Var ska Stålmannen byta om när han besöker Huskvarna?

Den första telefonkiosken byggdes i Stockholm 1890 och nymodigheten spreds sedan över landet. I början av 1980-talet fanns det över 44 000 telefonkiosker i Sverige, när mobiltelefonerna blev allt vanligare i slutet av 1990-talet minskade antalet telefonkiosker kraftigt. 2001 fanns det bara 12 000 tusen kvar. Den kraftiga nedgången fortsatte och 2015 avvecklade Telia de sista 1200 telefonkioskerna i landet. Den 3 december 2015 sattes den sista spiken i kistan för en 125-årig epok då den sista telefonkiosken som fanns i Uppsala avvecklades. 

Telefonkiosken på bilden stod tidigare vid Huskvarna station, det var en av de kioskerna som fanns kvar längst. Såvitt jag vet avvecklades den någon gång under 2015. Stålmannen byter alltid om till sin superhjältedräkt i en telefonkiosk. Frågan är var han nu ska byta om när han besöker Huskvarna?

Text och foto: Mikael Good

Snösmockan slog till mot Södra Vätterbygden – bildreportage

Stora delar av landet har varit lamslaget av snö de senaste veckorna men Södra Vätterbygden har hitintills varit relativt förskonat från snö och oväder. Men i onsdags slog vädret om, det blev kallare och det började snöa ganska så rejält. 






När det är snöar ymnigt kan man inte riktigt räkna med att snöröjarna ska hinna med att röja alla gator och trottoarer på en och samma gång, men det är viktigt att de håller efter och prioriterar de större vägarna så att trafiken kan flyta på. Från mitt kontor har jag kunnat se snöröjarnas febrila aktivitet på E4:an under dagen, och jag har sett hur angränsande parkeringsplatser, vägar och trottoarer röjts från snö. Snöröjarna jobbade på bra och när jag gick hem från jobbet i eftermiddags var i stort sett alla vägar, trottoarer och promenadstråk röjda. Men de hade tyvärr missat att sanda, och därför fick jag ta till avancerade balanskonster för att inte ramla vid ett par tillfällen. 







De flesta bilderna i artikeln har jag tagit under min promenad till och från jobbet, och några har jag tagit från fönstret på mitt kontor. Jag har använt mig av en Sony A9 och ett Tamron 28-200mm. Ju mer jag använder Tamronet desto mer förtjust blir jag i det. Trots att det var billigt är det välbyggt och har en bildkvalitet som duger gott och väl för professionell användning.












Text och foto: Mikael Good

Leica M9 Swedish Reporter Edition

Genom åren har de flesta kameratillverkare tillverkat special- och lyxversioner av sina kameror med hopp om att de ska ge dem extra publicitet och lite extra klirr i kassan. Ibland har deras ambitiösa planer varit på gränsen till löjeväckande, och köparnas förhoppningar om att kamerorna skulle vara en bra investering har i många fall grusats.






Det är egentligen bara Leica som har lyckat med att både sälja slut på sina specialdesignade kameror och få igång debatt om dem på olika fotoforum, och på så vis få gratisreklam för miljoner. Förutom detta har många av deras special- och lyxkameror ökat i värde på sikt. Man kan tycka vad man vill om denna strategin, men den ger Leica Camera AG pengar som de investerar i nya kameramodeller och objektiv. På sätt och vis handlar det om företagets överlevnad. I och med att jag gärna jobbar med digitala mätsökarkameror är jag tacksam om företaget lever kvar. Jag har dock inte råd att köpa dem nya, men det går att göra en del fynd på begagnatmarknaden om man har lite tålamod och kan vänta in rätt läge.

Kameran på bilden köpte jag när rätt läge infann sig för två år sedan. Det är en så kallad "Swedish Reporter Edition" som endast finns i ett exemplar. Kameran är en stålgrå Leica M9, med svart logga, kameraläder av svart konstgjort ödleskinn, samt rem i italienskt läder från Luigi Crescenzi. På kameran sitter ett välanvänt men fullt fungerande Leica Summicron-M 35mm f/2 ASPH (Black-Chrome Edition). Förutom att det är en snygg kamera att titta på är den trevlig att arbeta med och bildresultatet blir riktigt bra så länge man håller sig under 1250 ASA.







Det går fortfarande utmärkt att arbeta med en elva år gammal kamera och rätt använd går det att få riktigt bra tryck på färgerna utan att behöva dra något i spakarna i efterhand. Det är inte för inte som Leica M9 kallas för ”Kodachrome” Leica. Det finns säkerligen en och annan som skulle vilja köpa min M9:a för att ställa den i vitrinskåpet. Men i mitt tycke ska en kamera användas och inte samla damm. Därför tog jag med den ut på en vandring runt Huskvarna och passade på att dokumentera lite av det som dök upp framför min kamera. Jag passade även på att ta några genrebilder som är bra att ha som illustrationer för olika artiklar.




Bilderna i inlägget är tagna med en Leica M9, Summicron-M 35mm f/2 ASPH och 75mm f/1.25 ASPH. De är tagna enligt Dogma 07 principen med minimal justering av färg och kontrast.



Text och foto: Mikael Good

Vardagsnära dokumentärfotografi lever och frodas

Det händer att jag delar bilder i olika ”du vet om att du är från…”-grupper på Facebook. De mest uppskattade bilderna brukar vara vardagsnära dokumentärbilder som har några år på nacken och som helst föreställer människor i miljö. De brukar leda till igenkännanden, många kommentarer och glada tillrop från betraktarna.

Framförallt tycker jag att det är roligt att dela bilder bland människor som inte är intresserade av fototeknik. Då får jag sällan eller aldrig kommentarer om vilken kamera, eller objektiv som jag använt eller hur många pixlar en bild har. Bilderna brukar istället leda till intressanta kommentarer om vem eller vilka som finns med, eller om miljöer och butiker som inte längre finns kvar.

Bilderna i det här inlägget spänner över en tioårs-period. En del tog jag med intentionen att de skulle vara gatufoto, men i och med att de nödvändiga ögonblicken saknades sorterades de bort och hamnade i slaskmappen. Men över tid har många av bilderna i slaskmappen mognat till och blivit tidsdokument över en svunnen tid, och de har fått ett dokumentärt värde som tilltalar en större grupp än den initiala. På sikt kommer en del av de bilderna att ingå i en bok om de första decennierna i Huskvarna på 2000-talet.

Text och foto: Mikael Good

Molnet såg ut som rymdskeppet Enterprise

Att alltid ha med sig en riktig kamera har sina fördelar. När jag satt på mitt kontor såg jag ett moln som såg ut som skeppet Enterprise från science fiction serien Star Trek Wars torna upp sig över Huskvarnabergen. Jag plockade raskt fram kameran ur väskan, och hann med att ta ett par bilder innan molnet bröts upp och molnskeppet försvann.

Text och foto: Mikael Good