"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Misslyckade bilder från Kina räddades med hjälp av Photoshop

En regel som jag har följt sedan jag började fotografera är att aldrig slänga några bilder. Framtida teknik kan göra det möjligt att plocka fram användbara bilder ur det som vid en första anblick kan se ut som en misslyckad bild. Genom åren har jag tagit många bilder som innehåller lite väl många nyanser av svart, jag är glad att jag inte slängde dem för nu finns äntligen tekniken som kan rädda dem.

Under en reportageresa till Kina i december 2004 tog jag en del bilder där jag tryckte av innan blixten hunnit laddas upp, eller för att den inte gav någon vidare effekt för att det var för mörkt i taket. Det var även första gången som jag fotograferade digitalt och jag var ovan vid kameran och inställningarna vilket ledde till en del misslyckade bilder. I vilket fall som helst gick det knappt att urskilja vad det var på en del av bilderna för att de var så underexponerade. Även om jag misslyckades med inställningarna vid fotograferingstillfället valde jag att inte slänga bilderna, och jag vill minnas att jag tänkte att det skulle kanske gå att göra något åt dem i framtiden. Som grädde på moset fotade jag bara i JPG med en kamera som hade en CCD-sensor vilket gjorde det ännu svårare att lyfta fram användbara bilder då det begav sig.

Nu har det gått 16 år och vi har trätt in i den framtid som jag bildmässigt hoppades på år 2004. Tack vare den tekniska utvecklingen och nya algoritmer i den senaste versionen av Adobe Photoshop har jag kunnat plocka fram fullt användbara bilder ur kraftigt underexponerade JPG-filer. Bilden ovan var rejält underexponerad, och jag var tveksam om det skulle gå att få fram någon bild överhuvudtaget. Även om den lider av lättare bandning så skulle de funka i mindre format i ett magasin. Den nedre bilden som visar två pojkars sovrum var i princip en nyans mörkare än svart men det gick ändå att lyfta fram en vettig bild ur mörkret (Här finns före- och efterbild). Några av bilderna är lite brusiga men det är inte värre än en scannad 400 ASA film.

Bilderna i inlägget har jag tagit med en Nikon D70 och ett 18-70mm objektiv. Jag tog dem i några avlägsna byar i provinsen Qinghai som ligger i mitten av Kina samt i provinsen Yunnan i samma land. Bilderna skulle fungera att visa i färg men jag har valt att visa dem i svartvitt för att jag tycker att det är snyggare. Om jag hade fått fram samma kvalitet som idag år 2004 hade ett par av dem säkerligen publicerats i olika reportage och projektbeskrivningar. Jag kanske skulle ta kontakt med min gamla bildredaktör, och säga att de extra miljöbilderna som hon önskade till reportagen äntligen är framkallade! :)

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-11-26 07:59 | Läst 9087 ggr. | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

En skola för barn med hörselnedsättning i nordöstra Kina

När jag har varit ute på reportageresor har jag många gånger kommit till platser där det tidigare inte har varit så många västerlänningar. En sådan plats var skolan för barn med hörselnedsättning i Siping i norra Kina som jag besökte i december 2004. Jag var där mitt i vintern och utomhus var det 25 minusgrader, men de nyrenoverade vedkaminerna i skolan gick för fullt och det var varmt och skönt inomhus.

Pojkarna på bilden som gick på lågstadiet trivdes i värmen, de hade lättare hörselnedsättning och stod på kö för att få varsin hörapparat. 2004 behövde skolan ekonomiskt stöd utifrån för att kunna köpa in hörapparater till barnen. Men i takt med att kinas ekonomi har förbättrats behöver skolan inte längre stöd utifrån och klarar sig på bidrag från kommun och stat.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-11-25 12:00 | Läst 4360 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

I väntan på Godox

Portabla studioutrustningar har blivit populära hos fotografer och filmare på språng. I takt med att sådan utrustning blivit billigare har allt fler hobbyfotografer köpt in studioutrustning med förhoppning om att få fota bröllop och ta familjeporträtt, och på så vis tjäna några slantar på sitt fotande.

Tidigare var jag en flitig blixtanvändare, och då det begav sig hade jag kanske köpt in en portabel studioutrustning att ha med mig på reportageresor om priset hade varit lika lågt som idag. Men jag tyckte egentligen inte om att använda blixt, jag gjorde det främst för att jag inte hade något annat alternativ när ljuset tröt. I dag har jag kameror som levererar bilder med bra kvalitet ända upp till 12 800 ASA, jag har även ljusstarka objektiv och kameror med inbyggd stabilisering. Att ta bilder i skumt ljus utan blixt är inte längre något problem och därför får blixten stanna hemma

Mitt behov av en portabel studioutrustning är i princip noll och intet. De flesta fotograferingssituationerna som jag ställts inför har gått att lösa med befintligt ljus och lite uppfinningsrikedom. I mitt tycke blir bilderna mer levande och autentiska i befintligt ljus. Men jag har ställts inför ett par ljussituationer där det skulle varit bra att ha tillgång till en portabel studio. Men en sådan tar plats och det blir mer att släpa på och därför kommer jag troligen inte att köpa in någon sådan utrustning. Min väntan på Godox eller någon annan studioutrustning kommer att bli lång.

När jag var på reportageresa i Ryssland 2011, hade jag en Canon EOS 5D Mark II, samt ett ljusstarkt 35mm och 85mm objektiv. Kameran var användbar upp till 3200 ASA och med hjälp av de ljusstarka objektiven kunde jag ta de flesta bilderna i befintligt ljus, sedan dess har jag knappt använt blixt.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-11-24 15:05 | Läst 4708 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Afrikanska trummor i Huskvarna

I vanliga fall fotograferar jag ett 50-tal konserter per år. Men i och med corona har det bara blivit en konsert i år. Förra året tog jag det här scenporträttet på en glad trummis i bandet Afrikanska trummor som spelade på Öxnehagadagen.

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-11-23 18:44 | Läst 7276 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Flodbädden fick bli deras väg

När jag har besökt ogästvänliga platser runt om i världen har jag alltid undrat varför människor valt att bosätta sig där. Det finns så många andra platser som är bättre att slå ned sina bopålar på. Oftast har svaret på min undran varit att de inte haft något annat val utan har tilldelats platsen av myndigheterna.

Bilderna i denna artikel har jag tagit i den romska byn Tufanu som ligger på en vacker men ganska så ogästvänlig plats där de Transsylvanska bergen börjar. Den enda vägen till byn går via en flodbädd. I vanliga fall rinner där bara en liten bäck, men när regnet piskar på förvandlas den till en stormade flod som är nästintill omöjlig att korsa eller färdas på med bil och som vare sig jeepar eller lastbilar kan ta sig fram på. När floden strömmar kan människorna i Tufanu inte ta sig till eller från sina arbeten. Detta i kombination med att det är svårt för romer att få jobb i Rumänien har lett till att arbetslösheten är hög. Därför söker sig många till andra länder för att arbeta eller som sista alternativ tigga ihop pengar för sin och sina familjers överlevnad. Det finns en låg- och mellanstadieskola i Tufanu, men många barn slutar skolan redan efter sexan då det är omöjligt för dem att ta sig till högstadiet som ligger ett par mil bort när det regnar.

Man kan undra varför de har valt att bo på en sådan plats? Svaret är att de tilldelades marken av den gamla kommunistregimen i Rumänien. Någon väg byggdes inte till Tufanu, flodbädden fick duga som väg. De gamla regimen brydde sig inte heller om att dra fram någon el. Det var först på 1990-talet som byinvånarna fick tillgång till el. Efter murens fall har de vare sig getts eller fått möjlighet att flytta till en annan plats. Det är till och med så att myndigheterna ifrågasätter deras rätt att bo på marken som de hänvisades till av den gamla regimen, då de anser att de gamla dokumenten som ger dem rätt att bo där är ogiltiga. Många av invånarna i Tufanu som inte har äganderätt på sina bostäder riskerar därför att vräkas och få sina hem demolerade av staten.

Jag har använde en Sony A7 med 28-70mm samt en Fujifilm X100s till bilderna. Flera av dem har publicerats i olika sammanhang. Bland annat har den översta bilden tidigare publicerat i färg i DN. Men svartvitt är dokumentärfotografins sanna färg och helst hade jag sett att den publicerats i svartvitt! Hade det inte varit för att många kunder vill ha bilderna i färg hade jag antagligen kört med en kamera med svartvit sensor.

Text och foto: Mikael Good