En kamera, ett objektiv, en film...

...Nu finns äntligen gruppen Dogma 07  Jag har givetvis anslutit mig till gruppen och jag hoppas att den får en ringarna på vattnet effekt även utanför landet! Min Dogma utrustning blev inte helt oväntat 1Ds, Summicron-R 35/2.0, Kameran är inställd på 400 ISO och svartvitt (konvertering från Adobe RGB till svartvitt genom Gradient Map i Photoshop och kanske lite extra digital pjattning eller efterbelysning om så behövs).

Men jag kan inte annat än att hålla med Nils Bergqvist 2007-12-30 15:30 kommentar angående Dogma 07 gällande många av de stora gatufotografernas bilder. Jag har skrivit om mitt svar till Nils något och lagt in det i min blogg i fall någon skulle börja undra.

I jakten på det avgörande ögonblicket så fanns det inte alltid tid att ställa in rätt tid och bländare därför är många av gatufotografins mästares negativ tunna och ytterst svårkopierade, det behövs mycket tid och yrkesskicklighet av kopisterna för att de ska få fram rätt resultat. Om det är rätt eller fel emot Dogma 07 får var och en avgöra själv.

Personligen så tycker jag inte att det är fel att lyfta fram ett foto i mörkrummet medels pjattning och efterbelysning, så länge som man strävar att få fram samma resultat som med ett perfekt negativ! Användning av blodlutsalt för lokal efterljusning eller ficklampa för mörkning tycker jag däremot för in mörkrumsarbetet i ett gränsland, en del ser det som ren förfalskning och en del tycker att det är ok, själv så testade jag på att använda blodlutsalt och ficklampa i mörkrummet i början av 90-talet men jag har aldrig ställt ut eller sålt några av de bilderna och har inte heller fortsatt på den mörkrumsvägen.

Det jag gör i Photoshop med mina svartvitabilder är att försöka efterlikna mina i mörkrum framkallade svartvita referensbilder och oftast behöver jag bara använda mig av Gradient Map i Photoshop när jag slår om bilden till svartvitt, men ibland så behöver jag arbeta lite mer med bilderna mycket pga digitalbilden inte har samma dynamiska omfång som negativ, men jag gör inte mer än vad jag kan och tillåter mig att göra i ett mörkrum. Men trixande, fixande, suddande och tillägg i Photoshop det pysslar jag inte med, den långsiktiga trovärdigheten är viktigare än kortsiktiga ryggdunkar!

Visst hade det varit ultimat för mig att köra Dogma med min fickvänliga Contax 139, Carl Zeiss Tessar T* 45/2.8, Tri-X och D76 men jag har så höga krav idag att endast en Imacon eller Hasselblad Flextight skulle duga som digitaliseringsmedium och de är långt, långt borta ur synhåll för min budget, men skulle jag ramla över en hyffsad begagnad kvalitetsscanner för en rimlig peng i framtiden, då kanske jag ger filmen en chans till - för filmkorn det är snyggt, särskilt Tri-X korn!



Återvinning. Bild tagen enligt Dogma 07 principen.
1Ds, Summicron-R 35/2.0, 400 ISO

Vill du se bilden i större format tryck här

Veckans skiva: Nebraska - Bruce Springsteen (Bruce's bästa)

//Chasid

Ps: God fortsättning!

Det är tråkigt att glättiga bilder på s.k. kändisar...

Det här inlägget är delvis en kommentar på Bengt Björkboms blogg: Straight 113 / Den glättiga fotografin! 

Det är tråkigt att glättiga bilder på s.k. kändisar tar allt mer av det mediala utrymmet, men det är väl som så att bildredaktörerna är mer intresserade av pengar än kvalitet och bilder på kändisar säljer tidningar, ju mer tidningar som säljs desto nöjdare blir aktieägarna. Det hade varit trevligt om det fanns någon bildtidning med reportage-, dokumentär och gatufoto gärna från udda miljöer som inte är drabbade av katastrofer av olika slag. Men tyvärr så finns det inte tillräckligt stor efterfrågan för bildtidningar och de senaste tio åren har flera av de stora framträdande bildtidningarna, som genom åren har lyft fram så många skickliga fotografer och visat så många fantastiska dokumentär- och reportagebilder gått i graven samtidigt som dagstidningarna ger allt mindre utrymme för reportage- och dokumentärfoto.

Det är tråkigt att det inte finns något tryckt media som lyfter fram reportage-, dokumentär och gatufoto, det är tråkigt att det är så svårt att få ställa ut reportage-, dokumentär och gatufoto, på gallerier. Men det är bra att ett forum som internet finns, genom internet har jag fått visa upp mina reportage-, dokumentär och gatufoton för en relativt stor publik! Till dags datum har jag haft ca: 65.000 besökare (av dessa är ca: 40.000 unika) på min hemsida och det är en betydligt större siffra än jag någonsin hade kunnat räkna med! Men det är roligare att ställa ut bilderna och få direktkontakten med besökarna, så länge de är intresserade av bilden och inte av tekniken bakom den, visst händer det att jag får en del "feedback" iform av mail från olika besökare men det är roligare att få den mellan fyra ögon. Det är roligt att ett forum för berättande bilder som  www.outoffocusmag.com får så mycket uppmärksamhet och besökare, den sidan är väl värd ett besök för alla som är intresserade av reportage- och dokumentärfoto, med det vore roligt om Outoffocusmag kunde komma i tryckt form någon gång, det är trots allt trevligare att se bilder i tryck än på en flimmrande skärm!

Jag tror trots allt att omanipulerad (oförfalskad) reportage-, dokumentär och gatufoto kommer att överleva, trots att det ser mörkt ut i dessa glättiga manipulationstider, det kommer alltid fram nya unga fotografer som är beredda att föra facklan vidare även om de är få så kommer de säkert att bli fler i framtiden!

Veckans skiva: The Joshua Tree - U2

//Chasid

Vad är det som driver dig i ditt fotande?

Men anledning av att jag har fått frågan "-Vad är det som driver dig i ditt fotande?" några gånger, så tänkte jag försöka svara på den här i min blogg .

Den stora fördelen med foto gentemot måleri är att man kan (ska) avbilda verkligheten precis som den är. Med mina dokumentär och reportagebilder vill jag förmedla engagemang, närvaro och mycket kärlek till betraktaren, jag blir alltid lika glad när jag får kommentarer som är i linje med vad jag har tänkt med bilden i fotograferingsögonblicket, när jag får det så känner jag att jag har lyckats!

Eller som den gången som mina bilder grep tag i betraktarna på ett stort företag på ett sådant sätt att de skänkte en stor summa pengar så att livssituationen för en hel by med fattiga människor i Kina förändrades! Det är sådana stunder jag lever för, att få vara med att förändra med hjälp av mina fotografier. Jag bryr mig inte om att blir rik eller känd för mina fotografiers skull, det som driver mig är att genom kärlek till mina medmänniskor få förändra världen lite grann och göra den till en något bättre plats att leva på! Min lön är helt enkelt rapporterna och bilderna på alla leende och pigga barn som jag har fått ta del av efter mitt besök!

Tyvärr så blir det bara färre och färre tidningar som publicerar reportage och dokumentärbilder idag. Bilder på kändisar är tyvärr det som säljer tidningar och det tycker jag är en tragisk utveckling, det rena dokumentärfotot borde ha en framträdande roll i dagspressen. När man inte kan få pengar från tidningar så får man söka nya vägar att få in pengar på. Jag har tänkt sälja bilder från Kina i limiterad upplaga via IRISf64 och låta pengarna minus mina omkostnader och bildbyråns provision samt statens skatt gå tillbaka till de människor som jag har fotograferat!

Jag ler när jag tänker på att den här lilla söta tibetanska flickan kan dricka färskt vatten varje dag, tvätta sig, får de vitaminer som hon behöver och har en skola att gå till så att hon kan skaffa sig en bra utbildning och en framtid. Bara för att en fotograf och en journalist från det avlägsna landet Sverige besökte hennes lilla by i mitten av Kina en kall decemberdag år 2004 och rätt människor såg fotografierna och läste texten!

Vill du se bilden i större format klicka här!

Fler bilder från Kina finns i min portfolio och bland mina  utställningar  

Veckans skiva:  The Gift - The Jam

//Chasid

Skulle du vilja svälta i jul ...

...Det är mycket tufft för många av våra lettiska grannar på andra sidan Östersjön, en ökande inflation med medföljande prishöjningar på matvaror har gjort att många pensionärer, sjukskrivna och ensamstående mammor har svårt att få pengarna att räcka till för livets nödtorft. Många lever på 400-800 kr per månad och då ska man ha i åtanke att maten är något dyrare i Lettland än i Sverige. Det finns t.o.m. de som pratar om att människor i Lettland kommer att svälta i vinter, då många inte ens har råd med enkla basvaror som mjölk och bröd, det vore helt klart en skandal om det skulle gå så långt som till svält  i ett europeiskt land år 2007, särskilt som vi svenskar är på väg mot frosseriets julafton, då vi enligt prognoserna kommer att spendera mer pengar än någonsin på mat, dryck och presenter....

Den lettiska staten saknar medel att hjälpa sin medborgare med, de lettiska frivilligorganisationerna bågnar under de ekonomiska behoven. EU har skjutit till några miljoner till brödkampanjer för de allra fattigaste men de pengarna förslår knappt.

Situationen i Lettland har ändrats sig i negativ riktning sedan jag skrev mitt inlägg
Fattigdom i september.

Jag har mött många människor som inte riktigt förstår hur eländig situationen är för många letter idag. - Men de är ju med i EU då kan de väl inte ha det så knapert, säger många. Sanningen är att Lettlands ekonomi går relativt bra och ett fåtal har fått det mycket bättre på det stora flertalets bekostnad. Men den uppumpade ekonomiska bubblan kommer med största sannolikhet att spricka och då kommer Lettland att störtas in i räntehöjningar och skenande inflation, om så sker kommer situationen i Lettland att bli fullständigt ohållbar och många fattiga människor kommer att svälta sig genom vintern...

Det skulle behövas en hel drös med Karl-Bertil Jönssons som är beredda att offra en hundring eller mer på att skapa en något bättre situation för de fattiga i Lettland i jul!

Längst ned i mitt inlägg Vill du vara med och sprida lite ljus i mörkret? kan du läsa mer om hur du kan hjälpa. Läs gärna hela inlägget om du inte redan har gjort det!

Här kan du se bilden i större format

<Edit> Jag missade att skriva in veckans skiva men här kommer den:
Veckans skiva:  Respect Yourself  - The Staple Singers <Edit>

//Chasid 

Vill du vara med och sprida lite ljus i mörkret?

Klockan börjar närma sig lunchtid när vi kör in i en liten by strax utanför staden Balvi i östra Lettland en kall dag i mitten av december. Vi skulle göra ett reportage om när Inga och hennes sex barn fick ett julpaket. Inga är några år över 40 men redan änka efter två män.

Byn är så långt ifrån en pittoresk liten lantlig idyll som man kan komma, det ser mer ut som om någon flyttat ut några fula hyreshus från en miljonprogramsförort utanför Stockholm och placerat dem mitt på en åker i östra Lettland. Husen har dessutom tappat det mesta av ursprungsfärgen, putsen har lossnat och här och där gapar stora hål i fönstren. Inte ens den vita snön som lagt sig som ett täcke runt husen förmår att lysa upp eller ge lite julstämning, det är ju trots allt ett julpaket som vi ska överlämna.



Den lilla byn utanför Balvi.

Inga, Arvids, Ingos och Jemela.

Vi går upp för ett par knirrande trappor i ett av husen och knackar på, innanför dörren hörs inte ett ljud. Vi knackar återigen på och så småningom kommer Ingos, äldste sonen i familjen, och öppnar lite sömndrucket förvånat. Trots att det snart är lunchdags ligger hela familjen fortfarande och sover. Ingos förklarar lite blygt att de inte hade någon frukost hemma så de tyckte det var bättre att sova så länge som möjligt. Vi bjuds in i den lilla lägenheten av Ingos och snart är hela familjen på benen, de mindre barnen Arvids, Raimonda  och Evie är lite nyvakna, hungriga och blyga, Arvids sätter sig på en sliten stol och tittar förundrat på mig när jag tar en bild på honom, barnen är inte vana vid att få besök, speciellt inte besök från utlandet.



Arvids.

I den lilla tvårummaren syns ingen rikedom, inte materiell i varje fall. Ett litet rum på ca 15 m2 fungerar som sovrum, vardagsrum, matsal, läxrum, lekrum - allt som görs i ett hem med tre tonåringar och tre yngre barn. Lägenhetens lilla kök får vi inte ens se och det respekterar vi. Inga skäms lite för hur de bor, tapeterna är fläckiga och hänger löst på väggarna, möblerna är slitna och lägenheten är oerhört smutsig, här och där ligger det högar av gamla cigarettfimpar, damm, brödsmulor och sand, som om någon börjat städa men aldrig orkat göra klart. I ett hörn av rummet har man murat upp en vedkamin, man byggde upp den när centralvärmen i huset slutade fungera för några år sedan. Fortfarande finns det stora hål i murbruket, både i väggen och i taket, efter att de installerade kaminen, det finns bara pengar för det som är livsnödvändigt och inte till något extra, som att snygga till och laga.

Lite avvaktande börjar familjen att plocka ur den stora lådan vi har med oss, men leendena blir allt bredare och bredare. Skrattande visar de upp sina fynd, skrivböcker för skolan, stearinljus, choklad, kaffe, cornflakes…
Plötsligt dyker Arvids långt ner i lådan, han kommer upp och ett stort leende syns på hans tidigare hungersura ansikte när han visar upp sitt fynd ett stort paket spaghetti och han utbrister skrattande:
- Mamma, nu kan vi äta spaghetti till frukost!
För Arvids och hans syskon är spaghetti festmat, pasta i alla former är dyrt och inget som en fattig familj äter till vardags, de få pengar de har räcker oftast bara till bröd och mjölk.



Raimonda, Arvids och Evie packar upp paketet.

Stämningen i lägenheten blir allt bättre och det svårmod som kändes när vi kom lättar efterhand. Inga berättar att familjen inte alltid haft det svårt, båda hennes män har arbetat med jordbruk och även om de inte levde i överflöd hade de alltid mat på bordet. Byn var tidigare ett ganska välmående kollektivjordbruk och husen beboddes av arbetare på jordbruket. Innan Lettland bröt sig loss från Sovjetunionen fanns det många fungerande kollektivjordbruk runt staden Balvi, idag är det dock inte många som fungerar och området är ett av de fattigaste i Lettland. Sedan Lettland blev självständigt har det mesta av jordbruksmarken återlämnats till de ursprungliga ägarna många av dem bor i andra länder och de flesta som tidigare bodde och jobbade på kollektivet är nu arbetslösa och mycket fattiga. De jordbrukare som fortfarande finns kvar har svårt att få sina produkter sålda, det är oftast billigare att köpa importerade varor från Litauen eller Ukraina, eller t.o.m. från andra EU länder, p.g.a. alla produkter som odlats med EU-stöd och därför kan säljas för långt under marknadsvärdet.

Idag ligger stora delar av den förut så bördiga jordbruksmarken i träda och många industrier och företag som var beroende av jordbruksprodukter har fått lägga ner. Det gör att arbetslösheten är hög, både ute på landsbygden och inne i staden. Inga arbetade tidigare på det lilla socialkontoret i byn men är nu arbetslös, hon har fortfarande ett par månader kvar av sitt arbetslöshetsunderstöd på 30 lat (ca 400 SEK) men när hennes nio månader är slut vet hon inte vad hon ska göra. Det är svårt att få pengarna att räcka redan nu. När vi ska gå rinner tårarna längs kinderna på Inga men det är inte tårar av sorg, det är tacksamhet.
- Tack för att ni kom! Det här var den bästa julklapp vi någonsin kunde få.

Vill du vara med och sprida lite ljus i mörkret?
Istället för att lägga ytterligare pengar på någon pryl till din dyra kamerautrustning i jul så skulle jag vilja utmana och uppmuntra dig och din familj att ge ett julpaket till en behövande medmänniska. Ett julpaket, fyllt med basvaror, lite julpynt och kärlek från en medmänniska i Sverige betyder så oerhört mycket mer än vad vi kanske förstår. För den som varje dag tvingas kämpa för att överhuvudtaget få ihop mat på bordet är lite extra mat på bordet till jul eller några klappar under granen en ouppnåelig dröm. Att då, mitt i vardagens bekymmer och tristess, få känna att det finns människor som bryr sig om och tänker på dig gör att man orkar lite till, du vågar lyfta blicken och se bortom problemen. Att få glädjas betyder så oerhört mycket, speciellt när vardagen är svår.

Du kan ge en familj en jul fylld av hopp och ljus, ett julpaket ger dem inte bara lite extra gott till julen, vetskapen om att någon tänker på dem gör det lättare att härda ut och se att det finns en framtid. Det är sann julglädje både för dig som ger och för den som får ta emot sitt paket!

Om du är intresserad av att ge ett julpaket så kan du läsa mer om detta på Hoppets Stjärnas webbsida
Du kan se bilderna ur bloggen i större format i detta album

Text: Marita & Mikael Good, Foto: Mikael Good

Veckans skiva: Sandinista - The Clash

//Chasid