"Måla med ljus"
Den ratade bilden blev utvald av Flickr
Ibland händer det att bilder som jag själv inte är riktigt nöjd med ändå når en storpublik och får mycket uppmärksamhet. Senast det skedde var i går då en av mina bilder från Kina hamnade i Flickrs Explore-album.
Jag håller på att gå igenom bilder från min reportageresa till QingHai-provinsen i Kina i december 2004. Bilderna är ganska unika, då det är få fotografer och reportrar som släppts in i området. Idag är jag inte alls säker på att jag skulle få tillstånd att åka till de avlägsna tibetanska byarna och samhällena. Då de kinesiska myndigheterna har blivit mycket mer restriktiva med tillstånd att resa inom landet sedan 2004.
Många av bilderna har redan publicerats, men jag har även visat dem i form av en utställning på IKEA i Jönköping. Det var förövrigt den första fotouställningen på ett IKEA-varuhus i Sverige. Men trots det finns det fortfarande en del bilder från QingHai jag ännu inte visat publikt.
Bilden som pyntar det här inlägget är en av dem. Jag var inte riktigt nöjd med den när det begav sig. Jag framkallade den och lade upp den i mitt Flickr-album ”從中間的古村 – From the middle of the Middle Kingdom” på Flickr.
Tanken är att bilderna ska hamna i en bok i framtiden, de är som sagt unika och jag vill lyfta fram den tibetanska minoritetens situation i Kina. Trots att Kina har gjort en enorm ekonomisk resa sedan 2004 är minoriteternas situation fortfarande tuff och många lever i djup fattigdom och utanförskap.
Text och foto: Mikael Good
Guvernören beordrade lastbilen att backa på den smala vägen
Du har kanske också sett de populära filmerna på Youtube där bussar och bilar tar sig fram på riktigt smala och svindlande vägar, där det är bergvägg på ena sidan och ett rejält stup på den andra. När jag var i Kina på reportageresa tillsammans med min fru i december 2004 färdades vi på en sådan väg med jeep. Vi skulle besöka ett par avlägsna skolor som låg långt upp i bergen tillsammans med guvenören i Qinghai och hans följe.
Chauffören i vår jeep var bra på att köra och visste precis var han hade vägen. Därför oroade jag mig inte över det hundra meter djupa stupet en dryg meter från min dörr, och passade på att ta en tupplur. Men jag vaknade med ett ryck av att chauffören och den framförvarande jeepen tutade febrilt åt en mindre mötande lastbil. Ett möte på den smala vägen var helt uteslutet. En säkerhetspolis hoppade ut ur den framförvarande bilen där guvernören färdades och gick med myndiga steg fram till lastbilschauffören, han pekade med hela handen och sa till honom att guvenören satt i bilen och beordrade honom att backa. Lastbilschauffören backade snällt ett par kilometer på den smala vägen tills han kom fram till en plats där fordonen kunde mötas och vi körde förbi lastbilen med ett par decimeter till godo.
Under den följande resan mötte vi inte några bilar, men det låg ett par rostiga bil- och lastbilsvrak långt nere i den djupa ravinen. Med hjälp av tolken berättade chauffören att det var ovanligt att möta större fordon på vägen. De flesta som färdades på den åkte moped, cyklade eller reste med lokaltrafiken. När vi kom fram till den första av byarna som vi skulle besöka mötte vi en av "lokalbussarna" som precis hade börjat sin färd mot ett grannsamhälle. Bussen var i princip bara en motor med flak. Men den fyllde sin funktion och med den kunde människorna i den avlägsna byn ta sig till större samhällen för att handla eller arbeta.
Text och foto: Mikael Good
Jag mådde uselt när jag tog min bästa bild
Den här bilden på den lilla flickan från Waxi Village har jag visat tidigare och det är en av mina mest kända bilder. Fattigdomen i den tibetanska byn där flickan levde var påtaglig. Men ett par år efter mitt och min frus besök i byn rustades skolan upp med pengar från Radiohjälpen. Barnen fick en skola att gå till och möjlighet att få en ordentlig utbildning. Deras föräldrar som i de flesta fallen var analfabeter gick kvällskurser där de lärde sig att läsa och skriva. Bilden på flickan bidrog i stor grad till att förutsättningarna för människorna i byn förändrades.
När jag tog bilden mådde jag riktigt uselt, jag var ordentligt förkyld, hade hög feber och led av den höga höjden. Helst av allt hade jag legat kvar i sängen på hotellet och dragit täcket över mig. Men när jag är ute på uppdrag är jag oftast såpass taggad att inte ens sjukdom och feber kan hindra mig från att göra mitt jobb. Jag kliver in i reporterrollen och kör ända in i kaklet oavsett om jag är bra eller inte.
Text och foto: Mikael Good