Alla våra tidsbesparande prylar förslavar oss

Ibland skulle det vara skönt att bara stänga av alla små apparater som styr våra liv genom sina i många fall ganska så onödiga skan och måsten. Hur gjorde vi egentligen innan twitter, facebook och instagram fanns? Det kanske är dags för oss att ta ett par steg tillbaka från alla tidsslukande och stressframkallande apparater som vi har fyllt våra liv med och istället ta ett par steg framåt som människor.

Att kommunicera är viktigt för oss. Vi människor är sociala varelser som i grund och botten tycker om att synas och uppmärksammas. Vi fylls med välbefinnande när någon gillar våra inlägg eller på annat sätt visar sin uppskattning över det som vi gör. Men behöver vi egentligen vara ständigt uppkopplade och leverera läsvärda blogginlägg, oneliners på twitter, skojiga eller välkammade uppdateringar på facebook och ögontjusande bilder på instagram bara för att tillgodose våra behov av att synas och uppmärksammas. Skulle det egentligen inte bara vara rätt så skönt att bara sätta sig ned och stänga av allt och bara koppla av.

Jag har valt att låta min mobil vara just en mobil telefon och inte ett bärbart litet mediacenter som jag ständigt kan koppla upp mig med. Egentligen skulle det vara enklare för mig att kapitulera inför nuets tyranni och släppa in hela världen i min mobil. Om jag hade allt i mobilen skulle jag kunna uppdaterade mitt twitterflöde en gång i timman. Då skulle säkerligen fler följa mig på twitter. Om jag kunde skriva någon välkammad vardagstrivialitet eller någon genomtänkt lustifikation på mitt facebook-konto när jag ändå bara satt på bussen skulle jag säkerligen få fler glada tummar. Om jag hade instagram skulle jag ögonblickligen kunna ladda upp mina mobilbilder. Jag kanske skulle kunna ta den bilden som blev dagens snackis?

Det är lätt att bli stressad över alla statusuppdateringar som behöver göras för att vi ska synas i flödet. Vi lever i ett samhälle som är väldigt fokuserat på nuet och det är lätt att bli stressad när vi ska försöka synas i den störtflod av information som präglar vårt samhälle. Jag kanske raljerar lite. Givetvis är vi fria att göra som vi vill med vår tid.  Men trots att jag försöker att sätta ned foten lite då och då så erkänner jag utan omsvep att jag är en slav under interaktionssamhället och det gick väldigt fort att hamna där. För sex år sedan bloggade jag inte, jag hade varken facebook eller twitter och jag använde knappt min mobiltelefon. Via min bärbara dator har jag effektivt sugits in i interaktionssamhället och det har skapat behov för mig som jag inte tidigare vare sig hade eller behövde.

Jag är medveten om mitt problem och jag försöker göra något åt det innan alla tidsbesparande prylar har ätit upp de sista små resterna av min lediga tid. Vad gjorde vi egentligen med all den överskottstiden som vi hade för bara 5-10 år sedan innan de tidsbesparande prylarna förslavade oss? Många av de nya prylarna som vi köper säljs med argumentet att de sparar tid åt oss. Men vad gör vi egentligen med all den sparade tid som vi köper på oss? Är det egentligen inte så att prylarna äter vår fritid? Och när fritiden inte längre räcker till använder många istället sin arbetstid för att kunna umgås och synas i sociala medier.

När jag tog bilden som illustrerar inlägget  i mitten av 80-talet gick det att skicka meddelanden mellan alla datorerna på skolan och det gick att via modem koppla upp sig mot en dator på två andra skolor i samma stad och skicka textmeddelanden. Jag tror inte att någon av personerna på bilden ens kunde drömma om att de skulle kunna hålla kontakt med människor runt om i hela världen och kunna skicka bilder och filmer till dem via en portabel apparat som är ungefär lika stor som en miniräknare. Men å andra sidan hade vi tid till att umgås med varandra på 80-talet.

Dela gärna det här inlägget på twitter och facebook så att så många som möjligt kan få ta del av det. Tack på förhand!

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Sådan far, sådan son

Igår var jag bjuden på vernissage på Matheos dagis. Matheo och hans dagiskompisar hade arrangerat en fotoutställning för föräldrar och syskon. Förutom bilderna bjöds det även på hemlagade muffins och jordgubbssaft. Även om jag inte kan visa Matheos egna bilder i bloggen så måste jag ändå säga att han har blick för fotografering och då speciellt för dokumentärfoto. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på att han började foto med en Leica och har en pappa som är dokumentärfotograf :)



Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved. 

Morgondagens nyheter redan idag

Du ska leverera ditt bild- och textmaterial på momangen och gärna lite tidigare än så om det går. Bilderna och texterna ska sedan stressas ut på hemsidor och vad du än gör så bryt inte twitterflödet. Se även till så att uppdateringarna på facebook sker direkt så att så många som möjligt kan se och ta del av materialet. Men gör det så snabbt som du kan så att du hela tiden är steget före alla konkurrenter. Det bästa vore om du kunde leverera morgondagens nyheter redan idag.

Med tanke på alla nedskärningar och stressen över den tsunami av information och nyheter som dagligen ska produceras och skölja över läsarna är det egentligen inte så konstigt att journalistiken till sist har blivit urvattnad och platt. Det är inte så konstigt att tidningarna fylls av sensationsjournalistik som bara har som uppgift att locka läsare, så att alla annonsörer blir nöjda och fortsätter att frikostigt betala för kalaset. De snabba klippen har infekterat mediavärlden och långsiktigheten har sakta men säkert försvunnit ut genom bakdörren. Den heliga källkollen har brustit och en del unika avslöjanden följs av ett lätt blaserat jaha och blaha från läsare som hade förväntat sig betydligt mer substans och innehåll bakom alla läsarlockande rubrikerna.

Behöver vi det här stora informationsflödet? Kan vi ta till oss det? Vem gagnar det? Vad ska det vara bra för? Hur ska vi bära oss åt för att återgå till ett mer hanterbart informationsflöde? Finns det något utrymme för en fri press med genomarbetat material? Kan vi  lita på att det som vi läser stämmer? Vem granskar dem som granskar? Jag har inget facit på frågorna och du är fri att svara på dem om du vill och kan.  

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Valet mellan pest och kolera är fortfarande enkelt

Jag har varit sjuk sedan mitten av veckan och jag har gjort research utifrån de sjukdomssymptomen som jag har och det är nästan en "perfect-match" med kolera. Nu tror jag ändå inte att jag har fått kolera utan att jag "bara" har drabbats av en koleraliknade influensa. 

I vilket fall som helst så följer jag regelboken och kurerar mig med resorb och lättsaltat vatten, är noga med min hygien och spritar mina händer efter varje toalettbesök. Framförallt är det viktigt för mig att dricka mycket vatten så att jag inte blir lika uttorkad som när jag var i öknen förra året och inte hade med mig tillräckligt med vatten... Hur som helst står jag fortfarande fast vid att valet mellan pest och kolera är enkelt och jag väljer kolera framför pest i tio fall utav tio: valet-mellan-pest-eller-kolera-ar.htm

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Ett spontant rave-party vid Hornborgasjön

Det har gått över 15 år sedan jag senast var vid Hornborgasjön för att titta på tranor. Då var det också i början av april och i den ljumna vårvärmen hade över 10.000 tranor samlats för att ha ett spontant rave-party på ängarna.

Då som nu var det inte fåglarna som fachinerade mig mest, utan alla fågelskådare och fotografer som klungades för att se små prickar hoppa runt kring horisonten. I och för sig hade många av dem kraftiga tubkikare eller objektiv som gör att det kommer lite närmare. Mitt 50mm förslår inte så lång jämfört med ett 600 mm men jag kommer å andra sidan lite närmare än med mitt 28mm :)



Trots att det var den första april så fanns det bara 17 tranor på plats och du behöver nog spetsa dina örnögon ordentligt för att se dem på bilden nedan. Alla 17 finns dock med på den bilden som för övrigt är taget med ett onödigt skarpt objektiv som brukar kallas för örnögat. Enligt statistiken var det 17.000 tranor på plats vid samma tid förra året, men statistiken jämnades ut något under dagen då 36 tranor till anlände. Men 53 tranor gör ingen fest...

Något som jag tycker är fachinerande är alla som åker upp till Hornborgasjön för att bo i husbil eller husvagn och samtidigt titta på tranor, en del av dem är långväga gäster. På grund av den sena våren var jag där lite för tidigt, men jag skulle kunna tänka mig att det myllrar av fågelskådare, fotografer, husbilar och husvagnar vid Hornborgasjön idag. Förmodligen är de fler än tranorna, för enligt statistiken var det bara 1740 tranor vid Hornborgasjön igår. 

Även om du inte är intresserad av att titta på pippifåglar som har rave-party kan jag ändå rekommendera ett besök vid Hornborgasjön. För mig är det framförallt en upplevelse att se alla människor som vallfärdar dit. En ny giv för Hornborgasjön vore kanske att införa kändis-spotting. Många kända naturfotografer brukar synas vid Hornborgasjön. När jag var där monterade den tyske naturfotografen Carsten Linde upp sitt stora stativ och ett fett objektivt. Om jag inte hade surfat in på www.grauerkranich.de hade jag dock inte haft en aning om vem han var. 

Alla bilderna i inlägget är tagna med en mätsökarkamera och ett Carl Zeiss T* 50mm. Även om det inte är en optimal utrustning för fågelfoto så är det en utmärkt kombination för dokumentärfoto.

Det kanske ändå är som en bekant uttryckte det: - Ingen vår utan Hornborgasjön!

Text och foto: © Mikael Good, All Rights reserved.