Dokumentärfoto – att vara mitt i händelsernas centrum

När jag dokumenterar människor vill jag vara mitt i händelsernas centrum och fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid och väva ihop dem till en tidlös historia. Men jag är samtidigt noga med att dokumentera människorna som jag möter på ett respektfullt sätt och på deras villkor.

På mina resor runt om i världen möter jag ofta människor som tillhör olika minoritetsgrupper, några av dem är utsatta andra inte. En del av dem är av olika förklarliga orsaker misstänksamma mot främlingar. Den livsgåvan som jag är mest tacksam för och har mest nytta av i mitt arbete som dokumentär- och reportagefotograf är förmågan att kunna få kontakt med nya människor och komma dem inpå livet. Utan den gåvan skulle det vara svårt, ja rent ut sagt omöjligt för mig att arbeta på det sätt som jag gör.

En kollega undrade hur jag burit mig åt för att få sådan närhet i mina bilder från några rumänska byar som jag besökte för sju år sedan. Han hade varit i en av byarna och fått lämna den i all hast då folk skrek åt och hotade honom med stryk. Andra fotografer som också besökt samma by vittnade också om en hotfull stämning mot dem. Medan jag fick ett mycket bra bemötande och fick med mig många riktigt bra bilder.

En orsak till detta kan vara att när jag fotograferar försöker jag inte gömma mig bakom kameran utan söker aktiv kontakt. Jag är tydlig med vad jag gör, och för min del är det viktigt att visa respekt mot dem jag möter, särskilt som många av dem lever i utsatthet, och precis som Bamse måste man vara snäll om man är stark. Att montera på ett teleobjektiv och smyga till sig bilder skapar misstänksamhet, särskilt i länder som har plågats av statlig kontroll och säkerhetspolis i generationer.



Bilderna i inlägget tog jag i ett indiskt samhälle i den nordöstra delen av landet som jag har besökt ett antal gånger sedan 2017. I Indien är det lätt att få kontakt med människor, de är nyfikna och öppna på ett sätt som jag inte mött i andra länder. Jag räknar med att göra fler besök så snart som coronapandemin har lugnat ned sig och det blir tillåtet att resa igen. Som jag skrivit tidigare kommer det med största sannolikhet att resultera i både en utställning och en bok. Men först måste jag samla på mig lite fler bilder.

Text och foto: Mikael Good

Leica M Monochrom – eller konsten att motstå en frestelse

Den som följt min blogg över tid har förstått att jag föredrar att jobba i svartvitt. Med det i åtanke borde det ultimata kameravalet för mig vara en digital småbildskamera med en monokrom sensor.

Vid två tillfällen har jag haft möjlighet att köpa en Leica M Monochrom för rimliga pengar. Men bägge gångerna har jag stått emot frestelsen. Även om jag själv helst jobbar i svartvitt vill oftast bildköparna ha färgbilder. Och med en kamera med färgsensor kan jag leverera bilder i färg och välja att göra dem svartvita för privat bruk. Givetvis skulle det bli lite mer feeling i bilderna med en monokrom sensor, men jag tycker ändå att det fungerar rätt så bra för min del att slå om bilderna till svartvitt med hjälp av Adobe Camera Raw och Silver Eftex Pro.

Bilden i inlägget på en ung indisk mamma och hennes svägerska tog jag i ett indiskt samhälle vid Himalayas fot som jag besökte i slutet av december 2019. När pandemin är över planerar jag att återvända dit och fortsätta dokumentera samhället och dess invånare. Det kanske blir en bok och en utställning av bilderna i framtiden. Men först har jag en annan bok att färdigställa.

Text och foto: Mikael Good

Huskvarna folkomröstar om frihet från Jönköping

Det senaste året har tusentals Huskvarnabor skrivit på namninsamlingar med krav på folkomröstning för att Huskvarna åter ska bli en egen kommun. Efter de massiva påtryckningarna beslutade Jönköpings kommunfullmäktige nyligen att anordna en folkomröstning i samband med valet 2022.

I gårdagens kommunfullmäktige i Erik Dahlbergs­gymnasiets aula röstade 47 av de 81 ledamöterna som var närvarande in persona eller via Zoom för förslaget om att Huskvarnaborna ska få folkomrösta om Huskvarna ska bli en egen kommun som staden var innan den misslyckade kommunsammanslagningen 1971. Den lokala nätavisen Vista Härold har i dag med en unik intervju med kommunchefen Gunnar Ljungstedt. Så här säger han till tidningen angående Huskvarnabornas krav på folkomröstning:
– Det är viktigt att lyssna på medborgarna och låta dem göra sin röst hörda, det är själva grunden i en demokrati

Folkomröstningen kommer att ske i samband med kommunvalet söndagen den 11 september 2022. Skulle majoriteten rösta för en egen kommun kommer Huskvarna att återuppstå som kommun vid årsskiftet 2025. I så fall kommer Huskvarnas stolta stadsvapen åter att pryda stadshusets vägg där Jönköpings kommunvapen nu sitter.
– Det blir i så fall bli spiken i kistan för Jönköpings planer att bli en storstadsregion, men det är ett lågt pris att betala för demokratins skull. Men personligen hoppas jag att Huskvarnalaget HV71 väljer att fortsätta spela i Husqvarna Garden i Jönköping oavsett resultatet för omröstningen, säger Gunnar Ljungstedt till Vista Härold.



För den som ännu inte har förstått det så var det här ett aprilskämt. Det finns Huskvarnabor som önskar att staden och dess omgivningar åter skulle bli en egen kommun och gärna skulle se en folkomröstning i frågan. Men det kommer nog inte att bli aktuellt på många, många år. Men kunde Storbritannien lämna EU så kanske Huskvarna också kan lämna Jönköpings Kommun? Det är kanske dags för en Brexitrörelse att växa fram i den gamla bruksorten i den vackra Huskvarnadalen.



Text och foto: Mikael Good

Låt inte verktygen skymma sikten för bilderna

Det är lätt att skriva om prylar och teknik. Ämnet engagerar och intresserar många fotografer. Egentligen är det inte så konstigt i och med att vi fotografer är beroende av våra verktyg. Men låt aldrig verktygen och tekniken skymma sikten för bilderna som du skapar.




En gitarrist har ofta ett antal olika gitarrer att välja på för humör och för att vaska fram olika detaljer. På samma sätt har jag ett antal kameror och objektiv att välja på efter tycke, smak och utifrån de olika motivområdena som jag dokumenterar. Men jag tänker inte skriva om vad jag använder och varför. Det är faktiskt ganska ointressant, det viktiga är vad jag har att säga med mina bilder och vad de förmedlar till betraktaren.




Bilderna i inlägget har jag tagit i Indien. Ett land som jag har besökt ett par gånger, och mer än gärna återvänder till när coronapandemin har släppt sitt grepp om världen. Indien är ett paradis för dokumentärfotografer och man behöver inte gå många meter innan man stöter på något intressant. Många av bilderna i inlägget är tidlösa men om man tittar lite närmare på dem hittar man detaljer som skvallrar om att de är relativt nytagna.







Text och foto: Mikael Good

Lata augustidagar i motorsågsstaden – bildreportage

Augusti 2018 var en av de varmaste augustimånaderna i mannaminne. Månaden var av olika orsaker mycket hektisk för mig och jag behövde ge mig ut på en hel del promenader för att rensa skallen. Min vana trogen hade jag med mig en kamera och passade på att dokumentera staden och dess invånare



Nyligen när jag gick igenom hårddiskarna på jakt efter bilder på prästen Carl-Erik Sahlberg hittade jag en hel del Huskvarnabilder från augusti 2018. Jag markerade mappen och gick igenom dem när jag hade tid för det. Efter att jag gjort ett första urval framkallade jag dem i ACR, och slog sedan om dem till svartvitt i Silver Efex Pro II enligt principen "less is more" och fick till sist fram dessa bilder som jag tänkte dela med mig av i det här bildreportaget.

Jag brukar göra mina bilder i svartvitt. Ibland händer det att jag får roliga kommentarer när jag delar dem i olika grupper. I en grupp för Huskvarnabilder fick jag följande kommentar:
– Det är alltid så kul att se dina gamla bilder från Huskvarna, det är något speciellt med svartvitt!
Vad han inte visste att bilderna som jag hade lagt upp var dagsfärska och när jag påpekade det skrev han att han trodde de var tagna på 60- och t0-talet i och med att de var svartvita, och han undrade förvånat varför man fotar i svartvitt när det finns färg? 



Jag svarade helt frankt att för mig är svartvitt fotografins sanna färg och det lämpar sig för reportage- och dokumentärfoto som jag föredrar. Svartvita bilder är även tidlösa på ett sätt som färgbilder aldrig riktigt kan bli så hans reaktion var kanske inte så konstig. Vid en första anblick skulle några av bilderna kunna var tagna för ett par decennier sedan, men om man tittar noga upptäcker man detaljerna som skvallrar om att de är färska.



Text och foto: Mikael Good