I don't manipulate my photos it's just the sensor that is broken

There are rumors on the net that the picture above that I sent to the Leica Oskar Barnack Award is manipulated. The rumors isn´t true. Please check with me first before you start to spread a rumour, cause there's always a explanation. As you can see in the lower right corner of the original photo below it´s the protective glass in my Leica M8 that is broken. And I had to use the clone stamp in Photoshop to get rid of the signs of the broken glass in the picture. I have to admit that i´m a really bad photoshopper and manipulation is definitely not my cup of tea. I only use the clone stamp every now and then to get rid of dust and scratches in digital och analogue photos and to get rid of the signs of the broken protective glass in my M8.

 

It would be much easier for me to to fix the camera but that will cost me nearly 6000 kronor and that´s money that I can´t afford to spend on a camera repair right now. It seems that I have to live with the broken protective glass... I could also solve the problem with the broken protective glass by cropping the images from my Leica M8 to 4/3-format. The picture below shows a 4/3-crop of the photo. If you still happen to be suspicious of some of my photos that I've taken with my Leica M8, then you are more than welcome to email me so that I can take a screenshot of the original RAW-file and send it to you.



Text and photo: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Concert Photography With a Leica M

Some experts and self proclaimed knowers say that you can´t use a digitala Leica M8 at the low light conditions in a concert. I choose not to listen to them.

I set the ASA to 640 the aperture to 2,8 and the shutter speed dial to 1/60 and start capturing the flying moments with the aid of the excellent rangefinder which gives me the extra control that I need. Back in the good old days I used to use a SLR and a Tri-X 400 film set to 800 ASA with a 35mm or a 85mm lens. Today I prefer to shoot concerts with a rangefinder and a 50mm lens.

As you can see the Leica M8 is still a really good camera for concerts. My EOS 5D Mark II is a much better choice for concert photography especially in poor light conditions. But I prefer to work with my slightly obsolete Leica rangefinder cause it´s a joy to use it and I really enjoy the picture quality that it delivers. Some people might call me a hipster, but a hipster for me is someone who buys a camera to show of with. The best cameras to show of with is a professional Canon or Nikon. Ordinary people often knows that brands and if you use a big fat Canikon with a huge lens then you must be a professional photographer. For most people Leica is just some old nearly useless crap from eastern Europe. One guy even asked me if Leica was made in DDR (German Democratic Republic).



I took 20 pictures at the concert and then I sat down and enjoyed the show. The most important thing to do when you shoot concerts is to take time to enjoy the show. The artist in the pictures is Jimmy Needham who gave an excellent acoustic concert at Kungsporten in Husqvarna. Jimmy's music and his deep and very self-revealing lyrics called for reflection. He was accompanied on the stage by his guitar, harmonica and the very talented drummer Will Hunt. If you never heard  of Jimmy Needham before then please click on the following link and listen to one of his best tunes: http://www.youtube.com/watch?v=6smGew7dGto



Leica M8 is a amazing camera to shoot with. But it does have it's limitations. Used in the right conditions, the good old Leica M8 performs like a champion.Hovever there are no perfect digital camera for every situation. Eventually I really hope that I will find a perfect camera. Until then I will stick with my Leica M8 and it´s backup the hipster fanboy Canon Eos 5D Mark II :)

Text and Photo: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Breaking news: En död person har hittats vid Vapenvallen i Huskvarna

Jag har många gånger varit mycket kritisk till hur kollegor har valt att exponera döda kroppar i media och idag var det upp till bevis om jag själv kunde leva upp till mina höga ideal eller om jag skulle lockas av prasslande sedelbuntar.

På väg från skolan till dagis passerade jag två polisbilar och en bil från kriminaltekniska. Inne i en skogsdunge höll två kriminaltekniker och fyra poliser på att utreda en brottsplats. Liket av en människa som antingen tagit sitt liv eller bragts om livet låg exponerad under en vit presenning. Jag halade instinktivt upp Leican, men av respekt för eventuella anhöriga valde jag givetvis att inte ta några bilder. När jag var på behörigt avstånd tog jag ett par översiktsbilder där brottsplatsen inte syns.

Det var inte några andra personer från media närvarande. Hade jag valt att gå närmare brottsplatsen så skulle det antagligen ha funnits en möjlighet för mig att göra en hacka på bilderna. Men jag är och kommer inte att bli någon gamfotograf och därför avstod jag från att ta de bilderna.



I det här skogspartiet i närheten av Vapenvallen vid Huskvarnaån hittades liket av en människa av några barn som var på väg hem från skolan. Jag hoppas att barnen omgående får all den hjälp och det stöd som de behöver för att bearbeta sina trauman.

Text och foto: © Mikael Good

Piratobjektiv från Leica och Carl Zeiss

Ibland dyker diskussionen om original- kontra piratobjektiv upp. Det kan stundtals bli en ganska så hätsk debatt där båda sidor oftast har sina små poänger.

Fördelen med originaloptik är att den oftast har samma kontrast och färgteckning. Fördelen med piratobjektiven är i stort sett alltid priset och i många fall är skärpan både likvärdig eller bättre men å andra sidan brukar det vara lite Scoby doo över färgteckning och kontrast, vilket medför en hel del pyssel med olika färginställningar och profiler i ACR:en innan jag hittar rätt och det är inte någon sysselsättning som jag tycker om att lägga min tid på.

Till min Canon har jag tre piratobjektiv från 28 till 90mm som tillverkats av Carl Zeiss och Leica. Med de objektiven får jag de färgerna och den kontrasten som jag är van vid och tycker om. Att skärpan förmodligen är något bättre än originalobjektiven är positivt men det spelar en underordnad roll i sammanhanget. Det är främst 3D-effekten och färgerna som jag vill åt och den får jag inte med Canons originaloptik.

Något märkesfreak är jag inte och de som känner mig vet att jag inte bryr mig om vad det är för märke på objektiven så länge som det ger mig de färgerna och den konstrasten som jag är van vid. Till mina M-kameror har jag några Voigtländergluggar, en Konicaglugg , en Leica- och en Zeissglugg. Objektiven fungerar bra för mina ändamål och trots att jag vet att det förmodligen finns optik som är snäppet bättre så är jag ändå nöjd med det som jag har.

Samtidigt har jag full förståelse för att det finns andra som tycker annorlunda än mig och gärna kör med originaloptik till sina kameror. Så länge som man använder det man trivs med så är det bara bra, gör man det så brukar inte heller kamerorna eller optiken ställa sig i vägen för motiven.

Bilden som pyntar dagens inlägg är tagen med en digital M-kamera och ett Summicronobjektiv. Det bästa med den kombon är att jag inte behöver lägga så mycket tid med ACR:en. Det är i stort sett bra att framkalla DNG-filen, trycka på auto i Photoshop och sedan är bilden klar.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Det norra ishavet

Än så länge ligger isen tät i viken men om bara drygt två månader är vintern över och då kommer det tjocka istäcket att ha dragit sig undan. Då kommer valrossarna att fylla stränderna och de kommer att trängas, gruffas och lapa sol i sommarvärmen i ett desperat försök att bringa en gnutta sommarvärme till sina vintertrötta kroppar. 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.