Kan du gatufota i en småstad kan du göra det överallt

Den värsta hypen må ha lagt sig men gatufoto eller streetfoto som det också kallas är fortfarande stort bland fotografer. De flesta gatufotograferna har valt att röra sig i större städer, där det är lätt att hitta motiv och smälta in i miljön och folkvimlet.



Det händer att jag möter gatufotografer på mina vandringar. En del har valt att köra analogt och andra digitalt, en del kör med fasta objektiv och andra med zoom. Vad som är rätt eller fel är upp till fotografen själv. För min egen del är det viktigt att bilderna blir bra och täta, och att de inte har tagits i smyg med kameran på magen. Som jag sagt i tidigare artiklar tycker jag att det är viktigt att de som blir avbildade ser vad jag håller på med, för att ge dem chansen att opponera sig och därför jobbar jag med kameran mot ögat.



En del kanske kallar mina bilder för gatufoto och det får de gärna göra, men själv kallar jag dem för dokumentärbilder och tidsdokument. I grund och botten är jag en dokumentärfotograf som nyfiket antecknar det jag ser och upplever med min kamera oavsett vilket motiv eller situation som jag ställs inför. Målet är att bilderna efter gallring ska kunna visas upp på något sätt.



Tidigare har jag fotat mycket gatufoto. Då har jag ofta rört mig i storstäder där det är lätt att få till täta och händelserika bilder. Men så snart som jag har försökt fotografera i mindre städer har det blivit allt svårare att komma nära och få till den typen av bilder som jag vill ha. Men jag har ändå beslutat mig för att klara utmaningen! Jag tror att om man kan gatufota i en småstad eller i ett samhälle så kan man göra det överallt. De senaste åren har jag rört mig i mindre städer i Bulgarien, Serbien, Indien och i Sverige och försökt fånga folkvimlet med min kamera.



Utan att slå mig för bröstet tycker jag att jag har lyckats med mitt värv, och trots svårigheterna har jag lyckats ta en del täta bilder på gatan i städer och samhällen i de ovan räknade länderna. Jag räds inte heller att stanna till och ta en pratstund med människor och umgås fram gatuporträtt. Att försöka vara som en fluga på väggen är rent trams i mina ögon. Jag tror att bra bilder växer fram i mötet mellan människor och kulturer och då kan man inte smyga omkring som en strykrädd hund i gränderna.



Bilderna i inlägget togs i Huskvarna den 1 augusti 2021 och i de serbiska städerna Vranska Banja, Vranje och Surdulica i oktober 1999.




Text och foto: Mikael Good 

Minnesdagen över förintelsens romska offer

Sedan 2015 är den 2 augusti officiell minnesdag över förintelsens romska offer. I år är det 77 år sedan SS-chefen Heinrich Himmler beordrade att de sista kvarvarande romerna i dödslägret Auschwitz-Birkenau skulle dödas. Händelsen har i efterhand kommit att kallas för "Zigenarnatten".

Fram till den 2 augusti hade romernas område i förintelselägret Auschwitz-Birkenau varit fylld med sång och dans, enligt judiska ögonvittnen. Trots alla umbäranden valde romerna att låta sången och musiken föra med sig glädje i sorgen och hopp i hopplösheten. Men natten mellan den 2 och 3 augusti tystnade musiken i dödslägret. På order av SS-Oberstormführer Otto Moll, kommendanten för Auschwitz-Birkenau II, Josef Kramer, och lägerchefen Hans Schwarzhuber, forslades tretusen romer bort och fick möta döden i nazisternas gaskammare. De flesta av dem var äldre och sjuka, men det fanns även många kvinnor och barn fanns bland offren.

Drygt 20 000 romer internerades i Auschwitz-Birkenau under andra världskriget. Deras kläder märktes upp med en brun triangel, och bokstaven Z tatuerades in på deras armar. Många av dem gasades, sköts eller slogs ihjäl, flera av dem dog av sjukdomar och en del utsattes för grymma medicinska experiment. Bara ett fåtal överlevde.

Man vet inte exakt hur många romer som mördades under kriget. Det var inte ovanligt att romer saknade identitetshandlingar, vilket gjorde att de inte fördes in på några listor. Därför kan man bara uppskatta antalet offer. Även forskningen kring folkmordet på romer är bristfällig. Men man tror att omkring en miljon romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer. Bland annat tvångsförflyttade Rumänien, som var Nazitysklands allierade, 30 000 romer till det ockuperade Transnistrien. 11 000 av dessa dog av umbäranden och sjukdomar.

Än i dag kränks romernas mänskliga rättigheter runt om i Europa; värst är situationen i Ungern, Tjeckien, Rumänien och Bulgarien, där romer i många fall behandlas som andra klassens medborgare och regelbundet utsätts för den övriga befolkningens fördomar, hån och förakt. I kölvattnet av corona-pandemin har romer även anklagats för att sprida smittan. Hatbrotten mot romer har ökat i Sverige, framför allt mot romer från Bulgarien och Rumänien som kommit hit i jakt på arbete och försörjning. Många av hatbrotten har anmälts men polisen tror att mörkertalet är stort.

Den 2 augusti klockan 14.00 anordnar Forum för levande historia en minnesceremoni för romer under förintelsen på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm.

Text och Illustration: Mikael Good

Nakenchock i Göteborgs norra skärgård

I söndags var jag på Öckerö i Göteborgs skärgård tillsammans med familjen och släkten. Mellan sköna havsbad och solande passade jag på att ta några landskapsbilder på den vackra bohuslänska naturen. Men i efterbearbetningen visade det sig att jag fick med betydligt mer på ett par av bilderna än vad jag såg i sökaren.



I början av den här veckan gick jag igenom bilder från semesterveckan i Göteborgs norr skärgård för att leta fram bilder som jag tänkt ha till ett par artiklar. Jag markerade dem och framkallade dem i Adobe Camera Raw. Väl i Photoshop zoomade jag in i en bild för att med hjälp av den smarta lagningspenseln ta bort några ilskna dammkorn som letat sig in på sensorn. Det var då jag upptäckt att det fanns med två kvinnor på bilden som i allra högsta grad var nakna. Jag såg dem inte i fotograferingsögonblicket. Men när jag förstorade upp bilden till 100% i Photoshop syntes de väl.



Som tur var hade jag tidigare under dagen tagit en likvärdig bild på samma motiv och på den bilden har alla personer kläder på sig. Det är förövrigt den bilden som är sist i denna artikeln. Det har hänt tidigare att jag oavsiktligt har fått med nakna människor på bild, och precis som i detta fallet valde jag att slänga bilderna.



Text och foto: Mikael Good

Instagram är inte längre någon fotodelningsapp

Instagrams chef Adam Mosseri meddelade nyligen att de på grund av hård konkurrens med TikTok och Youtube beslutat sig för att prioritera filmer i flödet och att foton kommer att prioriteras ned.



Det var den 30 juni som Instagrams chef Adam Mosseris publicerade en video på sitt Twitter- och Instagramkonto där han berättade att Instagram inte längre vill betraktas som ”fyrkantig fotodelningsapp”. Instagram kommer istället att fokusera på att bli en utpräglad underhållningsapp som drivs av algoritmer och videor. Instagram kommer stegvis att förbättras och anpassas för att ge användarna en bättre videoupplevelse. Det kommer bland annat att leda till att fotografer som använder Instagram i sin marknadsföring, eller som bilddelningsplattform kommer att få allt svårare att nå ut med sina bilder.

Du kanske minns min artikel med rubriken ”Twitter kan bli en allvarlig utmanare till Instagram” där jag höll fram microbloggen Twitter som en tänkbar bildutmanare till Instagram. Nu har jag kört ett par månader till och både tillväxttakt i form av följare och exponering av bilder är betydligt högre än på mitt Instagramkonto. Detta tillsammans med att Instagram lutar allt mer mot reklam, underhållning och video gör att min migration till Twitter känns än mer rätt.

Jag upplever också att bildflödet håller betydligt högre klass än Instagram och jag slipper att exponeras för reklam, influencers och selfies i parti och minut. Det är även högre i tak på Twitter vilket gör att fotografer som exempelvis fotar fine art nude slipper att pixla eller lägga vissa delar av sina bilder i oskärpa.



Text och foto: Mikael Good

The ancient ruins of Pergamum

All that is left of the ancient city Pergamum are worn and looted ruins. The main sites of Pergamum are to the north and west of the modern city of Bergama in Turkey.

Pergamum lies on the north edge of the Caicus plain in in the northwest of Turkey. Even if the town was once known for it's beauty it was also one of the darkest and greediest cities in the Roman Empire. The town was a political, religious, cultural and economical center in the Roman province Asia Minor.



Pergamum had three temples that was dedicated to the worship of the Roman emperor, it had one temple for the goddess Athena, and the Great Altar of Zeus, the king of the Greek gods was also located in the city. The Altar of Zeus, is believed to be the Throne of Satan which is mentioned in the book of Revelation.



Pergamum was one of the most influential cities in the Empire. Pergamum was also the center for worship of the Roman Emperor who was believed top be part God and part human in ancient times. In 385, Christianity became the state religion in the Roman Empire and after that Pergamum lost its status and the city decreased in size. In the end, only the fortified Acropolis remained, but it was abandoned during the Byzantine period. And the city was slowly turned into ruins.

After that, the city slowly fell into oblivion. The new city of Bergama was built on the slope of the old city. Some stone was taken from the older city. 1878-86 excavations were made at the expense of the Prussian state and many of the finds from excavations together with The Altar of Zeus were moved to Berlin. Today is Pergamum a popular tourist site. And in 2014 was Pergamum added to UNESCO World Heritage List.

Text and Photo: Mikael Good