"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Vad är du mest rädd att förlora i ditt liv?

"Om du vill se vad någon är rädd att förlora, titta då på vad de fotograferar". - Okänd

Det ovanstående citatet är riktigt tankeväckande och det manar till en hel del eftertanke. Personligen tar jag mest bilder på mina barn och det är faktiskt min familj som jag är mest rädd att förlora. Att få se sina barn växa upp på nära håll och kunna ta del av och fotografera deras lek är en självklarhet för många av oss men det är tyvärr inte en självklarhet för alla.

Jag tänker på Lisa som är en ung rysk tonårsmamma som fick kämpa hårt mot myndigheterna för att få rätten till vårdnaden om sina barn. Barn som hon älskar mest av allt och hon skulle gå under om hon förlorade dem. Du kan läsa mer om hennes kamp för sina barn i årets julreportage - En trygg famn för Lisa

Postat 2012-12-27 10:35 | Läst 12877 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

The Christmas story - There was a girl named Lisa

When young people leave institutions in Russia (at age 18) they encounter multiple problems. Many are met with various types of prejudice because they come from an institution, they have no adults who care about them and they often lack the everyday knowledge that others may learn in their family, such as washing clothes, cooking, managing household cash, finding suitable accommodations in which to live and more.

Most of them have no parents or other relatives to turn to, so they often feel lonely and left out, and in reality, they are. At Grace Family Center, these young people meet and spend time with adults who give them support and encouragement and help them develop into independent people with strong self-worth. The staff, at the project, prepare an individual plan for each young person who comes to it. The work is based on Christian principles. They live and work in an environment where they can meet with others in the same situation and know the saving grace of Jesus and be part of his big family.

Lisa is in her third trimester when I first meet her in her apartment located in a small town about 25 km south of St. Petersburg, Russia. She lives in the apartment on the weekends and during school holidays. The apartment is in terrible shape and it smells strongly of sewage and mold. Lisa gathers her things and are packing them in a large bag. In about a week she will give birth to her second child and move into the Family Center Grace in St. Petersburg. Just six months ago was Lisa alone, left, and in total decay. She had been betrayed by all those who were closest to her and the few adults that she had confidence in had turned their back to her.

Lisa grew up in a troubled family. Her mother and father were addicts and they did not care very much about their youngest daughter. When other parents followed their children to school, Lisa walked by herself. When she came home from school she had to cook her own meals and wash the few clothes she had. From the kitchen window she could see the other kids run around and play in the yard and she dreamed of being able to be with them and play. Her alcoholic parents finally lost custody of her and when Lisa was 13, she ended up in an orphanage. It was very difficult for Lisa who had to take care of herself all of her life to fully self-adapt to the ever waited and monitored life at the orphanage and she tried to stay away from the orphanage as soon and as often as she got the chance.

When Lisa just turned 14 her mother died of alcohol abuse and in grief after her, Lisas father drank bad vodka and had such severe brain damage that he became unresponsive and was placed in a nursing homes. Lisa, a precocious and looked much older than her 14 years met with Maxim, a young man from Tajikistan. They fell in love, but with no sex education Lisa soon became pregnant. The staff at the orphanage advised her to have an abortion but Lisa and Maxim refused. When Lisa was only 15 years old her son Roma was born. She wanted to care for and raise him, but she was not of age and Roma was taken from her and placed in another orphanage.

With the support from Grace Family Center she retained the custody of her daughter. At Christmas last year i got the joyful news that Lisa, thanks to the support from Grace Family Center had regained custody of her son Roma. The family is now living together in the small apartment at the family center. The idea was that Lisa and her two children would move into the apartment, which she inherited from her parents in a Kolzhos area a couple of mil south of St. Petersburg as soon as she came of age. She will be invited to stay on Grace until she can support herself and her two children.

Grace Family Center was able to raise enough money to renovate Lisas apartment. The condition of the apartment is so much better today then when I first saw it. It´s clean and you can´t se any signs of the large mould colonies and the spider web on the walls and the smell from the kitchen and bathroom is fresh and clean. For me it´s a miracle. My first impression of the apartment when I first walked into it in mars 2011 was that it would be better to sell it. Cause the cost of renovation would be far to big. But now it´s like a completely different apartment and the administration has also did necessary repair to the stairway of the building.

From september 2012 Lisa decided to finish her studies to be a confectioner at the vocational training centre in St. Petersburg. Her children shall attend a day-care center in the area. Lisa wishes she could live five more years at the family center, but she needs to finish her studies first. It will be hard for Lisa to first bring the children to the day-care center and then travel the long way up to the school in St. Petersburg. But she is motivated and I believe that nothing can stop her. She will come to Grace for a weekend per month and that is something that she asked for.

Lisa is doing great in upbringing her kids, the father of the children works in St. Petersburg. He rents an apartment there with some friends and sometimes he visits his children and bring them food and presents. Sadly he don´t seem to be that interested in living a family life. But we hope and pray that he will soon change his mind. Lisas older sister who also lives in the apartment with Lisa and her children, stopped drinking, she has a proper work and she helps Lisa whenever she asks.

Lisa and her children will need lot of support in the future and Grace will continue to help and support her within the framework of Grace Family Center-Mothers project.

If you want to support Grace Family Center in St. Petersburg, Russia and help other young mothers like Lisa you can make a donation via the trusted NGO Star of Hope, USA

GIVE A GIFT TO LISA AND GIRLS LIKE HER AT GRACE

Klicka på den följande länken om du vill läsa ett reportage om Lisa på svenska: Julreportaget - En trygg famn för Lisa

Postat 2012-12-25 12:22 | Läst 9712 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Julreportaget - En trygg famn för Lisa

Föreställ dig att du bara är 15 år gammal. Din mamma drack sig nyligen till döds och din far är hospitaliserad och kommer inte ihåg dig efter att ha druckit träsprit. Barnet som du födde har tagits ifrån dig av en snorkig barnmorska. Du har svikits av samhället och alla de människor som du litade på, du är helt ensam. Du börjar tro att det bara finns en väg ut ur din misär. Men när mörkret håller på att kväva dig greppar du det sista halmstrået och dras tillbaka in i ljuset av människor som verkligen bryr sig om dig.

Lisa är höggravid när jag träffar henne i den lilla lägenhet som hon och hennes storasyster ärvt efter sina föräldrar. Lägenheten är i bedrövligt skick och det luktar starkt av kloak och mögel. Lisa håller på att packa, om en vecka ska hon föda sitt andra barn och flytta in på familjecentret Grace i St. Petersburg. För ett halvår sedan var Lisa ensam, utlämnad och totalt uppgiven. Hon hade blivit sviken av alla som stod henne nära och de få vuxna som hon hade haft förtroende för hade vänt henne ryggen.

Lisa växte upp tillsammans med sin nio år äldre syster i lägenheten tillsammans med sin mamma och pappa. Både mamman och pappan var tunga missbrukare och brydde sig inte om sin yngsta dotter. Lisas storasyster höll sig oftast så långt bort från hemmet som hon kunde och kom i princip bara hem för att sova. När andra föräldrar följde sina barn till skolan, fick Lisa gå själv. När hon kom hem från skolan fick hon laga sin egen mat och tvätta sina egna kläder. Från köksfönstret kunde hon se andra barn leka och busa ute på gården och hon drömde om att kunna vara med. När Lisa var 13 år förlorade hennes föräldrar vårdnaden om henne och Lisa hamnade på barnhem. För Lisa, som var van att klara sig själv, var det svårt att anpassa sig till det ständigt uppassade och övervakade livet på barnhemmet. Så ofta hon kunde, sökte hon sig bort från barnhemmet.

Stulen barndom
När Lisa precis fyllt 14 dog mamma av svåra alkoholskador. Pappa som druckit dålig vodka (hembränt som säljs som vodka) fick så svåra hjärnskador att han hamnade på sjukhem. Mitt i sorgen efter sina föräldrar träffade Lisa Maxim, en ung man från Tadzjikistan. De blev kära och eftersom Lisa aldrig fått någon sexualkunskap var hon snart gravid. Personalen på barnhemmet rådde henne att göra abort, något som Lisa vägrade. Men eftersom hon bara var 15 år när sonen Roma föddes, togs han ifrån henne direkt och placerades på ett annat barnhem.
– När de tog min Roma från mig brast mitt hjärta. Jag var så ledsen att jag inte kunde sova på flera veckor, jag tänkte bara på min lille kille som tagits ifrån mig. Jag vet att jag skulle kunnat bli en bra mamma för honom, trots min ålder, men alla vuxna bara skrattade åt mig när jag sa att jag kunde ta hand om honom själv.
– Jag kommer särskilt ihåg en barnmorska som sa till mig att jag skulle glömma Roma. Hon sa till mig att jag säkert skulle få fler barn, det här barnet tar vi hand om. Hur kan någon vara så hjärtlös och elak, säger Lisa och torkar bort tårarna.

Gravid igen
När Lisa slutat högstadiet flyttade hon från barnhemmet till ett studenthem i St. Petersburg. Där skulle hon studera till konditor på en yrkesskola. På studenthemmet hade hon lite större frihet och började regelbundet besöka sonen Roma. Fortfarande bemöttes hon mest av förakt från personalen på barnhemmet.
– Det är svårt, jag vet att jag är mogen nog att ta hand om ett barn, men alla vuxna som jag mött har bara skrattat åt mig och nedlåtande sagt till mig att det klarar du inte lille vän. Det gör mig både arg och besviken.
Den ökade friheten innebar också att Lisa hade större möjlighet att träffa sin pojkvän Maxim. Snart var Lisa gravid igen. Myndigheterna krävde även denna gång att hon skulle göra abort men Lisa vägrade. Hon ville att barnet skulle få födas och växa upp tillsammans med sina föräldrar, trots alla svårigheter och problem. Men Lisa är inte myndig och Maxim saknar ryskt medborgarskap.

Någon som lyssnar
En kompis från barnhemmet tipsade henne om det kristna familjecentret Grace, efter viss tvekan beslutade sig Lisa för att åka dit. På Grace mötte hon för första gången vuxna som tog sig tid att lyssna på henne och som verkligen brydde sig om henne.
– Det var som att komma hem till den där varma och trygga famnen som jag alltid har saknat. Jag ser inte de som jobbar på Grace som personal, de är mer som en mormor eller kanske moster. De lyssnade på mig och de tog sig tid med mig.
Natasja, en av dem som arbetar på Grace, var den som först träffade Lisa. Hon lovade henne att hon och de andra på Grace skulle göra allt som stod i deras makt för att hjälpa Lisa att kunna vara mamma för sina barn. De var rädda att Lisa annars skulle sugas in i ett liv med alkohol och droger, något hennes nio år äldre syster redan gjort och något de gång på gång sett bland andra barnhemsbarn.

Ett värdigt liv för alla
Kärlek och godhet är något som alla behöver, det är utgångspunkt i arbetet på familjecentret Grace, ett arbete som stöds av en biståndsorganisationer från flera länder. I en liten trerumslägenhet har man byggt upp en kristen familjegemenskap för ensamstående mammor och före detta barnhemsbarn. Tanken är att Grace ska fungera som en sluss ut i samhället för föräldralösa barn och ungdomar, samt vara ett stöd för ensamstående mammor som saknar släktingar som kan stötta och avlasta dem. Statens ansvar för föräldralösa barn slutar när de tagit examen och förväntas kunna klara sig själva. Många känner sig både ensamma och utelämnade och hamnar ofta i helt fel sällskap, framförallt flickorna utnyttjas och får ofta barn redan i tonåren.

På Grace skapas den familjegemenskap som många saknar. Här får de rådgivning och praktisk undervisning. Att växa upp på ett barnhem blir lätt lite som att växa upp på en skyddad verkstad, många före detta barnhemsbarn vet inte alls hur de ska ta hand om sig själva. På Grace får de t ex lära sig att sköta sin ekonomi, de får hjälp att söka arbete, stöd i sitt första egna boende och så vidare. Allt det där som man vanligtvis får från sina föräldrar. Ensamstående mammor, även de oftast före detta barnhemsbarn, får förutom socialt stöd även hjälp med mat, kläder, sjukvård och mediciner om det behövs. Ungdomarna och de ensamstående mammorna som bor på, eller regelbundet besöker familjecentret hjälper också varandra med barnpassning och de olika sysslorna som behöver utföras på centret.

Förberedelser
Det var den gemenskapen och omsorgen som Lisa mötte och med stöd från Grace har hon den här gången fått en chans att förbereda sig för att bli mamma. Natasja och hennes kollegor Valentina och Lena har flera gånger varit i kontakt med barnavårdsmyndigheten, den sociala myndigheten och rektorn för den yrkesskola där Lisa går. De har lyckats få fram ett avtal med myndigheterna som innebär att Lisa får bo på Grace tillsammans med sitt barn tills hon kan stå på egna ben. (Lisa som fortfarande inte fyllt 18 år, står under ryska statens ansvar.)
Lisa har fått hjälp att köpa barnvagn, spjälsäng, babykläder och blöjor. Hon har också fått mer kunskap om hur ett litet barn ska tas omhand. Nästa steg är att hjälpa Lisa få tillbaka vårdnaden om sonen Roma. När Lisa gått klart sin utbildning och fått ett jobb, ska de även försöka få tag på ett nytt boende till Lisa. Lägenheten som hon och hennes syster ärvt efter sina föräldrar och som staten anser att hon ska flytta in i är i bedrövligt skick och är inget lämpligt hem för en ung småbarnsmamma med två små barn.
När jag träffar Lisa är det bara någon vecka kvar tills hennes andra barn ska födas. Känslorna är naturligtvis blandade, förväntningar blandas med osäkerhet men också ett lugn och en förtröstan, den här gången är hon inte ensam!

Trots att det finns många hinder på vägen tror jag att Lisa kommer att bli en bra mamma, mycket tack vare sin egen envishet men också genom det stöd hon får från familjecentret Grace. Att vara mamma är det som Lisa vill och jag tror att hon kommer att kunna ge sina barn en varm och trygg famn av kärlek. Det skulle inte förvåna mig om hon blir en resursperson på familjecentret Grace i framtiden, en resursperson som ställer upp och stöttar och hjälper andra unga mödrar som är i samma situation som hon var.

Det har nu gått över ett år sedan jag träffade Lisa. Under den tiden har hon fött dottern Anna och i december förra året fick jag glädjebeskedet att hon tack vare stödet från personalen på familjecentret Grace fått vårdnaden om sin son Roma. Lisa och hennes två barn bodde på familjecentret Grace i St. Petersburg till i september i år. Då de kunde flytta in i sin lägenhet som ligger i ett bostadsområde några mil söder om St. Petersburg. Lägenheten som tidigare var i riktigt bedrövligt skick är nu nyrenoverad och i mycket bra skick. Lisa har bestämt sig för att avsluta sina studier till konditor och under tiden är barnen på dagis. De får fortfarande mycket stöd och hjälp från Grace och bor på där en weekend per månad.

Lisas storasyster har blivit fri från sitt alkoholberoende och bor nu tillsammans med sin syster i lägenheten. Barnens pappa bor i en lägenhet i St. Petersburg tillsammans med några kompisar. Han vill tyvärr inte leva något familjeliv men han dyker upp lite då och då med mat och presenter till barnen. Jag kommer att skriva mer om Lisa och visa några nytagna bilder som mina vänner i St. Petersburg har tagit i nästa artikel som jag kommer att publicera i min blogg lite längre fram.

Jag vill passa på att rikta ett stort och varmt tack till alla er som har engagerat er i Lisas och hennes barns situation. Genom era böner och penninggåvor har ni sett till så att en ung kvinna som inte hade någon framtid har fått tillbaka både hopp och livskraft och kan stå på egna ben.

Om ni vill vara med och hjälpa Lisa och andra ryska småbarnsmammor till en bättre framtid så kan ni ge en gåva till familjecentret Grace genom den betrodda hjälporganisationen Star of Hope, USA

Klicka på den följande länken om du vill se bilderna från reportaget i större format, jag har även lagt till några tidigare ej publicerade bilder:
http://www.flickr.com//photos/61029780@N06/sets/72157632319392145/show/

Jag vill även passa på att önska en riktigt god Messiasdag och ett gott nytt år till alla mina läsare.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Reportaget har tidigare publicerats i tidningen Junia.

*Jag har valt att inte namnge Lisas syster då jag inte har fått något medgivande till publicering från henne.

Postat 2012-12-24 06:22 | Läst 9600 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Utförsäljning med fantastiska erbjudanden

En stor fotohandlare har fantastiska erbjudande som gäller endast idag. Jag har varit inne och tittat på alla erbjudanden. Det som slår mig är att jag inte ens blir frestad att köpa något nytt trots att min plånbok är ganska så stinn efter att jag sålt bort en massa kameraprylar som jag inte längre behöver.

De flesta människorna i världen lever inte som vi. Vi är så upptagna med att publicera bilder på alla nya kameraprylar som vi köper att vi har blivit blinda för att det finns människor som den här familjen från Qing Hai som bara har motsvarande 1000 dollar att leva på per år. De drömmer inte om Fujis nya X1-pro. Deras dröm är att någon gång få gå ut och äta på restaurang tillsammans.

Jag är tacksam för att jag får leva i ett fritt land som Sverige, jag är tacksam för att jag har rinnande och drickbart vatten, jag är tacksam för att jag kan ta mig en varm dusch när jag vill, jag är tacksam för att jag bor i ett varmt hus, jag är tacksam för att jag har kläder att sätta på mig och jag är tacksam för att jag kan äta mig mätt varje dag.

"Gud har varit god mot mig, och jag har allt jag behöver".
1 Moseboken 33:11

Text och foto: Mikael Good

http://www.chasid68.blogspot.com/

Postat 2012-01-30 11:57 | Läst 11857 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

De digitala verktygen blir bara bättre och bättre

Igår publicerade jag ett inlägg med rubriken Grace finds beauty in every face. Inlägget handlade om och illustrerades med en bild på en mormor och hennes barnbarn. Bilden tog jag för snart sex år sedan när jag var på besök hemma hos familjen. Den sparades i RAW-format i kameran och jag framkallade sedan bilden med hjälp av Capture One som var ett ganska så avancerat program för sin tid, bilden bearbetades sedan i Photoshop 5.

Idag testade jag att framkalla bilden med Adobe Camera RAW CS5 (ACR) och valde sedan att göra en varsam svartvit konvertering i Photoshop CS5. Den stora skillnaden är att ACR CS5 är betydligt bättre på att vaska fram detaljer ur bilden än vad Capture One anno 2006 var. Om du tittar på bilderna nedan kan du själv avgöra om du tycker att det blev bättre eller sämre.

Personligen tycker jag att den "nya" bilden har en betydligt mer attraktiv gråskala och jag har bestämt mig för att gå igenom och restaurera mina tidigare gjorda bilder med hjälp av ACR CS5. Främst för att jag nu enkelt kan få fram den gråskala i bilderna som jag tidigare fick kämpa länge för att få fram.

Bilden framkallad med Capture One, 2007.

Bilden framkallad med ACR CS5, 2012.

Nu kanske det låter som om jag är nöjd. Men jag är faktiskt långt ifrån nöjd med dagens teknik och jag längtar till den dagen då ACR och Photoshop är lika mångsidiga och ger ett lika bra resultat som det gamla hederliga mörkrummet.

Jag tog tre bilder på mormodern och barnbarnet. På bild nummer två hängde blixten inte med. I det dunkla rummet fick jag då en exponeringstid på 1/2 sekund och bländare 2,8 på 200 ASA. Hade jag tagit bilden idag hade jag förmodligen inte använt blixt utan vridit upp den kamera som jag använder idag till 3200 ASA och tagit bilden på bländare 1,7 vilket hade gett ett motsvarande skärpedjup. År 2006 hade jag tyvärr inget annat alternativ än att använda blixt. Å andra sidan hade jag inte haft någon blixt så hade jag inte heller haft någon bild att visa upp...

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Postat 2012-01-15 14:14 | Läst 11687 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Föregående 1 ... 81 82 83 ... 88 Nästa

Bloggar

"Måla med ljus"

Vad är du mest rädd att förlora i ditt liv?

The Christmas story - There was a girl named Lisa

Julreportaget - En trygg famn för Lisa

Utförsäljning med fantastiska erbjudanden

De digitala verktygen blir bara bättre och bättre

Chasid

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

Gallerier som jag är med i

Google Translate

Mina favoritfotografer

Bloggar

"Måla med ljus"

Vad är du mest rädd att förlora i ditt liv?

The Christmas story - There was a girl named Lisa

Julreportaget - En trygg famn för Lisa

Utförsäljning med fantastiska erbjudanden

De digitala verktygen blir bara bättre och bättre

Chasid

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Bloggar

Gallerier som jag är med i

Google Translate

Mina favoritfotografer