När mörker blir ljus - Carl Zeiss Planar T* 50/1,0

November är inte en ultimat årstid för oss ljusfångare. Men med hjälp av kameror som är bra på höga ASA eller med ljusstarka gluggar kan man ofta besegra mörkret och fånga ögonblicken ändå. Bilden ovan tog jag för en stund sedan utanför ett köpcentrum i storbyn. På kameran hade jag monterat ett objektiv med bländare 1,0 eller 0,994 om man ska vara exakt! 

Objektivet är manuellt fokuserat och skärpedjupet är minimalt så det gäller att fokusera rätt. Det ska bli intressant att testa objektivet under lite mer gynsamma förhållanden. Det är lite soft på största bländaröppning men jag skulle tro att det skärper till sig om man bländar ned ett par steg!

Text och foto: Mikael Good 

Rymdkameran Hasselblad Apollo 7

Hade det inte varit för att Hasselblad redan hade krattat gången med sin Lunarkamera skulle man kunnat tro att Hasselblad Apollo 7 inte var något annat än ett simpelt aprilskämt från den anrika svenska kameratillverkaren. Men denna gången stannade skrattet i halsen, det har nog inte undgått någon att Hasselblad valt att lansera en ny kamera i dag. Kameran har fått sitt namn efter Apollo 7 som var USA:s första bemannade uppskjutning i rymden. Hasselblad Apollo 7 bygger på en kraftigt pimpad Sony A7. Prislappen för Apollokameran tillsammans med ett Zeiss 24-70/4 kommer att landa på det astronomiska beloppet 85.000 kronor... Det får till och med dyrgripar som Leica M 240, Nikon D4s och Canon 1DX att framstå som lågbudget. Aldrig tidigare i kamerahistorien har väl uttrycket - Houston, We've Got a Problem passat bättre in än på den nya Apollokameran! :)

Medan Hasselblads marknadsavdelning valt att gå i omloppsbana runt jorden väljer Sony att hålla bägge fötterna på jorden. Det senaste året har de filat på sin egen motsvarighet till Toyotas premiummärke Lexus. Förra året gick som bekant Kyoceras rätt till namnet Contax ut. Sony som redan har ett tätt samarbete med tyska Zeiss köpte rätten till det klassiska kameramärket i hård konkurrens med Samsung och Cosina. I början av juni kommer Sony enligt en färsk artikel på http://www.sonyalpharumors.com/?s=contax att släppa en helt ny digital Contaxkamera som bygger på Sony A7r. Kamerans utseende kommer enligt uppgift att baseras på den analoga Contaxklassikern Contax 137 MA.



För mig som är en gammal Contax konnässör är det givetvis kul att Contaxstjärnan åter kommer att tändas på kamerahimlen. Även om jag inte kommer att göra det själv kommer det säkerligen att finnas en del köpare som är beredda att hala upp X antal tusenlappar bara för namnets skull. Om man inte vill lägga ett par tusenlappar extra för en logga och lite bling bling kan man alltid pimpa sin Sony A7 med en Contax logga. På så vis blir man först med det sista innan det förstnämnda till sist dyker upp.

Text och foto: Mikael Good

Piratobjektiv från Leica och Carl Zeiss

Ibland dyker diskussionen om original- kontra piratobjektiv upp. Det kan stundtals bli en ganska så hätsk debatt där båda sidor oftast har sina små poänger.

Fördelen med originaloptik är att den oftast har samma kontrast och färgteckning. Fördelen med piratobjektiven är i stort sett alltid priset och i många fall är skärpan både likvärdig eller bättre men å andra sidan brukar det vara lite Scoby doo över färgteckning och kontrast, vilket medför en hel del pyssel med olika färginställningar och profiler i ACR:en innan jag hittar rätt och det är inte någon sysselsättning som jag tycker om att lägga min tid på.

Till min Canon har jag tre piratobjektiv från 28 till 90mm som tillverkats av Carl Zeiss och Leica. Med de objektiven får jag de färgerna och den kontrasten som jag är van vid och tycker om. Att skärpan förmodligen är något bättre än originalobjektiven är positivt men det spelar en underordnad roll i sammanhanget. Det är främst 3D-effekten och färgerna som jag vill åt och den får jag inte med Canons originaloptik.

Något märkesfreak är jag inte och de som känner mig vet att jag inte bryr mig om vad det är för märke på objektiven så länge som det ger mig de färgerna och den konstrasten som jag är van vid. Till mina M-kameror har jag några Voigtländergluggar, en Konicaglugg , en Leica- och en Zeissglugg. Objektiven fungerar bra för mina ändamål och trots att jag vet att det förmodligen finns optik som är snäppet bättre så är jag ändå nöjd med det som jag har.

Samtidigt har jag full förståelse för att det finns andra som tycker annorlunda än mig och gärna kör med originaloptik till sina kameror. Så länge som man använder det man trivs med så är det bara bra, gör man det så brukar inte heller kamerorna eller optiken ställa sig i vägen för motiven.

Bilden som pyntar dagens inlägg är tagen med en digital M-kamera och ett Summicronobjektiv. Det bästa med den kombon är att jag inte behöver lägga så mycket tid med ACR:en. Det är i stort sett bra att framkalla DNG-filen, trycka på auto i Photoshop och sedan är bilden klar.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Ett spontant rave-party vid Hornborgasjön

Det har gått över 15 år sedan jag senast var vid Hornborgasjön för att titta på tranor. Då var det också i början av april och i den ljumna vårvärmen hade över 10.000 tranor samlats för att ha ett spontant rave-party på ängarna.

Då som nu var det inte fåglarna som fachinerade mig mest, utan alla fågelskådare och fotografer som klungades för att se små prickar hoppa runt kring horisonten. I och för sig hade många av dem kraftiga tubkikare eller objektiv som gör att det kommer lite närmare. Mitt 50mm förslår inte så lång jämfört med ett 600 mm men jag kommer å andra sidan lite närmare än med mitt 28mm :)



Trots att det var den första april så fanns det bara 17 tranor på plats och du behöver nog spetsa dina örnögon ordentligt för att se dem på bilden nedan. Alla 17 finns dock med på den bilden som för övrigt är taget med ett onödigt skarpt objektiv som brukar kallas för örnögat. Enligt statistiken var det 17.000 tranor på plats vid samma tid förra året, men statistiken jämnades ut något under dagen då 36 tranor till anlände. Men 53 tranor gör ingen fest...

Något som jag tycker är fachinerande är alla som åker upp till Hornborgasjön för att bo i husbil eller husvagn och samtidigt titta på tranor, en del av dem är långväga gäster. På grund av den sena våren var jag där lite för tidigt, men jag skulle kunna tänka mig att det myllrar av fågelskådare, fotografer, husbilar och husvagnar vid Hornborgasjön idag. Förmodligen är de fler än tranorna, för enligt statistiken var det bara 1740 tranor vid Hornborgasjön igår. 

Även om du inte är intresserad av att titta på pippifåglar som har rave-party kan jag ändå rekommendera ett besök vid Hornborgasjön. För mig är det framförallt en upplevelse att se alla människor som vallfärdar dit. En ny giv för Hornborgasjön vore kanske att införa kändis-spotting. Många kända naturfotografer brukar synas vid Hornborgasjön. När jag var där monterade den tyske naturfotografen Carsten Linde upp sitt stora stativ och ett fett objektivt. Om jag inte hade surfat in på www.grauerkranich.de hade jag dock inte haft en aning om vem han var. 

Alla bilderna i inlägget är tagna med en mätsökarkamera och ett Carl Zeiss T* 50mm. Även om det inte är en optimal utrustning för fågelfoto så är det en utmärkt kombination för dokumentärfoto.

Det kanske ändå är som en bekant uttryckte det: - Ingen vår utan Hornborgasjön!

Text och foto: © Mikael Good, All Rights reserved. 

Carl Zeiss Distagon 28mm f2.8 på Leica M

För ett tag sedan började jag fundera på om det inte skulle gå att använda mitt Carl Zeiss Distagon 2,8/28 T* för Contax på min Leica. Att det är ett riktigt, riktigt bra 28mm objektiv visste jag redan. Jag skulle faktiskt vilja påstå att det bara är Leica 28mm f/2 Summicron-M ASPH som är bättre bland 28mm objektiven. Men det objektivet kostar 18.000 kronor begagnat och skillnaden är nog högst marginell och kan nog bara ses under lupp.



Efter en del googlande hittade jag och beställde en Contax till Leica M-adapter från USA som jag nu har fått hem. Jag har testkört Zeiss-objektivet på min Leica M8 och även om objektivet är lite klumpigt på kameran så blir bildresultatet helt fantastiskt bra. Givetvis fungerar inte avståndskopplingen mellan objektiv och mätsökare med vad gör väl det när det finns hyperfokal att tillgå. Vad gäller närmare avstånd är det ganska enkelt att syfta avståndet från 1 till 2 meter.



Trots att jag körde digitalt har jag fått lägga en hel del tid på retusch, anledningen är att kamerans sensor är rätt så dammig och i desperat behov av en grundlig rengöring. Nu har jag en sensorrengöring att se fram emot under eftermiddagen. Först ska sensorn blåsas så ren som det går med en blåstuta och sedan swabbar jag den för att bli av med de finaste små partiklarna som brukar samlas i hörnen av sensorn.



Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.