Lettlands ekonomiska kris är inte över för alla

Den lettiska regeringen påstår att den ekonomiska krisen i landet är över, som för att befästa det påståendet ersattes den lettiska valutan Lat av Euro vid årsskiftet. Efter år av ekonomiskt stålbad har Lettland i dag den starkaste tillväxten i EU och landet beskrivs som den snabbast stigande stjärnan i öst. De glädjande nyheterna kablas ut i de nationella nyheterna till människor i både slott och koja. Men är egentligen den ekonomiska krisen över för alla letter?

Trots alla positiva rapporter så lever många människor i Lettland fortfarande i djup fattigdom och misär. Den modiga lettiska tonårstjejen Evita som jag träffade i Lettland i höstas har gett ansikte till familjerna som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen i Lettland genom sin medverkan i dokumentären Latvijas faili i den lettiska TV-kanalen LNT. Dokumentären handlar om hur den ekonomiska krisen i landet påverkar barn. Man får följa Evita och hennes tre småsystrar och deras mamma Vivita och pappa Modris och ta del av deras drömmar och förhoppningar om framtiden. Dokumentären är på lettiska men ni får ändå ett utmärkt tillfälle att själva följa med hem till en utsatt familj i vårt östra grannland Lettland som bara ligger 15 mil från Gotland. Du kan se dokumentären om Evita och hennes familj längs ned i denna artikeln.



Familjen bor i ett hus på 17 kvadratmeter som Modris byggde med spillvirke runt ett lastbilsflak sedan deras gamla hus blev utdömt på grund av rasrisk för ett par år sedan. De har en utomhustoalett bakom huset och vattnet får de hämta i brunnen. Tidigare blev Evita mobbad av några pojkar på grund av familjens fattigdom och de öste glåpord och nedsättande kommentarer över henne. Dokumentärfilmen och den uppmärksamheten som den rönte i Lettland förde det goda med sig att de flesta av Evitas klasskamrater fick sympati med henne och började att ryta till mot hennes mobbare. Även resten av familjen har fått det lite bättre tack vare den mediala uppmärksamheten och det är många som har hjälpt dem med mat och kläder. Familjen får även familjestöd genom hjälporganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping som har arbetat i landet sedan 1991.



Här följer ett kort referat av dokumentärfilmen av Peteris Ininbergs som hjälpte till med tolkningen när vi besökte familjen i oktober 2013:

Jag var i Tukums hösten 2013 och besökte familjen i filmen tillsammans med medarbetare från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni och svenska Hjärta till Hjärta. Förutom att Misija Pakapieni driver hem för kvinnor i nöd ger man även direkt hjälp till familjer. Det framgår också i LNT:s film. Man blir väldigt berörd hur människor kan ha det så här illa ställt men ändå att vuxna såväl som barn kan behålla sin värdighet.



Efter en inledning om situationen i Lettland konstaterar filmen att det finns ett mycket stort antal barnfamiljer i landet som lever i enorm fattigdom och har det mycket svårt. Vi får följa Evitas familj, hemma och i skolan. De bor i en gammal, dragig och trång husvagn som “isolerasts” med brädor. De har mycket tankar och kommentarer om sitt liv men kan inte göra så mycket åt för att förändra sin situation. Mamma Vivita jobbar på nätterna som nattvakt och pappa Modris tar så många småjobb som han orkar. Han är sjukpensionär sedan några år tillbaka på grund av sitt hjärtfel. Modris har ett stort hjärta för sina döttrar och det är så fint att följa hans morgonrutiner med döttrarna när de ska iväg till skolan. Man får följa Evita i skolan där hon härdar ut men ofta är mobbad och kallad för öknamn som i bästa fall kan översättas med “du ditt fattighjon” och hon har desperata tankar om att fick de bara ytterligare ett rum till i vagnen där de bor så kanske skulle hon slippa mobbingen. Det finns andra i hennes klass som också är fattiga men de står tysta och ser på när hon mobbas.



Modris tänker mycket på hur man skulle få det bättre i en större husvagn men han orkar inte göra något åt situationen på grund av sitt hjärtfel. På sin fritid jobbar Evita en hel del extra på en gård i närheten och tar hand om djuren. Vivita säger i en kommentar att hon känner sig skyldig över att ha så många barn men inte kunna ge dem allt som de behöver. Personal från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni intervjuas också i filmen och de berättar om de hundratals familjer som deras organisation är med och stödjer tillsamman med bland annat Hjärta till Hjärta. Modris säger att de som lever bra kan inte föreställa sig hur det är att leva så här enkelt. Mot slutet av filmen tittar familjen tillsammans på TV i sitt lilla hus de lyssnar på den lettiska presidentens tal på Lettlands självständighetsdag den 18:e november då han förklarar “hur kloka vi i Lettland ska vara och hur detta land är heligt”.

Dievs sveti Latviju sjunger man... Gud välsigne Lettland.



Klicka på den följande länken så kommer du till dokumentärfilmen Latvijas Faili som handlar om Evita och hennes familj: http://www.tvplay.lv/parraides/latvijas-faili/339261

Tittar du också bort?

En utsträckt hand, ögon som med vädjande desperation försöker möta din eftermiddagströtta blick utanför snabbköpet. Du väjer instinktivt med blicken för att slippa se verkligheten för en av Europas många romer i vitögat. De romska tiggarna som kommer till Sverige har sökt sig bort från en mycket tuff tillvaro i Bulgarien och Rumänien till en lite bättre tillvaro som tiggare i Sverige. Genom dem har vi fått se en liten glimt av romernas utanförskap i sina hemländer.

Livssituationen är mer eller mindre hopplös för romer i Rumänien. Arbetslösheten ligger på 70-80%. Romerna som har jobb arbetar oftast som daglönare inom jordbruket och de tjänar runt en hundralapp de dagarna som de har jobb. Så länge det inte finns några alternativ för dem på hemmaplan kommer många av dem låna ihop till en bussbiljett med hopp om att få tag på ett arbete i ett annat EU-land. Enligt en färsk EU-rapport lever nästan 90% av romerna från Rumänien under den nationella fattigdomsgränsen. De romer som inte har turen att få tag på ett underbetalt daglönarjobb tvingas som många människor i U-länder att försörja sig på vad de kan hitta på soptippar och skrotupplag. 

På pappret finns ett trygghetssytem som liknar vårt men för att få ta del av det krävs att man ger mutor till myndighetspersoner och sjukvårdspersonal. De flesta romerna har inte råd att betala mutorna som krävs. Barnen föds i hemmen och får inte någon identitet. I och med att de inte har någon identitet får inte föräldrarna de bidrag som de enligt lag har rätt till. De har hamnat utanför systemet trots att deras familj och släkt bott i Rumänien i många generationer. På grund av att många romer saknar korrekta ID-handlingar vet man inte riktigt hur många romer som bor i Rumänien. Mellan tummen och pekfingret brukar man säga att det bor runt 2 000 000 romer i Rumänien.

Många rumänska romer bor illegalt på någon annans mark. Det innebär att de inte har någon korrekt adress och när som helst kan markägare eller myndigheter avhysa dem och riva deras hem. Segregationen mellan romer och rumäner har växt sedan landet blev fritt från kommunismen i början av 1990-talet. Läskunnigheten bland romer i Rumänien är lika låg som i många utvecklingsländer. Det är inte ovanligt att romska barn mobbas eller trakasseras i skolan. Situationen för romerna i Rumänien påminner en hel del om situationen mellan vita och svarta i sydstaterna i USA på 1960-talet, där svarta behandlades som andra klassens medborgare. Likheterna är många och fram till 1856 hölls romer som slavar i provinserna Valakiet och Moldova, de feodala furstendömen som tillsammans med Transsylvanien utgör det moderna Rumänien. Trots att det romska slaveriet avskaffades för flera generationer sedan, finns såren fortfarande kvar.

Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta vill vara med och förändra situationen för Rumäniens romer. Vi vill ge hjälpen på plats och se till så att romer kan försörja sina familjer och slipper åka ifrån sina barn för en osäker tillvaro som tiggare i andra EU-länder. Idag stöttar vi familjer i den mestadels romska byn Horezu Poienarilor. Vi ger ekonomiskt stöd till familjer så att deras barn kan gå i skolan. Vi har även hjälpt familjer med arrende av jordbruksmark, inköp av djur och utrustning så att de har kunnat lämna en osäker tillvaro som daglönearbetare och kunnat starta verksamheter som de kan försörja sina familjer med.

Redan idag kan vi göra en sak för tiggarna som har kommit hit. Vi kan börja med att söka deras blick och ge dem ett leende och ett vänligt ord istället för att bara titta bort. Även om vi inte kan ge en slant till alla så kan vi i varje fall visa dem att vi bryr oss om dem och ser dem.

Text: Mikael Good: Foto: Mikael Good

Ps: Dela gärna den här artikeln på Twitter, Facebook och Google+
Tack på förhand! 

Huset som Gud glömde

Jag har ätit kebab i många olika städer och länder men Pizzeria Alexandra i Huskvarna hade i mitt tycke den bästa kebaben i världen. Pizzeria Alexandra ägdes av två pakistanska bröder, tyvärr sålde de sin pizzeria och flyttade till Norge. Och de nya ägarna som tog över verksamheten kunde tyvärr inte göra lika god kebab som de tidigare ägarna.

Förutom pizzerian, fanns det även en porrklubb i huset och ledarna för den nazistiska gruppen Blood and Honour bodde i en lägenhet i huset. Folkhumorn i Huskvarna var inte sena med att ge huset smeknamnet "huset som Gud glömde"! Men till min och många andras glädje stängde porrklubben ned sin verksamhet för ett par år sedan och de nazistiska ledarna flyttade till en annan stad. Det kanske är dags att byta namn på huset till "huset som Gud inte glömde"! :)



Text och foto: Mikael Good

A brand new Leica is on the way

Leica Camera AG shall soon release a budget prized camera with interchangeable lenses according to a very reliable source at the company. Leica has not given an exact date for the release of the new camera but many assume that it will be presented by Leica at a special event in Berlin on April 24. It shall be interesting to see if the new camera can challenge my good old Leica M8.



I like shooting concerts with a rangefinder camera with a 20 or 50mm lens. A rangefinder camera gives me the opportunity to capture the picture in exactly the right moment. I will work on more concerts in this spring and summer. Working on concerts is a nice way to discover new music. A band that I discovered last year was Benesser who have made a really good album. Benesser is also a very good live band.



Click the following link if you want to see the whole set:
https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157636840509785/

Text and Photo: © Mikael Good, All Rights Reserved

Har Vladimir Putin tagit sig vatten över huvudet?

Ryssen kommer kraxar olyckskorpar runt om i Europa och denna gången kanske det finns fog för deras kraxande. Men har egentligen Ryssland de militära- och ekonomiska musklerna som krävs för sitt offensiva agerande mot Ukraina eller har de helt enkelt förhävt sig och tagit sig vatten över huvudet?
När jag var Ryssland på en reportageresa för ett par år sedan kom jag till ett land med hopp om framtiden. De sämst ställda i det ryska samhället hade fått det betydligt bättre under Vladimir Putins och Dimitri Medveds presidentperioder. Det är framförallt bland fabriksarbetare, bönder, statsanställda och pensionärer som partiet Enade Ryssland som Vladimir Putin företräder har sitt starkaste stöd. Men det är också de grupperna som kommer att drabbas hårdast om den ryska ekonomin skulle försämras. Rysslands ekonomi är beroende av den betydande exporten av gas och olja till Europa. Om den inkomstkällan skulle tryta genom embargon eller genom att Europa väljer att bli mindre beroende av rysk olja och gas kommer Ryssland att få problem med sin ekonomi. Krimäventyret och vapenskrammlet mot Ukraina kan visa sig bli riktigt kostsamt för det ryska folket. Om de ryska arbetarna får försämrade levnadsvillkor eller blir av med sina arbeten kan vågskålen snabbt väga över till nackdel för Vladimir Putin och landet kan stå inför en ny revolution.

Även om den ryska försvarsbudgeten har ökat kraftigt de senaste tio åren så spenderade ryssarna enligt IISS "bara" 448 miljarder kronor 2013 mot de 3945 miljarder kronorna som USA spenderade på försvaret och de drygt 1700 miljarder kronorna som EU-länderna tillsammans spenderade på försvaret under samma period. Trots senare tids modernisering och upprustning av den ryska armén är stora delar av deras vapen hopplöst föråldrade om man jämför med de vapen och den slagkraft som EU-länderna och USA gemensamt besitter. Den militära förmågan i Ryssland har ökat kraftigt de senaste åren men slagkraften är bara en skugga av vad den var under Sovjettiden och landet har varken den militära förmågan eller ekonomin som krävs för ett längre krig. Vad Vladimir Putin har för intentioner återstår dock att se, men hittills har hans agerande kostat betydligt mer än vad det smakat.

Text och foto: Mikael Good