En M Leica för alla fotografer

Så snart en ny Leica dyker upp startar debatten om att den är dyr, är en statussymbol, är som gjord för vitrinskåpet und so weiter. Men det finns en Leica som begagnat har gått ned till prisnivåer som gör den högintressant för en större grupp fotografer som föredrar att se världen genom en mätsökare.



Kameran jag tänker på är Leica M (Typ 240) som förmodligen är den mest prisvärda digitala Leican. Anledningen är att Leica med den kameran försökte göra vissa förbättringar. Men den var några millimeter för bred, det klassiska reglaget för att välja utsnitt hade tagits bort och den såg inte riktigt ut som en klassisk M-kamera. Därför fnyste stockkonservativa Leicafotografer åt kameran och den blev snabbt 2010-talets svar på Leica M5. Detta har gjort att begagnade M240 går att hitta för riktigt rimliga pengar.



Jag föredrar att jobba i Oskar Barnacks anda med små lätta objektiv som inte skymmer sikten för mätsökaren. Till bilderna från Göteborg som illustrerar inlägget har jag nästan uteslutande använt ett Leica 35mm. Något annat objektiv behöver jag i princip inte till gatubilder. Men när jag fotar dokumentärt eller reportage jobbar jag gärna med de klassiska brännvidderna 21, 50 och 90mm. Och vid de tillfällena som jag behöver göra exakta kompositioner har jag en EVF-sökare som jag kan montera i tillbehörsskon.



Leicaobjektiv = dyrt tänker de flesta, och det stämmer i många fall, men riktigt bra M-objektiv behöver inte vara dyra. Jag har köpt fyra relativt billiga bättre begagnade objektiv från Zeiss, Voigtländer och Leica som alla håller hög optisk klass och som är onödigt skarpa. För min nyservade M240 och fyra objektiv har jag inte gett mer än vad motsvarande utrustning från Nikon, Canon eller Sony kostar, och som bonus har jag fått en mindre, smidigare och för mig mer lättarbetad kamerautrustning än vad någon av de nämnda tillverkarna har att erbjuda.



En annan viktig faktor för mig är att de som gör kameror och objektiv får en lön som de kan leva på. Därför drar jag mig för att köpa produkter som är tillverkade i låglöneländer. Arbetarna i Zeiss, Voigtländer (Cosina) och Leicas fabriker har både bra arbetsförhållanden och skälig lön.



Text och foto: Mikael Good

Fotboll har väckt min nyfikenhet

De senaste 17 åren har jag  dokumenterat det som händer och sker i Huskvarna. Speciellt roligt är det när det händer något extra. Att Husqvarna FF har lånat ut sin fotbollsstadium till superettanklubben Jönköping Södra IF under tiden som de bygger om sin stadium är en sådan händelse om har lockat mitt intresse.





Även om mitt intresse för fotboll har minskat med åren, har jag ändå passat på att bevaka några fotbollsmatcher på Vapenvallen. Anledningen är att jag är nyfiken på det engagemang som finns för lagen och allt som byggs upp runt omkring det. Men jag vill inte sitta vid sidolinjen i snålblåsten med ett maffigt objektiv, och ta likadana bilder som alla andra sportfotografer. Den form av fotografering jag ägnar mig bygger på rörlighet och då kan man inte sitta still på en pall och huttra.

För mig är det viktigt att dokumentera både det som händer på och utanför planen. Att få med målen på bild spelare inte så stor roll för mig, det viktigaste är att fånga spänningen och intensiteten i matchen samt passionen och glöden som omgärdar den. I och med pandemirestriktionerna har jag valt att vara utanför stängslet, där publiken finns. Bilder på matchen går alltid att ta genom att hålla upp kameran på raka armar över stängslet och fokusera med hjälp av skärmsökaren. Även om min kamera kan ta 20 bilder per sekund har jag valt att köra enbildstagning och försökt trycka av i rätt ögonblick för att undvika allt för många bilder att gå igenom.





Några av bilderna från matcherna som jag bevakat på Vapenvallen kommer säkerligen med i den kommande boken och utställningen om Huskvarna. Men först ska jag göra några andra böcker. Bilderna i inlägget har jag tagit under J-Södras matcher mot Helsingborgs IF och Trelleborgs FF.

Här kan du ta del av ett bildreportage från matchen mellan J-Södra IF och Helsingborgs IF
Här kan du ta del av ett bildreportage från matchen mellan J-Södra IF och Trelleborgs FF

Text och foto: Mikael Good

Timpa Simonsson missade inte målet – sportreportage

I måndags gick jag ned till Vapenvallen för att se matchen mellan J-Södra IF och Trelleborgs FF. Där träffade jag Lennart Ödén 90 år om förmodligen är J-Södras äldsta och mest trogna supporter som följt sitt lag i med- och motgång i lite mer än 80 år.
– J-Södra har alltid spelat bra på Vapenvallen, sa han med ett stort leende när laget nätade och tog ledningen i matchen.




Lennart fanns på plats utanför stängslet. I och med coronabegränsningarna på 8 betalande åskådare fick han stå utanför denna gången. Under matchen mot Helsingborgs IF var han funktionär åt J-Södra och hjälpte till att rätta till planen under halvtidsvilan. På så vis fick han se större delen av matchen från läktarplats. Lennart blev rikskänd i och med bildjournalisten Robert Erikssons bildreportage om honom och hans vän Birger Andersson, ett reportage som förövrigt gav Robert förstapriset i årets bild 2021.

Under tiden som J-Södras hemmaarena Stadsparksvallen i Jönköping genomgår renovering spelar laget på Vapenvallen i Huskvarna. Här i Huskvarna har en hel del heta derbyn spelats mellan J-Södra och Husqvarna IF genom åren. Lennart minns speciellt derbyt i division 2 östra mellan Husqvarna IF och J-Södra IF 1946. Det var en tät och händelserik match som slutade 5-4 till HIF.
– Då var det så fullt med folk att de satt långt ute på löparbanorna, officiellt var det 6400 åskådare men vi som var på plats vet att det var minst 10 000, sa Lennart.




Precis som i matchen mot Helsingborgs förra veckan så passade J-Södra bollen en eller två gånger för mycket istället för att försöka skjuta på mål.
– De skulle behöva en bra avslutare, Timpa Simonsson gjorde mål på sina chanser. Han gjorde inte alltid så snygga mål men mål gjorde han, sa Lennart.

Karl Gustaf "Timpa" Simonsson var en legendarisk spelare och målskytt i J-Södra. När laget gick upp i allsvenskan 1945 svarade Timpa för 50 av J-Södras 92 mål. Laget åkte ur allsvenskan 1946 men var tillbaka redan året efter. Under fem allsvenska säsonger mellan 1945 och 1951 gjorde Timpa 60 mål på 93 matcher för J–Södra.

Åren 1945-1954 var gyllene år för J–Södra, men 1954 tog det slut och laget åkte ur allsvenskan. Både 1960 och 1969 återkom de men åkte genast ut igen. Efter det harvade laget i de lägre divisionerna. Lennart var sitt lag troget, han gick på matcherna, peppade dem och drömde om att åter få se dem etablerade i den högsta serien igen. Den 17 oktober 2015 efter en ökenvandring på 46 år gick Lennarts dröm i uppfyllelse och J-Södra tog åter klivet upp i fotbollens finrum.




Några tonårskillar tilldrog sig supporterpolisens uppmärksamhet när de satte sig på stängslet. Han gick ned till dem och sa till dem att klättra ned. Grabbarna ursäktade sig med att de bara ville se på matchen, och var trötta på att inte få komma in på arenan.
– Den 17 maj blir det antagligen lättnader i reglerna och då kan upptill 500 personer få gå på match, ni får hålla er tills dess, sa supporterpolisen till dem.




Matchen var en jämn tillställning, den var inte lika innehållslös och tråkig som matchen mot Helsingborgs IF. Men båda lagen hade svårt att komma till avslut, men strax innan halvtidsvilan lyckades J-Södra att tråckla in ett mål till Lennarts stora glädje! Resultatet stod sig ända till den 75 minuten då Trelleborg kvitterade. Matchen slutade 1-1 vilket var ett rättvist resultat.
– Nästa gång ska jag nog ta med mig en stol, sa Lennart som var ordentligt trött i benen efter att ha stått i ett par timmar när vi skildes åt.

Text och foto: Mikael Good

Ultron 35mm f/1.7 LTM ett smultron i objektivdjungeln

Jag tycker om att återanvända gamla objektiv och ge dem nytt liv med hjälp av adaptrar. Men allting har sin gräns, jag vill helst inte kompromissa för mycket med kvalitet eller betala överpris på begagnatbörserna för små rara gluggar som nötts ut av tidens tand och som är hopplöst förbisprungna av ny potentare objektiv.



Det finns många trevliga små ljusstarka 35mm objektiv med LTM-fattning att välja på. Tyvärr lider de flesta äldre varianterna av dålig antireflexbehandling, fungus, glapp i bländare, och skärpering, putsmärken och besvärande oskärpa på de största bländaröppningarna. Några av felen går att åtgärda men tyvärr inte alla. Men det finns moderna botemedel på problemet! Leica har ett Summicron-M 35mm/f2.0 ASPH med LTM-fattning. De tog fram objektivet till användare som gärna jobbar med sina gamla skruvleicor och som efterfrågat ett modernt objektiv med bra antireflexbehandling. Objektivet är ganska ovanligt och det betyder att det är eftertraktat av samlare vilket drivit upp priset ganska så rejält.

Som tur är finns det ett objektiv till att välja på för oss som inte har så tjock plånbok, nämligen Voigtländer Ultron 35mm f1.7 ASPH LTM. Det kostar bara en dryg tiondel av Leicaobjektivet begagnat. Om du kör med LTM-kameror är Ultronet det mest prisvärda 35mm objektiv som du kan hitta. Motljusegenskaperna är riktigt bra, det är knivskarpt i mitten och i kanten på i stort sett alla bländare, men tappar lite i ytterkant. Kör du med film spelar det inte så stor roll, men om du använder objektivet med adapter på en digitalkamera med småbildssensor märks det desto mer. Objektivet gör inte bort sig men det trivs bäst på en digital halvformatare eller en kamera med APS-H sensor a la Leica M8.

Jag har kört objektivet på min Sony A7rII och när jag beskurit bilderna till APS-H blir bildresultatet riktigt bra från kant till kant. Nu har jag inte testat det på en äldre analog Leica eller Canon med LTM-fattning men däremot på en Voigtländer Bessa-R och på den kameran fungerade det riktigt bra och det levererade bilder med hög kvalitet. Ett tag funderade jag på att sälja objektivet men jag har bestämt mig för att behålla det då man aldrig riktigt vet vad framtiden för med sig. Jag har även testat det mot den nyare varianten med M-fattning. Men i mitt tycke är LTM-varianten aningen bättre, trots att det är mindre och smidigare.

För min del är det viktigt att ett ljusstarkt objektiv är användbart på den största bländaröppningen och inte blir bra först efter några stegs nerbländning. De flesta bilderna i inlägget har jag tagit på full glugg med ett Voigtländer Ultron 35mm f1.7 med en Techart PRO-adapter som jag monterat på en Sony A6500.  Som du säkert sett är antireflexbehandlingen riktigt bra. Ett vintageobjektiv hade tyvärr inte kunna leverera samma bildkvalitet i motljussituationer. Fördelen med ett riktigt välkorrigerat objektiv är bilderna blir bra rakt ut ur kameran. Bilderna i den här artikeln är minimalt korrigerade i ACR och några av dem är JPG direkt ut ur kameran i bästa Dogma 07-anda.



Om du är på jakt efter en riktigt bra och billigt 35mm med LTM-fattning är Voigtländer Ultron 35mm f1.7 ASPH LTM ett riktigt bra val. Det går även att köra det med LTM-M adapter på Leica M, och det kopplar perfekt med mätsökaren i min M9:a. 

Text och foto: Mikael Good

Den mest prisvärda 35:an till Leica M

Det är mycket snack om objektiv i bloggarna på Fotosidan, och om vilket 35mm som är bäst eller mest prisvärt. Oftast glöms en liten juvel från Zeiss bort i resonemanget.

Det här med objektiv är subjektivt och kan röra upp känslor. Men som med så mycket annat får man vad man betalar för. Personligen vill jag ha objektiv som har bra mitt- och kantskära, bra kontrast, bra färgteckning, låg distorsion, låg vinjettering, bra motljusegenskaper och kompakt format. Objektivet ska helst inte skymma mätsökaren på min Leica.



Efter testande av många olika objektiv kom jag fram till att det egentligen bara fanns två 35mm till Leica att välja på för min del, och det ena var Leica Summicron-M 35/2 ASPH. Problemet var att det kostade 20 000 kronor begagnat, och så mycket pengar vill jag inte lägga på ett objektiv. Men i början av året hittade jag ett exemplar till ett riktigt bra pris och slog till, och det är ett köp som jag inte ångrat.



Det andra objektivet som jag funderade på att köpa var Zeiss Biogon T* ZM 35/2.8. Det är en liten juvel från Zeiss. Det är kompakt och nästa lika välbyggt och skarpt som Leica Summicron-M 35/2 ASPH. Begagnat kostar Zeisset runt 6000 kronor.



För den som kan leva med bländare 2.8 är Zeiss Biogon T* ZM 35 den mest prisvärda 35:an till Leica M. Och det är överlägset sina ljusstarkare syskon från Zeiss på alla punkter förutom ljusstyrkan.



Bilderna i inlägget har jag tagit med en Leica M240 och ett Summicron M 35/2 ASPH.

Text och foto: Mikael Good