135mm.




Text och foto: Mikael Good

"Kodachrome Leican" ökar i popularitet

På filmtiden fotograferade jag gärna med Kodak Kodachrome 25 och 64. Jag gillade framförallt filmen för dess kraftiga färger och kraftiga kontrast. Sedan jag började fota digitalt har jag saknat Kodachrome. Det går förvisso att göra filter som fungerar som filmen i bildbearbetninsprogram, men det blir aldrig riktigt samma sak.



På en sida för Leica M-användare var det en skribent som skrev sig varm om Leica M9. Anledningen var att Kodaksensorn i kameran påminner en hel del om Kodachrome. I början av året fick jag möjlighet att köpa en Leica M9 till ett mycket fördelaktigt pris. Nu har jag använt den av och till under några månaders tid. Kameran är hopplöst föråldrad men har en charm och en känsla över sig som ytterst få andra kameror har. Den har en riktigt bra mästökare och bilderna blir nästa magiska. I en tid där det nästan krävs en elktroingenjörs-examen för att hitta i menysystemet och utnyttja kamerors alla funktioner, är Leica M9 helt befriat från allsköns elektroniskt lullull. Menyerna är lätta att sätta sig in i och antalet funktioner är få.



Leica M9 var behäftad med ett allvarligt sensorproblem som gjorde att sensorn korriderade. Fram till för ett par år sedan erbjöd Leica en kostnadsfri sensorersättning eller ordentlig rabatt på ersättaren Leica M 240. Sensorproblemet gjorde att kameran störtdök i pris. Företrädaren Leica M8 som har en sensor i APS-H format såldes ibland för mer pengar än M9:an dom har småbildssensor. Många Leicafotografer nappade även på erbjudandet om att byta till M 240. Det gjorde att Leica fick in många M9:or med felaktiga sensorer. Men istället för att destruera kamerorna, valde Leica att i bästa återvinningsanda serva dem, byta sensor och klädsel på dem, och sälja dem som Leica M9 a la carte för drygt 30 000 kronor.



Trots prislappen sålde de uppfräschade kamerorna som smör i solsken. I och med den ökade efterfrågan steg begagnatpriserna på sensorbytta Leica M9, MP och ME ordentligt. De senaste månaderna har priserna gått upp en hel del för en fin M9:a med nybytt sensor, och jag skulle kunna få nästan dubbelt så mycket pengar för min M9:a mot vad jag gav för den. Det är inte illa för en kameramodell som har drygt tio år på nacken!

Text och foto: Mikael Good