Afrikanska trummor i Huskvarna

I vanliga fall fotograferar jag ett 50-tal konserter per år. Men i och med corona har det bara blivit en konsert i år. Förra året tog jag det här scenporträttet på en glad trummis i bandet Afrikanska trummor som spelade på Öxnehagadagen. 

Text och foto: Mikael Good

Fyra gitarrister och en basist

En sak som jag saknar under den pågående pandemin är möjligheten att fotografera konserter. Ett vanligt år bevakar jag ett 50-tal konserter, och under de senaste åtta åren har jag levererat 1000-tals bilder till olika artister och tidningar.

I år har jag tyvärr inte varit på en enda konsert, de har ställts in en efter en på grund av Corona-pandemin. Men jag har fått leverera en hel del bilder från arkivet. En av dem är bilden här ovan på Peter Carlsohn. Han är basisten som står mitt bland de duellerande gitarristerna.

Peter har precis släppt sin soloskiva Out of the Blue som är väl värd en genomlyssning, som kuriosa kan jag berätta att jag har tagit några av bilderna i det medföljande konvolutet. Bilden här ovan och några andra konsertbilden på Peter som jag letade upp kommer kanske att användas i en artikel om Peter. Jag har för mig att den har publicerats tidigare men jag är inte riktigt säker.

Text och foto: Mikael Good

Rock'n'roll kameran är fortfarande redo för nattpasset

Förr brukade jag ha en kamera i många år. Men på grund av den tekniska utvecklingen byter jag kamera lite oftare, men det händer att jag håller fast vid en kamera en längre tid för att den är unik och tillför lite extra till bilderna.



I och med att de spegellösa digitalkamerorna kom valde jag att lämna det axeltunga Canonsystemet, och gick först över till Panasonic och sedan till Sony. Min andra Sonykamera var en A7s. Den kameran var egentligen tänkt för filmare, men i och med dess fantastiska egenskaper på höga ASA är det även en utsökt kamera för rock- och reportagefoto. Och det var en del fotografer som köpte den som komplement till sina Canikon-system av den orsaken.



Jag har haft min A7s i snart fem år och trots att utvecklingen har sprungit om den på många punkter är den fortfarande klassledande på höga ASA. Jag har levererat bilder som tagits på 51200 ASA, utan klagomål på bildbrus. En av de bilderna drogs upp stort över löpet! Kombinerar man A7s med en riktigt ljusstark glugg så har man nästan en ljusförstärkare. I den här videon får du en demonstration av kamerans imponerande lågljusegenskaper.



A7s är liten och smäcker och dess sensor på 12 megapixel gifter sig förutom med Sony FE-optik riktigt bra med adapterad M-optik. Jag körde ofta Voigtländer 15/4.5 med Sonyn, det var skarpt ända ut i hörnen. Idag använder jag främst en A9:a och en M 240.  Den förstnämnda kameran är bra på höga ASA, men den är långt ifrån lika bra som A7s. Därför händer det att jag dammar av min A7s för konserter och reportage i lite skummare miljöer, där A9:ans lågljusegenskaper inte riktigt räcker till.



Just konserter har varit och är mitt primära användningsområde för A7s. Jag har levererat mängder av konsertbilder tagna med A7s och FE 70-200/4 G OSS genom åren. Kravspecen på bilderna har ofta varit kamera med småbilsformat med minst 16 megapixel. Jag har kommit runt den specen genom att framkalla bilderna i 125% i ACR. Bilderna har i vart fall fungerat att dras upp i riktigt stora format trots att de i många fall tagits på höga ASA. De största bilderna som tagits fram har varit 3x4 meter!



Rockfoto är en av de mest eftertraktade fotostilarna, och det är svårt att få tillträde till konserter. Genom åren har jag dokumenterat mängder av konserter och blivit bekant med många artister, vilket har öppnat dörrar för mig. Det händer faktiskt att jag har tackat nej till att dokumentera konserter. Det beror främst på tidsbrist samt att jag skulle begränsas till tre låtar i fotodiket. Jag avskyr att stå och trängas i ett fotodike, och har tackat nej av den anledning. I vår och somamr är tyvärr alla konserter som jag skulle bevakat inställda, och förutom att jag går miste om en hel del bra musik blir det ytterligare ett surt ekonomiskt avbräck på grund av den eländiga coronan... 



Det kanske är en och annan som ställer sig frågan om det är värt att köpa en Sony A7s idag? Mitt svar är – får du den för runt 5000 kr är den värd priset, men betala inte mer. Det är en annorlunda kamera, den har sina fel och brister, men för den som vill simma lite mot strömmen är det en bra kamera som det går att jobba kreativt med. Sätter du ett ljusstarkt vidvinkel på kameran får du en perfekt och smidig kombo för reportage i dunkla miljöer, och A7s är fortfarande en riktigt bra kamera för konserter. Autofokusen är inte den snabbaste men den sätter skärpan rätt även i krävande ljussituationer.





Alla bilderna i inlägget är tagna med en Sony A7S..

Text och foto: Mikael Good

Julkonserternas tid är nu

När julen står för dörren är julkonserter en viktig ingrediens. Både kända och okända artister ger sig ut på vägarna, och antalet julshower och konserter är många. För en del artister är julkonserterna en viktig födokrok som ska väga upp för skrala månader.




Jag brukar undvika julkonserter. Musiken är ofta uttjatad, och att lyssna på artister som för pengarnas skull ler och tindrar med ögonen samtidigt som de sjunger sånger om Jesus, som de ända inte tror på tilltalar mig inte. Det blir lite månglare i templet känsla över det hela. Personligen går jag hellre på en tät rockonsert med distade gitarrer och gung mot betonggolv, än på en tillrättalagd julkonsert eller show.




Men det finns initiativ som jag gärna stöder även om musiken inte är min tekopp. I går var jag på julkonserten - News of Hope i Kungsportskyrkan i Huskvarna. Överskottet från julkonserten kommer att gå till utsatta människor i kyrkans närområde. Bland de medverkande artisterna och musikerna fanns det ett och annat känt ansikte, men de allra flesta var glada amatörer.



Även om musikstilen inte riktigt var min, lyckades de väl med att knyta ihop säcken, de sjöng från hjärtat, och bjöd på en proffsig och trovärdig presentation i sång och dans om Jesus och hans föräldrar Maria och Josef, vilka är de mest centrala i julens budskap. Konserten höll på i en och en halv timma, men trots det kändes den inte långtråkig och tiden rann snabbt iväg. 





Tanken var att jag bara skulle ta ett par bilder till tisdagens tidning. Men det blev några fler då jag passade på att testa min nya begagnade kamera. Den fungerade mycket bra. Skärpan sattes mycke snabbt med ögonfokus, och den levererade perfekta bilder upp til 12 800 ASA, trots att det tidvis var ganska dunkelt i lokalen.



Text och foto: Mikael Good

Rockfoto - När gospeln träffar hjärtat

Det hela började med att kören Gnosjö Gospel ville åka till USA, till gospelns hemstad Chicago. Någon kläckte då idén om att de skulle göra ett projekt av resan och söka EU-bidrag från Leader västra Småland. Sagt och gjort, ett projekt planerades, det blev rätt mycket mer än bara en resa, budgeten slutade på 1,8 miljoner och det var väl egentligen ingen i kören som riktigt trodde att de skulle få pengarna. Men projektet godkändes och även om man inte fick hela summan så är nu första delen i projektet i full gång.

  
  

Tack vare projektet kunde Gnosjö Gospel bjuda in fyra av gospelmusikens riktigt stora namn till Gnosjö i Småland; Neicy Robertson, Cinque Cular, Rodney Jones Jr och Titus Robertson. Jag ville inte missa tillfället att träffa dem och fanns på plats när de hade ett seminarium i text, bild och musik om gospelmusikens historia för elever och lärare på Gnosjöandans Kunskapscenter. 

  
  

I publiken fanns svenskar, nysvenskar och flyktingar från det närliggande flyktingboendet. Gospelstjärnorna Cinique och Neicy fick snabbt med sig publiken och efter en kort stund träffade gospelmusiken hjärtat och kristna, muslimer och ateister applåderade, dansade och sjöng med i sångerna tillsammans. Det är precis så som musik ska vara den ska träffa hjärtat, riva ned murar och sammanfoga människor!

    

Ett par dagar senare hade de en gemensam konsert med Gnosjö Gospel  för 600 personer i Töllstorpshallen. Jag hade tyvärr inte möjlighet att närvara vid det tillfället men var glad och tacksam för att jag fick lyssna på Neicy, Cinque, Titus Robertson och Rodneys föredrag och snacka lite musik med dem efteråt, bara det var en upplevelse i sig.

  

Text och foto: Mikael Good