Analog krasch...

...Det händer allt som oftast att man läser om personer som råkat ut för hårddiskrascher och som i ett nafs förlorat fler års bildmaterial. Då hörs ofta en och annan kommentar om att hade du bara haft negativ eller positiv så hade det varit lungt.  

För ett par dagar sedan fick jag en beställning på en bild från Amalfi, jag sökte upp den inscannade bilden på en av mina hårddiskar men upptäckte att jag gjort ett misstag under inscanningen. Men jag har ju ett diaorginal tänkte jag och letade genast upp bilden för att göra en omskanning. Till min stora förtvivlan upptäckte jag att den bilden tillika om de flesta diabilder som jag har tagit de senaste fem åren har blivit utsatta för ett slags svampangrepp och de flesta bilderna är tyvärr bortom alla räddning...

Det är en hel del viktiga bilder som blivit förstörda, reportagebilder från Kina, bilder från bröllopsresan till Italien, bilder från Turkiet. Bilderna har förvarats torrt och mörkt allt enligt regelboken, äldre bilder som förvarats på samma sätt och ställe har klarat sig utmärkt. Jag tror att svampangreppett beror på ett dåligt labbarbete, men det är tyvärr inget som jag kan bevisa och labbet är nedlagt sedan 1,5 år tillbaka...

Som tur är har jag scannat in merparten av bilderna med en riktigt bra diascanner. Jag har de digitala diakopiorna sparade på dubbla hårddiskar samt på CD och DVD. Hade det varit för 10 år sedan som detta hade hänt så hade det varit en total katastrof, nu är det bara en katastrof och trots labbets slarv så kommer bilderna att leva vidare i många år till i digital form, de viktigaste har jag även printat ut på fotopapper som har minst 50 års hållbarhet!

Att hårddiskar kraschar så att många års bilder försvinner händer allt för ofta, men analoga krascher är desto ovanligare, man vill ju gärna tro att analogt material som förvaras på rätt sätt ska överleva riktigt länge... Det är väl som så att vill man fota med diafilm idag så får man nog se till att framkalla filmen själv för att slippa allt labbslarv.

För att förekomma kommentaren "Använd Kodacrome så slipper du alla problem!", så gör jag redan nu tillägget: Kodacrome använder sig av en direkt miljöfarlig framkallningsmetod, det är den främsta orsaken till att jag inte använder Kodacrome längre! Jag slutade använda Kodacrome för fem-sex år sedan pga miljöaspekten och allt för stort slarv vid framkallningen, repor och fixfläckar är inget som jag vill ha på mina bilder...



Hamnen i Amalfi. En av alla mina diabilder som blivit förstörd pga dålig framkallning.

Dagens skiva: Fleetwood Mac In Chicago 1969

//Chasid

Nikon D3 och kantskärpan...

...Det är verkligen kul att det har blivit fler spelare i fullformatssegementet! Även om D3'an i princip är en ren presskamera så kommer det fler fullformatsmodeller från Nikon framöver. Ett rykte som har bekräftats från Nikon är en kommande 5D dräpare från Nikon, du kan läsa mer om detta på Johan Ericsons blogg: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/11991.htm

Det ska bli intressant och se om Nikon D3 får samma vidvinkelbekymmer med vinjettering och kantskärpa som Canon har, eller om de har kommit på någon fiffig lösning på problemet. Har de inte kommit på någon lösning så har ju Nikon tillgång till finfin vidvinkeloptik från Carl Zeiss som har både bra kantskärpa och minimal vinjettering. Det var definitivt ett smart drag av Nikon att upplåta licensen till Carl Zeiss så att de mest kräsna optikköparna har kvalitetsalternativ. Ett objektiv som det ryktas om blir nästa släpp till Nikon är det utmärkta Carl Zeiss T* 21/2.8. Man kan säga att cirkeln blev sluten när Carl Zeiss började tillverka optik till Nikon. Robert Capas första Nikonkameran var en kopia på en Tysk Contax.

Jag har tidigare spekulerat om att Leica ska göra en Zeiss och börja tillverka optik till Nikon. I så fall skulle det säkert inte bli några billiga objektiv, men kvaliteten på dem skulle vara kompromisslöst superb och definitivt fri från de statussänkande måndagsexemplaren som Canon brottas med på sina dyra L-objektiv, det är skandal att en firma som Canon kan släppa så mycket dyr optik som inte håller måttet (mer läsning om detta finns på diskussionsforumet här på Fotosidan och på Dpreview). Om ut i fall att Leica börjar tillverka R-optik till Nikon så får Canon svårt att hänga med på det vidvinkliga prestigetåget. Visst Canon har utmärkt egentillverkad optik från 85 mm och uppåt som står sig väl mot Carl Zeiss och Leica men det har även Nikon.

Nu kommer jag inte att byta märke, jag tillhör inte dem som springer kors och tvärs över märkesvägen. Canon har har helt klart sina fördelar, den stora fördelen för mig som inte har så fet plånbok är alla de utmärkta billiga, begagnade Carl-Zeiss och Leitzobjektiven som med hjälp av adapter går att köra på Canon, de tar lite längre tid att ställa in, men jag har inte bråttom.  

Det är onekligen kul att Nikon reste sig på åtta och förmodligen kommer att bli en riktigt hård nöt för Canon att knäcka på alla områden från amatör till proffs, detta kommer att leda till en konkurrenssituation som i sin tur leder till att vi får ännu bättre verktyg för vårt kreativa skapande - för det är bra bilder som det handlar om i slutändan och inte tekniska specifikationer eller chip chop - Det är inte kameran som gör bilden utan fotografen om man får använda sig av en gammal klycha!



Parkeringshuset Abisko, Leitz Summicron 35/2.0. Inte ultimat
kantskärpa men nästan. Bl. 8

För bild i större format klicka på denna text.

Dagens skiva: Best Of Mississippi John Hurt on Vanguard (Live)

//Chasid

Ps: Jag har fått en förfrågan om att skriva min blogg på engelska, men det kommer jag inte att göra, möjligtvis kommer det ett inlägg på världsspråket Yiddish! Yiddish påminner om tyska fast med en stor portion humor!

Elitistiskt tänkande och Den Högre Skolan...

...Först hade jag börjat skriva ett surt inlägg om den nya elitismen här på Fotosidan i och med att sällskapet Den Högre Skolan för speciellt utvalda medlemmar har startat, ett sällskap för dem som har hög nivå, ambition, driv och kompetens... Men när jag läste igenom mitt inlägg andra gången innan publicering så valde jag att helt skriva om texten! (jag har för vana att skriva mitt inlägg och låta det ligga och mogna opublicerat några dagar, så att jag kan gå igenom det några gånger innan publiceringen), hade jag publicerat min ursprungliga text så hade det helt klart varit skott mot eget mål.

Jag kom att tänka på att jag också är medlem i en elitistisk fotogrupp som är knuten till ALTphoto , nämligen IRISf64. Nu skiljer den gruppen sig rätt så rejält mot Den Högre Skolan här på Fotosidan, då IRISf64 snarare är ett digitalt bildgalleri för att sälja konstnärliga bilder och inte som Den Högre Skolan som är ett sällskap för speciellt inbjudna som har hög nivå, ambition, driv och kompetens. IRISf64 är lite som Picturo fast med säljare som åker runt och presenterar galleriet och aktivt söker kunder för medlemmarnas bilder, givetvis mot en avgift på 30% av försäljningssumman. Jag blev inbjuden till IRISf64 efter det att en berömd kanadensisk fotograf sett några av mina kinabilder på AltPhoto och nyfiket kollat igenom min hemsida, efter han gjort det tog han kontakt med mig och berättade att han rekommenderat mig till ledningen för IRISf64, efter att de gått igenom mina bilder så var de villiga att anta mig om jag svarade ja - vilket jag gjorde efter att jag kollat upp seriositeten på sidan.

Men IRISf64 är ändå som Den Högre Skolan en elitistisk grupp där enbart ett fåtal utvalda får visa upp sina bilder, för mig har medlemskapet i IRISf64 öppnat dörrar som annars skulle ha varit stängda. Men IRISf64 är en avknoppning från ALTphoto och jag tycker att även att sällskapet Den Högre Skolan ska vara en avknoppning från Fotosidan. Skulle jag bli erbjuden en plats i Den Högre Skolan här på Fotosidan så skulle jag trots allt tacka nej. Med motiveringen: Jag tycker att Fotosidan ska vara en plats där alla kan mötas på lika villkor, både amatörer och proffs, bredden är det som är Fotosidans styrka och säkerligen en stor anledningen till sidans expantion, Fotosidan ska vara ett "community für alle"! Skulle däremot Den Högre Skolan bli avknoppad från Fotosidan så skulle jag kanske tänka om, om jag mot förmodan skulle bli erbjuden ett medlemskap.

Ein bild für Den Högre Skolan? (Givetvis är bilden omanipulerad!)
Sima SF 100/2.0

Dagens skiva: Sonny & Brownie - Sonny Terry, Brownie McGhee

//Chasid

Med poliseskort i Cumming...

...När min fru och jag var på reportageresa i Kina i decembet 2004. Så besökte vi en hel del platser runt om i Kina. Det var mitt i vintern och på de första platserna så var det betydligt kallare än hemma i Sverige. Därför kändes det lite som en befrielse när vi den 23 december lämnade ett femton minuskallt Bejing bakom oss för att flyga till den eviga våren i Cumming. Vi landade efter en 3,5 timmar lång flygresa på flygplatsen i Cumming. Våra två värdar från China Foundation (CF) samt en chaufför hämtade oss på flygplatsen och innan vi skulle resa vidare till Joping, fick vi avnjuta en underbar 24 rätters plockmiddag med asiatiska läckerheter på en halalrestaurang i centrala Cumming. Resan till Joping (ligger sex mil från den Burmesiska gränsen) tog sex timmar på en väggropig hårdtraffikerad Burmaväg och när vi sent omsiders kom fram till Joping på kvällen så blev vi väl mottagna av viceguvenören med följe samt ett TV-team från Cumming. Den kvinnliga vice guvenören bjöd oss till en restaurang där ännu en middag med ett mångfald av asiatiska läckerheter avnöjts endast avbruten av ett och annat välkomsttal.

Efter middagens slut inkvarterades vi på ett pensionat där vi fick sova över. På morgonen väcktes vi vid 7-tiden. Strax efter frukosten skulle vi resa ut på landsbygden och hälsa på föräldralösa barn som hade eller var i behov av fadderstöd, barnen bodde hemma hos släktingar. Tre stycken jeepar och en polisbil stod parkerade på gården när jag kom ut, vän av ordningen så frågade jag varför en polisbil med två polismän skulle följa med. Jag fick till svar av tolken att lokalbefolkningen inte hade sett vita människor tidigare och de visste inte hur de skulle reagera när de såg min fru och mig. Nu blev det inte någon befarad negativ reaktion utan dagens besök avlöpte väl hos idel vänliga och glada människor.

Poliseskort har varken min fru eller jag fått tidigare, det kändes lite som om man var en celibritet med poliseskorten de politiska dignitärerna och TV-teamet som följe! Det blir helt klart något att berätta för både barn och barnbarn. Men folket på landsbygden måste undrat vad det var för viktiga personer som var på besök hos dem, nyfikenheten var i alla fall stor på följet!

Mer inlägg om min vistelse i Joping kommer framigenom, då ska jag bland annat berätta om några fattiga föräldralösa barns första julfirande, samt när min fru och jag var hedersgäster på yaufolkets nyårsfirande. 

En av poliserna (till höger i bild) samt en av medias representanter.

Landsbygden utanför Joping (6 mil från Burma).

Dagens skiva: Treasury Of Yiddish Theatre And Folk Songs - Theodore Bikel

//Chasid

Ps: Jag har tidigare lovat att skriva om objektiv som jag ägt, men det löftet lovar jag här och nu att svika.

Misstänkt rånare i Husqvarna...

...På våren 1995 läste jag en proffessionell (jag vet att det är fel stavning enligt ordboken, men jag skriver så, jag vill ha gurkmajonäs på moset!) videokurs. I videokursen ingick ett fritt projekt att göra en film på minst 10 minuter. Vi var fyra grabbar i klassen som bestämde oss för att göra en parodi på TV4, med reklam, nyheter och debattprogram. Jag fick en idé till ett sportinslag i nyheterna, som skulle handla om VM i gnagarjakt på Elmiafältet. Inslaget klubbades och jag skulle skaffa fram rekvisitan som behövdes: maskingevär, cyklop, kängor, militärbyxor, jacka och en damstrumpa att ha över huvudet, de förstnämnda var lätta att ordna då jag hade det mesta hemma men någon damstrumpa hade jag inte så det var jag tvungen att införskaffa.

Jag tog min cykel och cyklade ned till konsumaffären, där jag virrade runt bland hyllorna tills jag hittade det jag sökte, ett paket med svarta elastiska damstrumpor. Jag plockade åt mig två paket ett large och ett XL, gick fram till kassan och frågade expediten om vilken av de två storlekarna som bäst skulle passa på mitt huvud. Expediten såg väldigt orolig ut och registrerade mig ingående samtidigt som hon lätt stammande sa att XL-modellen säkert skulle passa mig bäst. Jag gick och ställde tillbaka Large paketet och gick åter till kassan och betalade för det andra paketet.

Kassörskan registrerade åter ingående mitt utseende med orolig blick, medan jag plockade ned paketet i min ryggsäck och gick iväg. Hon tänkte säkert: "Nu har jag sannerligen något att berätta om på fikarasten och om jag läser om ett rån i tidningen framigenom så har jag minsann memorerat en misstänkt rånare".



Utsikt över Husqvarna år 1995. Minolta AF 35/2.0

Dagens skiva: Otis Blue - Otis Redding

//Chasid