Fotboll har väckt min nyfikenhet

De senaste 17 åren har jag  dokumenterat det som händer och sker i Huskvarna. Speciellt roligt är det när det händer något extra. Att Husqvarna FF har lånat ut sin fotbollsstadium till superettanklubben Jönköping Södra IF under tiden som de bygger om sin stadium är en sådan händelse om har lockat mitt intresse.





Även om mitt intresse för fotboll har minskat med åren, har jag ändå passat på att bevaka några fotbollsmatcher på Vapenvallen. Anledningen är att jag är nyfiken på det engagemang som finns för lagen och allt som byggs upp runt omkring det. Men jag vill inte sitta vid sidolinjen i snålblåsten med ett maffigt objektiv, och ta likadana bilder som alla andra sportfotografer. Den form av fotografering jag ägnar mig bygger på rörlighet och då kan man inte sitta still på en pall och huttra.

För mig är det viktigt att dokumentera både det som händer på och utanför planen. Att få med målen på bild spelare inte så stor roll för mig, det viktigaste är att fånga spänningen och intensiteten i matchen samt passionen och glöden som omgärdar den. I och med pandemirestriktionerna har jag valt att vara utanför stängslet, där publiken finns. Bilder på matchen går alltid att ta genom att hålla upp kameran på raka armar över stängslet och fokusera med hjälp av skärmsökaren. Även om min kamera kan ta 20 bilder per sekund har jag valt att köra enbildstagning och försökt trycka av i rätt ögonblick för att undvika allt för många bilder att gå igenom.





Några av bilderna från matcherna som jag bevakat på Vapenvallen kommer säkerligen med i den kommande boken och utställningen om Huskvarna. Men först ska jag göra några andra böcker. Bilderna i inlägget har jag tagit under J-Södras matcher mot Helsingborgs IF och Trelleborgs FF.

Här kan du ta del av ett bildreportage från matchen mellan J-Södra IF och Helsingborgs IF
Här kan du ta del av ett bildreportage från matchen mellan J-Södra IF och Trelleborgs FF

Text och foto: Mikael Good

Bildreportage: Elitfotboll under pandemin – J-Södra IF mot HIF

Personligen är jag mätt på alla tekniskt perfekta fotbollsbilder som ser ungefär likadana ut. Som motvikt bestämde jag mig för att försöka fånga stämningen vid en fotbollsmatch under den landsomfattande pandemin. När HIF gästade J-Södra på Vapenvallen i Huskvarna i tisdags fick jag min chans.

Det ena efter det andra blir inställt på grund av pandemin och man får försöka ta tillfället i akt när det äntligen händer något som bryter av den grå vardagen. På väg hem från jobbet i tisdags gick jag förbi Vapenvallen i Huskvarna, där riggades det för match i Superettan mellan J-Södra och Helsingborgs IF. Jag bestämde mig för att återvända vid matchstart för att försöka dokumentera matchen.




Ett 20-tal HIF-supportrar och ungefär lika många södraiter fanns på plats tillsammans med ett 30-tal nyfikna Huskvarnabor. Jag hade hoppats på lite större tillströmning av folk men matchen sändes även på TV och där är det lite lättare att följa den än genom en glipa i ett stängsel. Under matchen valde jag att hänga på HIF-supportrarna, som visade sig vara ett glatt och troget gäng som följer sitt lag i vått och torrt. Från andra sidan stängslet försökte de skapa stämning och hejade på sitt lag med både arenasånger och hejaramsor.




J-Södra supportrarna som samlats utanför stängslet var ganska så tystlåtna, medan de åtta supportrarna som fått komma in på arenan gormade och skrek åt spelare och framförallt mot domaren istället för att ta tillfället i akt och stötta sitt lag. Många av Huskvarnaborna som samlats utanför stängslet hoppades på seger för HIF. Att hålla på ett lag från grannstaden Jönköping finns inte på kartan för dem. En äldre herre påminde mig att det första laget som spelade på Vallen också hette HIF som i Husqvarna IF och därför var det naturligt för honom att hålla på HIF.




Matchen var en ganska så jämn och tråkig tillställning utan några direkta målchanser och den slutade 0-0. Det fanns en del lägen men de slarvades bort med en pass eller en dribbling för mycket. Jag hade inte sökt någon ackreditering och kunde därför inte röra mig inne på arenan, men mitt mål var inte att fotografera själva matchen utan dokumentera det som hände runt omkring och försöka skapa ett reportage utifrån de förutsättningarna. Matchbilderna i inlägget har jag tagit genom att hålla upp kameran och objektivet över stängslet och fokusera med hjälp av skärmsökaren, det är lite knivigt att sätta bilden i rätt ögonblick när man inte riktigt ser bollen.




Fram till att Stadsparksvallen i Jönköping återinvigs i juni kommer J-Södra spela sina matcher mot Trelleborg och Landskrona BoIS på Vapenvallen i Huskvarna. Även om jag inte strävar efter att bli någon sportfotograf är det inte omöjligt att jag även då kommer att finnas på plats utanför stängslet för att dokumentera elitfotboll under pandemin.



















Text och foto: Mikael Good

Vi har vår i luften

Du har kanske hört uttrycket aprilsnö är fåragö och funderat på vad det betyder? Uttrycket kommer ursprungligen från Tyskland där klimatet är lite torrare än här. Där är aprilsnön en välsignelse som genomfuktar jorden och ser till så att näringsämnena dras ned i jorden.




En förklaring till uttrycket är att aprilsnön smälter sakta undan och tar med sig extra näring till trädens- och växternas rötter, på så vis är aprilsnön lika effektivt för växtligheten som fåragö eller fårgödsel som det också kallas. En annan förklaring säger att aprilsnö är lika odugligt och oönskat som fårgödsel. Oavsett vilken av de motsatta förklaringarna som man väljer, känns det onekligen lite knasigt med ett bakslag så här i slutet av april när människor hungrar efter vår och värme. Men vi får hoppas att det bara är högst tillfälligt och att värmen snart kommer tillbaka.




Bilderna i inlägget tog jag på min promenad till mitt arbete i Huskvarna tidigare idag.



Text och foto: Mikael Good

Indien i mitt hjärta

Det finns platser som jag gärna återkommer till. Platser som har satt ett lite djupare avtryck i mitt hjärta och i mitt sinne. Ett sådan plats är Indien. Jag har varit på två längre reportageresor i landet de senaste åren, och de kommer snart att följas av fler.



Det är viktigt att ta av sig sina västerländska glasögon när man åker till Indien, och läsa in sig på landet och dess historia. Nyckeln till ett land ligger alltid i dess historia. Den beskriver hur ett land och dess invånare är. Att kunna ett lands historia visar att du har respekt för det, och om du har respekt för ett land är det lättare för dig att få dess invånares förtroende. Vilket är a och o när du jobbar med reportage i bild och text. 

Intrycken av Indien är många. Landet är som en smältdegel av färger, former, ljud, ljus, lukter, kaos och upplevelser. Kulturskillnaderna mellan Indien och Sverige är så stora att det är lätt att drunkna i alla intryck, och många drabbas av en kulturchock. Indien är ett land där det är svårt att planera något. Hela landet har något av en ”go with the flow” mentalitet som det kan vara svårt för oss svenskar att sätta sig in i. Lunken är betydligt lugnare än i Sverige, och det där med att passa tider är inte så viktigt. Vi måste åka innan klockan åtta betyder allt som oftast att man åker strax innan lunch.



Indierna är trevliga och öppna, och söker gärna kontakt. Att smyga omkring med en kamera skapar misstänksamhet, men om du är öppen med vad du gör får du många trevliga samtal och bilder. Du får också räkna med att ställa upp på en hel del gruppfoton. Indier vill gärna synas på bild tillsammans med västerlänningar. Jag vet inte hur många hundra bilder som jag är med på! Men jag säger alltid ja! En del fotografer flyr uppmärksamheten och försöker gömma sig bakom sina kameror, men lika självklart som jag tar bilder på andra, lika självklart ställer jag själv upp på bild när någon frågar. Men jag kan också bli putt om någon smyger omkring och försöker fotografera mig i smyg.



Som i så många länder är det bra att ha med sig någon som är bekant med landet, kulturen och människorna. Det öppnar upp situationer och gör det lättare att komma människor inpå livet. I Indien är engelska ett officiellt andraspråk, och det finns alltid någon till hands som kan tolka om det behövs.



Det är viktigt att tänka på vad man äter. Bakteriekulturen skiljer sig en hel del från Sverige. Jag älskar indisk mat, speciellt när den är på gränsen till att vara för stark. För att slippa att få matförgiftning eller "Delhi belly" som det kallas i Indien undviker jag att köpa mat i gatustånd, och när jag äter kött är det från nyslaktade djur, eller färsk fisk. Grönsaker och frukt undviker jag också såvida de inte är färska och kan plockas direkt från grönsaksland eller från träden. Det finns fantastiskt goda mandariner i bergsbygden, som man kan plocka direkt från träden, men man ska undvika allt som är sköljt i annat än dricksvatten.



Jag tycker om att möta nya människor och miljöer. I Indien får jag mitt lystmäte. Och jag har lärt känna många människor under mina resor i landet, en del av dem har jag kontakt med via Facebook. De senaste åren är faktiskt Indien det land som jag har spenderat mest tid i efter Sverige, tätt följt av Serbien och Norge.



När jag åkte hem efter det senaste besöket frågade mannen i passkontrollen mig vad jag tyckte om Indien? Mitt svar kom snabbt:
– I love India, for it's people, it's nature and it's food, and I will return as soon as possible!
Passkontrollanten sprang upp i ett stor leende och sa:
– You're most welcome back sir!



Nu håller jag som bäst på att förbereder mig för nästa resa till landet, det jag längtar mest efter är människorna, miljöerna och maten. Att åka på reportageresor är en välkommen färgklick i den gråa vardagslunken. Bilderna i inlägget tog jag under mitt senaste besök i nordöstra Indien i december 2019, de är ett litet axplock av alla bilderna som jag tog. Personerna som är med på bilderna var fullt medvetna om att jag fotograferade, och gav sitt medgivande.

Text och foto: Mikael Good

Adaptern som ger autofokus med Leica M-optik

Under ett antal år använde jag Sony. Men i takt med att objektiven som jag ville ha blev allt större och dyrare blev jag mer och mer ointresserad av märket, och valde till sist att byta till Fujifilm, som valt att satsa på små smidiga kamerahus och har en hel del kompakta objektiv i lager.



Halvformatet är ett trevligt format men ibland räcker det inte riktigt till. I och med att jag har ett antal M-objektiv från extremt vidvinkel till kort tele, funderade jag på att komplettera Fujikamerorna med en Leica M. Jag budgeterade för ett inköp av en Leica M 240. Men precis när jag hittade en Leica M 240 för ett lämpligt pris, kom jag på andra tankar. 

När jag skrev om Techart PRO Leica M - Sony E Autofokus adapter den 1 april 2016 var det många läsare som trodde att det var ett skämt, men det var inget skämt! Jag började fundera på om inte en Sony A7rII och en Techart PRO Leica M - Sony E Autofokus Adapter skulle kunna fylla mina behov bättre än en Leica M 240. När ljuset inte riktigt räcker till är autofokus och bildstabilisering en bättre kombination än en mätsökarkamera utan stabilisering.



Jag köpte en billig begagnad Sony A7rII hos ett postorderföretag. När jag fick hem den, testade jag att köra min M-optik med adapter på kameran. Jag kom på så sätt fram till att det var rätt väg att vandra. Efter att ha läst på ordentligt om Techart PRO-adaptern, och tagit del av andras erfarenheter, köpte jag en adapter.



Med Techart PRO-adaptern ställs skärpan relativt snabbt med ljusstarka objektiv såsom M 28/1,4, 40/2 och 90/2. Men fokusen jagar med mina 15 och 21mm Voigtländer vidvinklar, men å andra sidan kan jag oftast köra de objektiven med hyperfokal. Om man vill ha snabb fokus med Techart PRO-adaptern är objektiv med bländare 2 eller lägre att föredra. Objektiv med 2,8 fungerar hyfsat bra. Men från 4 och uppåt jagar oftast autofokusen.



Att jag valt en begagnad A7rII beror på att det lämpar sig väl för M-optik och inte lider lika mycket av smearing med vidvinkeloptik som A7II gör. Även om jag själv inte har testat kombinationen, är det en del användare som påpekat att Techart PRO-adaptern fungerar något bättre tillsammans med Sony A7rIII. 



Primärt har jag använt adaptern med M-optik. Men jag har även använt den ihop med en C/Y-M-adapter, och har på så vis fått autofokus med gammal fin Carl Zeiss-optik för Contax/Yashica. Även om det funkar ganska bra kommer jag nog inte att använda Techart PRO-adaptern med en extra adapter så speciellt ofta. Bildkvaliteten blir säkert påverkad och tanken med att använda M-optik på Sony är att få tillgång till högkvalitativa små objektiv som i mitt tycke lämpar sig bättre till Sonys smidiga kameror än de överdimensionerade objektiven som företaget själv har tagit fram.



Jag har gjort reportage med A7rII + 21mm, 28mm, 40mm och 90mm. Trots dunkelt inomhusljus ställdes fokusen snabbt och exakt, och bilderna blev helt perfekt exponerade. Några av bilderna som jag tog vid det tillfället har mycket högt nyhetsvärde, men är samtidigt personliga, därför väljer jag att inte publicera någon av dem här. Men det är inte omöjligt att några av dem letar sig in i någon tidning tillsammans med en text fram igenom. 



En liten smidig kamera som har autofokus, bildstabilisering, är användbar upp till 6400 ISO tillsammans med små och skarptecknande 28/1,4 och 90/2 mm objektiv är som gjort för reportage i dunkla miljöer. Techart PRO-adaptern är främst riktad till entusiaster som redan har några M-objektiv liggande. För den som är på jakt efter små smidiga objektiv att använda på en  Sony E finns det en del "billigare" M-objektiv att få tag på från Iberit, 7Artisans, Voigtländer, Zeiss med mera, det går även att köpa en hel del bra optik begagnat till riktigt bra priser. Fotar du sport eller andra snabba förlopp är Techart PRO-adaptern inte att rekommendera. 



Bilderna har jag tagit under mina stadsvandringar i Huskvarna, ett par av dem har publicerats i en tidning. Trots att jag packar ned fyra objektiv, en kamera och några batterier i min Billingham Hadley PRO finns det gott om plats för annat i väskan.









Text och foto: Mikael Good