En Leica M10 prototyp på toppen av Sinaiberget

När jag var uppe på toppen av Sinaiberget i Egypten för tre dagar sedan och beundrade soluppgången, märkte jag att två mycket fotointresserade tyska turister nyfiket diskuterade min kamera. Jag kunde inte låta bli att skoja med dem och höll upp min M8 med raka armar och låtsades ställa in skärpan med hjälp av Live View. När jag tagit bilden drog jag med fingret över displayen som om jag tittade på bilderna med hjälp av en touchscreen.


Utsikt från Sinaiberget.

De båda tyskarna nappade genast på det feta betet och jag hörde dem upphetsat säga: 
- Guck mal es ist ja ein prototyp für die kommende Leica M10 (Titta, det är en prototyp på den kommande Leica M10). 
Det ska bli spännande att se om ryktet om en Leica M10 på Sinaibergets topp kommer att sprida sig på nätet :)

Utsikt från Sinaiberget.

Jag blir mer och mer imponerad av Leica M8 och jag kan inte riktigt förstå varför det skulle ta mig så lång tid att förstå att det är just mätsökarkameror som passar mig bäst. Att jag valt Leica M8 beror på att det inte finns något annat vettigt digitalt alternativ med äkta mätsökare att välja på för mig. 


Soluppgång vid Sinaiberget, Egypten

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

No, I'm not a Russian mobster. I´m a Swedish journalist.

I interviewed a Russian woman in Latvia a few years ago. She thought that I looked more like a Russian mobster than a Swedish journalist. I learned the phrase: "Нет, я не русский гангстер. Я шведский журналист" which means "No, I'm not a Russian mobster. I´m a Swedish journalist" to prevent future misunderstandings.


It's easier to look cool and dignified when you have a Leica rangefinder camera in your hands. © Mikael Good, 2012

Text och photo: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.

MARCH ISSUE ON LINE NOW:  www.lifeforcemagazine.com 

Bildkritik kan göra mig förvirrad

Bildkritiken som jag har fått från andra fotografer rör oftast bara tekniska aspekter, såsom skärpa, ljussättning och komposition och även en del kryptiska kommentarer om att bilden innehåller många lager. Men den typen av kritik säger mig egentligen ingenting alls utan gör mig bara förvirrad. 



Jag vill få reda på vilken känsla som betraktaren får när de ser bilden, vad betraktaren ser, upplever och känner. Den bästa bildkritiken har jag inte fått från andra fotografer utan från konstnärer och konstkritiker. De tittar främst på bilden och läser den som om den vore en öppen bok. En bild som en annan fotograf direkt lägger undan för att ljussättningen inte föll dem i smaken eller att skärpan inte satt riktigt där den skulle kan konstkritikern spendera en lång tid med att analysera och försöka röna ut. De ser så att säga bortom tekniken och väljer att fokusera på vad bilden säger.



- Det syns att du målar. Sa en konstkritiker till mig när han granskade bilden av den lettiska månskensbonden.
När han hade tittat igenom fler av mina bilder, sa han:
- Ditt bildspråk är tydligt och direkt gripbart samtidigt som bilderna bär på ett stort känslomässigt djup. Men din äldre lite ruffigare stil tilltalade mig mer. Dina nytagna bilder är allt för tekniskt perfekta. Om du inte passar dig och söker dig tillbaka till ditt eget unika uttryck kommer du snart att utvecklas åt fel håll och bara bli en simpel kvällstidningsfotograf som bara går på ren rutin. Rutinen är kreativitetens dödsfiende och den har redan fjättrat allt för många konstnärer. Mitt råd till dig Mikael är att du skyr rutinen som pesten och omfamnar kreativiteten med ett öppet sinne.



Jag tog konstkritikerns ord på högsta allvar. Kritik som är på djupet lyssnar jag på och när jag får sådan kritik slår jag inte dövörat till. När orden hade landat i mig bestämde jag mig för att arbeta med enklare kameror och försöka återerövra lekfullheten och kreativiteten i mitt fotograferande. Det händer att andra fotografer försöker ge mig råd om vilken typ av bilder som jag ska ta och hur jag ska ta dem och vilka projekt som jag borde ge mig in i. De ger säkert råden i ren välvilja, men jag vet redan vad jag ska göra och framförallt vad jag inte ska göra.



Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Den perfekta fickkameran med sökare och utbytbara objektiv.

Jag har sagt att jag inte ska skriva något om teknik i min blogg och det tänker jag hålla på. Jag har bara med en bild på en fotoapparat för att visa några som tillhör de förrycktas skara att det faktiskt finns små smidiga och kompakta jobbkameror som inte gräver allt för djupa hål i plånboken.



Bilden visar den perfekta digitala fickkameran med optisk sökare och utbytbara objektiv, storleksmässigt är den något mindre än en Leica CL med 40 mm optik. Jag är som ni säkert redan vet inte någon vän av överkonsumtion och förodrar att man ska köpa sina prylar begagnat. Det bästa är att det går att hitta en liknande kombination som den på bilden för ett begagnatpris av cirka 3500 kronor. Genom att köpa begagnat kan vi motverka överkonsumtionen och spara på vår miljö så att den räcker till kommande generationer

Text och foto: © Mikael Good, 2012

Jag behåller objektivet ett tag till

För ett par veckor sedan la jag ut mitt Leitz Summicron-R 35/2,0 till försäljning. Jag har haft ett par intressenter på objektivet och en av dem ville att jag skulle skicka honom några exempelbilder så att han kunde se vilken bildkvalitet som objektivet levererar.



Det är egentligen ganska så farligt att göra ett sådant test. Jag vet av tidigare erfarenhet att jag brukar ångra mig när jag får se bildresultatet. Summicron-R 35/2,0 är ett helt manuellt objektiv men genom att ställa ASA på 320 och kameran i manuellt läge så kan jag enkelt klara av ljusmätningen själv. Objektivet har inte autofokus men det har tydliga avståndsskalor som gör det enkelt att ställa in hyperfokalen vilken är den klart snabbaste fokuseringsmetoden när ljuset räcker till.



När jag kom hem och detaljstuderade bilderna som jag tagit kom jag fram till att jag ska behålla objektivet ett tag till. Jag tror inte att jag någonsin kan få tag på en bättre 35:a och priserna på begagnade Summicron-R 35/2,0 har stigit betänkligt de senaste åren. Det är framförallt filmare som har upptäckt att Leicas R-objektiv är mycket bra att filma med. Jag är även övertygad om att det någon gång i en nära framtid kommer att dyka upp en systemkamera med digital sökare. Då kommer 35:an att bli än mer användbar och jag har bestämt mig för att hålla hårt i mina Leitz- och Zeissgluggar för Contax, de kommer säkerligen att bli mycket användbara i framtiden och det är svårt att få tag på objektiv som levererar bättre bildkvalitet än dem.



Bilderna som illustrerar dagens blogginlägg är dagsfärska och de är så kallade testbilder. Jag tycker inte om att fota tegelväggar när jag testar objektiv utan försöker att använda objektiven till det de är tänkta att användas till.













Alla bilderna i inlägget är varsamt framkallade i ACR 6.6 och jag har inte meckat med dem i Photoshop.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.