Hur kan en föråldrad Leica fortfarande vara så bra?

Nu har jag  kört med min fattigmansleica i över ett år. Och jag blir mer och mer förtjust i hanteringen. Visst kameran har sina begränsningar men å andra sidan brukar ofta begränsningar vara av godo när det har en förmåga att skärpa till min kreativitet.

Jag tycker om M8:an för att den är enkel, direkt och inte har en massa störande funktioner. Trots att det är en digitalkamera känns den analog. Jag får ställa tid, bländare och skärpa själv. Ljuset syftar jag allt som oftast, trots att det finns en inbyggd centrumvägd ljusmätare som är hyfsat korrekt i bra ljus. Kameran har en snygg tidlös design som inte väcker onödig uppmärksamhet förutom hos en del gamla Leicagubbar och ungdomar som tycker att det är coolt att jag fortfarande fotar med film :)

Jag tycker om kamerans design, för mig är det viktigt att jag trivs med en kamera för att den riktiga fotoglädjen ska infinna sig. Det är helt enkelt kul att fota med en M-Leica och det smittar definitivt av sig i mina bilder. Oavsett vad folk tycker om M-Leicor brukar de flesta tycka om den tidlösa designen. I mina kameraväskor har jag två kameror som är bättre både på pappret och i praktiken än min M8:a men det är oftast Leican som jag plockar med på grund av fotoglädjen.

Leica M8 är ett riktigt lågbudgetfynd för dem som vill fota med en digital mätsökarkamera. Min M8:a är uppdaterad till M8.2 standard. Om du känner för att slå till på en M8:a se då till att det är en uppdaterad M8:a eller en M8.2. Den första M8:an kan ha en del lustigheter för sig som kan uppfattas som störande. Batteriet kan bland annat ta slut om du tar allt för många bilder i följd och även om jag inte har erfarenhet av det har jag hört att mystiska spökljus kan dyka upp på en del bilder. Men å andra sidan ska en kamera inte vara för bra! Det måste alltid finnas utrymme för kreativitet och uppfinningsförmåga inom konsten. :)

Förutom handhavandet är jag riktigt förtjust i sensorn, bilderna blir riktigt krispiga och fina. Färgerna blir lite Scooby Doo ibland, men oftast stämmer de bra med verkligheten, färgerna påminner faktiskt en hel del om diafilm, vilket jag föredrar. Men det är när man slår om bilderna till svartvitt som den riktiga magin uppstår, M8:an är helt klart min favorit för svartvitfoto.

Så länge som man inte går över 640 ASA är bruset relativt lågt. 640 ASA är i ärlighetens namn inte så mycket att hänga i julgranen men med rätt andning och 1/15 del sekund har jag ändå kunnat använda kameran i rätt så dunkla miljöer och ändå fått med mig bra bilder. Även om det säkert går att använda M8:an som sportkamera är det inget som jag rekommenderar. Då är det bättre att exempelvis använda en analog M2:a med Tmax 3200 ASA film.

Här finns några bilder som jag har tagit med kameran, för ovanlighetens skull är de i färg: Leica Oskar Barnack Award 2013

Text och Foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Transportarbetarstrejken är avblåst

I samband med att Transportarbetarförbundet utlyste sin strejk cyklade jag förbi DHL i Jönköping. En bil från SVT lämnade platsen i samband med att jag kom (det berodde inte på mig) och ett team med reporter och fotograf från Aftonbladet var på plats och intervjuade strejkvakterna i snålblåsten. Reportern ställde frågor och fotografen försökte vara en fluga på väggen, vilket lyckades mindre bra med tanke på den gigantiska kameran och objektivet som han hade.



Jag hade givetvis med mig min digitala fattigmansleica och ett Summicron som jag halade fram ur väskan och använde till att ta några bilder på en av strejkvakterna med. Jag passade även på att byta några ord om strejken med honom och önska lycka till med förhandlingarna. För min del fungerar det bäst att umgås fram mina bilder. Försöker jag vara en fluga på väggen så blir det oftast bara Scooby Doo av alltihopa. Men det som fungerar bra för mig behöver nödvändigtvis inte fungera bra för alla. Det viktigaste är att man hittar sin egen stil som man trivs med.



Strejken blev dock kort till många näringsidkares stora glädje och redan 13.05 efter en dryg timmas strejk var parterna överens och strejken kunde avblåsas. Om jag haft wifi i Leican hade jag kunnat mailat över bilderna direkt. Men å andra sidan tycker jag inte att man alltid ska ha så bråttom. Det är rätt så skönt att inte stressa fram sitt material. Å andra sidan är bild- och textleverans efter 4 timmar helt ok för oss som har varit med på den gamla goda filmtiden och är vana vid längre leveranstid.

Text och foto: © Mikael Good. All Rigths Reserved.

Nu är det dags för mig att bli nummer 1

Nu är jag mer än ordentligt trött på att vara arbetslös. De senaste åren har jag varit nummer två på allt för många arbeten och nyligen blev jag i sista stund snuvad på ett arbete som det stod mitt namn på med feta bokstäver. 

Men jag tänker inte bli bitter över det förlorade arbetet, jag gratulerar självklart den som fick arbetet och önskar den personen lycka till med sina nya arbetsuppgifter och jag är övertygad om att personen ifråga med all rätta är själaglad över sitt nya arbete. Att bli bitter är det sista som jag vill och jag försöker att se var dag som en möjlighet trots att det är mycket motvind och ösregn ibland.

Är du eller någon som du känner på jakt efter en mycket kompetent och mångsidig medarbetare som kan anställas via nystartsjobb eller med särskilt anställningsstöd så får ni gärna kontakta mig. Nästa gång  är det min tur att bli nummer 1!

Kolla gärna in min Linkedinprofil om du är intresserad av att se vad jag går för och vilka områden som jag behärskar: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Morgondagens nyheter redan idag

Du ska leverera ditt bild- och textmaterial på momangen och gärna lite tidigare än så om det går. Bilderna och texterna ska sedan stressas ut på hemsidor och vad du än gör så bryt inte twitterflödet. Se även till så att uppdateringarna på facebook sker direkt så att så många som möjligt kan se och ta del av materialet. Men gör det så snabbt som du kan så att du hela tiden är steget före alla konkurrenter. Det bästa vore om du kunde leverera morgondagens nyheter redan idag.

Med tanke på alla nedskärningar och stressen över den tsunami av information och nyheter som dagligen ska produceras och skölja över läsarna är det egentligen inte så konstigt att journalistiken till sist har blivit urvattnad och platt. Det är inte så konstigt att tidningarna fylls av sensationsjournalistik som bara har som uppgift att locka läsare, så att alla annonsörer blir nöjda och fortsätter att frikostigt betala för kalaset. De snabba klippen har infekterat mediavärlden och långsiktigheten har sakta men säkert försvunnit ut genom bakdörren. Den heliga källkollen har brustit och en del unika avslöjanden följs av ett lätt blaserat jaha och blaha från läsare som hade förväntat sig betydligt mer substans och innehåll bakom alla läsarlockande rubrikerna.

Behöver vi det här stora informationsflödet? Kan vi ta till oss det? Vem gagnar det? Vad ska det vara bra för? Hur ska vi bära oss åt för att återgå till ett mer hanterbart informationsflöde? Finns det något utrymme för en fri press med genomarbetat material? Kan vi  lita på att det som vi läser stämmer? Vem granskar dem som granskar? Jag har inget facit på frågorna och du är fri att svara på dem om du vill och kan.  

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Ett spontant rave-party vid Hornborgasjön

Det har gått över 15 år sedan jag senast var vid Hornborgasjön för att titta på tranor. Då var det också i början av april och i den ljumna vårvärmen hade över 10.000 tranor samlats för att ha ett spontant rave-party på ängarna.

Då som nu var det inte fåglarna som fachinerade mig mest, utan alla fågelskådare och fotografer som klungades för att se små prickar hoppa runt kring horisonten. I och för sig hade många av dem kraftiga tubkikare eller objektiv som gör att det kommer lite närmare. Mitt 50mm förslår inte så lång jämfört med ett 600 mm men jag kommer å andra sidan lite närmare än med mitt 28mm :)



Trots att det var den första april så fanns det bara 17 tranor på plats och du behöver nog spetsa dina örnögon ordentligt för att se dem på bilden nedan. Alla 17 finns dock med på den bilden som för övrigt är taget med ett onödigt skarpt objektiv som brukar kallas för örnögat. Enligt statistiken var det 17.000 tranor på plats vid samma tid förra året, men statistiken jämnades ut något under dagen då 36 tranor till anlände. Men 53 tranor gör ingen fest...

Något som jag tycker är fachinerande är alla som åker upp till Hornborgasjön för att bo i husbil eller husvagn och samtidigt titta på tranor, en del av dem är långväga gäster. På grund av den sena våren var jag där lite för tidigt, men jag skulle kunna tänka mig att det myllrar av fågelskådare, fotografer, husbilar och husvagnar vid Hornborgasjön idag. Förmodligen är de fler än tranorna, för enligt statistiken var det bara 1740 tranor vid Hornborgasjön igår. 

Även om du inte är intresserad av att titta på pippifåglar som har rave-party kan jag ändå rekommendera ett besök vid Hornborgasjön. För mig är det framförallt en upplevelse att se alla människor som vallfärdar dit. En ny giv för Hornborgasjön vore kanske att införa kändis-spotting. Många kända naturfotografer brukar synas vid Hornborgasjön. När jag var där monterade den tyske naturfotografen Carsten Linde upp sitt stora stativ och ett fett objektivt. Om jag inte hade surfat in på www.grauerkranich.de hade jag dock inte haft en aning om vem han var. 

Alla bilderna i inlägget är tagna med en mätsökarkamera och ett Carl Zeiss T* 50mm. Även om det inte är en optimal utrustning för fågelfoto så är det en utmärkt kombination för dokumentärfoto.

Det kanske ändå är som en bekant uttryckte det: - Ingen vår utan Hornborgasjön!

Text och foto: © Mikael Good, All Rights reserved.