Afrikanska trummor i Huskvarna

I vanliga fall fotograferar jag ett 50-tal konserter per år. Men i och med corona har det bara blivit en konsert i år. Förra året tog jag det här scenporträttet på en glad trummis i bandet Afrikanska trummor som spelade på Öxnehagadagen. 

Text och foto: Mikael Good

När ljuset tryter behövs ljusstarka objektiv

Förra året fotograferade jag ett 50-tal konserter. Jag fick vara med om en hel del sköna konsertupplevelser och fick upptäcka ny musik. Men trots att jag har hållit på med rockfoto sedan 1980-talet upplever jag att det blir allt svårare att få ljuset att räcka till.



Det blir allt svårare att fotografera inomhuskonserter, och det ställs allt högre krav på utrustningen. Tidigare har jag använt objektiv med ljusstyrka 4 med gott resultat och jag har klarat mig med 1/250 och 3200 ASA, och har kunnat vänta in rätt ögonblick och vetat att bilden suttit där den skulle. Men i takt att konserterna blir mer av en helhetsupplevelse med stora LCD-skärmar, ljus, rökmaskiner och andra effekter har jag fått tänka om. Många gånger har jag fått kassera bilder för att ljuset försvann precis i fotograferingsögonblicket. 



Idag finns det som tur är många ljusstarka objektiv att välja på, problemet är att de flesta av dem är gigantiskt stora. Jag jobbar oftast med två kameror och vill inte ha extra blytyngder runt halsen, eller i fotoväskan för den delen. Därför har jag valt att i så stor utsträckning som möjligt köra samma objektiv på Leica M som på Sony. För att kunna göra så har jag en Techart Pro LM-EA7 autofocus adapter M – E AF till min hjälp.  Förra sommaren använde jag kombinationen 7artisans 28mm f/1.4 ASPH M-objektiv och Techart Pro-adapter på en hel del konserter. 



Fokuseringen fungerade ypperligt på min A7rII, och den ställde skärpan snabbt och rätt utan att tveka. I dag har jag en Sony A9 och kombinationen är ännu mer klockren, ögonfokusen gör att skärpan sitter rätt. Men om vi återgår till förra året så bevakade jag en konsert med den amerikanska Hip-Hop artisten Lecrae. Min vana trogen hade jag lyssnat in mig på hans musik och kollat igenom några Youtube videor för att vara förberedd på vilka bilder det skulle kunna bjudas på.



Konserten var mycket bra. Lecrae och hans DJ var på spelhumör, och fick genast med sig publiken. Jag älskar att fota konserter med mycket närvaro och samspel mellan artist och publik, och det bjöds det rejält på under konserten. Lecrae är en mästare på rap, och han bjöd på ett riktigt grymt flow. Det är alltid kul att få se en världsstjärna på en relativt liten scen, det brukar borga för närhet, intimitet och ett grymt tryck. Precis så blev det den här kvällen och Lecrae bjöd på en av förra årets stora konsertupplevelser.



Jag hade fotopass och fick möjlighet att fotografera under soundcheck, och jag begränsades inte heller av tre låtars regeln. Under konserten kunde jag röra mig relativt fritt, och jag tog många fler bilder än vad jag har presenterat här. Det är inte omöjligt att några av dem dyker upp i bloggen framgent.



Jag hade med mig två kameror till konserten en med ett 70-200mm och en med ett 7artisans 28mm. 70-200mm använde jag till porträttbilden, övriga bilder är tagna med 28mm. 



Text och foto: Mikael Good

The Blues is not music it’s a way of life

John Lee Hooker is one of the superstars of blues and he is known as the King of Boogie and the King of Cool. His simple but effective songs has made a huge impact on modern music and artist like The Rolling Stones and the Yardbirds introduced his songs to a new and bigger audience.

John Lee Hooker was a blues singer from Mississippi in USA. He moved to Detroit in 1943 when he started to work on a factory. In  his spare time John Lee visited the Apex Bar on Hasting Street which was the heart of the towns black entertainment district. He bought a electric guitar and started to play in the clubs. He quickly rose to fame and started to put out records in the late 40s.



His first single Boogie Chillen was a instant hit. With it’s driving rhythm the song is considered to be a forerunner of rock’n roll music. Michael "Cub" Koda the author of the books All Music Guide To Blues and Blues for Dummies said that the riff in John Lee’s debut single "Boogie Chillen" launched a million songs. 

- In my career, people in the record business have been rockin' in the same ol' boat. They all crooks - I'll say it clear and loud - especially the big ones. - John Lee Hooker

Like so many other Afro-American musicians John Lee Hooker earned little money from the record sale and had to play in pubs and shacks in order to get some extra money to pay his bills. John Lee had his own style and he only knew maybe two or three cords. It was hard to work with John Lee cause he rarely played with a standard beat and often changed tempo in the songs. Therefore he often worked alone.

In 1958 John Lee met the 12 year old guitar player Leroy Emmanuel who didn’t have a problem with his style of playing and knew how to follow. Leroy was just a kid but he could play and he was happy just to play with anybody. Leroy played with John Lee in various clubs and shacks in Detroit over a 10 year period. But he never did any recordings with him.


Leroy Emmanuel (second left) playing with John Lee Hooker in 1964. Photo: Unknown.

– John Lee Hooker was known but he wasn’t big. We were playing at a place called Blues Unlimited on the Eastside of Detroit. It was only a little shack. We sat there in a corner playing the blues in the dusty little place. John Lee was singing and doing his guitar thing he looked at me and I did all the solo stuff. – Leroy Emmanuel.

Although his record sale was good John Lee still had to struggle to survive. He reached a new audience in 1962 when he made his first ever tour to Europe and he had a huge impact on the blues scene in England. By the end of the decade John Lee played at festivals and rock clubs in Europe. Although he made records and sold many tickets he hardly had enough money to pay his bills.

– I said John Lee you gonna be famous man. I can feel it. You gonna be famous one day. What happened when time went on? Bonnie Rait played with John Lee, Santana played with John Lee all this superstars playing with John Lee and he became really famous. – Leroy Emmanuel.

John Lee Hooker made a album with Canned Heat in 1971 and it was the first of his albums that charted. In the late 70s and 80s John Lee toured Europe and the USA steadily. In 1989 recorded John Lee the Healer with Boonie Rait, Carlos Santana, Canned Heat among others. The Healer and the albums that followed was huge successes and it permitted John Lee Hooker to live the rest of his life in comfort. 

Blues was not only music for John Lee Hooker it was a way of life. John Lee died in his sleep on June 21, 2001 in his home in California at a age of 83 years. But the blues wasn't buried with John Lee. It's still alive and many musicians carries on the blues torch. One of them is Leroy Emmanuel. He has played the blues for 60 years and continues to make records and tour the world.


Leroy Emmanuel playing the blues in 2013. Photo: Mikael Good

The first and Second photo in this article was taken at the Chicago Bluesfest in 1986 by Stevesworldofphotos

Text : Mikael Good

Jakten på likes och följare

Livet handlar inte om att jaga likes och följare eller att få många positiva kommentarer på Instagram eller andra sociala medier. Men om det gjorde det skulle jag ligga på topp. Den senaste veckan har två av mina bilder fått över 10 000 likes och 200 kommentarer på Instagram. En vanlig vecka får jag 100-200 likes och ett par kommentarer: https://www.instagram.com/mikaelgood/

Text och foto: Mikael Good 

Superman Is Dead - Outtrigger

I Melodifestivalen slog Outtrigger igenom med tvångströja och burar som förde tankarna till Dr. Hannibal Lecter. Med sin melodiska sång, growl, tunga riff, distade gitarrer och bra scenshow har de snabbt vuxit till att bli en publikfavorit på den svenska rockscenen.



Jag fotograferade bandet på Gullbrannafestivalen 2014. Outtrigger bildades i Helsingborg 2009 och består av Simon Peyron (sång), John Löfgren (trummor), Timmy Andersson (gitarr), Adam Axelsson (gitarr) och Joakim Agnemyr (bas). Det märks att bandet är vana att stå på scen och i från första till sista ackordet har de publiken i sitt grepp. De flesta av deras fans är unga men här och var ser man gamla rockrävar som står och diggar med.



Bandet bjöd på sig själva och gav järnet för publiken. Men det är först när de kör sin cover på Robin Stjernbergs "You" och sin Melodifestivallåt "Echo" som det verkligen lyfter. Outtrigger är dock mycket mer än de låtarna och de har fler starka låtar på sin reportoar som också röner stor uppmärksamhet men dock inte lika mycket som deras "schlagerlåtar".



Med debutskivan "The Last of Us" som kom i november har Outtrigger precis det låtmaterialet som kan ge dem ett lyft internationellt. Efter framgångarna med "You" och "Echo" skulle man kunna tro att bandet skulle välja att följa samma spår för att kunna kränga fler skivor. Istället har de valt att följa sitt hjärta och spela in den plattan som de själva ville göra. Skivan består inte av lättsmält schlagermetal för den breda publiken utan är en skiva för den kräsna metalkonnässören som vill ha mer substans än snärtiga tuggumi-refränger och publikfriande riff.



Från första låten "Superman Is Dead" till avslutande "The Last of Us" tar bandet med oss på en välspelad, välproducerad resa där sångaren Simon enkelt hoppar mellan olika sångstilar. Den enda låten som drar ned helhetsbetyget från en 4 till en stark 3:a är den akustiska verisonen av "Awaken Me" som mest känns som utfyllnad. De skulle ha lyssnat på Agnus Youngs råd. På frågan varför inte AC/DC inte gjort några ballader svarade Agnus att Led Zeppelin gjorde en bra ballad 1970 och att det räckte med det.



Text och Foto: Mikael Good