Prisvärda Carl Zeiss T* objektiv för Sony α7

För det första vill jag varna känsligare läsare för att det här inlägget lutar åt det lite mer objektivnördiga hållet. Ni som följt min blogg över tid vet att jag vurmar för objektiv som är gjorda med glas från Schott AG i Mainz. En tillverkare som använder sådant glas är Zeiss och jag vågar påstå att det är just det glaset som ger den speciella Zeisskarraktären. Zeiss och dyrt brukar vara synonymt men om du fortsätter att läsa kommer du att upptäcka att så inte alltid är fallet.

Jag har inte en Sony α7. Men jag har kört med Zeissoptik för Contax med kvalitetsadaptrar på fullformatskameror såsom Canon 1Ds MK II, Canon 5D och 5D MK II i många år.  Med den erfarenheten i bagaget kan jag varmt rekommendera Carl Zeiss T* 28/2,8, 35/2,8, 45/2,8, 50/1,4, 50/1,7, 85/2,8 och 135/2,8 till Sony α7. Dessa objektiv går att hitta på begagnatbörserna för runt 1500 kronor styck och ser man till bildresultatet som är i absoluta toppklass är det småpotatis i sammanhanget. 

Carl Zeiss T* 21/2,8, 28/2,0, 35/1,4 och 85/1,4 är också fantastiska objektiv som jag har ägt eller testat och jag är övertygad om att även de objektiven kommer att göra ett gott jobb på Sony α7. Men de är inte riktigt lika prisvärda då de kostar från 5000 kronor och uppåt. 

Även om jag inte är så förtjust i det uppskruvade konsumtionssamhället och personligen har valt att skruva ned på takten vad gäller mitt eget konsumerade, vill jag ändå passa på att ge en eloge till Sony som har släppt en kamera som riktigt uppmanar till återanvändning av gammal fin optik.

Bilderna i inlägget är tagna med ett Carl Zeiss T* Distagon 28/2,8 som monterats med adapter på en Leica M8. Kombinationen funkar finfint och objektivets speciella karaktär gifter sig perfekt med kamerans smått egensinniga sensor. Givetvis har jag inte använt mig av stativ. För mig är ett stativ en pryl som effektivt tar död på min kreativitet och spontanitet.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Livet svämmar över av dyrköpta läxor

En läxa som jag har lärt mig i livet är att tänka först och handla sen. Allt för många gånger har jag handlat i ren impuls och gjort saker som jag sedan har ångrat dyrt. Men denna gången har jag valt att inte låta mig svepas med av strömmen utan att tänka först.



Det är inte bara för att det är en köpfri dag idag som det inte blir något köp av en Sony a7 för min del. Man ska givetvis aldrig säga aldrig men jag kommer inte att köpa någon Sony i år och kanske inte ens under nästa år. En liten smidig kamera tarvar smidiga objektiv. I och med att Sonyn inte gifter sig så bra med vidvinklig M-optik väljer jag att passa så länge. Ett tag var jag frestad att köpa en Sony för att använda dem tillsammans med mitt Zeiss T* ZM 50/2,0 och mitt Konica Hexanon-M 90/2,8. Men 15.000 kronor är lite för mycket för en kamera som inte kan göra hela jobbet.

Även om Sony a7 inte fungerar så bra ihop med M-opik har jag en del spegelreflexobjektiv från Leica och Carl Zeiss i mina ägor som skulle fungera utmärkt a7:an. Men i mina ögon skulle det bara se lätt groteskt ut med en stor adapter och rejäla objektiv på ett såpass litet kamerahus. Jag har dock full respekt för att andra fotografer tycker olika utifrån de ämnen som de fotograferar. Själv strävar jag efter en så liten och smidig utrustning som möjligt som inte väcker allt för mycket uppmärksamhet. Jag har kommit fram till att mina M-Leicor duger gott som vidvinkelkameror och storkameran från Canon får hänga med på en del jobb när situationen kräver teleobjektiv samt snabb och exakt autofokus.



Som ni säkert redan vet så existerar min drömkamera och den heter Leica M 240. Men även om jag skulle ha råd med en Leica M 240 tänker jag inte lägga så mycket pengar på en kamera oavsett märke. För mig är en kamera ett verktyg att göra bilder med. En allt för dyr kamera begränsar mig och jag vågar inte riktigt fota som jag vill. En dyr kamera ställer sig på sätt och vis sig i vägen för mig och stör bilden som är målet med mitt fotograferande. Jag behöver en kamera som fungerar bra för vardagsfotograferande och för att fota i lite ruffigare miljöer. Men det går ändå inte att komma förbi att Sony a7 är en mycket intressant kamera. Även om den inte riktigt passar mig så ser jag med viss spänning fram mot framtiden. Nästa år kanske är det år då det dyker upp en värdig utmanare till Leica M 240 som inte kostar skjortan.

Så här på den köpfria dagen vill jag även passa på att ge en eloge till Sony som har gjort två kameror som uppmanar till återanvändning. Lite av tanken med en köpfri dag är att få oss att reflektera över vår konsumtion och vår utarmning av jordens resurser. Även om a7:an är ny så tror jag att den kommer att leda till att fler återanvänder gammal fin optik istället för att köpa nytt och det är något som ligger i linje med tanken bakom en köpfri dag. Här kan du läsa mer om en köpfri dag

Människorna på bilderna är mestadels tibetaner och de bor i små byar högt uppe bland bergen på den tibetanska högplatån. Efter att de har betalt för mat, kläder och husrum finns det inte kvar några pengar att konsumera för. Men trots det levde de relativt lyckligt. Och de hade en stark bygemenskap där alla hjälpte alla.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.

Mötet med mig själv i Linköping

Det var nästan så att jag trodde att jag sprang på mig själv i Linköping igår. Mannen som mina ögon mötte såg nästan ut som jag själv gjorde för tio år sedan. Förutom att jag var tio år äldre och tio kilo tyngre kunde han ha varit min tvillingbroder. Mannen blev lika förvånad som mig när han fick se sitt några år äldre jag i spegeln. Förvåningen gjorde att vi inte växlade några ord och vi stegade vidare mot olika mål i den grå vardagen.



Så här ser jag ut utan en stor eller liten kamera mitt i plytet. Jag passar även på att utmana alla andra fotobloggare på Fotosidan att lägga upp en bild på sig själva utan "kameramaskering" i ansiktet.

Text: Mikael Good, Foto: © Marita Good, All Rights Reserved.

Vad hände med blogginlägget?

Jag fick en fråga vart blogginlägget med rubriken "Miracles take place around the Christmas Angel Tree" som jag publicerade igår har tagit vägen? Min tanke var inte att lägga upp inlägget på Fotosidan överhuvudtaget. Jag mellanlandade inlägget på Fotosidan för att kunna omvandla det till HTML källkod med hjälp av HTML-funktionen i bloggen. När jag färdig med det och kopierat koden måste jag ha tryckt på fel knapp och publicerat inlägget när jag skulle spara och stänga ned. När jag upptäckte misstaget tidigare under dagen valde jag att släcka ned inlägget helt.

Om du ändå skulle vara intresserad att läsa det radera inlägget. Så finns inlägget att läsa i sin helhet i min andra blogg på blogspot. Min tanke var att bara publicera inlägget där, vilket jag gör med en del inlägg som jag inte tycker lämpar sig för Fotosidan. Som grädde på moset är den bloggen bättre anpassad för både mobil och läsplatta än vad Fotosidans blogg är. Du kommer till min andra blogg om du klickar på den följande rubriken: Miracles take place around the Christmas Angel Tree

Text och foto: © Mikael Good

Paul Hansen effekten

Skriver man "Photojournalist Sweden" i sökfältet på google återfinns mitt namn och mina bilder högt upp bland sökresultatet. Nu kanske det inte är den mest använda sökfrasen på google men i samband med att Paul Hansen vann World Press Photo tidigare i år har de internationella besöken ökat betydligt till mina båda bloggar och mitt flickrkonto. Jag hade räknat med att få mellan 1000-1500 besök per år till mitt flickrkonto när jag startade upp kontot i december förra året. Nu är det nästan 13.000 besök! Och antalet läsare i min blogg på blogspot har mer än fördubblats sedan årets början och besöken från Ryssland och USA är ungefär lika många som de från Sverige.

Det är nästan så att man skulle kunna tala om en Paul Hansen effekt. Men det är inte hela sanningen bakom den ökade besöksfrekvensen. Mitt namn figurerar på en hel del listor över fotojournalister och reportrar världen över och jag har en del namnkunniga följare som har rekommenderat mina inlägg till sina läsare. Även om det är lite motvilligt måste jag ändå erkänna att jag inte längre är något direkt okänt namn vare sig som fotograf eller som skribent. De som känner mig vet att jag helst av allt står i bakgrunden och lyfter fram enkla kämpande människor i rampljuset. Jag har valt att lyfta fram kämpande ensamstående kvinnor såsom Lisa, Aina, Regina, Sveta med flera. Kan jag nå ut till en betydligt större publik med deras berättelser och se till så att de får det stöd och den hjälp som de behöver, ja då kan det till och med vara värt att bli lite känd på kuppen!



Trots "framgången" tänker jag inte spinna vidare på den, faktum är att jag helst inte vill arbeta som fotograf eller reporter på heltid. Jag trivs bra med att arbeta som informationsansvarig på en biståndsorganisation där skrivande och fotograferande är en del av arbetsuppgifterna. Att arbeta som informationsansvarig är ett mycket varierande arbete, ena dagen skriver jag en redaktionell text, andra dagen planerar jag en kampanj och den tredje dagen skissar jag på en insamlingsstrategi. Men oftast gör jag allt på en och samma gång och framförallt slipper jag stå i det direkta rampljuset :)



Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.