Hemkarantän stavas med ett r

I dessa Coronatider uppmanas alla med förkylningssymtom att stanna hemma från jobbet tills de varit symptomfria i minst två dagar. De som är friska och kan så göra rekommenderas även att jobba hemifrån.



De flesta kanske hoppar över att jobba när de är krassliga, men så länge jag inte har för hög feber, och inte riskerar att smitta någon annan väljer jag att jobba på som vanligt. Jag jobbar på en dagstidning. Under kristider fyller tidningar och andra medier en samhällsviktig funktion, och därför är det viktigt att de kommer ut som de ska.

Under veckan har jag haft sällskap av barnen som också har varit sjuka, och av katten som varit tacksam över den extra uppmärksamheten. Om vi har Corona eller inte må vara osagt. Men flera av barnens och mina symptom stämmer väl överens med Corona.



Vi har varit i kontakt med vården, och när vi över telefon beskrivit symptomen, och kunnat utesluta halsfluss, bad vårdcentralen oss att hålla oss hemma tills vi varit symptomfria i minst två dagar. När man är hemma är det viktigt att bibehålla rutiner från arbetsplats och skola. Därför har vi gått upp som vanligt, haft regelbundna fikaraster, ätit lagad mat, samt jobbat och skött skolarbetet efter förmåga.




Text och foto: Mikael Good

Denna gången hade den fattige en sked

Trots att det har kommit en ny version av Leica Summicron-M 1:2/35 ASPH, har begagnatpriset på den gamla versionen inte gått ned utan stigit. Det är lite märkligt med tanke på att den nya versionen är ännu skarpare än den gamla!

Det finns ett ordspråk som lyder: "När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked”. Men i det här fallet hade den fattige en sked. I helgen dök det upp himmelskt manna i form av ett bättre begagnat Leica Summicron-M 1:2/35 ASPH till rätt pris! I och med att jag fyller år nästa vecka blev det en perfekt födelsedagspresent.

Summicron-M 1:2/35 ASPH är omgärdat av en hel del mytos. Sånt bryr jag mig inte om. Jag vill ha ett litet och smidigt 35mm av allra högsta klass som jag kan använda på min Leica och på min Sony med adapter. I och med att det händer att jag bär omkring på en kameraväska en hel dag, vill jag inte ha de ljusstarka och axeltunga ”steroid”-objektiven som har blivit så populära de senaste åren. Med sina 252 gram passar Summicronet mig som hand i handske.

Bäst fungerar objektivet på Leican, men det gör inte bort sig på min Sony A9. Jag kör det med full autofokus med hjälp av Techart PRO-adaptern. Ögonfokusen, och den följande fokusen fungerar faktiskt riktigt bra med Summicronet! :)

Text och foto: Mikael Good

Sony A9 trivs bra i frilansarens kameraväska

Nu har det gått ett par månader sedan jag köpte en bättre begagnad Sony A9, och den har fått följa med på en del jobb. Oftast har den fått samverka med min Leica. För att undvika att använda två olika objektivuppsättningar har jag valt en lösning som fungerar på bägge kamerorna.



Det som imponerar mest på mig med A9:an är den snabba och exakta ögonstyrningen. Kameran jobbar som väntat bäst med Sonys FE-objektiv. Men den primära anledningen till att jag valde att köpa en bättre begagnad A9:a var att jag hade fått tips om att kameran fungerade riktigt bra tillsammans med ljusstark M-optik som adapterats med en Techart PRO AF-adapter.



Jag har några ljusstarka 7Artisans gluggar med M-fattning som jag brukar använda på Sony med adapter. Objektiven är välbyggda, och tillräckligt skarpa för yrkesbruk. Närgränsen med M-optik brukar vara dålig men men hjälp av Techart-adaptern som även fungerar lite som en mellanring kommer jag tillräckligt nära. Fördelen med M-optik är att de är betydligt mindre och smidigare än Sonys och Sigmas motsvarigheter, plus att jag även kan använda objektiven på min Leica om jag så vill. Att köra med dubbla objektivuppsättningar blir både dyrt och utrymmeskrävande.



Jag betalar för kameror och objektiv genom pengar som jag drar in utöver mitt ordinarie arbete som multireporter. Frilanslönerna är låga och det betyder att jag inte har så mycket pengar att röra mig med. Genom att handla begagnat får jag pengarna att räcka längre, och jag kan oftast sälja mina gamla prylar utan att göra någon förlust. När en ny modell kommer ut på marknaden brukar jag passa på att uppgradera om jag har behov av det. Begagnatpriset på den tidigare modellen brukar då sjunka ned till behagliga nivåer.



Tidigare när jag använde Techart PRO adaptern tillsammans med min A7rII hände det att autofokusen jagade när det blev lite skumt, och det gjorde att jag missade en del viktiga bilder, det och en usel batteritid fick mig att fundera på att göra ett byte. A9:an sätter fokus utan att tveka, och ögonfokusen är klockren även med adapterad optik. När jag kör reportage använder jag oftast en M 240, en A9 samt ett Zeiss 21/2.8, ett 28/1.4 och ett 75/1.125 från 7Artisan, allt ryms tillsammans med en iPad för anteckningar i en liten men rymlig kameraväska från Billingham.



För att spara på slantarna använder jag ofta adapter för objektiv som jag inte använder så mycket såsom macro och längre telen. Canon EF-optik går att fynda och de går ofta bra att köra på Sony med Metabones-adapter, och Sony A-optik med inbyggd fokusmotor går att köpa till vrakpris. De är inte riktigt lika snabba som FE-optik, men de fungerar bra för mina behov. Om jag hade fotograferat sport eller djur hade jag nog investerat i ett Sony FE 200-600, som komplement till mitt 70-200.



Batteritiden med Sony A9 och Leica M 240 är riktigt bra och det räcker att ha med sig ett extrabatteri till varje kamera i kameraväskan. I och med att Sony A9 är användbar upp till 12800 ASA och har bildstabilisering behövs inte någon blixt, och det går att få med sig bra bilder även från riktigt skumma miljöer. Vare sig Leican eller Sonyn väcker någon uppmärksamhet, de är diskreta att fota med, och drar inte åt sig blickarna som professionella kameror från Nikon eller Canon gör.



Bilderna i inlägget har tidigare publicerats i olika tidningar.

Text och foto: Mikael Good

Julkonserternas tid är nu

När julen står för dörren är julkonserter en viktig ingrediens. Både kända och okända artister ger sig ut på vägarna, och antalet julshower och konserter är många. För en del artister är julkonserterna en viktig födokrok som ska väga upp för skrala månader.




Jag brukar undvika julkonserter. Musiken är ofta uttjatad, och att lyssna på artister som för pengarnas skull ler och tindrar med ögonen samtidigt som de sjunger sånger om Jesus, som de ända inte tror på tilltalar mig inte. Det blir lite månglare i templet känsla över det hela. Personligen går jag hellre på en tät rockonsert med distade gitarrer och gung mot betonggolv, än på en tillrättalagd julkonsert eller show.




Men det finns initiativ som jag gärna stöder även om musiken inte är min tekopp. I går var jag på julkonserten - News of Hope i Kungsportskyrkan i Huskvarna. Överskottet från julkonserten kommer att gå till utsatta människor i kyrkans närområde. Bland de medverkande artisterna och musikerna fanns det ett och annat känt ansikte, men de allra flesta var glada amatörer.



Även om musikstilen inte riktigt var min, lyckades de väl med att knyta ihop säcken, de sjöng från hjärtat, och bjöd på en proffsig och trovärdig presentation i sång och dans om Jesus och hans föräldrar Maria och Josef, vilka är de mest centrala i julens budskap. Konserten höll på i en och en halv timma, men trots det kändes den inte långtråkig och tiden rann snabbt iväg. 





Tanken var att jag bara skulle ta ett par bilder till tisdagens tidning. Men det blev några fler då jag passade på att testa min nya begagnade kamera. Den fungerade mycket bra. Skärpan sattes mycke snabbt med ögonfokus, och den levererade perfekta bilder upp til 12 800 ASA, trots att det tidvis var ganska dunkelt i lokalen.



Text och foto: Mikael Good