Utförsäljning med fantastiska erbjudanden

En stor fotohandlare har fantastiska erbjudande som gäller endast idag. Jag har varit inne och tittat på alla erbjudanden. Det som slår mig är att jag inte ens blir frestad att köpa något nytt trots att min plånbok är ganska så stinn efter att jag sålt bort en massa kameraprylar som jag inte längre behöver.



De flesta människorna i världen lever inte som vi. Vi är så upptagna med att publicera bilder på alla nya kameraprylar som vi köper att vi har blivit blinda för att det finns människor som den här familjen från Qing Hai som bara har motsvarande 1000 dollar att leva på per år. De drömmer inte om Fujis nya X1-pro. Deras dröm är att någon gång få gå ut och äta på restaurang tillsammans.

Jag är tacksam för att jag får leva i ett fritt land som Sverige, jag är tacksam för att jag har rinnande och drickbart vatten, jag är tacksam för att jag kan ta mig en varm dusch när jag vill, jag är tacksam för att jag bor i ett varmt hus, jag är tacksam för att jag har kläder att sätta på mig och jag är tacksam för att jag kan äta mig mätt varje dag.

"Gud har varit god mot mig, och jag har allt jag behöver".
1 Moseboken 33:11

Text och foto: Mikael Good

http://www.chasid68.blogspot.com/ 

I dag är det minnesdagen för förintelsens offer

Den 27 januari för 67 år sedan befriades förintelse- och dödslägret Auschwitz-Birkenau av Röda armén. Till minne av den händelsen firar vi idag minnesdagen över förintelsens offer. Dagen är också en symbol mot intolerans, främlingsfientlighet och antisemitism.

År 1989 så lyssnade jag på ett föredrag om Auschwitz som en gammal judisk man som varit fånge där höll. Jag kommer tyvärr inte ihåg hans namn men vi kan kalla honom Josef. Josefs historia var skrämmande och jag minns att jag baxnade över den grymhet och den inhumanitet som han beskrev. Människor hanterades värre än djur i Auschwitz-Birkenau. Några dagar innan de sovjetryska soldaterna befriade Auschwitz så evakuerades Josef tillsammans med 66 020 andra fångar till andra läger. Josef hamnade efter hemska och omänskliga strapatser där många av hans medfångar dukade under i koncentrationslägret Bergen-Belsen i Tyskland. Där fick han uppleva ännu mer omänsklig och förnedrande behandling från lägervakterna innan Bergen-Belsen slutligen befriades av brittiska soldater den 15 april 1945. Jag kan för mitt liv inte begripa hur tyskarna kunde utsätta sina medmänniskor för en sådan omänsklig ja rent ut sagt djävulsk behandling...

Efter det starka och hjärtegripande föredraget gick jag fram till Josef presenterade mig och började samtala med honom, jag berättade för honom att jag besökt Bergen-Belsen som 12-åring och hade blivit djupt berörd av de bilder och de berättelser som jag sett och läst där. Josef tog min hand tittade mig djupt i ögonen och sa med allvarlig stämma:
 - Mikael lova mig att du aldrig glömmer det du tidigare sett, läst och det du hört denna kväll, detta får aldrig hända igen."
Jag gav Josef mitt löfte att aldrig glömma förintelsen. Idag är detta löfte viktigare än någonsin när de flesta ögonvittnena har dött och förintelseförnekarna runt om i världen bara blir fler och fler. Så länge som jag lever så kommer jag aldrig att glömma vad jag sett och hört. Därför bär jag en Davidsstjärna runt min hals som en ständig påminnelse av löftet som jag gav till Josef.

Det är viktigt att aldrig glömma sin historia, historien har en otäck förmåga att återuppstå i nya otäcka former. Se bara på Kambodja, Rwanda och det forna Jugoslavien där folkmord har skett helt nyligen. I dag pågår en form av etnisk rensing i Somalia och hundratusentals oskydiga män, kvinnor och barn riskerar att duka under av svält på grund av krigsherrarnas skoningslösa terror. Från Norkorea kommer skrämmande rapporter om att människor sätts i arbetsläger eller avrättas för sin kristna tros skull.

Those who cannot learn from history are doomed to repeat it.
(De som inte kan lära av historien är dömda att återuppleva den.) 
George Santayana


Minnesmärket över förintelsens offer i koncentrationslägret 
Bergen-Belsen. Juni 1980.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

http://www.chasid68.blogspot.com/ 

Psykopatiska chefer - lika farliga som charmiga

Så lyder titeln på en bok av Lars-Olof Tunbrå som kom ut för drygt nio år sedan. Boken och ämnet är aktuellare än någonsin då utbildning och erfarenhet allt som oftast ställs åt sidan på anställningsintervjuer till förmån för kandidatens sociala kompetens.

Det ger psykopaten eller den som har lättare psykopatiska drag ett veritabelt smörgåsbord av arbetstillfällen som de kan frossa av på arbetsmarkanden. Dessa personer är mästare på att slå blå dunster i ögonen på människorna som de möter och de är oftast inställsamma, manipulativa och charmiga och har ett stort mått av social kompetens.

De skvalpar över av självförtroende och de rör sig charmigt och världsvant i en ständig jakt efter nya utmaningar i sina liv. Men det är bara yta, deras känslor är förkrympta och de lever i en värld full av lögner och svek. Deras medmänniskor är bara verktyg för dem att nå sitt mål och för psykopaten spelar inte deras känslor någon som helst roll. Psykopaten saknar nämligen empatisk förmåga och har svårt att se till andra människors behov och önskemål. För psykopaten står alltid det egna egot i centrum och de sätter alltid jag, mig och mitt främst i sina liv.

Psykopaten saknar förmåga att känna skuld och de kan skälla ut och sparka arbetskamrater som står i vägen för deras vilja utan att blinka och utan att känna den minsta uns av medkänsla. Psykopaten är en impulsmänniska som aldrig tänker på konsekvenserna för sitt agerande. Psykopaten väljer fritt mellan sanning och lögn, det som passar bäst för stunden och som bäst tjänar deras direkta syfte blir deras omedelbara val. 

Många chefer har lättare psykopatiska drag och enligt vissa källor kan 5% av alla i ledande ställning vara renodlade psykopater. Det är en siffra som kommer att stiga i takt med att den sociala kompetensen blir allt mer efterfrågad bland chefer i näringslivet. 

Jag har lärt mig att dra öronen åt mig när jag möter en chef som är riktigt genomtrevlig. Av erfarenhet vet jag att deras humör kan vända på en femöring och att de utan betänklighet kan hugga kniven i ryggen på sina anställda om de inte gör som de vill.. Personligen föredrar jag faktiskt en chef som är sur och butter framför en chef som är överdrivet charmig och trevlig. Det är inte ovanligt att personer som är mycket duktiga, lojala och dugliga, får sparken från sina arbeten när de har en psykopat eller en person med en lättare psykopatisk beteendestörning som chef. Psykopaten är arbetsplatsens påfågel som själv vill suga åt sig all ära och beröm på bekostnad av sina arbetskamrater.

Det här är inte en vetenskapligt skriven artikel. Mitt främsta syfte är att de som läser artiken själva ska läsa på och skaffa sig merkunskap i ämnet. Jag hoppas även att artikeln kan blåsa liv i debatten om psykopater på arbetsplatsen. Det är ett ämne som har blivit allt viktigare i takt med att utbildning och erfarenhet ställs åt sidan till förmån för den sociala kompetensen på anställningsintervjuer och det är inget annat än mumma för charmigt manipulativa personer.

Läs gärna Lars-Olof Tunbrås bok: "Psykopatiska chefer - lika farliga som charmiga" (Liber ekonomi) 


© Mikael Good. All rights reserved

Dagens låt: Psycho Terapy - The Ramones

Text och foto: Mikael Good

http://www.chasid68.blogspot.com/ 

Naket och osminkat från Ryssland

En del putsar och fejar på sina kameror innan de varsamt placerar dem på pidestal för avfotografering. Jag väljer istället att visa upp min kamera naken och osminkad. När en kamera bara blir stående så ska den avyttras så att den kommer någon till nytta. 

Min Leica längtar efter våren, då ska den åter laddas med en rulle Tri-X och det ryska objektivet som jag precis har förvärvat ska få en chans att visa vad det går för. Vän av ordning kanske undrar vad det här har med den läsarlockande rubriken att göra? Forsätt att läsa inlägget till punkt så får du svar på din fråga, är mitt svar!



Det börjar även bli dags att samla in fotografier till det första numret av Le Viseur. Klicka på länken så får du instruktioner hur du ska gå till väga: http://www.chasid68.blogspot.com/2012/01/le-viseur.html

Det är inte helt omöjligt att det dyker upp ett naket och osminkat reportage från en liten rysk stad i nummer två av Le Viseur. Jag håller som bäst på att förhandla med en mycket duktig rysk dokumentärfotograf. Jag hoppas verkligen att hon tackar ja till en medverkan. Hennes bilder är i vart fall så bra att hon förtjänar all den uppmärksamhet som hon kan få.

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

De digitala verktygen blir bara bättre och bättre

Igår publicerade jag ett inlägg med rubriken Grace finds beauty in every face. Inlägget handlade om och illustrerades med en bild på en mormor och hennes barnbarn. Bilden tog jag för snart sex år sedan när jag var på besök hemma hos familjen. Den sparades i RAW-format i kameran och jag framkallade sedan bilden med hjälp av Capture One som var ett ganska så avancerat program för sin tid, bilden bearbetades sedan i Photoshop 5.

Idag testade jag att framkalla bilden med Adobe Camera RAW CS5 (ACR) och valde sedan att göra en varsam svartvit konvertering i Photoshop CS5. Den stora skillnaden är att ACR CS5 är betydligt bättre på att vaska fram detaljer ur bilden än vad Capture One anno 2006 var. Om du tittar på bilderna nedan kan du själv avgöra om du tycker att det blev bättre eller sämre.

Personligen tycker jag att den "nya" bilden har en betydligt mer attraktiv gråskala och jag har bestämt mig för att gå igenom och restaurera mina tidigare gjorda bilder med hjälp av ACR CS5. Främst för att jag nu enkelt kan få fram den gråskala i bilderna som jag tidigare fick kämpa länge för att få fram.


Bilden framkallad med Capture One, 2007.

Bilden framkallad med ACR CS5, 2012.

Nu kanske det låter som om jag är nöjd. Men jag är faktiskt långt ifrån nöjd med dagens teknik och jag längtar till den dagen då ACR och Photoshop är lika mångsidiga och ger ett lika bra resultat som det gamla hederliga mörkrummet.

Jag tog tre bilder på mormodern och barnbarnet. På bild nummer två hängde blixten inte med. I det dunkla rummet fick jag då en exponeringstid på 1/2 sekund och bländare 2,8 på 200 ASA. Hade jag tagit bilden idag hade jag förmodligen inte använt blixt utan vridit upp den kamera som jag använder idag till 3200 ASA och tagit bilden på bländare 1,7 vilket hade gett ett motsvarande skärpedjup. År 2006 hade jag tyvärr inget annat alternativ än att använda blixt. Å andra sidan hade jag inte haft någon blixt så hade jag inte heller haft någon bild att visa upp...

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.