Fullformataren som ger mest valuta för pengarna

Även om jag föredrar att umgås fram mina bilder med en mätsökarkamera så finns det ändå tillfällen då en spegelreflexkamera är att föredra. Vid olika tillfällen det senaste året har jag blivit mer och mer varse om det och till sist valde jag att slå till på en begagnad 5D Mark II och ett Tamron 28-75/2,8 objektiv. Canon 5D Mark II är förmodligen den fullformataren på marknaden som ger mest valuta för pengarna just nu. Jag har bara gett 8000 kronor för mitt exemplar inklusive objektivet.

Ett av de tillfällena då en spegelreflexkamera är att föredra framför en mätsökarkamera är vid konsertfoto. Särskilt som sångaren i detta fallet Samuel Ljungblahd studsar fram på scenen som en lätt överenergisk Karlsson på taket :) En Leica kan också vara en utmärkt konsertfotokamera om sångaren är lite mera stillastående än Samuel. Vilket du kunde läsa om i det här inlägget: Concert Photography With a Leica M

När vi ändå pratar om Leica ryktas det om att de kommer att släppa en modern Leica MD den 11 juni. Även om det låter intressant så är det givetvis bara ett rykte. Jag har konfronterat några av mina kontakter på Leica om ryktet stämmer men de tiger givetvis som muren och hänvisar till presskonferensen den 11 juni då Leica ska presentera sin Mini M

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved

A Oasis Of Grace In The Wilderness

Places like Jayer in St. Petersburg are dark places that make far too early graves for young people who never stood a real chance in life. Even if the situation is tough for young adults who´s graduated from institutions in Russia there are some oases of Grace to be found in the Wilderness.

When orphans turn 18 they are dropped from the institutions where they grew up. One day they where kids and the other day they were grownups who don´t know how to live in the real world on their own. The problem is that they have not learned to deal with the various problems of life that they now encounter. They are completly left alone and don´t have any parents, siblings, grandparent or other persons who care about them and can help them in this new situation. They often lack the everyday knowledge that others children learn in their families, such as washing clothes, cooking, managing household cash. They often feel lonely and left out, and in reality, they really are.

The statistics for orphans who graduate from institutions in Russia is very dark. Only 10% of them can adopt to a normal life in the society after graduation. The other 90% are doomed to a life in misery which often puts them in far too early graves. Some of them are lured into prostitution and criminality, some of them becomes alcohol or drug addicts. some of them end up as homeless or couch surfers and some of them take their lifes.

Jayer is street talk for a girl who is willing to do any kind of sexual act with everybody she meets. It´s also the name of a unfinished hospital in S:t Petersburg. Jayer is a house of death were young prostitutes sell their bodies for drug money and they spread HIV to customers who often refuses to use condoms. It´s a place where heroin addicts injects slow death into their veins. Most of them are HIV-positive and when they share their needles they also share their deadly disease. Jayer is also a place were homeless people live and young hipsters get together to have Squat Parties in the weekends. Those who come to Jayer are exposed for GHB and heroin and many of them end up as addicts.

Nearly 70% of all heroin addicts in Russia are young people and you can find places like Jayer all over the country. It´s estimated that between 1.5 to 3 million out of 142 millions Russians are heroin addicts. The Russian authorities are not powerless before the big drug problem in the country. In recent years, the authorities have invested a lot of money on drug prevention among young people. And they try to limit the supply roats of heroin and other drugs flowing in from Afghanistan. 21% of the heroin produced in Afghanistan goes to Russia. Even if the future for former orphans are very dark. There are some oasis of Grace to be found in Russia.

One such oasis are Grace Family Center which is located in a Russian Orthodox monastery in St. Petersburg. The work at Grace is very successful and according to Valentina who is the volunteer director at Grace 90% of the orphans who have received help and support at Grace after their graduation have been able to adapt to a normal life. For orphans who has never had a family of they own, places like Grace Family Center must be worth one's weight in gold.

At Grace Family Center, orphans meet and spend time with adults who give them support and encouragement and help them develop into independent people with strong self-worth. The staff, at the project, prepare an individual plan for each young person who comes to it. The work is based on Christian principles. They live and work in an environment where they can meet and know the saving grace of Jesus. Even if the work at Grace Family Center is very successful. They are in a desperate need of money so that they can continue with their important job.

Maybe it's you who read this article that shall provide an economic miracle so that Grace Family Center can continue with their important work among the least of our brothers and sisters. Star of Hope USA concentrates their efforts on different countries than Russia. However if you wish to donate they will be happy to funnel your gift to Grace Family Center. Click the following link if you want to donate money via Star of Hope: Grace St. Petersburg

"Whoever is kind to the poor lends to the Lord, and he will reward them for what they have done". - Proverbs 19:17

"We can find Calcutta all over the world, if you have eyes to see. Everywhere, wherever you go, you find people who are unwanted, unloved, uncared for, just rejected by the society - completely forgotten, completely left alone. That is the greatest poverty of the rich countries." - Mother Teresa

Klick the following link if you want to see the pictures in the slide-show on your cell phone or on your pad: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157633493146234/

Text and Photo © Mikael Good, All Rights Reserved

The greatest poverty

"We can find Calcutta all over the world, if you have eyes to see. Everywhere, wherever you go, you find people who are unwanted, unloved, uncared for, just rejected by the society - completely forgotten, completely left alone. That is the greatest poverty of the rich countries." - Mother Teresa

Photo © Mikael Good, All Rights Reserved. 

Är vinnarbilden i World Press Photo of the Year 2013 fejkad eller inte?

Just nu debatteras det ganska vilt om Paul Hansens vinnarbild i World Press Photo of the Year 2013 är fejkad eller inte. Du kan själv följa den stundtals ganska så infekterade debatten här: http://www.extremetech.com/extreme/155617-how-the-2013-world-press-photo-of-the-year-was-faked-with-photoshop

Självklart hoppas jag att Paul inte har dragit allt för mycket i spakarna och att han får behålla sitt pris. Även om jag inte är riktigt förtjust i hans arbetsmetoder så verkar han var en sympatisk människa. Det finns egentligen bara en sak att göra för Paul och det är att redovisa råbilden från det aktuella fototillfället. Gör han det får säkert hans belackare stå där med sin skam.

På sätt och vis hoppas jag ändå att debatten ska mynna ut i en sansad diskussion om hur mycket arbete man ska få lägga ned på en dokumentärbild i ett bildbearbetningsprogram och hur mycket man ska få regissera sina dokumentärbilder innan de tappar sin autenticitet.

<Edit> Om det skulle ha undgått någon vill jag passa på att tillägga att Paul Hansen har friats från alla anklagelser om bildmanipulation:  http://www.worldpressphoto.org/news/digital-photography-experts-confirm-integrity-paul-hansen%E2%80%99s-image-files <Edit>

De spejande poliserna på bilden har inget i övrigt med inlägget att göra. Men uppmaningen att inte åka dit i onödan gäller givetvis även för fotografer. Så länge som man har rent mjöl i påsen har man aldrig något att oroa sig för även om det skulle storma rätt så rejält.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved 

Skrivande självhjälpsprofeter

När jag arbetar med en redaktionell text är det viktigt för mig att ha någon att bolla tankar med och som går igenom och korrigerar texten innan den publiceras.

Jag är mycket glad och tacksam över att jag har en mycket bra och kunnig redaktör i min absoluta närhet. En redaktör som ger mig goda råd och som ger riktigt bra synpunkter på mina texter. Jag tror att det är ganska så osvenskt att jobba mot en redaktör, många frilansande reportrar och skribenter som jag mött är i vart fall skrivande självhjälpsprofeter som blir fly förargade om de får synpunkter på sina perfekta och i sina egna ögon genomtänkta texter.

Själv är dock inte bäste dräng i det här sammanhanget och det kan vara bra att svälja stoltheten och ta ett par steg tillbaka för att senare kunna ta flera steg framåt. Internationellt är det mycket vanligt att frilansande reportar jobbar mot redaktörer. För min del är det den absolut bästa skolan som jag kan få som reporter och det arbetsförfarandet har hjälpt mig att vässa min penna betänkligt genom åren.

Min redaktör kommer säkerligen att läsa det här inlägget och då passar jag även på att rikta ett stort och varmt tack till henne för all den hjälp och det stöd som jag har fått av henne genom åren!

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved