Vi kallar oss gärna för journalister men har vi egentligen rätt till det?

Det är många skribenter som vill kalla sig för journalister idag. Men det är inte ett yrke som man lär sig i en handvändning, att utbilda sig till journalist tar ganska så lång tid och det är en titel som man förtjänar efter fullbordade studier vid exempelvis journalisthögskolan.

Trots att det är en del som vill kalla mig för journalist så undviker jag själv att använda den titeln då jag inte har förtjänat den. Personligen väljer jag istället att titulera mig som skribent eller reporter när jag jobbar. Trots att jag har en gedigen utbildning som informatör/kommunikatör i bagaget och har arbetat en hel del på fältet som socialreporter och haft en del projektanställningar som journalist så vill jag ändå inte kalla mig för journalist då jag helt enkelt saknar rätt utbildning för det.

Dom flesta texterna som jag skriver i min blogg ser jag inte som journalistiska utan det är mina högst privata tankar och åsikter som jag presenterar för allmänheten. Därför har jag inte heller samma krav på källkoll för bloggtexterna som jag har för mina redaktionella texter. Därför kan det hända att det dyker upp sakfel i min blogg och att jag ibland brister i min källkoll för bloggtexterna. Men å andra sidan så är mitt bloggande ett mer eller mindre kravlöst sätt att skriva för mig.

När jag jobbar på fältet, har jag både hängslen och livrem i form av penna, anteckningsblock, fotoapparat och diktafon och det händer allt som oftast att jag begär in kompletterande uppgifter ifall något ändå skulle vara oklart. Det är viktigt att det inte är mina egna åsikter och värderingar som lyser igenom i texten utan att personen som jag intervjuar får komma till tals och ge sin egen bild av sin egen verklighet.


Det första reportaget som jag fick publicerat i en dagstidning hamnade på det för journalister så begärliga löpet. Men det gör mig inte automatiskt till en journalist.

När jag arbetar med en redaktionell text är det viktigt för mig att ha någon som går igenom och korrigerar mina texter innan tryck. Jag är mycket glad och tacksam över att jag har en mycket bra redaktör i min absoluta närhet. En redaktör som ger mig mycket goda råd och synpunkter på mina texter. Att jobba mot en redaktör är ganska så osvenskt då många svenska skribenter sitter fast i en själv är bästa dräng mentalitet. Men internationellt är det mycket vanligt att skribenter jobbar mot redaktörer och för mig är det den absolut bästa skolan som jag kan gå som skribent och det arbetsförfarandet har hjälpt till att vässa min penna betänkligt :) Min redaktör kommer säkerligen att läsa det här inlägget och då passar jag även på att rikta ett stort och varmt tack till henne för all hjälp och det stöd som jag har fått av henne genom åren!

Det finns dom som kallar sig för bildjournalister eller fotojournalister och det händer att jag använder mig av den titeln trots att det också krävs en relativt lång utbildning för att bli bildjournalist. Men slår man ihop summan av alla mina tidigare utbildningar och min arbetslivserfarenhet så räcker det precis till för att jag ska kunna göra mig förtjänt av den titeln. 


En annan plats i en tidning som är begärlig är mittuppslaget och även där hamnade mitt första reportage.

Men jag bryr mig inte så speciellt mycket om titlar, det är egentligen bara ett ord som inte beskriver personen bakom och jag har sedan länge tillbaka slutat med att bedömma människor efter vilken titel dom har. Det är viktigare för mig är att jag får göra det som jag känner för och brinner för. Hade jag velat jobba som journalist så hade jag haft den utbildningen och i så fall hade jag säkerligen ändå valt att kalla mig för skribent.

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: Inside Looking Out - Grand Funk Railroad

//Chasid

Prylhets - Stabilare bilder för endast 300 kronor

Teleobjektiv med inbyggd bildstabilisering blir bara populärare och populärare. Tillverkarna uppdaterar många av sina befintliga modeller till att också innehålla IS (bildstabilisering).

Tillverkarna passar också på att höja priserna rejält och marknadsför dom nya dyra objektiven så hårt att användarna ska pressas att sälja sina gamla objektiv och köpa dom nya dyrare med IS.

Mitt råd till dig är att behålla ditt gamla teleobjektiv och investera istället 300 kronor i ett bra enbensstativ som möjliggör längre exponeringstider. Pengarna som du sparar kan du använda till att bjuda din fru på en trevlig weekendresa till sydligare och varmare breddgrader. Köper du  ett Canon EF 500/4,0 L IS USM för nästan 100 000 kronor är risken stor att du får det så hett om öronen att din fru slänger ut dig och ber dig dra åt en betydligt varmare plats...


Älgko © Mikael Good. Med ett Canon EF 500/4 L IS USM hade den här bilden blivit riktigt skarp och fin samt befriad från allt vad känsla heter...

Här kan du läsa veckans alla inlägg från min sida i fall du har missat något av dom: http://www.fotosidan.se/blogs/chasid/index.htm

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: Motor City is Burning - MC5

Det är ju trots allt fredagkväll och därför kör jag en låt till, denna gången är det en gammal partyrökare från den tiden då det begav sig:

Dagens andra låt: Kick Out The Jams - MC5

//Chasid

The Toppen is nådd – Socialreportaget är dött länge leve socialreportaget!

Målsättningen med mitt bloggande är inte att toppa några listor och jag är glad och tacksam för varje läsare som jag har. Mina blogginlägg skriver jag när jag har tid och lust med det. Ni som frekvent följer min blogg vet att inläggen kan handla om allt mellan himmel och jord. 

Trots min återkommande återhållsamhet i bloggandet har jag ändå lyckats med bedriften att nå toppen på Fotosidan denna veckan. I dag är min blogg den mest lästa bloggen på Fotosidan. Nästa vecka har jag kanske bloggtorka igen och riktar istället in mitt skrivande på ett par kommande reportage eller så kör jag helt enkelt oneliners på Twitter. Men jag älskar att skriva och jag är tacksam för varje gång som mina texter blir publicerade så att en större publik får ta del av dom.

Socialreportaget är dött länge leve socialreportaget
Det blir bara svårare och svårare att få med reportage i olika tidningar och trycksaker och det är många som har utropat socialreportagets omedelbara död. För att bevisa motsatsen väljer jag att bjuda mina kära läsare på en så kallad sneak-peak på två av mina kommande socialreportage från Lettland som kommer att publiceras lite längre fram denna månad.

Jag har jobbat helt ideellt till förmån för familjerna som jag umgåtts med och skrivit om. Innan jag tog adjö lovade jag att jag skulle göra mitt bästa för dom och jag hoppas verkligen att dom kommer att få all den hjälp och det stöd som dom så väl behöver för att kunna överleva. Att hålla ett löfte oavsett om det är muntligt eller skriftligt är en hederskodex för mig och jag är tacksam för att deras story nu har kommit i tryck..











Jag är fortfarande mellan jobben och lägger min tid på att söka jobb, vässa mina pyramaider genom att  vidareutbilda mig inom de områdena som måste förstärkas och förbättras. Som småbarnsförälder får jag också mycket nyttig ledarskapsträning. Behöver du anlita en engagerad och mycket produktiv socialreporter eller varför inte en informatör/kommunikatör så är det bara att höra av sig.

Kom ihåg att när du har nått botten så finns det bara en väg kvar och den går uppåt :)

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Dagens låt: The Botten Is Nådd – Timbuktu

//Chasid

Mobilkameran som tar bättre bilder än Fujis kommande systemkamera

Fotosidan är ett lätt offer för kameratillverkarnas skickliga marknadsavdelningar. Hur ska man annars kunna förklara alla dessa ständiga kamerarykten i olika former som florerar i olika forum och bland nyheterna på ettan. 

Ska ni skriva om teknik skriv då åtminstone om kameror som defakto finns på marknaden och som kan testas så att det går att utröna för läsarna om det är något att ha eller inte. 
Hur kommer egentligen nästa "nyhet" på Fotosidan att se ut? Kanske kommer vi att mötas av den här texten på ettan: "Canon kommer eventuellt att släppa en spegellös digitalkamera med småbildsformat och utbytbara objektiv som kanske kommer att revolutionera marknaden ifall den kommer ut på marknaden innan Photokina 2012".


Lodjuret Katja mötte jag i dom vilda skogarna runt Kyppered i Borås © Mikael Good, 2011. (Bilden är inte manipulerad).

Den bästa kameran är inte den som man eventuellt kommer att ha i sin hand när den kanske har kommit ut på marknaden om ett år eller två år utan den som man har i sin hand för tillfället. Hur man än vrider och vänder på det så tar jag faktiskt bättre bilder med min sketna mobilkamera än med Fujis kommande systemkamera som knappt har lämnat skissbordet ännu.

Jag har slutat att skriva om "kameranyheter" i min blogg och sedan dess har jag tappat uppemot 50% av mina läsare. Men det känns faktiskt bra att inte längre behöva vara med och göra gratisreklam för kommande produkter som skickliga marknadsförare serverade mig genom mailen. Sluta att gotta er i nyheter om kameror och objektiv som kanske dyker upp på marknaden någon gång i framtiden och lägg istället den värdefulla tiden på att använda era befintliga tidsmaskiner till det som de är ämnade för.

Lodjuret Mats, jag gjorde bilden i de djupa skogarna runt Kyppered i Borås © Mikael Good, 2011. (Bilden är inte manipulerad).

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

Trots att dagens låt skrevs för 30 år sedan är den aktuellare än någonsin:
Dagens låt: Going Underground - The Jam

//Chasid

R.I.P Steve Jobs, 1955-2011

En varm hälsning från ett kallt och vintrigt Lettland

Trots att det bara är slutet av november har snön och kylan redan tagit ett ordentligt grepp om landsbygden. Människorna som vi möter är ordentligt påpälsade och ifrån husen stiger små rökpelare upp ur skorstenarna. Många har installerat kaminer i sina lägenheter för att kunna hålla in på uppvärmningskostnaden.

Jag kommer fram till ett hyreshus från början 80-talet i ett kolchos-område i utkanten av samhället Baldone i södra Lettland. Där ska Ivars och Liana som jobbar för Hoppets Stjärna i Lettland och jag överlämna ett välpackat julpaket från en Göran och Solveig i Göteborg till Inga, hennes dotter Amanda två år och hennes far Janis.Pappan i familjen lämnade Inga när Amanda var nyfödd och nu har han knappt någon kontakt med sin dotter. Ingas pappa Janis som är pensionär förstod att dottern skulle få det svårt ekonomiskt och han erbjöd därför henne den hjälp som han kunde ge. Janis har en låg pension men genom att han flyttade in i ett rum hemma hos sin dotter kunde de dela på hyres- och elkostnaden.

Janis och Amanda tycker mycket om varandra och under den tiden som jag är hemma hos familjen skojar och busar de en hel del och Amanda går inte många steg från sin morfars varma och trygga famn. Janis tar ett stort ansvar för Amanda och han passar henne när Inga behöver åka iväg och jobba på specialskolan i Baldone där hon har en timanställning som elevassistent.Även om Janis och Inga delar på alla kostnader har de svårt att klara sig ekonomiskt, när hyran och elen är betald blir det inte mycket pengar över till mat. På sommaren kan de köpa billiga potatis samt grönsaker och frukt på den lokala marknaden men på vintern stiger priserna på maten. De har därför oftast inte råd att äta annat än gröt till frukost och potatis eller soppa till lunch och middag.

Därför betyder ett välpackat julpaket från Sverige mycket för dem. Nu kan de äta en mer varierad kost i en månad och de har tillräckligt med godsaker för att kunna bjuda till med en liten fest på julafton. Framförallt är det viktigt för familjer som lever på den yttersta marginalen att någon ser dem och bryr sig om dem i deras svåra situation.
– Vi vill rikta ett stort tack till Göran och Solveig från Göteborg för julpaketet som ni gav oss och vi sänder en varm hälsning till er, vi kan inte finna nog med ord för att tacka er för er omtanke och kärlek. Säger Inga glatt och tittar nöjt på det välfyllda julpaketet.

Det är dags för mig och Liana att gå vidare till nästa familj och jag säger adjö till familjen. Janis och Amanda står sedan länge i fönstret och vinkar till mig och Liana.

Morfar Janis och Amanda © Mikael Good, 2010

Här kan ni se ett bildspel från mitt besök hos den lettiska familjen:
 
Jag har varit i Lettland i många år och dokumenterat julpaketsutdelningen. Den stora skillnaden nu mot tidigare är att familjer som har arbete inte längre kan klara sig på sina inkomster utan behöver extra stöd. I skuggan av den ekonomiska krisen har de offentliganställdas löner sänkts med uppemot 40 procent samtidigt som priserna för mat, kläder, husrum, el och uppvärmning har stigit. De om inte har något jobb har det ändå tuffare och många småbarnsfamiljer riskerar att ställas på bar backe då de inte längre har råd att betala sina uppvärmnings- och hyreskostnader. Svenska lärare brukar klaga på att de bara tjänar 25000 kronor i månaden, i Lettland tjänar många lärare inte mer än 2000 kronor...

 
Amanda © Mikael Good, 2010 

Det är svårt för oss svenskar att förstå den fattigdom och den nöd som finns i vårt östra grannland särskilt som våra medier är riktigt dåliga på att rapportera om den. Lettland är inne i en djup ekonomisk recession liknande den vi hade i Sverige på 1930-talet. Lettland är faktiskt det land i EU som har drabbats hårdast av den ekonomiska krisen, men letterna gör inte så mycket väsen av sig och därför har vi svenskar inte förstått den fulla vidden av den ekonomiska depressionen i Lettland. Jag har varit i Lettland många gånger och den stora skillnaden nu mot tidigare är att många som har jobb nu behöver extra stöd för att klara sig. De offentliganställdas löner har sänkts med upp till 40 procent samtidigt som priserna för mat, hyra och el har stigit. Många letter som har ett arbete tjänar inte mer än drygt 2000 kronor i månaden. När de som har ett arbete har svårt för att klara sig så har de som är utan arbete det ännu tuffare idag är drygt 20 procent av letterna arbetslösa en del obekräftade uppgifter talar om en arbetslöshet som ligger på mellan 30-40 procent.

Du kan vara med och sprida glädje med ett julpaket. Packa ett julpaket med Hoppets Stjärna. Kanske är det du som får en varm hälsning från Lettland nästa gång. Klicka på bilden  så får du mer information om hur du ska göra:



Om du bor i Finland eller på Åland kan du skicka ditt julpaket till Lettland eller Litauen via Hoppets Stjärna Finland: http://www.starofhope.fi/index.php?id=258

Ni får gärna gilla det här inlägget på Facebook, länka till det, twittra om det eller kopiera texten och bilderna och använda materialet i era egna bloggar eller skicka det vidare till olika nättidningar. Det enda som ni måste tänka på är att mitt namn och länken till Hoppets Stjärna finns med när ni väljer att publicerar materialet.  Skicka gärna en länk till mig så att jag får se upplägget i så fall. Skulle ni vilja ge en slant  är ni i så fall välkomna att göra det till Hoppets Stjärnas julpaketinsamling.

Text och foto: Mikael Good, [email protected]

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm