Led Zeppelin har ingen framtid!

När jag för några år sedan bläddrade igenom gamla nummer av Populär fotografi från slutet av 1960-talet så fastnade min blick på skivrecensionerna i tidningen. Jag läste igenom skivrecensionerna i Populär fotografi med stort intresse och kom till sist fram till en recension av Led Zeppelins första skiva.

Recensenten var inte alls imponerad av vad han hade hört och avslutade sin recension med orden "-Det finns ingen framtid för den här typen av tung bluesrock!" Jag log stort när jag tänkte på att Led Zeppelin blev 70-talets största band! Recensenten har säkert fått äta upp sina ord flera gånger :)

Jag har tyvärr inte kunnat få tag på det nummer av tidningen Populär fotografi från 1969 som recensionen var införd i om någon av mina läsare skulle vilja bidra med den informationen är ni varmt välkomna att skriva tidningens nummer i kommentarerna eller genom att maila mig!



Guitar player. Tusch - Apple One Scanner II - Macintosh Performa 630 - Fractal Design Painter - Live Picture - Photoshop © Mikael Good 1998

Dagens låt: Kashmir - Led Zeppelin

//Chasid

Kan inte jag få din autograf...

I slutet av 90-talet efter en relativt blöt och musikdånande förfest i min dåvarande lägenhet i betongförorten Österängen åkte några tillresta kompisar från Göteborg och jag till en av klubbarna i storbyn (Jönköping). Redan på bussen så var det en hel del tisslande och tasslande och stirrande blickar från medpassagerarna. Ingen i sällskapet kunde riktigt förstå varifrån denna uppmärksamhet kom och en kompis sa skojsamt på bred göteborska: "-De måste ha sett mig på efterlyst :)"

När vi väl kom fram till klubben så höjde vakten stort på ögonbrynen och släppte in mig och mitt sällskap med ett stort leende (det är ytterst ovanligt att vakter i Jönköping ler överhuvudtaget). Väl inne på klubben så fortsatte stirrandet, tisslandet och tasslandet. Efter en stund på klubben kom två relativt vackra kvinnor fram och frågade om de inte kunde få min autograf, jag skrev snabbt ned min autograf på de papperna som de fnittrigt sträckte fram, mina tillresta kompisar från Göteborg blev minst sagt impade och undrade hur jag hade förtjänat denna plötsliga stjärnstatus. Jag ryckte på axlarna, puffade lätt på min cigarr och sa: "Jag har inte en aning..."

Tisslandet och tasslandet fortsatte och mina steg vaktades noggrant av alla stirrande blickar. En ung man kom fram till mig när jag stod i baren och berömde mig för mitt gitarrspelande, jag svarade att jag spelade lite gitarr på hobbybasis och att mitt spelande inte är så märkvärdigt, varpå han såg lite förvånad ut över min "falska blygsamheten" och sa: "-Men du är ju en av världens bästa gitarrister?"

Då slog det mig att de måste ha förväxlat mig med gitarrvirutosen Yngwie Malmsten. Vid tillfället hade jag för ovanlighetens skull mitt långa hår utsläppt och jag hade ett par runda blå glasögon på mig, så det fanns vissa likheter. Så här i efterhand har jag fått reda på att Yngvie Malmsten faktiskt var i Jönköping vid samma tillfälle.



Yngwie Malmsten eller Mikael Good det är frågan?



Le Party Animal, var mitt smeknamn innan jag tog mitt förnuft till fånga och slutade med spriten och festandet. Fotona är tagna vid samma tillfälle som texten handlar om.

Dagens låt: For Those About To Rock (We Salute You) - AC/DC

Istället för att montera in Youtube länken till dagens låt direkt i inlägget så kommer jag att fortsättnigsvis att länka till Youtube i fortsättningen. Klicka på låten ovan om du vill lyssna på den!

//Chasid