Den mest prisvärda 35:an till Leica M

Det är mycket snack om objektiv i bloggarna på Fotosidan, och om vilket 35mm som är bäst eller mest prisvärt. Oftast glöms en liten juvel från Zeiss bort i resonemanget.

Det här med objektiv är subjektivt och kan röra upp känslor. Men som med så mycket annat får man vad man betalar för. Personligen vill jag ha objektiv som har bra mitt- och kantskära, bra kontrast, bra färgteckning, låg distorsion, låg vinjettering, bra motljusegenskaper och kompakt format. Objektivet ska helst inte skymma mätsökaren på min Leica.



Efter testande av många olika objektiv kom jag fram till att det egentligen bara fanns två 35mm till Leica att välja på för min del, och det ena var Leica Summicron-M 35/2 ASPH. Problemet var att det kostade 20 000 kronor begagnat, och så mycket pengar vill jag inte lägga på ett objektiv. Men i början av året hittade jag ett exemplar till ett riktigt bra pris och slog till, och det är ett köp som jag inte ångrat.



Det andra objektivet som jag funderade på att köpa var Zeiss Biogon T* ZM 35/2.8. Det är en liten juvel från Zeiss. Det är kompakt och nästa lika välbyggt och skarpt som Leica Summicron-M 35/2 ASPH. Begagnat kostar Zeisset runt 6000 kronor.



För den som kan leva med bländare 2.8 är Zeiss Biogon T* ZM 35 den mest prisvärda 35:an till Leica M. Och det är överlägset sina ljusstarkare syskon från Zeiss på alla punkter förutom ljusstyrkan.



Bilderna i inlägget har jag tagit med en Leica M240 och ett Summicron M 35/2 ASPH.

Text och foto: Mikael Good

Det bästa vidvinkelobjektivet för Leica M

Under våren skulle jag åkt på två reportageresor och gjort ett reportage på hemmaplan från en stadsdelsfest. Allt har tyvärr blivit inställt på grund av corona. Istället har jag passat på att gå igenom bildarkivet, och gått igenom fotoutrustning i syfte att sälja av det som jag knappt använder.




Men innan jag har sålt av överskottet av kameror och objektiv, har jag testat dem ordentligt. En av kamerorna som jag testade var Sony A7s som jag skrev om igår. Efter att jag publicerat artikeln tog jag en promenad med kameran, och passade på att testa ett onödigt skarpt Zeiss Biogon T* 2.8/21 ZM på den.




Objektivet presterar riktigt, riktigt bra på Leica M-kameror. Men har inte övertygat när jag använt det på Sony A9 och A7r II. Jag bestämde mig för att testa det på A7s och fäste det på kameran med hjälp av en Novoflex-adapter. Att jag inte använde Techart PRO adaptern som ger autofokus med M-optik på Sonykameror beror på att den tyvärr inte fungerar med A7s.




Jag blev positivt överraskad. Objektivet presterar nästan lika bra som på mina Leica M. Kantskärpan är godkänd men inte riktigt lika bra som på Leica. Det blir färgskiftningar i bilden, men inte värre än att det enkelt går att rätta till i ACR, och kör man i svartvitt spelar de ingen roll. Jag kommer definitivt att använda Zeiss 21/2.8 ZM på Sonyn igen. Faktum är att det trots begränsningarna är det bästa 21mm som jag har kört med på Sony.

Objektivet har ingen autofokus. Men ställer jag objektivet på 2 meter har jag skärpa från drygt 1 meter till oändligt på bländare 8. Sony A7s är brusfri upp till 6400 ASA vilket gör att det bara är sätta tiden på 1/250, ASA på auto och tuta och köra utan att behöva göra några inställningar. Behöver jag köra på 2.8 kan jag enkelt ställa skärpan med hjälp av de fokuseringshjälpmedlen som finns i kameran. Men jag längtar till den dag då jag kan montera objektivet på kameran och ge mig in i en folksamling igen. 21mm är en härlig brännvidd att fota människor med.




Zeiss 21/2.8 ZM borde vara ett obligatoriskt objektiv för alla Leica M fotografer. Bättre än så här blir det inte oavsett märke och prislapp. Leica har förvisso ett 21mm som är lika bra, men prisskillnaden är oförsvarbar. Jag har förståelse för att en del pungar ut tiotusentals kronor för perfektion men när det bästa kostar tiotusentals kronor mindre är det bara kapitalförstöring.



Bilderna i inlägget har tagits med en Leica M 240, en Sony A7s och ett Zeiss Biogon T* 2.8/21 ZM. Inga djur kom till skada vid fotograferingstillfällena. Dragarbilden tog jag med en Leica M 240 och ett Zeiss 21mm vid ett bönemöte på Ralingsåsgården i Aneby i augusti, den har tidigare publicerats på omslaget till en dagstidning.



Till sist – Glöm inte att lufta era ljusmaskiner, och kom ihåg att det alltid är bättre att berätta med kameran än att berätta om kameran!

Text och foto: Mikael Good

Rock'n'roll kameran är fortfarande redo för nattpasset

Förr brukade jag ha en kamera i många år. Men på grund av den tekniska utvecklingen byter jag kamera lite oftare, men det händer att jag håller fast vid en kamera en längre tid för att den är unik och tillför lite extra till bilderna.



I och med att de spegellösa digitalkamerorna kom valde jag att lämna det axeltunga Canonsystemet, och gick först över till Panasonic och sedan till Sony. Min andra Sonykamera var en A7s. Den kameran var egentligen tänkt för filmare, men i och med dess fantastiska egenskaper på höga ASA är det även en utsökt kamera för rock- och reportagefoto. Och det var en del fotografer som köpte den som komplement till sina Canikon-system av den orsaken.



Jag har haft min A7s i snart fem år och trots att utvecklingen har sprungit om den på många punkter är den fortfarande klassledande på höga ASA. Jag har levererat bilder som tagits på 51200 ASA, utan klagomål på bildbrus. En av de bilderna drogs upp stort över löpet! Kombinerar man A7s med en riktigt ljusstark glugg så har man nästan en ljusförstärkare. I den här videon får du en demonstration av kamerans imponerande lågljusegenskaper.



A7s är liten och smäcker och dess sensor på 12 megapixel gifter sig förutom med Sony FE-optik riktigt bra med adapterad M-optik. Jag körde ofta Voigtländer 15/4.5 med Sonyn, det var skarpt ända ut i hörnen. Idag använder jag främst en A9:a och en M 240.  Den förstnämnda kameran är bra på höga ASA, men den är långt ifrån lika bra som A7s. Därför händer det att jag dammar av min A7s för konserter och reportage i lite skummare miljöer, där A9:ans lågljusegenskaper inte riktigt räcker till.



Just konserter har varit och är mitt primära användningsområde för A7s. Jag har levererat mängder av konsertbilder tagna med A7s och FE 70-200/4 G OSS genom åren. Kravspecen på bilderna har ofta varit kamera med småbilsformat med minst 16 megapixel. Jag har kommit runt den specen genom att framkalla bilderna i 125% i ACR. Bilderna har i vart fall fungerat att dras upp i riktigt stora format trots att de i många fall tagits på höga ASA. De största bilderna som tagits fram har varit 3x4 meter!



Rockfoto är en av de mest eftertraktade fotostilarna, och det är svårt att få tillträde till konserter. Genom åren har jag dokumenterat mängder av konserter och blivit bekant med många artister, vilket har öppnat dörrar för mig. Det händer faktiskt att jag har tackat nej till att dokumentera konserter. Det beror främst på tidsbrist samt att jag skulle begränsas till tre låtar i fotodiket. Jag avskyr att stå och trängas i ett fotodike, och har tackat nej av den anledning. I vår och somamr är tyvärr alla konserter som jag skulle bevakat inställda, och förutom att jag går miste om en hel del bra musik blir det ytterligare ett surt ekonomiskt avbräck på grund av den eländiga coronan... 



Det kanske är en och annan som ställer sig frågan om det är värt att köpa en Sony A7s idag? Mitt svar är – får du den för runt 5000 kr är den värd priset, men betala inte mer. Det är en annorlunda kamera, den har sina fel och brister, men för den som vill simma lite mot strömmen är det en bra kamera som det går att jobba kreativt med. Sätter du ett ljusstarkt vidvinkel på kameran får du en perfekt och smidig kombo för reportage i dunkla miljöer, och A7s är fortfarande en riktigt bra kamera för konserter. Autofokusen är inte den snabbaste men den sätter skärpan rätt även i krävande ljussituationer.





Alla bilderna i inlägget är tagna med en Sony A7S..

Text och foto: Mikael Good

Kamerautrustningen svämmade över i väskorna

Foto ingår i mitt ordinarie arbete och jag jobbar som timvikarie som reporter/fotograf lite då och då. Därför har jag lite större krav på min kamerautrustning än vad jag hade haft om  jag var hobbyfotograf. 

Jag jobbar oftast med två kamerahus. Ett med vidvinkel och ett med tele. För mig är det viktigt att kamerorna och objektiven håller måttet och levererar när de ska så att jag får med mig de bilderna som behövs till artiklar och bildreportage. Oftast kostar professionella kameror och objektiv fantasisummor och en professionell kamerautrustning med två hus och ett par objektiv kan lätt glida över 100 000 och närma sig 200 000 kronors strecket.

I och med att jag har valt att jobba på timmar och inte har egen firma eller får lön via frilansfinans, kan jag inte göra avdrag på momsen. Det betyder att jag får handla kamerautrustning för egna pengar. Det är bra på så sätt att det pressar mig att inte lägga ut allt för mycket pengar på utrustning utan istället vänta in rätt tillfälle. Jag vill helst inte ge mer än 10 000 kronor för ett kamerahus eller objektiv givetvis utan att göra avkall på kvaliteten. Oftast spanar jag in en kamera eller objektiv som jag är intresserad av och väntar ett par år tills jag kan köpa det begagnat till rätt pris. 

Men trots mina ramar köpte jag på mig alldeles för många kameror och objektiv. Jag har en svaghet i det att jag har svårt att motstå ett bra pris, men problemet var att det dök upp alldeles för många bra priser. Till sist kom jag till en punkt där kameraväskorna svämmade över. Efter det senaste årets rensningar har jag slimmat ned min kamerautrustning rejält. Även om jag i ärlighetens namn fortfarande har lite för mycket grejer, har jag i princip bara det som jag behöver för att klara jobbet och lite till.

Jag har valt att köra med tre olika system. Men kamerorna och objektiven kompletterar varandra och för min del är det faktiskt en billigare och bättre lösning än att bara köra med ett system. Det har gjort att den totala kostnaden för min kamerautrustning inte är större än vad ett professionellt kamerahus från Canon eller Nikon kostar.

Text och foto: Mikael Good

En ny APS-C kamera med Leica M-fattning

Det ryktas om en ny Leica med M-fattning, APS-C och specialanpassade objektiv med AF. Oavsett om ryktet är sant eller inte så är i vart fall bilderna som har tagits med den nya beryktade kameran från Leica rätt så bra på höga ASA!



Bilderna med den nya Leican har tagits på den berömda gatan Sunset Strip i Los Angeles i riktigt dåliga ljusförhållanden och i mina ögon ser det riktigt bra ut. Min "nya" vidvinkelkamera Ricoh GXR med Leica M-fattning testade jag på gatorna på Söder i Huskvarna under ganska så bra ljusförhållanden. Ricohn är inte lika bra på att hantera dåliga ljusförhållanden som sitt kommande syskon från Leica. Men med rätt brushantering i ACR funkar den utmärkt för mina behov. Trots en crop-fakror på 1,5 gifter sig Ricoh GXR med M-modul bra med mitt Voigtländer 15mm objektiv som motsvarar ett 22,5mm på kameran.

Jag jobbar gärna med två kamerahus med fasta objektiv och tanken är GXR ska komplettera min A7:a som en liten smidig och billig vidvinkelkamera som jag inte behöver dra mig för att plocka fram i lite ruffigare miljöer. Jag har förvisso en Nex-5n och bildkvaliteten från den kameran är snäppet bättre än GXR. Men avståndsskalan på objektiven stämmer inte och det är svårt att montera en extern sökare på Nex-5n utan att kameran ser riktigt löjeväckande ut och med en elektronisk sökare ser den ut som rekvisita från någon av Star Wars-Trek filmerna... Även om formgivningen på Ricohn är lite märklig ser den mer ut som en kamera än en rymdleksak.



Min andra blogg Les Grands Moments börjar att få ordentligt med luft under vingarna och det händer allt som oftast att jag får fler inklick i den bloggen när jag publicerar samma artiklar där som på Fotosidan. I min andra blogg slipper ni för övrigt alla "teknikinlägg", men det händer å andra sidan att jag publicerar ett och annat inlägg som inte ryms inom regelverket för bloggar på Fotosidan! Bokmärk den gärna om du inte vill missa något!

Bengt Björkbom förekom mig med "nyheten" men jag vill ändå passa på att tipsa om årets största objektivnyhet som kommer att landa i välsorterade fotobutiker i juli.

Text och foto: Mikael Good