Valet mellan pest och kolera är fortfarande enkelt

Jag har varit sjuk sedan mitten av veckan och jag har gjort research utifrån de sjukdomssymptomen som jag har och det är nästan en "perfect-match" med kolera. Nu tror jag ändå inte att jag har fått kolera utan att jag "bara" har drabbats av en koleraliknade influensa. 

I vilket fall som helst så följer jag regelboken och kurerar mig med resorb och lättsaltat vatten, är noga med min hygien och spritar mina händer efter varje toalettbesök. Framförallt är det viktigt för mig att dricka mycket vatten så att jag inte blir lika uttorkad som när jag var i öknen förra året och inte hade med mig tillräckligt med vatten... Hur som helst står jag fortfarande fast vid att valet mellan pest och kolera är enkelt och jag väljer kolera framför pest i tio fall utav tio: valet-mellan-pest-eller-kolera-ar.htm

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Ett spontant rave-party vid Hornborgasjön

Det har gått över 15 år sedan jag senast var vid Hornborgasjön för att titta på tranor. Då var det också i början av april och i den ljumna vårvärmen hade över 10.000 tranor samlats för att ha ett spontant rave-party på ängarna.

Då som nu var det inte fåglarna som fachinerade mig mest, utan alla fågelskådare och fotografer som klungades för att se små prickar hoppa runt kring horisonten. I och för sig hade många av dem kraftiga tubkikare eller objektiv som gör att det kommer lite närmare. Mitt 50mm förslår inte så lång jämfört med ett 600 mm men jag kommer å andra sidan lite närmare än med mitt 28mm :)



Trots att det var den första april så fanns det bara 17 tranor på plats och du behöver nog spetsa dina örnögon ordentligt för att se dem på bilden nedan. Alla 17 finns dock med på den bilden som för övrigt är taget med ett onödigt skarpt objektiv som brukar kallas för örnögat. Enligt statistiken var det 17.000 tranor på plats vid samma tid förra året, men statistiken jämnades ut något under dagen då 36 tranor till anlände. Men 53 tranor gör ingen fest...

Något som jag tycker är fachinerande är alla som åker upp till Hornborgasjön för att bo i husbil eller husvagn och samtidigt titta på tranor, en del av dem är långväga gäster. På grund av den sena våren var jag där lite för tidigt, men jag skulle kunna tänka mig att det myllrar av fågelskådare, fotografer, husbilar och husvagnar vid Hornborgasjön idag. Förmodligen är de fler än tranorna, för enligt statistiken var det bara 1740 tranor vid Hornborgasjön igår. 

Även om du inte är intresserad av att titta på pippifåglar som har rave-party kan jag ändå rekommendera ett besök vid Hornborgasjön. För mig är det framförallt en upplevelse att se alla människor som vallfärdar dit. En ny giv för Hornborgasjön vore kanske att införa kändis-spotting. Många kända naturfotografer brukar synas vid Hornborgasjön. När jag var där monterade den tyske naturfotografen Carsten Linde upp sitt stora stativ och ett fett objektivt. Om jag inte hade surfat in på www.grauerkranich.de hade jag dock inte haft en aning om vem han var. 

Alla bilderna i inlägget är tagna med en mätsökarkamera och ett Carl Zeiss T* 50mm. Även om det inte är en optimal utrustning för fågelfoto så är det en utmärkt kombination för dokumentärfoto.

Det kanske ändå är som en bekant uttryckte det: - Ingen vår utan Hornborgasjön!

Text och foto: © Mikael Good, All Rights reserved. 

Medkänsla är grunden för bra bilder

För mig är medkänsla viktigare än själva berättelsen och det har hänt många gånger att jag har avstått från att ta en bild av respekt för mina medmänniskor. Även om bilderna säkerligen hade kunnat föra mig upp i det fotografiska rampljuset för en liten stund valde jag att istället sänka kameran.

Jag hade aldrig kunnat få med mig bilden som pryder det här inlägget om jag hade stövlat fram som en flodhäst i ett vardagsrum. Nyligen lyssnade jag igenom intervjun eller rättare sagt samtalet som jag hade med den unga ensamstående tvåbarnsmamman på familjecentret Grace i St. Petersburg, Ryssland. Inledningsvis var hon väldigt blyg och försagd men ju längre tid som samtalet pågick desto mer öppnade hon sig och till sist försvann de där sista små resterna av blygsel. När den rätta närvarokänslan infann sig passade jag på att ta bilden som illustrerar den här artikeln. 

Sedan jag bestämde mig för att både skriva och fota har närvaron ökat markant in mina bilder. Genom skrivandet bygger jag relationer med dem som jag intervjuar, relationer som gör att jag i nio fall utav tio får med mig precis de bilderna som jag vill ha till artikeln. Jag är väl medveten om att det som är rätt för mig kan vara helt fel för någon annan. Min intervju- och fotostil fungerar perfekt för mig medan andra reportrar har valt andra vägar för att nå sitt mål. Men jag tror att det viktigt att du försöker hitta din egen stil och uttryck om du inte redan har gjort det.

"Humanity is the foundation of any image. Then comes the journalism aspect, and then the photography." - Edmond Terakopian 

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Multijournalist - Framtidens journalist redan idag

Framtiden för landets dagstidningar ser allt annan än ljus ut. Branchen är inne i en av sina djupaste svackor i mannaminne. De senaste tre åren har mängder av säljare, annonsproducenter, redigerare, fotografer och reportrar blivit av med sina arbeten på grund av vikande upplagesiffror och kraftigt minskade annonsintäkter.

Samtidigt kommer det rapporter om att ägarna för några av de stora mediehusen i Sverige plockar ut miljonbelopp i vinst. Med tanke på situationen för tidningsbranchen kan det ses som ganska så kortsiktiga och oansvariga beslut. Egentligen är det inte så konstigt att ägarna plockar ut vinst, de flesta företagen drivs i rent vinstsyfte. Många medieföretag har även tuffa krav på avkastning från sina aktieägare och uppfylls inte de kraven bantas organisationen. Om vinsterna för mediehusen helt hade uteblivit är jag övertygad om att betydligt fler personer på tidningarnas annonsavdelningar och redaktioner hade förlorat sina arbeten. Personligen skulle jag dock gärna se att medieföretagen återinvesterade en del av sin vinst i verksamheten genom att exempelvis investera i framtida journalistik. Andelen tidningar som investerar i framtiden är försvinnande få och det är tyvärr kortsiktigt ekonomiskt tänkande som styr de flesta verksamheterna idag.

Kanske skulle en lösning kunna vara att satsa på bredd istället för spetskompetens? I vart fall tycker jag att det är dags för tidningarna att riva murarna mellan annons, marknad och redaktion och anställa personer som kan arbeta gränsöverskridande. Personer som kan klara av de flesta arbetsuppgifterna på en tidning samtidigt som de även skulle kunna var delaktiga i marknadsföringen av tidningen i sociala media. Det kanske låter som en helt omöjlig uppgift att klara av. Men tro mig jag vet att det skulle kunna fungera. Jag är själv en sådan gränsöverskridande person. De senaste åren har jag med gott resultat arbetat som reporter, redigerare, layoutare, annonsproducent, grafisk formgivare, kommunikatör och fotojournalist. Jag är övertygad om att personer med samma yrkesbredd som mig kommer att bli efterfrågade på framförallt mindre tidningar i en nära framtid. Kanske är en investering i multijournalister den bästa investeringen i framtida journalistik? En sådan investeringen skulle i vart fall innebära att färre personer klarade av att göra samma jobb som fler gör idag utan att kvaliteten skulle bli direkt lidande.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved

Kolla gärna in min profil på Linkedin om du vill kontakta eller anlita mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689 

Ett effektivt vapen för förändring

Många av artiklarna och reportagen som jag delar med mig av i min blogg borde egentligen ha publicerats. Men det råder tyvärr frilans-stop på flera svenska tidningar och det i kombination med att arvodena har sänkts gör det svårt att få ordentligt betalt för sitt arbete.

Tidigare hade jag en del kanaler för att få mitt material publicerat. De dörrarna har tyvärr stängts av olika anledningar. Men tro inte att jag hänger läpp för det. Jag är faktiskt mycket glad och tacksam över att jag har fått så många av mina reportage publicerade genom åren. Jag är glad över all den positiva responsen som jag har fått från mina läsare. Och framförallt är jag glad för att jag har fått se att mina texter och bilder faktiskt har bidragit till att människor har fått det bättre.

Även om en dörr har stängts för mig så finns det många andra dörrar att öppna och under våren kommer jag att fortsätta att sammanställa mitt bild- och textmaterial om föräldralösa barn- och ungdomar i Ryssland och publicera det i min blogg. Anledningen till att jag gör det är att jag tycker att ämnet är viktigt och förhoppningsvis kan mina artiklar och reportage vara med och skapa en debatt som kanske kan bli till gagn för de föräldralösa barnen i Ryssland. Även om jag inte får något betalt kan kanske mitt arbete tjäna ett högre syfte.

I länder där det inte finns någon pressfrihet eller där den är kraftigt inskränkt är det inte ovanligt att den fria och öppna debatten förs av bloggare som publicerar sina inlägg med risk för repressalier från privata och statliga intressen. Det finns färska exempel på hur bloggare har avslöjat fifflande politiker och korrumperade myndighetspersoner och tvingat dem att avgå från sina poster. En blogg är definitivt inget att förakta och rätt använd kan den vara ett effektivt vapen för förändring.

Här kan du läsa det första reportage av minst tre som handlar om de föräldralösa barnen och ungdomarnas situation i Ryssland: De glömda barnen i Ryssland

Om är intresserad av att publicera någon av mina artiklar eller reportage i en tidning eller ett magasin så får du gärna kontakta mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved