Mötet med Europas romer ledde mig till mitt eget ursprung

Under flera års tid har jag jobbat på ett dokumentärprojekt i text och bild om romer i Europa. Arbetet med att dokumentera Europas största minoritet har även sporrat mig att söka mitt eget ursprung, och jag blev inte direkt förvånad när jag hittade mina rötter.



Syftet med projektet är att motverka avhumaniseringen av romer i Europa. Jag vill istället lyfta fram romerna och visa dem som de är. Trots förföljelse, trakasserier, diskriminering och nazistiskt folkmord är de ändå ett folk som alltid har nära till leenden och skratt. Sången, musiken och skrattet har alltid varit en viktig ingrediens för dem att kunna överleva i en fientlig värld. Romer har funnits i Europa i över 1000 år och de första romerna kom till Sverige år 1512.



Genom åren har jag lärt känna många romer runt om i Europa och jag räknar dem som mina vänner. Många gånger har de sagt ”du är en av oss” till mig. I och med att jag inte kände till mitt ursprung har jag skojat och sagt till dem att jag kanske är hälften viking och hälften rom! Men det gjorde mig nyfiken på mitt förflutna och när jag fick möjlighet att testa MyHeritage för en billig peng valde jag att sätta igång med släktforskning för att utforska mina rötter.



Genom släktforskning har jag fått svar på många frågor om mitt ursprung. Bland annat har jag fått reda på att jag på min mors sida i rakt nedstigande led tillhör en av de äldsta resandesläkterna i Sverige. Under århundraden har resande utsatts för förföljelse och diskriminering och en del resande har landsförvisats eller dödats, och det var kanske anledningen till att det talades tyst om ursprunget i min släkt. Det var först när jag började med släktforskning som jag hittade mina rötter.



Jag väljer att skriva resandebakgrund då jag på min fars sida är Skandinav med rötterna i Östdanmark och de sydvästra delarna av Västergötland. Men jag misstänker starkt att även min morfar var av resandesläkt. Än så länge har jag inga klara bevis för det, och det är svårt att hitta ledtrådar då hans morföräldrar var barnhems- och fosterbarn med okända föräldrar. Hans förfäder på fädernet har haft typiska resandeyrken, men det finns inget konkret som styrker deras ursprung, och tyvärr saknas en del kyrkböcker från 1700-talet som skulle kunna bringa klarhet i frågan. 



En del resande har romska rötter och är ättlingar till de första romerna som kom till Sverige på 1500-talet, andra har gift in sig i romska släkter, medan andra kom från skiftande bakgrunder. Men kulturen är lik och många ord i resanderomani kommer från romani. Resandefolket erkändes år 2000 som nationell minoritet i Sverige inom gruppen romer. Även om kopplingen till Indien för min del är vag så finns den, och den följer romernas väg från Indien genom Asien och upp genom Europa till Sverige, men kopplingen i mitt släktträd har blivit svagare för varje generation som gått.



Eftersom jag har ett stort engagemang i romska frågor och jobbar med ett projekt om Europas romer har jag satt mig in i den romska kulturen (framförallt älskar jag musiken) och av artighetsskäl har jag lärt mig en del ord på romani som jag använt i mina möten med romer. Steget för mig att återta min förlorade kultur är inte långt. Men det är intressant att mina romska vänner hade rätt när de menade att jag var en av dem, och jag har på sätt och vis dem att tacka att jag hittade mitt ursprung! Och om det skulle visa sig att även min morfar är av resandesläkt är jag hälften viking och hälften resande, vilket vore en perfekt kombination för en missionär och resande reporter! :)



Det går säkert att söka pengar till projektet om Europas romer, men jag har så att det räcker och behöver, möjligtvis skulle ett arbetsstipendium ge mig möjlighet att lägga mer tid på projektet. Bilderna i inlägget har jag tagit i Serbien, Bulgarien och Rumänien.




Text och foto: Mikael Good

Min blogg hade många inklick

För några år sedan snittade min blogg på 12 000 inklick  per inlägg. Med tanke på att många mindre tidningar inte har mer än 2000-5000 inklick per artikel är det en ganska så bra siffra. Men jämfört med toppbloggarna som hade upp till en miljon inklick i veckan var siffran ganska så blygsam.



Idag får de mest lästa inläggen i min blogg tre- till fyra tusen inklick över tid. Det är också en väldigt bra siffra, men det är en kraftig minskning mot tidigare. Jag tror att en bidragande orsak är att Google+ som var Googles motsvarighet till Facebook lades ned. Genom att publicera inlägg på Google+ och använda ett par optimerade sökord kom mina bilder och texter högt upp i deras sökmotorer, vilket gjorde att trafiken till bloggen ökade. Nu kanske inte alla läste artiklarna som jag la ut på grund av språkförbistringen men mina bilder fick mycket stor spridning. Idag skulle jag få betala dyra pengar för att nå motsvarande resultat. I och med att jag är ointresserad av att göra det, har mina bilder och artiklar inte samma exponering på Google längre.



Jag använde samma taktik för en hjälporganisation som jag arbetade för. Genom att skapa Google+ sidor samt dela material på min egen sida drevs trafiken till deras hemsida upp rejält, och stora pengar kunde sparas in på digital marknadsföring och sökordsoptimering. Organisationen hamnade högt upp på Google när man sökte på vissa sökord som förknippades med dem. Detta gjorde att media, myndigheter och politiker fick upp ögonen för dem och de hamnade mitt i det mediala rampljuset, vilket i sin tur ledde till ett kraftigt ökat givande.




Nu handlar inte mitt bloggande om att tävla och komma högt upp på listor och sökmotorer. Jag bloggar för att jag tycker att det är kul att skriva och dela mina bilder. Så länge jag tycker att det är roligt att skriva och har minst en läsare som vill titta på mina bilder och läsa mina texter är jag nöjd.





Text och foto: Mikael Good

Min första fotobok är skickad till tryck

Det finns ingen bra svensk översättning av uttrycket "Kill your darlings" men innebörden är ungefär att man måste var beredd på att offra sina egna favoriter om de inte tillför något till helheten när man jobbar med en fotoutställning eller bok.



Kristallsjuka och värmebölja är ingen bra kombination. Efter ett par timmar ute i 30-grader värme kände jag mig såpass däven att jag behövde ta det lugnt nere i svalkan i källaren en stund. Som tur var hade jag en god bok att ta tag i. Men i detta fallet var det ingen bok som jag läste utan gjorde. Under arbetets gång fick jag ordentlig feeling och började med att sålla bort nästan 800 bilder. Många av bilderna som jag sållade bort var starka självständiga bilder som inte riktigt passade in i boken och som inte hade fört berättelsen framåt. När jag skrivit klart ett längre förord på engelska till boken började jag redigera klart de utvalda bilderna i Photoshop.

Efter att ha laddat upp bilderna i redigeringsprogrammet på datorn, layoutat boken, och strukit ytterligare åtta bilder skickade jag slutligen in boken till Photobox där jag fått ett riktigt bra pris. Nu återstår en spänd väntan till 28 juli som är beräknad leveransdag för boken. Tanken är inte att jag ska printa boken på Photobox men det kan vara bra att ha en färdig bok att visa upp om jag bestämmer mig för att trycka den, och om jag väljer att söka ekonomiskt stöd för den. Layouten på den slutliga boken kommer att bli ungefär som boken som printas på Photobox men då kommer jag att jobba i Indesign för bättre precision. Textblockshanteringen på Photobox lämnar en hel del att önska.



Jag passade även på att göra och beställa en bok i A5-format på MyFujifilm. Den boken har bara 32 sidor mot 64. Tanken är att den ska bli ett billigare alternativ för den som gärna vill köpa en fotobok av mig men som inte vill lägga ut allt för mycket pengar på den. Den billigare boken kommer att printas på MyFujifilm. Layoutprogrammet på MyFujifilm var väldigt primitivt till skillnad från det på Photobox, och det var svårt att få till layouten. Men å andra sidan är det inte utformat för proffs utan för amatörer. Om boken inte trycks lutar det åt att jag kommer att layouta den i Indesign och sälja den via Blurb för enkelhetens skull. Där är det enkelt för köparen att själv göra sin beställning och sedan få hem ett exemplar.



Text och foto Mikael

Den första boken i en serie om fyra är på gång

Jag har tidigare skrivit om mitt kommande bokprojekt. Nu har jag funderat färdigt och har bestämt mig för att inte bara göra en bok utan fyra.



Till den första boken hade jag plockat fram lite mer än tusen bilder. Efter en första sållning är de nu nere i 862. Snart ska jag sätta igång och sålla ytterligar bland bilderna och välja ut drygt 200 bilder, och av dem ska jag välja ut dem som ska vara med i boken. När det är klart kommer jag att layout boken i Indesign, och skriva eventuell text till den innan jag skickar in den till provtryck antingen på MyFujifilm eller Blurb.



Om allt går som det ska kommer den första boken att ges ut i år och den kommer sedan följas av en eller två böcker nästa år och en fjärde om två år. Helst av allt vill jag duplextrycka boken för att bildkvaliteten ska bli den bästa. Det kostar lite mer men å andra sidan har jag lärt mig att man inte ska snåla med pengarna. Det kanske även går att få ett stipendium till boken, om du har något bra tips på en stipendiegivare får du gärna tipsa mig. Ett annat alternativ är att ge ut boken via Blurb och låta dem som är intresserade av den beställa den därifrån.



Formatet på boken är inte riktigt spikat ännu, men det lutar åt att det kommer att bli en relativt stor bok med hårdpärm då bilderna kräver det. Några av bilderna i inlägget kommer att vara med i den första boken. Bilderna tog jag i några samhällen i Valakiet vid randen av de Transsylvanska bergen i Rumänien för drygt sju år sedan.





Text och foto: Mikael Good

Leitz Tele Elmarit-M 90mm är perfekt för porträtt

Oskar Barnacks grundtanke med Leica var att det skulle vara ett kompakt kamerasystem som man inte skulle dra sig för att ta med sig. Jag har valt att följa hans grundtanke och jobbar bara med små kompakta objektiv till mina Leicor.



Det finns gott om kompakta M-objektiv till Leica att välja på både nya och på begagnatmarknaden. Men samtidigt är efterfrågan på exklusiva ljusstarka objektiv stor. Objektiv som kostar 100 000 kronor eller mer har inga problem att hitta köpare och det är lång väntetid på många av dem. Men för min egen del är de ointressanta. Jag vill inte vara beroende av en EVF-sökare för att kunna se hela bilden. Det är mätsökaren som är själva grejen med Leica M tar man bort eller skymmer den kan jag lika gärna jobba med Sony eller något annat märke.



Ett kompakt objektiv som inte skymmer sikten är Leitz Tele Elmarit-M 90mm f/2.8. De senaste dagarna har jag uteslutande fotograferat med det objektivet. Det är ett lätt och kompakt teleobjektiv som går att hitta för några tusenlappar begagnat. Anledningen är att objektivet tillverkades i Kanada fram till 1987, sedan flyttade produktionen till Tyskland där objektivet tillverkades fram till 1990. De tysktillverkade objektiven är besynnerligt nog dyrare trots att de inte är bättre vare sig optiskt eller mekaniskt! Gillar man att fynda ska man leta efter Leicaobjektiv eller kameror som det står Made in Canada på.



Tidigare har jag haft ett Leica Summicron-M 90mm f/2, men det objektivet skymde mätsökaren och var lite för stort och klumpigt i min smak. Tele Elmarit-M är ett av de minsta 90mm objektiven för Leica M, det väger inte mer än 225 gram och jag kan använda samma motljusskydd som till mitt 35mm. Kvalitetsmässigt står sig objektivet bra både optiskt och mekaniskt. Tele Elmarit-M 90mm är ett ypperligt porträttobjektiv men det funkar även bra för allroundbilder. Att det är litet och smidigt gör att jag inte drar mig för att ta med det i fickan eller i kameraväskan.



Under dagens fotopromenad träffade jag Ismael. Jag lärde känna honom och hans fru Maria för åtta år sedan. Ismael har kommit tillbaka till Sverige för att arbetslösheten åter är stor i Rumänien i sviterna av Coronapandemin. Nu väntar han på att hans svärson ska komma från Rumänien. Med sig i bilen har han material för att fläta korgar. Både Ismael och hans svärson är skickliga hantverkare och mästare på att fläta korgar. Jag passade på att ta ett porträtt på honom och bjöd honom på lunch innan våra vägar skildes åt.



Text och foto: Mikael Good