Konstapel Bängan Lagerblad förlängde lagens långa arm i Jönköping

Bland de 450 polismännen som var utkommenderade att bevaka svenskarnas partis demonstration i Jönköping på 1:a maj, fanns det en polis som höjde sig över mängden och som lyckades med bedriften att vinna motdemonstranternas hjärtan - Konstapel Bängan Lagerblad.

Tack vare Konstapel Bängan Lagerblads fredliga, humoristiska och resoluta ledning hade polisen total kontroll över situationen och var alltid steget före. Genom hans ledning blev lagens långa arm lite längre och hjärtligare. Bängan Lagerblads lediga och avspännada stil var mycket uppskattad bland motdemonstranterna och bidrog starkt till att lag och ordning kunde upprätthållas trots en stundtals ganska så pressad situation. Konstapel Bängan Lagerblad bör snarast hedras med en medalj från rikspolischefen för sitt utmärkta och banbrytande polisarbete - A för Aina, Respekt!









Text och foto: Mikael Good 

Folkresningen mot främlingsfientlighet, rasism och intolerans i Jönköping

Nu har jag laddat upp fler bilder från demonstrationen i Jönköping på 1:a maj. Förvänta er inte några våldsamma bilder eller bilder med högt nyhetsvärde. Redan på förhand hade jag bestämt mig för att fokusera på den fredliga folkresningen mot främlingsfientlighet, rasism och intolerans. Jag skötte den mesta dokumentationen av kontra-demonstrationen med en digital mätsökarkamera och ett 20, 50 och 90mm objektiv för att få så mycket närhet och närvaro som möjligt i bilderna. Jag upplever att en mätsökarkamera är mindre hotfull än en spegelreflexkamera och att det är lättare att komma nära med en sådan kamera i lite mer utsatta miljöer.



Jag blir allt mer på det klara med att Leica M Monocrome är helt rätt kamera för mig. Men det finns ett problem och det är att den ligger ordentligt utanför min budget… Och Voigtländer kommer visst aldrig med den där digitala monocroma mätsökarkameran som det har ryktats om i åratal... Men jag tar mer än gärna emot en Leica M Monocrome om någon vänlig själ skulle vilja skänka en till mig! :)



Här kan du läsa en redaktionell text om mina upplevelser från Gudstjänsten för kärlek och medmänsklighet och den efterföljande demonstrationen: http://www.chasid68.blogspot.se/2014/05/jonkopingsborna-stod-upp-mot-nazism-och.html



Om du inte kan se bildspelet från demonstrationen på ditt pekdon eller i din smarta mobiltelefon kan du klicka på den här länken för att komma dit: 
https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157644064616628/

Text och foto: Mikael Good

Jönköpingsborna stod upp mot nazism och främlingsfientlighet

På Första maj i Jönköping 2014 demonstrerade svenskarnas parti i Jönköping. När nyheten om demonstrationen kablades ut i media fick frilansjournalisten Johanna Linder en idé om att arrangera en Gudstjänst mot nazism och främlingsfientlighet vid Sofiakyrkan i Jönköping. Johannas idé hörsammades och innan svenskarnas partis demonstration drog igång hölls en ekumenisk Gudstjänst för kärlek och medmänsklighet utanför Sofiakyrkan.



Drygt 1200 personer var med på Gudstjänsten utanför Sofiakyrkan på förmiddagen och de flesta av oss kände att vi stod på historisk mark oavsett om vi trodde på Gud eller inte. Förutom vana Gudstjänstbesökare fanns det många ateister och även en hel del personer från militanta vänstergrupperingar som också valde att stanna till och lyssna när kärlekens och fridens budskap predikades på många olika språk. Några av dem valde att stämma in i de psalmer och sånger som sjöngs. Om personer från Svenskarnas parti hade valt att delta i Gudstjänsten hade även de varit välkomna. Gud gör ingen skillnad på människor. Jag vill tro att det var på grund av Gudstjänsten som gårdagens demonstration blev betydligt lugnare än befarat!



Ett av de vackraste ögonblicken var när alla Gudstjänstbesökare gemensamt stämde upp i sången Jesus älskar alla barnen! Sången satte tonen för resten av dagen och det var nästan som att man kunde höra melodin i kyrkklockorna som ringde oavbrutet efter det att Gudstjänsten avslutats. Kyrkan lät klockorna ringa mot den fara som de anser att nazismen och rasismen utgör och de fortsatte att ringa till dess att demonstrationen avslutades. Klockringningen har gett eko i Sverige och över världen och nu vet människor över hela vår jord att Jönköping är en plats dit alla människor är välkomna oavsett hudfärg eller ursprung. Idag är de flesta jönköpingsborna stolta över att de kommer från Smålands Jerusalem! :)



Om du inte kan se bildspelet på ditt pekdon eller på din smarta telefon kan du klicka på den följande länken för att komma till bilderna: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157644064616628/ 

Text och foto: Mikael Good

Sonny på den gula cykeln

I ur och skur i drygt 20 års tid har Sonny Thenberg stått på sin plats på Östra Torget i Jönköping och sålt sina naivistiska tavlor med Jönköpingsmotiv till förbipasserande. Med ett stor leende och ett glatt tillrop möter han alla sina medmänniskor som jäktar fram i tillvaron. Sonny har inte anpassat sig till det överstressade informationssamhället, han lever kvar i det gamla trygga kommunikationssamhället och han har alltid tid att stanna upp och ta ett snack med de människorna som han möter.



Jag brukar stanna upp och byta ett par ord med Sonny när jag är i Jönköping. När jag mötte honom tidigare idag så var jag tvungen att fråga honom vad det är som driver honom att ha sitt galleri i folkvimlet på Östra Storgatan i ur och skur.
- Jag måste få träffa människor, det är det jag lever för, får jag inte träffa människor så blir jag tokig säger han med ett skratt. Trots sina 73 år böjer han sig med lätthet ned och fiskar upp en tavla som föreställer Stora Hotellet i Jönköping. Han håller stolt upp tavlan för mig och säger.
- Mikael, trots att jag har målat tusentals tavlor så måste jag ändå säga att den här tavlan är jag riktigt stolt över.



I Jönköping räknas Sonny som ett original och han kallas Sonny på den gula cykeln. Men i mina ögon är han en förebild. För 20 år sedan bröt han sig ut ur stimmet. Han valde istället att simma mot strömmen och göra det som han älskade mest, att måla tavlor och träffa människor. 

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

En riktig proffskamera

Det finns en del tyckare och tänkare som anser att en riktig proffskamera är en motor- och fokussnabb best som levererar bilder i hög hastighet. Har inte kameran de egenskaperna är det i bästa fall en kamera för hobbybruk.



I deras ögon är en kamera som har något så ålderdomligt som manuell fokus och en serietagningshastighet på knappa 1 bild i sekunden ingenting att ha och något som passar bäst att lägga i en låda djupt inne i garderoben. Det är tur att vi inte lever i ett land där endast en åsikt är tillåten annars skulle jag få problem. Särskilt som jag gärna använder mig av en smått antik digital mätsökarkamera med manuella gluggar när jag jobbar. Bilderna i det här inlägget är förövrigt tagna med en smått antik mätsökarkamera.



Genom åren har jag ägt och använt en del så kallade proffskameror. Trots att de har levererat bra bilder har jag aldrig känt mig riktigt bekväm med dem. Framförallt har de varit omotiverat stora. När jag har använt den typen av kameror har det faktiskt känts som om kameran har kommit mellan mig och motivet. Kameravalet har inte spelat någon större roll när jag fotat landskap eller natur men när jag fotat människor har den typen av kameror på grund av sin storlek fungerat som en kontaktbrytare och stämningssänkare.



Märk väl att jag inte vill skriva någon på näsan. Även om jag väljer att jobba med "antikviteter" har jag full förståelse för att andra fotografer som fotar snabba förlopp såsom barn, djur, konserter, press eller sport har behov av snabba kameror som leverera i alla väder. Men för min del går det lika bra eller rättare sagt bättre med en smått antik kamera som är bestyckad med antingen ett 20mm eller ett 50mm objektiv. Trivs man med sin kamera blir bilderna oftast bättre per automatik oavsett om kameran är ett teknikmonster eller en antikvitet.



På tal om något helt annat är det någon mer än jag som också tycker att The Smiths musik är ett perfekt soundtrack för tågpendlare?

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved