"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Electric Banana Band 40 år

Bandet bildades av Lasse Åberg, Klasse Möllberg och Janne Schaffer i samband med nyinspelningen av Trazan och Banarne 1980. Det blev succé från start och den första självbetitlade skivan Electric Banana Band som kom 1981 sålde snabbt guld. Tanken var att bandet skulle firat sitt 40-års jubileum med spelningar runt om i landet, samt med premiär för familjemusikalen Trazan & Banarne i oktober. Men precis som med så mycket annat kul satte corona-viruset stopp för deras planerna.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-12-03 12:00 | Läst 6222 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sony A9 trivs bra i frilansarens kameraväska

Nu har det gått ett par månader sedan jag köpte en bättre begagnad Sony A9, och den har fått följa med på en del jobb. Oftast har den fått samverka med min Leica. För att undvika att använda två olika objektivuppsättningar har jag valt en lösning som fungerar på bägge kamerorna.

Det som imponerar mest på mig med A9:an är den snabba och exakta ögonstyrningen. Kameran jobbar som väntat bäst med Sonys FE-objektiv. Men den primära anledningen till att jag valde att köpa en bättre begagnad A9:a var att jag hade fått tips om att kameran fungerade riktigt bra tillsammans med ljusstark M-optik som adapterats med en Techart PRO AF-adapter.

Jag har några ljusstarka 7Artisans gluggar med M-fattning som jag brukar använda på Sony med adapter. Objektiven är välbyggda, och tillräckligt skarpa för yrkesbruk. Närgränsen med M-optik brukar vara dålig men men hjälp av Techart-adaptern som även fungerar lite som en mellanring kommer jag tillräckligt nära. Fördelen med M-optik är att de är betydligt mindre och smidigare än Sonys och Sigmas motsvarigheter, plus att jag även kan använda objektiven på min Leica om jag så vill. Att köra med dubbla objektivuppsättningar blir både dyrt och utrymmeskrävande.

Jag betalar för kameror och objektiv genom pengar som jag drar in utöver mitt ordinarie arbete som multireporter. Frilanslönerna är låga och det betyder att jag inte har så mycket pengar att röra mig med. Genom att handla begagnat får jag pengarna att räcka längre, och jag kan oftast sälja mina gamla prylar utan att göra någon förlust. När en ny modell kommer ut på marknaden brukar jag passa på att uppgradera om jag har behov av det. Begagnatpriset på den tidigare modellen brukar då sjunka ned till behagliga nivåer.

Tidigare när jag använde Techart PRO adaptern tillsammans med min A7rII hände det att autofokusen jagade när det blev lite skumt, och det gjorde att jag missade en del viktiga bilder, det och en usel batteritid fick mig att fundera på att göra ett byte. A9:an sätter fokus utan att tveka, och ögonfokusen är klockren även med adapterad optik. När jag kör reportage använder jag oftast en M 240, en A9 samt ett Zeiss 21/2.8, ett 28/1.4 och ett 75/1.125 från 7Artisan, allt ryms tillsammans med en iPad för anteckningar i en liten men rymlig kameraväska från Billingham.

För att spara på slantarna använder jag ofta adapter för objektiv som jag inte använder så mycket såsom macro och längre telen. Canon EF-optik går att fynda och de går ofta bra att köra på Sony med Metabones-adapter, och Sony A-optik med inbyggd fokusmotor går att köpa till vrakpris. De är inte riktigt lika snabba som FE-optik, men de fungerar bra för mina behov. Om jag hade fotograferat sport eller djur hade jag nog investerat i ett Sony FE 200-600, som komplement till mitt 70-200.

Batteritiden med Sony A9 och Leica M 240 är riktigt bra och det räcker att ha med sig ett extrabatteri till varje kamera i kameraväskan. I och med att Sony A9 är användbar upp till 12800 ASA och har bildstabilisering behövs inte någon blixt, och det går att få med sig bra bilder även från riktigt skumma miljöer. Vare sig Leican eller Sonyn väcker någon uppmärksamhet, de är diskreta att fota med, och drar inte åt sig blickarna som professionella kameror från Nikon eller Canon gör.

Bilderna i inlägget har tidigare publicerats i olika tidningar.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-02-09 13:37 | Läst 10823 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Leica M 10 Monochrome får bekänna färg

Det är många fotografer som har åsikter om Leica, men konstigt nog är det få av dem som har åsikter som arbetat med en Leica. Företagets nyaste skapelse Leica M 10 Monochrome har precis kommit ut på marknaden men redan fått bekänna färg i debattforum, efter debattforum.

De flesta debattörerna verkar reta sig på priset som väntas bli 93 000 kronor. Många raljerar också över att en snudd på antik kamera med en svartvit sensor kan kosta mer än finessspäckad proffskamera som Canon 1DX Mark III.

En del påstår att deras enkla systemkameror levererar bra svartvita bilder för en betydligt lägre peng. Visst så är säkert fallet om man nöjer sig att arbeta med en spegelreflex- eller en digital sökare. Men om man som jag vill ha en digital mätsökare med svartvit sensor, finns det inget annat än Leica att välja på. Det spelar ingen roll hur bra Fuji X-Pro3 är, den har ingen mätsökare och därför är den ointressant för mig.

Leican tillverkas för hand av arbetare som får skäligt betalt för sitt jobb, och den har en sensor som är direkt framtagen och anpassad till kameran. Kameran kommer inte att göras i någon stor serie, varför framtagningspriset per såld enhet blir stor. 93 000 kronor är mycket pengar för en kamera. Men jag kan ändå förstå att det finns de som är beredda att lägga så mycket pengar på en kamera. En del är beredda att lägga hundratusentals kronor på klockor, jaktgevär eller Hifi-produkter, och därför är det egentligen inte så konstigt att det finns en marknad för dyrare kameror.

Det är inte helt omöjligt att jag kommer att köpa en Leica M10 Monochrome. Blotta tanken att kunna jobba med en kamera som har en sensor som är byggd från grunden för svartvitt foto får det att rycka i mitt avtryckarfinger. Men jag kommer i så fall att vänta ett par år tills priset blir det rätta, och att jag drar in de pengarna på mitt fotograferande som behövs för att rättfärdiggöra ett köp.

Jag tycker om att arbeta med mätsökare och använder ofta min Leica i jobbet. Men det är alltför sällan som jag får leverera bilderna i svartvitt, kunderna vill oftast ha färg, och därför har jag en digital Leica med färgsensor och inte en Monochrome. När jag så vill kan jag ställa kameran i svartvitt läge och fota som jag helst vill.

Bilden i inlägget tog jag på San Diego-rockarna Switchfoot's turnépremiär i juli. Jag använde ett Zeiss ZM 21/2.8 och en Leica M 240 för bilden. Den har tidigare publicerats i färg i Världen idag, och bandet använde sig också av färgvarianten, men så här vill jag själv se bilden.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-01-19 17:54 | Läst 8738 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

En gubbabrännvidd på en gubbakamera - Uppdaterad 15:30

Det finns ett objektiv som ger mer vuxenpoäng än en hel bal med toalettpapper och det är ett 50 mm objektiv som även går under namnet normalobjektiv, ibland kallas objektivet skämtsamt för gubbabrännvidd. På den tiden som jag betraktade mina bilder såsom genom ett rör blev jag inte vän med brännvidden trots envisa försök.

Många olika normalobjektiv har passerat mina kameror genom åren men det har alltid slutat med att de legat oanvända i en kameraväska. När jag började att använda mätsökarkameror på allvar så hände något. Jag upptäckte att jag kunde titta utanför ramarna och på så vis kan jag vara steget före när jag fotograferar med ett normalobjektiv. När jag använder ett normalobjektiv finns det gott om luft runt ramen vilket gör att det är enkelt att se och fånga ögonblicken. Det är egentligen först nu som jag har förstått den fulla potentialen med ett normalobjektiv. Men på en SLR är ett normalobjektiv fortfarande lika tråkigt och beigt som tidigare.

Gubbakameran på bilden är en Leica M2:a vars ramar är optimerade för 35mm objektiv men jag föredrar att använda den kameran tillsammans med ett normalobjektiv som ger mig mer luft i sökaren. Zeiss 50mm f/2 ZM som syns på bilden kostar mindre än hälften av Leicas motsvarighet, det är lika skarpt, ger lika fin färgteckning och som grädde på moset ger det bilder med Zeiss speciella 3D-känsla. Att köpa objektiv på grund av vad de heter och inte vad de presterar är höjden av gubbighet och jag hoppas att jag aldrig kommer att fastna i den fällan.

En del tycker inte att man ska blanda färg och svartvitt i samma inlägg. Jag tycker annorlunda och hur ska man egentligen beskriva de speciella Zeiss-färgerna utan färg? Här kommer i vart fall två helt färska bilder som jag har tagit på mina barn med Zeiss 50mm f/2 ZM på bländare 2. Jag hoppas att ni själva kan se den där speciella 3D-känslan som Zeiss-objektiv ger. Som ni ser är grabben ordentligt förkyld men har ni bara ett ordentligt virusskydd i era data-apparater så behöver ni inte oroa er.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Postat 2013-02-10 11:26 | Läst 6989 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Bloggar

"Måla med ljus"

Electric Banana Band 40 år

Sony A9 trivs bra i frilansarens kameraväska

Leica M 10 Monochrome får bekänna färg

En gubbabrännvidd på en gubbakamera - Uppdaterad 15:30

Chasid

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

Gallerier som jag är med i

Google Translate

Mina favoritfotografer

Bloggar

"Måla med ljus"

Electric Banana Band 40 år

Sony A9 trivs bra i frilansarens kameraväska

Leica M 10 Monochrome får bekänna färg

En gubbabrännvidd på en gubbakamera - Uppdaterad 15:30

Chasid

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Bloggar

Gallerier som jag är med i

Google Translate

Mina favoritfotografer