Supporterbråken förstör fotbollen

Förra året under våren och sommaren passade jag på att fotografer en hel del fotboll under våren och sommaren. Vapenvallen i Huskvarna gästades av superettalaget Jönköpings Södra IF under tiden som deras hemmaplan Stadsparksvallen byggdes om. Det bjöds på mycket bra fotboll, men tyvärr spelades det mesta inför tomma läktare på grund av pandemin.




I juni lättades restriktionerna upp lagom till att det klassiska Göteborgslaget GAIS skulle gästa Vapenvallen. 500 J-Södra supportrar släpptes in på arenan och vi andra fick stå utanför och heja på våra lag. Jag hade inte biljett och parkerade min stege jämte en J-Södra supporter, och trots att vi höll på olika lag hade vi en vänlig ton mot varandra genom matchen.



Matchen var tuff, hård och tät, spelarna gick in med dobbarna före i duellerna, och det var en hel del avblåsningar och ett par gula kort delades ut. Men efter 90+9 minuter stod Jönköpings Södra IF som segrare. I god Fair Play-anda kramade spelarna från de båda lagen om varandra och tackade för en god match. Även om jag var besviken på slutresultatet gratulerade jag min granne till segern.

Tyvärr var inte alla supportrar lika vänliga. Några J-Södra supportrar blev provocerade över att en GAIS-supporter hade lyckats komma över en liten J-Södra flagga som han viftade med, och det blev den tändande gnistan till ett supporterbråk, med blodvite och plåtskador på en bil som följd. Men tack vare att det var många poliser på plats kunde bråket snabbt kuvas. Jag lyckades dokumentera en del av bråket. De flesta av bilderna har förblivit opublicerade, men jag väljer nu att publicera ett par som inte visar själva bråket. Jag har valt att maskera en av slagkämparna som greps av polisen.



Jag tycker att det är tråkigt att det finns supportrar som förstör för laget genom att bråka, supporterbråk förstör fotbollen. Fotboll handlar om att älska sitt lag och att lyfta det till seger, inte om att hata motståndarlaget och deras supportrar.

Text och foto: Mikael Good

Svartvitt är fotografins sanna färg

Jag är en förespråkare av enkel rak fotografering, fri från specialeffekter och manipulationer. Kärnan i mitt fotograferande är att lyfta fram människorna på bilderna och bjuda in betraktaren till ett personligt möte, och för det ändamålet fungerar svartvitt bäst för mig.



I och med att jag ofta rör mig bland människor i utsatthet är jag noga med att det syns vad jag håller på med, och därför är jag öppen och tydlig med mitt fotograferande och söker aktivt kontakt med människor som jag möter. På sätt och vis umgås jag fram mina bilder. Jag har min egen stil och personlighet, men jag har låtit mig inspireras av fotografer vars arbetsmetod och bilder tilltalar mig. En av dem är Robert Frank, och hans arbetsmetod och sätt att närma sig människor har inspirerat mig. I följande citat berättar han kort om sin metod, och varför han valt att arbeta i svartvitt:



„Black and white are the colors of photography. To me, they symbolize the alternatives of hope and despair to which mankind is forever subjected. Most of my photographs are of people; they are seen simply, as through the eyes of the man in the street. There is one thing the photograph must contain, the humanity of the moment. This kind of photography is realism. But realism is not enough—there has to be vision and the two together can make a good photograph. It is difficult to describe this thin line where matter ends and mind begins.“ – Robert Frank



Mer än så behöver egentligen inte sägas. Förutom att det behövs ett verktyg som är en naturlig förlängning av vad ögat ser och upplever, ett verktyg som inte ställer sig mellan fotograf och motiv genom krångliga menyer och för många inställningsmöjligheter. Efter många års letande tror jag äntligen att jag har funnit det verktyget, men det tar vi nästa gång.




Text och foto: Mikael Good

Min flaggbild har fått stor spridning

Genom åren har tusentals av mina bilder publicerats i tidningar, magasin, på TV och på webben. Även om jag tycker att det är kul brukar jag inte höja så mycket på ögonbrynen längre när jag ser en av mina bilder. Men ibland händer det att jag reagerar lite mer.

En av mina mest publicerade bilder just nu är en bild på en romsk flagga som jag tog under romernas nationaldagsfirande i Linköping den 8 april 2016. I och med att jag är engagerad i arbetet för romernas rättigheter har jag valt att inte ta betalt för bilden, och har valt att dela den gratis via Pixabay för att den ska få så stor spridning som möjligt. Den senaste tiden har bilden spridits över världen, och den används allt som oftast som illustration för romers rättigheter.

O styago le romengo heter romerna flagga på Romani. Den gröna färgen i flaggan symboliserar jorden, den blå färgen representerar himlen, och hjulet symboliserar romernas historiska koppling till Indien.

Text och foto: Mikael Good

Analoga Leicakameror har stigit rejält i pris

Inom ekonomi brukar man tala om att tillgång styr efterfrågan. Det har blivit trendigt att fota med film och det har lett till att efterfrågan ökat rejält på analoga mätsökarkameror från Leica, och framförallt på de modellerna som har en synlig röd logga.



Att Leicas analoga M-kameror ökar kraftigt i värde beror främst på att de som nu köper dem har gott om pengar. För drygt fem år sedan kunde man köpa en Leica M6 med ett 35mm objektiv för runt 15 000 kronor, idag kostar samma paket minst det tredubbla! Många andra M-kameror (särskilt de med synlig röd Leica logga) och originaloptik har också stigit rejält i pris. Voigtländer- samt Zeissoptik med M-fattning går dock fortfarande att köpa till fyndpris.



För många av de nya Leicafotograferna är det viktigt att kameran hänger fullt synlig runt halsen. En van M-fotograf skyltar helst inte med sin kamera, utan bär den diskret i handen, och halar snabbt fram den när han eller hon ser en bild. Jag tycker att det är kul att fler upptäcker charmen med att jobba med mätsökarkameror. Men det hade varit trevligt om hypen hade lett till bättre bilder. Kanske hade det varit lättare för de nya Leicafotograferna att ta bättre bilder om det först lärt sig hantverket med en analog kamera med full automatik, och inte en Leica M som kan vara ganska så svårjobbad och krävande för fotografen?



Men det är inte bara Leicas M-serie som stigit i värde på begagnatmarknaden. Även deras R-objektiv har ökat rejält i pris, men dock inte lika mycket som M-objektiven. I det här fallet beror inte ökningen på att de är eftretraktade bland köpstarka grupper. Det beror främst på att filmare vill ha Leicas R- och även Contax Zeiss-objektiv att filma med. Glaset från Schott AG i Mainz ger filmer med tredimensionell känsla. I mitt tycke är de billigare Zeiss-objektiven för Contax bättre än R-objektiven i och med att de har effektivare antireflexbehandling, men det är en annan story.



Bilderna i inlägget har tagits med digitala M Leicor som inte är lika eftertraktade som de analoga, och i vissa fall går de att hitta dem till rena fyndpriset, en begagnad Leica M8 går att hitta för runt 8000 kronor! Personerna på bilderna har inget med innehållet i artikeln att göra. Till sist vill jag uppmuntra alla läsare att flitigt motionera sina bildmaskiner oavsett märke, om den är analog eller digital spelar inte någon störe roll, det är ändå slutresultatet som räknas!





Text och foto: Mikael Good

Tjuvar har siktat in sig på fågelskådare och fotografer med dyrbar utrustning

Tyvärr är det numera belagt med en viss risk att skriva om och dela bilder på sin kamerautrustning. Under hösten har flera fågelskådare råkat ut för inbrott i bilar och hus och utrustning för många miljoner har stulits. Risken är nu stor att stölderna kan komma att spilla över på andra grupper med dyrbara hobbies.

Sydsvenskan har rapporterat om att fågelskådare blivit bestulna på dyrbara kikare samt kameror och objektiv på Falsterbonäset. Förutom inbrott i bilar och husbilar, har de även börjat spåra fågelskådare via fordonsregistret och har sedan gjort inbrott i deras hus i Skåne och Blekinge för att stjäla utrustningen. Men det är inte bara södra Sverige som drabbats. I Falun blev en bortrest fågelskådare nyligen utsatt för inbrott, och han blev av med två tubkikare, ett ljusstarkt teleobjektiv samt en ost!

Det är tillfället som gör tjuven brukar man säga, men i det här fallet jobbar tjuvarna metodiskt, de har koll på fågellarms appar som fågelskådarna använder sig av för att meddela varandra när ovanliga fåglar dyker upp, och på så sätt kan de ta sig dit för att välja ut lämpliga offer. Tjuvarna har även span på platser där fågelskådare brukar samlas. De kollar vem och vad som lämnar bilarna, och gör en snabb okulär inspektion för att se om det finns något kvar att stjäla. Tar någon med sig dyrbar utrustning till skådarplatsen, noterar de registreringsnumret på bilen, kollar upp adressen via fordonsregistret och åker sedan dit för att stjäla utrustningen när personen är bortrest, eller sover för natten.

Fågelskådare och fotografer har ofta dyrbar utrustning som inte är skyddad med effektiva larm och säkerhetsutrustning. Detta har tyvärr gjort dem till en eftertraktad grupp för tjuvarna. Hemlarm avskräcker tyvärr inte erfarna inbrottstjuvar, de vet att de hinner in och ut ur huset innan säkerhetsföretaget ens hunnit reagera. Det bästa sättet att hålla tjuvarna borta är framförallt genom att låta bli att visa upp sina kameror och kikare på nätet, plocka bort skådar- eller fotodekaler från sina bilar och hålla uppsikt efter misstänkta bilar och personer på skådarplatserna. Det kan även vara värt att låsa in dyrgriparna i ett svårforcerat vapen- eller kassaskåp när de inte används.

Det är svårt för tjuvarna att avyttra stöldgodset i Sverige. Marknaden är inte är så stor för exklusiva kikare och objektiv, och det stora flertalet av köparna vill ha kvitton eller annan dokumentation. Men det är tyvärr relativt lätt att föra stöldgodset ut ur landet genom att skicka det via Posten, DHL eller Schenker. Tullens stickprover av paket från Sverige är närmast obefintlig, vilket gör det enkelt för tjuvarna att skicka stöldgodset till hälare som är verksamma i länder där de inte är så noga med kvitton och dokumentation.

Text: Mikael Good. Foto: Pixabay