Den sanna revolutionen

På TV ser jag människor i Egypten med brinnande ögon som spyr ut sin vrede över sina medmänniskor. De tror att de är sanna revolutionärer som kämpar den goda kampen. Men deras förstånd har runnit ur deras hjärtan rakt ned i en stor kokande kittel av hat och våld. 

Den sanna revolutionen sker aldrig på gatorna. Den sanna revolutionen äger rum djupt inne i hjärtats allra djupaste och varmaste kammare. Den sanna revolutionen är som en stor varm kram fylld med äkta kärlek och omtanke om sina medmänniskor. Även om det ser mörkt ut så vet jag att en hjärtats revolution har startat på platser i Egypten dit våldet och TV-kamerorna ännu inte har nått och den kommer att förvandla hela mellanöstern innan den är klar.

Text och foto: Mikael Good

Ett julreportage i väntan på undergången

Medan jag väntar på undergången sitter jag och filar på årets julreportage som traditionsenligt ska publiceras i min blogg den 24 december. Denna gången kommer reportaget att handla om en ung tvåbarnsmamma som jag träffade i Ryssland förra året.

Förra årets julreportage Ängeln i Riga som publicerades på svenska i min blogg på Fotosidan och på engelska i min blogg på Blogger har sammantaget haft över 8000 läsare. Det återstår att se om årets julreportage får lika många läsare.

Här kan ni läsa årets julreportage: http://www.fotosidan.se/blogs/chasid/julreportaget-en-trygg-famn-for-lisa.htm 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Jordens undergång är nära

I morgon går jorden under enligt en feltolkning av en gammal Mayakalender. Men man kan ju aldrig vara riktigt säker och därför presenterar jag ett litet axplock av årets bilder redan i dag. 

2012 har förövrigt varit ett riktigt bra bildår för mig och trots att jag redan har visat många av bilderna i min blogg eller på Facebook så har jag många fler bra bilder i mina gömmor som jag valt att inte visa upp ännu. En del bilder mår faktiskt bäst av att mogna till ett par månader eller år. 

En sak som jag saknar på Fotosidans blogg är en funktion att ladda upp flera bilder samtidigt. Att sitta och ladda upp bilderna en och en är väldigt tidsödande och frusterande. Jag tror att många drar sig för att krydda sina inlägg med många bilder på grund av det.

Appropå jordens förestående undergång så tror jag ändå inte att jorden går under i morgon. Det är en hel del saker som behöver hända innan det är dags för den riktiga undergången. Men det kan å andra sidan vara bra att hålla lite extra koll på händelseutvecklingen i Egypten och Israel. Där kommer det först att märkas när det verkligen börjar att dra ihop sig. 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Fotografer får betala för att arbete

Det finns inga gratisluncher men ändå envisas en del biståndsorganisationer med att inte betala skäliga löner till fotografer och reportrar för det arbete som de gör. Varför förväntas fotografer och reportrar jobba gratis? Är deras arbete inte lika mycket värt?



De senaste åren har jag tackat nej till en del uppdrag utomlands. Anledningen är att jag i bästa fall bara har erbjudits resa, kost och logi. Om jag ska tacka ja till ett arbete vill jag ha en marknadsmässig lön för all den tid som jag lägger ned. Tackar jag ja till ett obetalt uppdrag måste jag ändå deklarera arbete på mina stämplingskort. Med tanke på inkomstbortfallet skulle det i praktiken innebära att jag själv fick betala för att arbete. Nu är jag tyvärr inte den ende som har fått sådana här erbjudanden och de verkar tyvärr bli allt vanligare...

Vem tackar egentligen ja till en sådan dålig deal och varför förväntas oftast gratisarbete av fotografer och reportrar? Är deras arbete så mycket mindre värt än en marknadsansvarigs, informatörs, verksamhetschefs eller en biståndshandläggares arbete? Självklart är deras arbete inte mindre värt. En reporter som är bra på att förmedla sina upplevelser till läsarna kan samla in betydande belopp åt en biståndsorganisation och då är det inte mer än rätt att de också får sin beskärda del av kakan.

För mig är det viktigt att arbetaren får betalt för det arbete som han eller hon gör. Men i dag finns det tyvärr konkurrens från lycksökare och fattigdomsturister som jobbar gratis för den egna upplevelsens skull eller för bilder och texter som ska föra dem till ära och berömmelse. Tyvärr tycker jag mig se att deras material allt oftare hamnar hos biståndsorganisationer vilket får till följd att materialet blir allt mer urvattnat och platt. Det är en tråkig utveckling men sparivern är tyvärr så stor att de väljer att spara in på helt fel saker.

Missförstå mig rätt jag anser inte att jag är unik på något sätt. Det finns fler duktiga reportrar och fotografer både inom som utom landet som gör ett lika bra eller bättre arbete än mig att välja på. De drivs precis som mig av ett stort socialt engagemang och ett uppriktigt hjärta som klappar för människor i nöd. Men de måste också få skäligt betalt för att de själva ska kunna leva och betala sina räkningar och fortsätta sitt viktiga arbete.

<Edit> På grund av kommentarerna till den här artikeln har jag valt att inte gå in och ändra och stuva om i texten för att göra den lite mer gripbar. Jag har iställt valt att utveckla mina tankar lite mer i den här bloggposten <Edit> 

Text och foto: © Mikael Good, 2012

Min analoga favoritkamera

Även om jag i princip har gett upp det här med analogt foto, har jag ändå köpt den kameran som jag räknar som min analoga favoritkamera. I detta nu håller den på att transporteras upp genom landet till mitt postombud.

Vilken kamera som är min analoga favorit kommer jag att avslöja i ett senare inlägg. Men redan i detta nu kan jag avslöja att det rör sig om en riktigt trevlig mätsökarkamera med M-fattning.

Text och foto © Mikael Good. All Rights Reserved.