Allt började med en tysk mätsökarkamera

I år är det 30 år sedan jag började fotografera. Min första kamera var farsans gamla avlagda tyska mätsökarkamera, en Voigtländer Vito C. Efter drygt ett år ersattes den med en japansk spegelreflexkamera och det skulle dröja nästan 30 år innan cirkeln slöts och en annan tysk mätsökarkamera blev min huvudkamera. 


En av de första bilderna som jag tog hösten 1982.

Jag ångrar att jag inte tog steget tillbaka till mätsökarkameror långt tidigare. Det känns naturligt för mig att fotografera med mätsökarkameror. Som det känns just nu kommer jag att fortsätta att använda mätsökarkameror en lång tid framöver. De passar utmärkt för mitt sätt att berätta med bilder och de ställer sig inte i vägen mellan mig och motivet som en spegelreflex tenderar att göra. Med en mätsökarkamera kan jag umgås fram mina bilder som jag vill utan att behöva störa.



En annan positiv egenskap är att jag tar betydligt färre bilder med mina digitala mätsökarkameror än vad jag gör med andra digitalkameror och det gör att det går snabbt att sortera bilderna. Att jag tar mindre bilder tror jag beror på det analoga handhavandet. Jag faller in i samma tänk som jag lärde mig när jag använde min Voigtländer Vito C och jag fångar bilderna en och en utan någon stressande motormatning.

Du har väl inte missat årets julreportage? Om du mot förmodan skulle ha missat det så får du gärna klicka på den följande länken: Julreportaget - En trygg famn för Lisa

Text och foto: © Mikael Good

Fotografer får betala för att arbete

Det finns inga gratisluncher men ändå envisas en del biståndsorganisationer med att inte betala skäliga löner till fotografer och reportrar för det arbete som de gör. Varför förväntas fotografer och reportrar jobba gratis? Är deras arbete inte lika mycket värt?



De senaste åren har jag tackat nej till en del uppdrag utomlands. Anledningen är att jag i bästa fall bara har erbjudits resa, kost och logi. Om jag ska tacka ja till ett arbete vill jag ha en marknadsmässig lön för all den tid som jag lägger ned. Tackar jag ja till ett obetalt uppdrag måste jag ändå deklarera arbete på mina stämplingskort. Med tanke på inkomstbortfallet skulle det i praktiken innebära att jag själv fick betala för att arbete. Nu är jag tyvärr inte den ende som har fått sådana här erbjudanden och de verkar tyvärr bli allt vanligare...

Vem tackar egentligen ja till en sådan dålig deal och varför förväntas oftast gratisarbete av fotografer och reportrar? Är deras arbete så mycket mindre värt än en marknadsansvarigs, informatörs, verksamhetschefs eller en biståndshandläggares arbete? Självklart är deras arbete inte mindre värt. En reporter som är bra på att förmedla sina upplevelser till läsarna kan samla in betydande belopp åt en biståndsorganisation och då är det inte mer än rätt att de också får sin beskärda del av kakan.

För mig är det viktigt att arbetaren får betalt för det arbete som han eller hon gör. Men i dag finns det tyvärr konkurrens från lycksökare och fattigdomsturister som jobbar gratis för den egna upplevelsens skull eller för bilder och texter som ska föra dem till ära och berömmelse. Tyvärr tycker jag mig se att deras material allt oftare hamnar hos biståndsorganisationer vilket får till följd att materialet blir allt mer urvattnat och platt. Det är en tråkig utveckling men sparivern är tyvärr så stor att de väljer att spara in på helt fel saker.

Missförstå mig rätt jag anser inte att jag är unik på något sätt. Det finns fler duktiga reportrar och fotografer både inom som utom landet som gör ett lika bra eller bättre arbete än mig att välja på. De drivs precis som mig av ett stort socialt engagemang och ett uppriktigt hjärta som klappar för människor i nöd. Men de måste också få skäligt betalt för att de själva ska kunna leva och betala sina räkningar och fortsätta sitt viktiga arbete.

<Edit> På grund av kommentarerna till den här artikeln har jag valt att inte gå in och ändra och stuva om i texten för att göra den lite mer gripbar. Jag har iställt valt att utveckla mina tankar lite mer i den här bloggposten <Edit> 

Text och foto: © Mikael Good, 2012

Jag är mångmiljonär i tacksamhet

Det finns faktiskt en sak som jag är riktigt bra på och det är samla in pengar till behövande medmänniskor. Jag har fått vara med om att dra in mångmiljonbelopp och sprida glädje till behövande runt om i världen med hjälp av mina texter och bilder. 



Jag har kanske inte tjänat så mycket pengar som jag borde alla gånger men min betalning har bestått i att jag har kunnat bidra till att behövande människor har fått tillräckligt med stöd och hjälp för att kunna hålla huvudet ovanför vattenytan. Leendena och den smittande glädjen hos alla de utsatta barnen som jag mött har gjort mig till mångmiljonär i tacksamhet.



Det som man är riktigt bra på ska man arbeta med och jag önskar att jag snart ska få ett arbete på en bistånds- eller hjälporganisation så att jag kan få använda mina gåvor och dra in ännu mer pengar till behövande. Att ha varit med och förändrat tillvaron för tusentals fattiga familjer och pensionärer är inte tillräckligt för mig. Jag vill vara med och hjälpa ännu fler.



Kolla gärna in min profil på Linkedin om du är intresserad av att anlita eller anställa mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Kamouflaget som gör dig till en fluga på väggen

Många naturfotografer kamouflerar sig för att bättre kunna smälta in i djurens miljöer. Allt för att störa djuren så lite som möjligt och för att kunna ta unika bilder på djuren i dess rätta element.

Men hur ska vi som håller på med dokumentärfoto kunna utnyttja fördelarna av ett bra kamouflage som gör oss direkt osynliga för våra motiv? Vi skulle behöva ett kamouflage som låter oss vara som en fluga på väggen och på så vis kunna ta de bilderna som vi bara drömmer om.

Nu finns det äntligen ett kamouflage som är speciellt framtaget för fotojournalister och dokumentärfotografer. På bilden nedan finns en väl kamouflerade dokumentärfotograf som har på sig den nya dräkten. Om du tittar riktigt noga så kanske du kan upptäcka honom. 



För att ge dig ytterligare en ledtråd får du gärna klicka på den följande länken så att du får se kamouflaget som fotografen bär. Det kommer nog att göra det lite lättare att hitta honom: Kamouflage från Tick Thank

Dräkten fungerar tyvärr inte så bra vid gatufoto och därför har Tick Thank tagit fram ett unikt kamouflage som fungerar utmärkt vid gatufoto. Jag har tyvärr ingen rätt att publicera bilden på dräkten i min blogg men om du klickar på länken kommer du att kunna ta del av en artikel med en bild av den meriterade norska gatufotografen Vigdis Johansen i full aktion i sitt diskreta gatufotokamouflage

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved. 

Jag har också hittat en handske

Ryssland är ett land som bäst avnjuts på vintern. Har man inte varit i Ryssland på vintern så har man inte varit där, säger ett lokalt ordspråk. Jag tog mina bilder i snöblasket och slasket under en händelserik promenad i St. Petersburg en förmiddag i mars förra året. En promenad som även går under namnet; "en klassisk KGB-manöver i St. Petersburg".

St. Petersburg © Mikael Good, 2011
St. Petersburg © Mikael Good, 2011
St. Petersburg © Mikael Good, 2010
St. Petersburg © Mikael Good, 2011
St. Petersburg © Mikael Good, 2011
St. Petersburg © Mikael Good, 2011
St. Petersburg © Mikael Good, 2011
St. Petersburg © Mikael Good, 2011

Text och foto: © Mikael Good, 2011. All Rights Reserved.