I Believe In Miracles

De senaste tre åren har jag haft en del kortare och längre anställningar. Det som är intressant med de olika anställningarna är att jag både har fått och klarat av att jobba på toppen av min förmåga. 



Det har varit mycket lärorikt och utmanande för mig att jobba som reporter, fotojournalist, mediatränare, redigerare, informatör/kommunikatör och att från scratch lära mig att använda sociala medier i marknadsföringen för olika kampanjer. Utöver de jobben som jag har haft så har jag även ett stort socialt engagemang. Jag har fått vara med och lyfta människor i både Lettland och Ryssland till en bättre framtid.

Det enda som jag ångrar är att jag inte vågade ta det här steget mycket tidigare. Jag behövde bli varslad från mitt arbete som annonskreatör för att jag skulle förstå vad jag egentligen är riktigt bra på och ska arbeta med. Innerst inne vet jag att jag brukar ro olika utmaningar i hamn men jag har varit trygg i min fasta anställning och har därför inte vågat ta steget ut på okänd mark.

Just nu ser det mörkt ut på arbetsfronten men jag tror på mirakler och jag tycker mig kunna se en liten ljusning på arbetsfronten. Kanske är det du som läser det här inlägget som kommer att stå för den ljusningen?

Om du är intresserad av att veta mer om mig och vad jag har arbetat med tidigare är du varmt välkommen att besöka min yrkesprofil på Linkedin. Om du så vill får du gärna lägga till mig i dina kontakter. Du får gärna kontakta mig om du vill veta lite mera om mig.

Dagens låt: Ramones - I Believe In Miracles

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.

Ps: Om ni har missat det så har jag även en annan blogg där det händer att jag postar en del inlägg som inte håller sig riktigt inom ramarna för en blogg på Fotosidan. Besök den gärna: http://chasid68.blogspot.se/

Jag blir lätt fartblind när det handlar om att samla in pengar

De senaste åren har jag haft rätt så många fotoutställningar och jag har sålt en hel del foton. All behållning har gått till välgörande ändamål. Trots att det handlar om så mycket som 30.000-40.000 kronor tycker jag själv att det är ganska så lite pengar. 

Fyra lettiska syskon som precis har fått ett familjepaket från hjälporganisationen Hjärta till Hjärta.

Anledningen till att jag tycker att det är lite pengar beror främst på att jag är van att dra in betydligt större belopp. De artiklarna och reportagen som har publicerats i månadsbrev eller magasin har hjälpt till att dra in miljonbelopp till hjälporganisationerna som jag arbetat för. Det är därför som jag har lätt för att bli fartblind när det handlar om att samla in pengar. Egentligen är 30.000-40.000 kronor riktigt mycket pengar som kan ge stor avkastning om de investeras rätt.

Innerst inne vet jag att om man sätter en insamlad 1000-lapp  i händerna på rätt människa kan det i förlängningen betyda lika mycket som ett miljonbistånd till en hel by. 1000-lappen kan vara precis det beloppet som en entreprenör behöver för att starta upp ett företag och när väl företaget är i gång kan det sätta fler människor i byn i arbete och när det vuxit ytterligare kan det hjälpa till att dra hela regionen upp ur fattigdomen. När man kastar en sten i vatten så bildas ringar på vattnet och det är precis så som man ska arbeta med bistånd. Jag tror att vi människor mår bäst när vi får arbeta och göra rätt för oss oavsett om vi bor i rika eller fattiga länder. Det är aldrig bra för självkänslan att bara få pengar utan någon form av motprestation.

Just nu är jag tyvärr mellan jobben men jag skulle inte ha något emot att åka ut på fler reportageresor. Jag vet att jag är bra på att förmedla min upplevelser och känslor på ett sådant vis att människor gräver djupt i sina plånböcker för att hjälpa och stötta dem jag skrivit om eller andra människor i samma situation. Visst det kanske låter lite kaxigt men det är inte min tanke. Jag vill helt enkelt inte sticka under stol med det som jag kan och är bra på. Falsk blygsamhet existerar inte i min värld. De som verkligen känner mig vet att jag är ganska så ödmjuk och har ett stort hjärta som inte bara klappar för mina nära och kära utan även för dem som lever i den yttersta marginalen.

Om du är intresserad av att veta mer om mig och vad jag har arbetat med tidigare är du varmt välkommen att besöka min yrkesprofil på Linkedin. Om du så vill får du  gärna lägga till mig i dina kontakter .

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.

Generalsekreterare sänk era löner

De som ger pengar till biståndsorganisationer är oftast väldigt kunniga och engagerade. De delar gärna med sig av sina pengar men de vill i gengäld ha regelbundna återrapporter så att de får se ett konkret resultat av sitt givande. Därför är det viktigt att de som serverar dem den informationen har rätt kunskap, kompetens och engagemang och ger givarna vad givarna vill ha.

För mig är förtroendet viktigt och den biståndsorganisation som står högst upp på min lista idag kanske inte gör det imorgon. Biståndsorganisationer där generalsekreterarna och övriga anställda har orimligt höga löner eller där gamla trotjänare sägs upp och ersätts med personer som inte har rätt kompetens eller engagemang för uppgiften tappar i förtroende hos mig. Det är inte så konstigt egentligen, vem skulle vilja få sina tänder lagade av en överbetald och okunnig mäklare när man tidigare har haft en underbetald men kunnig tandläkare?     

Orden vinstmaximering och kostnadseffektivisering har sakta med säkert smugit sig in i biståndsvärlden och det är en plats där de orden inte hör hemma enligt mig. Att arbeta med bistånd är ett långsiktigt verk och även om biståndsorganisationerna på kort sikt kan spara in på sina utgifter kommer resultatet på lång sikt att bli sämre på grund av sämre återrapportering och för få medarbetare som kan ta hand om och förmedla materialet. Den kostnaden som det faktiskt går att spara in på utan att behöva säga upp personal är lönekostnaden. Det kanske låter motstridigt, men det går faktiskt att spara in på lönekostnaden utan att behöva göra sig av med personal. Enligt mig borde en generalsekreterare, ordförande eller någon annan anställd på en biståndsorganisation inte tjäna mer än 40 000 kronor per månad. De som ändå gör det är giriga i mina ögon och stjäl på sätt och vis pengar från givarna och alla dem som de vill hjälpa.

Jag tror att de biståndsorganisationerna som väljer att investera i människor och kvalitet kommer att dra det längsta strået vad gäller givarna i framtiden. En del biståndsorganisationer har en övertro på sociala medier. Sociala medier är förvisso bra kanaler för att möta givarna och för att få direkt återkoppling och för att kunna göra omedelbara återrapporter från de olika projektländerna. Men de generera inte så mycket pengar och de kan inte helt ersätta traditionella tidningsannonser och tryckta artiklar som fortfarande ligger på topp vad gäller insamlingsresultatet.

En annan bieffekt med att återrapportera via sociala media är att bilderna oftast tas med mobiltelefoner, bildkvaliteten med mobiltelefoner är undermålig. Jag har sett bilder tagna med mobiler som är helt fantastiska på skärmen men tyvärr är bildkvaliteten så dålig att de bara går att använda på nätet och inte i tryckta medier, det tycker jag är en tråkig utveckling med tanke på att det finns billiga och bra digitala kompaktkameror för runt 1000-lappen som ger betydligt bättre bilder än en mobil.

Att arbeta med bistånd är inte ett vanligt arbete det är snarare ett kall. Man får vara beredd på att kavla upp ärmarna och arbete mer än 40 timmar per vecka om och när det behövs. Jag har arbetat med bistånd tidigare och vet vad det handlar om och om jag skulle ges möjlighet så skulle jag gärna arbeta inom det området igen. För mig är det inte pengarna som lockar utan möjligheten att få göra skillnad.

Det här inlägget handlar inte om någon specifik biståndsorganisation, utan om en del negativa trender som jag som före detta biståndsarbetare har mött när jag har samlat på mig fakta om många i Sverige verksamma biståndsorganisationer. De flesta biståndsorganisationerna sköter sitt arbete på ett ypperligt sätt. Men det finns en del stora och små sorgebarn som skulle kunna göra betydligt mer om bara viljan och hjärtat fanns. Vad gäller biståndsarbete så tror jag att det viktigaste för att nå ett bra resultat är att man låter hjärtat vara med i det som man gör.

Till sist vill jag uppmana er att fortsätta ge pengar till olika biståndsorganisationer. Men tänk gärna efter före så att era pengar går till dem som verkligen behöver dem och inte till att betala ut allt för höga löner till dem som redan har mer än de behöver.



Är du på jakt efter en bra medarbetare? Du kan i så fall läsa min resumé här:
http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: Mikael Good

Vill du maximera ditt insamlingsresultat?

I så fall tror jag att jag har ett bra recept till dig. Jag kan inte lova att mitt recept kommer att höja insamlingsresultatet men om det fungerar fullt ut så skulle det kunna revolutionera arbetet och göra så att fler får hjälp och stöd utan att insamlingsresultatet behöver höjas.

Jag delar bara med mig av receptet mot ett skriftligt löfte om minst en sexmånaders anställning, självklart kommer jag att göra rätt för mig under den tiden och vara behjälplig inom de olika områdena som jag behärskar och är bra på. Det bästa är att jag har rätt till nystartjobb vilket innebär att den som anställer mig har rätt till en lönerabbatt som motsvarar den dubbla arbetsgivaravgiften. Kontakta mig på min mailadress eller via Linkedin så ringer jag upp dig så att vi kan diskutera vidare.

Jag har ett klart mål med mitt arbete och det är att använda de kunskaper och de gåvor som jag fått på ett så effektivt sätt som möjligt så att det gynnar andra människor. Detta är den grundinställning som jag kommer att ha oavsett vilken arbetssituation som jag än hamnar i.

Besöka gärna min profil på Linkedin om du vill titta på mina tidigare anställningar och läsa referenser: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689



Text och foto: © Mikael Good, [email protected]

Bistånd - Att hjälpa kan vara att stjälpa

Det är många svenska företag och privatpersoner som skänker kläder, leksaker, möbler, husgeråd, mat med mera till Lettland och på sätt och vis är det bra för hjälpen behövs verkligen. Men medaljen har även en baksida. 



Vad händer när den lokala lettiska klädbutiken, leksaksaffären, sportbutiken, och matvarubutiken måste slå igen för att de inte kan möta konkurrensen från våra hjälpsändningar? Då kommer det att bli ännu svårare att få tag på de varorna som behövs när vår hjälp upphör.

En lösning på problemet skulle kunna vara att vi skänker pengar som därefter omvandlas till presentkort som kan delas ut av socialförvaltningen. Då skulle även de lokala handlarna få del av kakan och kunna fortsätta sin verksamhet och även se till att fler kom i arbete. En del av de prylarna som vi skänker skulle kunna säljas i lettiska second-hand butiker och på så vis skulle vi kunna se till att ett antal arbetslösa får ett arbete som de kan försörja sig och sina familjer på och överskottet från verksamheten skulle kunna gå till presentkort till de mest utsatta grupperna.

Då skulle vi få en win-win situation som skulle gynna alla parter. De lokala handlarna skulle kunna fortsätta sitt arbete och inte bli utkonkurrerade av våra hjälpsändningar och de som behöver lite extra stöd för att hålla näsan ovanför vattenytan skulle få det. Att ge bistånd handlar om långsiktigt tänkande som ska bygga upp och utveckla ett samhälle. Att bara pumpa in hjälp utan att tänka efter först är ungefär lika dumt som att sätta ett plåster på ett kraftigt blödande sår som behöver ses om och sys.



Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.