Dokumentärbilder utan bäst före datum

De flesta fotograferna delar säkert samma dilemma. Vi har alltid med oss en kamera och vi tar alldeles för många bilder och många av dem blir liggande i arkiven då vi inte hinner med att göra något vettigt med dem.

Nu tillhör jag förvisso de som tycker att det kan vara bra att en del bilder får ligga och mogna över tid. Det första intrycket är tyvärr inte så kritiskt som när man skärskådar bilderna ett par år senare. Det går givetvis inte att göra så med pressbilder som behöver levereras till kund så fort som möjligt, i det fallet vore det ett kommersiellt självmål att hålla på bilderna. Men det är ett utmärkt förfarande för dokumentärbilder utan bäst före datum, som mår bra av att utsättas för tidens tand innan de publiceras.

I början av juni 2017 var jag nere i Jönköping för att göra ett ärende vid lunchtid. Då hörde jag trummor, trumpeter och stojande, och det väckte min nyfikenhet. Jag plockade fram kameran och var beredd när drygt 100 glada maskeradklädda gymnasielever marscherade fram på Östra torget med siktet inställt på Erik Dahlbergsgymnasiet någon kilometer bort. Jag hade hört talas om maskeradtåget tidigare, men inte haft möjlighet att dokumentera det.

I juni strax innan examen arrangerar avgångsklasserna från Per Brahegymnasiet ett maskeradtåg som går från deras skola på väster genom centrala Jönköping till Erik Dahlbergsgymnasiet på den östra sidan av staden. Det är en tradition med anor, men man vet inte hur det kommer att se ut i framtiden, kanske kommer traditionen att ebba ut? Om den skulle göra det finns den dokumenterad för framtiden.

Egentligen är det Huskvarna som jag har riktat in mig på i mitt dokumentära långtidsprojekt. Men jag har även en hel del bilder från Jönköping i mitt arkiv. Gemensamt för de äldre bilderna är att de rönt ett stort intresse när jag delat dem i olika "Du vet om att du är från" grupper på Facebook. Vad gäller nya bilder som innehåller människor blir det ofta GDPR-tjafs i grupperna, men bilder som jag lagt upp i grupperna som över tid blivit historiska dokument har ingen skrikit "GDPR" åt.



Tyvärr hade jag en eländig kamera vid fotograferingstillfället. Kameran led av bakfokus med objektiv med skruvmotor vilket gjorde att några av de bästa bilderna blev felfokuserade. Ilskan över det är en anledning till att bilderna blev liggande. Läxan jag lärde mig var att inte kompromissa med utrustningen, tekniken får aldrig stå i vägen för bilden och bra grejer kostar lite mer men i det långa loppet lönar det sig.

Text och foto: Mikael Good

Tältmötenas och bildreportagens tid är inte över

Ibland händer det att något av mina bildreportage hittar in i en dagstidning. I torsdags var mitt bildreportage från Noas Arks pågående tältmöteskampanj i Knektaparken i Jönköping med i tidningen Världen idag.

På 60-, 70- och 80-talet var det vanligt med tältmöten där det bjöds på sång, musik och stark förkunnelse eller predikan som det även kallas. Tältmöten har dokumenterats av både kända och okända fotografer. Om jag inte missminner mig gjorde Lennart Nilsson och Sune Jonsson med flera fotografer bildreportage från tältmöteskampanjer som hamnade i olika dags- och bildtidningar i slutet av 1950- och början av 1960-talet.

I måndags var jag på plats för att dokumentera mötet i Knektaparken där den före detta kåkfararen och Kartellen medlemmen Betsegaw “Betz” Assefa (översta bilder) berättade om hur han bestämde sig för att lämna droger, kriminalitet och alkohol bakom sig och följa Jesus. Betz som blivit skjuten två gånger och knivhuggen fem, berättade bland annat att han under förra veckan räknat till att han förlorat 41 av sina nära vänner.

Bilderna från mötet blev såpass bra att redaktören tyckte att materialet skulle gå över tre sidor istället för en. Tältmöteskampanjen anordnas av den ekumeniska missionsorganisationen Noas Ark. Jag kommer att fortsätta dokumentera tältkampanjen som pågår i lite mer än en vecka till. Du kan läsa mer om mötet i Knektaparken och ta del av fler bilder här.

Text och foto: Mikael Good

DreamHack Summer 2022 är över

Under pandemin var det mesta inställt eller nedstängt så även världens största digitala event – DreamHack Summer på Elmia i Jönköping. Men tidigare i år hävdes restriktionerna och DreamHack kunde återvända med full kraft.



Tusentals lanare har dygnat framför sina datorer på LAN-partyt som pågått mellan den 18 och 21 juni. Nu vänder de hemåt med trötta steg, men många av dem har redan bokat upp sig och ser framemot DreamHack Winter som arrangeras i slutet av november.




Många lanare hade redan packat ihop och lämnat festen när jag svängde förbi festivalområdet i morse. Men det fanns några eftersläntare kvar, som vandrande till mötande bilar och bussar som skulle ta dem hem. De flesta utställarna packade ihop redan i går kväll och snart är det åter tomt på det stora mässområdet.




Text och foto: Mikael Good

It’s Only Rock ’n’ Roll (but I Like It)

I år är det 40 år sedan som jag började fotografera på lite mer allvar, och redan från början fastnade jag för rockfoto. Många kända och okända band och artister har passerat framför min kamera sedan dess. Många bilder har hamnat i tidningar, magasin och en hel del av bilderna har använts av banden på skivor, webben, posters und so weiter.

Det är framförallt mitt stora musikintresse som gjort mig intresserad av rockfoto, och tack vare kameran har jag oftast kunnat stå längst fram, där man förövrigt ska stå på en konsert! När jag fotade det amerikanska metalbandet Disciple (bilderna) hade jag tillgång till hela scenen, och kunde på så vis även fotografera bakifrån scenen.

Bandet var mycket nöjda med bilderna och de har använt många av dem i sin marknadsföring, två av bilderna var även posterbilder för deras USA-turné. Från början var bilderna i färg men jag var nyfiken på hur de skulle se ut i svartvitt (som jag föredrar) och bestämde mig för att göra dem i svartvitt.




Trots att det är 40 år sedan jag började, tänker jag inte pensionera mig som rockfotograf. I sommar är jag återigen festivalfotograf på Gullbrannafestivalen, och jag ser fram emot att träffa gamla vänner och knyta nya kontakter med band.

Text och foto: Mikael Good

En Leica är ett verktyg och ingenting annat

Det är mycket tjôt om Leica i bloggarna just nu. Den ene säger att det är en överklasskamera som ska bäras som ett smycke runt halsen, den andra säger att analoga Leica M är de enda sanna Leicorna och att de digitala förlorat sin själ, och så går snacket runt, runt och runt.




För mig är en Leica ett verktyg, ett redskap för bildskapande och ingenting annat. Jag använder ofta en digital Leica M i jobbet. Mest för att jag älskar att fotografera med en mätsökarkamera, och för att Leicas kameror har få knappar, stor ljusstark sökare utan en massa extrainformation samt lättnavigerade menyer vilket jag föredrar. Behöver jag göra exakta kompositioner har jag en EVF att ta till som tillåter mig att se motivet genom objektivet.

Analoga Leicor har helt klart sin charm, trots att de är svårladdade (vilket är en orsak till att M-fotografer ofta hushåller med bilderna) men det finns analoga M-kameror från Zeiss, Voigtländer och Konica som är lättladdade. Personligen tycker jag att det är dyrt och omständigt att framkalla film som jag ändå ska scanna in. Väljer man att plocka fram bilderna i mörkrum är det en annan femma. Personligen föredrar jag att ha scannern inbyggd i kameran och att spara bilderna på ett minneskort.

Bilderna som illustrerar inlägget tog jag på Teaterstickornas uppsättning av Alice i Underlandet på kulturhuset Spira i Jönköping. Jag använde en Leica M10 med ett 35mm samt ett 90mm objektiv. Genom att fotografera teater har många spirande dokumentärfotografer lärt sig att hantera ljus och fånga ögonblicken i precis rätt tid. En av dem var Josef Koudelka. Nu är det länge sedan jag var en spirande dokumentärfotograf, men det är ändå kul att fota teater lite då och då. 




Om du har vägarna förbi Jönköping får du gärna följa med på Alice spännande och smått galna resa tillsammans med Teaterstickornas Musikteatergrupp. Biljetter till de tre kvarvarande föreställningarna köper du här.

Text och foto: Mikael Good