"Måla med ljus"
Femårsjubileum
För fem år sedan startade jag upp min blogg på Fotosidan och under de fem åren har jag publicerat 727 blogginlägg och haft närmare 420 000 besökare (siffran i räknaren stämmer inte riktigt).
Ett stort tack till alla er som har läst och kommenterat mina bilder, artiklar och reportage under de fem åren som gått, utan er medverkan hade det inte varit så roligt att skriva blogginlägg.
Bilden nedan är den första bilden som jag publicerade i min blogg. Bilden är tagen vid Oset i Huskvarna. Idag hade jag gjort ett annat bildval till min första bloggpost.
Du vet väl om att du kan följa mina förehavande på både Facebook och Twitter? Om inte här kommer två länkar:
https://www.facebook.com/Chasid1968
https://twitter.com/#!/Chasid_68
Text och foto: © Mikael Good
Bildkritik kan göra mig förvirrad
Bildkritiken som jag har fått från andra fotografer rör oftast bara tekniska aspekter, såsom skärpa, ljussättning och komposition och även en del kryptiska kommentarer om att bilden innehåller många lager. Men den typen av kritik säger mig egentligen ingenting alls utan gör mig bara förvirrad.
Jag vill få reda på vilken känsla som betraktaren får när de ser bilden, vad betraktaren ser, upplever och känner. Den bästa bildkritiken har jag inte fått från andra fotografer utan från konstnärer och konstkritiker. De tittar främst på bilden och läser den som om den vore en öppen bok. En bild som en annan fotograf direkt lägger undan för att ljussättningen inte föll dem i smaken eller att skärpan inte satt riktigt där den skulle kan konstkritikern spendera en lång tid med att analysera och försöka röna ut. De ser så att säga bortom tekniken och väljer att fokusera på vad bilden säger.
- Det syns att du målar. Sa en konstkritiker till mig när han granskade bilden av den lettiska månskensbonden.
När han hade tittat igenom fler av mina bilder, sa han:
- Ditt bildspråk är tydligt och direkt gripbart samtidigt som bilderna bär på ett stort känslomässigt djup. Men din äldre lite ruffigare stil tilltalade mig mer. Dina nytagna bilder är allt för tekniskt perfekta. Om du inte passar dig och söker dig tillbaka till ditt eget unika uttryck kommer du snart att utvecklas åt fel håll och bara bli en simpel kvällstidningsfotograf som bara går på ren rutin. Rutinen är kreativitetens dödsfiende och den har redan fjättrat allt för många konstnärer. Mitt råd till dig Mikael är att du skyr rutinen som pesten och omfamnar kreativiteten med ett öppet sinne.
Jag tog konstkritikerns ord på högsta allvar. Kritik som är på djupet lyssnar jag på och när jag får sådan kritik slår jag inte dövörat till. När orden hade landat i mig bestämde jag mig för att arbeta med enklare kameror och försöka återerövra lekfullheten och kreativiteten i mitt fotograferande. Det händer att andra fotografer försöker ge mig råd om vilken typ av bilder som jag ska ta och hur jag ska ta dem och vilka projekt som jag borde ge mig in i. De ger säkert råden i ren välvilja, men jag vet redan vad jag ska göra och framförallt vad jag inte ska göra.
Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.
Den perfekta fickkameran med sökare och utbytbara objektiv.
Jag har sagt att jag inte ska skriva något om teknik i min blogg och det tänker jag hålla på. Jag har bara med en bild på en fotoapparat för att visa några som tillhör de förrycktas skara att det faktiskt finns små smidiga och kompakta jobbkameror som inte gräver allt för djupa hål i plånboken.
Bilden visar den perfekta digitala fickkameran med optisk sökare och utbytbara objektiv, storleksmässigt är den något mindre än en Leica CL med 40 mm optik. Jag är som ni säkert redan vet inte någon vän av överkonsumtion och förodrar att man ska köpa sina prylar begagnat. Det bästa är att det går att hitta en liknande kombination som den på bilden för ett begagnatpris av cirka 3500 kronor. Genom att köpa begagnat kan vi motverka överkonsumtionen och spara på vår miljö så att den räcker till kommande generationer
Text och foto: © Mikael Good, 2012
Jag behåller objektivet ett tag till
För ett par veckor sedan la jag ut mitt Leitz Summicron-R 35/2,0 till försäljning. Jag har haft ett par intressenter på objektivet och en av dem ville att jag skulle skicka honom några exempelbilder så att han kunde se vilken bildkvalitet som objektivet levererar.
Det är egentligen ganska så farligt att göra ett sådant test. Jag vet av tidigare erfarenhet att jag brukar ångra mig när jag får se bildresultatet. Summicron-R 35/2,0 är ett helt manuellt objektiv men genom att ställa ASA på 320 och kameran i manuellt läge så kan jag enkelt klara av ljusmätningen själv. Objektivet har inte autofokus men det har tydliga avståndsskalor som gör det enkelt att ställa in hyperfokalen vilken är den klart snabbaste fokuseringsmetoden när ljuset räcker till.
När jag kom hem och detaljstuderade bilderna som jag tagit kom jag fram till att jag ska behålla objektivet ett tag till. Jag tror inte att jag någonsin kan få tag på en bättre 35:a och priserna på begagnade Summicron-R 35/2,0 har stigit betänkligt de senaste åren. Det är framförallt filmare som har upptäckt att Leicas R-objektiv är mycket bra att filma med. Jag är även övertygad om att det någon gång i en nära framtid kommer att dyka upp en systemkamera med digital sökare. Då kommer 35:an att bli än mer användbar och jag har bestämt mig för att hålla hårt i mina Leitz- och Zeissgluggar för Contax, de kommer säkerligen att bli mycket användbara i framtiden och det är svårt att få tag på objektiv som levererar bättre bildkvalitet än dem.
Bilderna som illustrerar dagens blogginlägg är dagsfärska och de är så kallade testbilder. Jag tycker inte om att fota tegelväggar när jag testar objektiv utan försöker att använda objektiven till det de är tänkta att användas till.
Alla bilderna i inlägget är varsamt framkallade i ACR 6.6 och jag har inte meckat med dem i Photoshop.
Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.
Jag kan köpa en Leica M9-P om jag vill
Jag har tillräckligt med pengar på banken för att köpa två Nikon D800 med 24, 35 och 85 mm eller en Leica M9-P med en ljusstark 35:a om jag så ville. Men det skulle inte göra mig till en lyckligare människa och därför avstår jag.
Det är inte på grund av penningbrist som jag har sålt av större delen av min kamerautrustning. Jag tycker bara att det var lite galet av mig att lägga så mycket pengar på foto när det går utmärkt att ta bra bilder med betydligt billigare kamerautrustningar. Var och en gör givetvis vad de själva vill med sina sparpengar och jag tänker inte moralisera. Vill andra lägga pengarna på kameror och objektiv så är det deras val och det är inget som jag varken vill eller ska lägga mig i. Personligen lägger jag hellre mina pengar på mitt hus och på resor än på bilar eller kameror och objektiv. Det finns säkert de som tycker att det är en dålig prioritering och det har de all rätt att tycka.
Egentligen borde jag inte ha så mycket pengar. Jag är arbetslös och får inte mer än drygt 9000 kronor efter skatt, när räkningarna är betalda brukar jag ha några hundralappar kvar. Men trots att min privatekonomi borde vara urusel försöker min fru och jag att leva efter devisen: "Vad du sår får du skörda" och jag tror att vår goda ekonomi är en frukt av vår gemensamma vilja att ställa upp för våra vänner i nöd.
Men trots att jag har en god ekonomi så vill jag inte vara arbetslös. Jag vill verkligen arbeta och göra rätt för mig och inte behöva leva på den arbetslöshetsförsäkring som jag tagit.
Dagens låt: Start - The Jam (What you give is what you get)
Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.