Måste man vara rik och känd för att ha en Leica M?

Du har säkert sett att Leica M har blivit en statussymbol som allt som oftast återfinns i händerna på rika och kända personer. Jag förstår faktiskt att Leica har tagit den vägen för att stärka sitt varumärke och säkra sin framtida existens.


Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två. Leica M8 och M9 är de enda digitalkamerorna som gör att man inte ser ut som en vilsekommen turist när man fotar. För analogister funkar det lika bra med Voigtländer, Zeiss Ikon, Kiev och FED.

En liten kameratillverkare som Leica har inte råd att göra billiga kameror och objektiv som ska passa alla behov. Deras produktion är hantverksmässig och trots att deras digitala M-kameror har brottats med en del produktionsproblem så har jag aldrig hört någon som har klagat på optiken. Det är viktigt för mig att den som arbetar får en skälig lön och i Leicas fall behöver man inte fundera på det. Alla anställda på Leicafabriken har skäliga löner och bra arbetsförhållanden.


Tillsammans med en Vivitarblixt från början av 80-talet kan Leica M8 se i mörkret.

För mig är en Leica ett verktyg för bildskapande och ingenting annat. Jag bryr mig inte om vad det står på kameran så länge som jag trivs med den och den levererar det resultatet som jag vill ha. Trots att jag varken är rik eller känd så bestämde jag mig till sist för att försöka få tag på en begagnad Leica M8 och göra mitt köp när det rätta tillfället dök upp. För en dryg månad sedan dök det rätta tillfället äntligen upp.


Med en äkta mätsökarkamera är det enkelt att fånga barnens snabba rörelser i befintligt ljus.

Leicas objektiv är mycket dyra men samtidigt är det inte så konstigt om man sätter sig in i hur de produceras. Trots de höga priserna brottas Leica med stora leveransproblem på grund av stor efterfrågan. Men jag är ingen märkestaliban och tack vare Voigtländer finns det en hel del bra M-objektiv att välja på för en rimlig peng. Jag har satt ett inköpstak på 5000 kronor per objektiv och jag kommer att understiga den summan för mitt kommande inköp som kommer att bli ett Voigtländer 15/4,5 Super Wide Heliar. Har du ett sådant objektiv liggande som du inte behöver längre så får du gärna kontakta mig.


Finns det bara tillräckligt med ljus så går det bra att fota upp till 1250 ASA.

Ibland kan Jönköping se ut som en betonggrå öststatsstad. Raka linjer är förövrigt en utmaning med en mätsökarkamera.

Konceptet Reclaim Photography har funnits sedan en tid tillbaka. Ett gäng fotografer i Stockholm har ställt ut sina bilder i det offentliga rummet vid flera tillfällen. Nu tar vi konceptet till småstaden. För att markera utgivningen av första numret av Le Visuer kommer vi ställa ut bilder vid Juneporten i Jönköping den 31 mars mellan klockan 11:30 och 13:30. Läs mer här: https://www.facebook.com/events/273942992688124/

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Le Viseur - The Viewfinder

Say hello to Le Viseur Magazine. This is the front cover for the first number of Le Viseur.

Le Viseur is a new net based Swedish magazine for contemporary documentary photos. The first number of the magazine will be published in the end of mars.

Le Viseur is the french word for viewfinder. We want to create a magazine for contemporary documentary photos. Free from commercial adverts and boring articles about cameras and lenses. We want to put documentary photo were it belongs, right in the center of attention. We believe that many people are interested in straight simple documentary photography, free of special effects and manipulations. We want to give these people a forum and a magazine were they can upload documentary photos, read articles, look at photo-essays and documentary photos.

Le Viseur is a magazine who celebrates the art form of documentary photo. Le Viseur shall also be a place were you can discover new documentary photographers from Sweden and other countries.

You are more than welcome to pay a visit to our site on Facebook and post documentary photos on our wall: www.facebook.com/Le.Viseur.Magazine

The editorial team at Le Viseur Magazine. All rights reserved.

Glöm inte bort det gåtfulla folket

Barn är det viktigaste som vi har och jag kan inte förstå män som väljer att satsa på sin karriär istället för sina barn... Barn behöver både en mamma och pappa som är närvarande och finns till för dem. När man är liten och sjuk behöver man få krypa upp i sin pappas varma och trygga famn för att få tröst. Vad hjälper det om man vinner hela världen men förlorar sina egna barn?

Som arbetslös är det inte lätt att få ekonomin att gå ihop, därför håller jag på att rensa i mina kameraväskor med förhoppningen att få in lite pengar som jag kan satsa på mina barn. Kanske hittar du en pryl som du är intresserad av: http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=618485

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved. 

Bildkritik kan göra mig förvirrad

Bildkritiken som jag har fått från andra fotografer rör oftast bara tekniska aspekter, såsom skärpa, ljussättning och komposition och även en del kryptiska kommentarer om att bilden innehåller många lager. Men den typen av kritik säger mig egentligen ingenting alls utan gör mig bara förvirrad. 



Jag vill få reda på vilken känsla som betraktaren får när de ser bilden, vad betraktaren ser, upplever och känner. Den bästa bildkritiken har jag inte fått från andra fotografer utan från konstnärer och konstkritiker. De tittar främst på bilden och läser den som om den vore en öppen bok. En bild som en annan fotograf direkt lägger undan för att ljussättningen inte föll dem i smaken eller att skärpan inte satt riktigt där den skulle kan konstkritikern spendera en lång tid med att analysera och försöka röna ut. De ser så att säga bortom tekniken och väljer att fokusera på vad bilden säger.



- Det syns att du målar. Sa en konstkritiker till mig när han granskade bilden av den lettiska månskensbonden.
När han hade tittat igenom fler av mina bilder, sa han:
- Ditt bildspråk är tydligt och direkt gripbart samtidigt som bilderna bär på ett stort känslomässigt djup. Men din äldre lite ruffigare stil tilltalade mig mer. Dina nytagna bilder är allt för tekniskt perfekta. Om du inte passar dig och söker dig tillbaka till ditt eget unika uttryck kommer du snart att utvecklas åt fel håll och bara bli en simpel kvällstidningsfotograf som bara går på ren rutin. Rutinen är kreativitetens dödsfiende och den har redan fjättrat allt för många konstnärer. Mitt råd till dig Mikael är att du skyr rutinen som pesten och omfamnar kreativiteten med ett öppet sinne.



Jag tog konstkritikerns ord på högsta allvar. Kritik som är på djupet lyssnar jag på och när jag får sådan kritik slår jag inte dövörat till. När orden hade landat i mig bestämde jag mig för att arbeta med enklare kameror och försöka återerövra lekfullheten och kreativiteten i mitt fotograferande. Det händer att andra fotografer försöker ge mig råd om vilken typ av bilder som jag ska ta och hur jag ska ta dem och vilka projekt som jag borde ge mig in i. De ger säkert råden i ren välvilja, men jag vet redan vad jag ska göra och framförallt vad jag inte ska göra.



Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Den perfekta fickkameran med sökare och utbytbara objektiv.

Jag har sagt att jag inte ska skriva något om teknik i min blogg och det tänker jag hålla på. Jag har bara med en bild på en fotoapparat för att visa några som tillhör de förrycktas skara att det faktiskt finns små smidiga och kompakta jobbkameror som inte gräver allt för djupa hål i plånboken.



Bilden visar den perfekta digitala fickkameran med optisk sökare och utbytbara objektiv, storleksmässigt är den något mindre än en Leica CL med 40 mm optik. Jag är som ni säkert redan vet inte någon vän av överkonsumtion och förodrar att man ska köpa sina prylar begagnat. Det bästa är att det går att hitta en liknande kombination som den på bilden för ett begagnatpris av cirka 3500 kronor. Genom att köpa begagnat kan vi motverka överkonsumtionen och spara på vår miljö så att den räcker till kommande generationer

Text och foto: © Mikael Good, 2012