Håll ögonen på Ryssarna

Nu har vi nått fram till ännu ett nytt år och det ska bli spännande att se vad detta nya år bär med sig. Förra året var det några som försökte utropa dokumentärfotots snara död i Sverige. Men i vårt östra grannland Ryssland lever och frodas genren i allra högsta välmåga. Det är inte bara i Ryssland som genren frodas. I stort sett i alla länder som tidigare låg innanför järnridån finns det många riktigt bra dokumentärfotografer som för genren framåt och vidare.

Här följer några ryska fotograferna som det kan vara värt att hålla koll på:
En är Dima Zverev: http://dimazverev.ru/artgalleries.html
En annan är Aleksey Myaksihev: http://alekseymyakishev.photoshelter.com/
En tredje är Anastasia Rudenko: http://www.anastasiarudenko.com/
En fjärde är Alexander Gronsky: http://www.alexandergronsky.com/
En femte är Sergey Maximishin: http://www.maximishin.com/

Det finns givetvis många fler namn att fylla på listan med men jag tycker att vi kan börja med de här fem namnen. 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Vad är du mest rädd att förlora i ditt liv?

"Om du vill se vad någon är rädd att förlora, titta då på vad de fotograferar". - Okänd



Det ovanstående citatet är riktigt tankeväckande och det manar till en hel del eftertanke. Personligen tar jag mest bilder på mina barn och det är faktiskt min familj som jag är mest rädd att förlora. Att få se sina barn växa upp på nära håll och kunna ta del av och fotografera deras lek är en självklarhet för många av oss men det är tyvärr inte en självklarhet för alla.

Jag tänker på Lisa som är en ung rysk tonårsmamma som fick kämpa hårt mot myndigheterna för att få rätten till vårdnaden om sina barn. Barn som hon älskar mest av allt och hon skulle gå under om hon förlorade dem. Du kan läsa mer om hennes kamp för sina barn i årets julreportage - En trygg famn för Lisa



 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Ett julreportage i väntan på undergången

Medan jag väntar på undergången sitter jag och filar på årets julreportage som traditionsenligt ska publiceras i min blogg den 24 december. Denna gången kommer reportaget att handla om en ung tvåbarnsmamma som jag träffade i Ryssland förra året.

Förra årets julreportage Ängeln i Riga som publicerades på svenska i min blogg på Fotosidan och på engelska i min blogg på Blogger har sammantaget haft över 8000 läsare. Det återstår att se om årets julreportage får lika många läsare.

Här kan ni läsa årets julreportage: http://www.fotosidan.se/blogs/chasid/julreportaget-en-trygg-famn-for-lisa.htm 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Jordens undergång är nära

I morgon går jorden under enligt en feltolkning av en gammal Mayakalender. Men man kan ju aldrig vara riktigt säker och därför presenterar jag ett litet axplock av årets bilder redan i dag. 

2012 har förövrigt varit ett riktigt bra bildår för mig och trots att jag redan har visat många av bilderna i min blogg eller på Facebook så har jag många fler bra bilder i mina gömmor som jag valt att inte visa upp ännu. En del bilder mår faktiskt bäst av att mogna till ett par månader eller år. 

En sak som jag saknar på Fotosidans blogg är en funktion att ladda upp flera bilder samtidigt. Att sitta och ladda upp bilderna en och en är väldigt tidsödande och frusterande. Jag tror att många drar sig för att krydda sina inlägg med många bilder på grund av det.

Appropå jordens förestående undergång så tror jag ändå inte att jorden går under i morgon. Det är en hel del saker som behöver hända innan det är dags för den riktiga undergången. Men det kan å andra sidan vara bra att hålla lite extra koll på händelseutvecklingen i Egypten och Israel. Där kommer det först att märkas när det verkligen börjar att dra ihop sig. 

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Fotografer får betala för att arbete

Det finns inga gratisluncher men ändå envisas en del biståndsorganisationer med att inte betala skäliga löner till fotografer och reportrar för det arbete som de gör. Varför förväntas fotografer och reportrar jobba gratis? Är deras arbete inte lika mycket värt?



De senaste åren har jag tackat nej till en del uppdrag utomlands. Anledningen är att jag i bästa fall bara har erbjudits resa, kost och logi. Om jag ska tacka ja till ett arbete vill jag ha en marknadsmässig lön för all den tid som jag lägger ned. Tackar jag ja till ett obetalt uppdrag måste jag ändå deklarera arbete på mina stämplingskort. Med tanke på inkomstbortfallet skulle det i praktiken innebära att jag själv fick betala för att arbete. Nu är jag tyvärr inte den ende som har fått sådana här erbjudanden och de verkar tyvärr bli allt vanligare...

Vem tackar egentligen ja till en sådan dålig deal och varför förväntas oftast gratisarbete av fotografer och reportrar? Är deras arbete så mycket mindre värt än en marknadsansvarigs, informatörs, verksamhetschefs eller en biståndshandläggares arbete? Självklart är deras arbete inte mindre värt. En reporter som är bra på att förmedla sina upplevelser till läsarna kan samla in betydande belopp åt en biståndsorganisation och då är det inte mer än rätt att de också får sin beskärda del av kakan.

För mig är det viktigt att arbetaren får betalt för det arbete som han eller hon gör. Men i dag finns det tyvärr konkurrens från lycksökare och fattigdomsturister som jobbar gratis för den egna upplevelsens skull eller för bilder och texter som ska föra dem till ära och berömmelse. Tyvärr tycker jag mig se att deras material allt oftare hamnar hos biståndsorganisationer vilket får till följd att materialet blir allt mer urvattnat och platt. Det är en tråkig utveckling men sparivern är tyvärr så stor att de väljer att spara in på helt fel saker.

Missförstå mig rätt jag anser inte att jag är unik på något sätt. Det finns fler duktiga reportrar och fotografer både inom som utom landet som gör ett lika bra eller bättre arbete än mig att välja på. De drivs precis som mig av ett stort socialt engagemang och ett uppriktigt hjärta som klappar för människor i nöd. Men de måste också få skäligt betalt för att de själva ska kunna leva och betala sina räkningar och fortsätta sitt viktiga arbete.

<Edit> På grund av kommentarerna till den här artikeln har jag valt att inte gå in och ändra och stuva om i texten för att göra den lite mer gripbar. Jag har iställt valt att utveckla mina tankar lite mer i den här bloggposten <Edit> 

Text och foto: © Mikael Good, 2012