Grace is a thought that can change the world

Grace can be a name of a girl. Grace finds beauty in every face. Grace finds goodness in everyone. Grace is a thought that can change the world. Grace is also the name of a Russian Orthodox Family Center for orphans in St. Petersburg.

Over 2000 of the verses in the Bible encourages us to support orphans, poor people, widows and those who are oppressed. Grace Family Center in St. Petersburg work hard to help young adult orphans to adopt to a normal family life after they graduated from their orphanages. The work is very successful but the Family Center are in a desperate need of money so that they can continue with their important job among orphans and young single mothers.

When I visited Grace Family Center in march 2011, it was like coming home to my own family. Taking photos at Grace was like taking photos of my own family and not of strangers. For orphans who have never had a family of they own, places like Grace Family Center must be worth one's weight in gold. Even if it´s one of my hallmarks to make people feel comfortable in front of my camera, it usually take a while for me to get the pictures that I want. But at Grace that comfortable feeling was right there as soon as i crossed the doorstep.

The work at the Family Center is very successful and according to Valentina who is the volunteer director at Grace Family Center the majority of the orphans and the young mothers who have received help and support has been able to adapt to a normal life. The statistics for other orphans who didn´t get the same opportunities are very dark. Only 10% of them can adapt to a normal life and many of them end up as criminals, prostitutes or homeless.

Although the work at the Family Center is very sucessful, they are in a desperate need of money so that they can continue with their important job among all the orphans and young mothers that are in their care. For the volunteers at the Family Center. Grace is not just a thought that can change the world . Grace is something that they live,  breathe and share.



You can read more about the important work at Grace Family Center here: www.chasid68.blogspot.se/2013/03/saving-grace.html

You can also donate money to Grace Family Center via the NGO Star of Hope, USA:  www.starofhope.us/give/donate-now/670-donate-now-2.html

Text and Photo: © Mikael Good 2011, 2013, All Rights Reserved

Medkänsla är grunden för bra bilder

För mig är medkänsla viktigare än själva berättelsen och det har hänt många gånger att jag har avstått från att ta en bild av respekt för mina medmänniskor. Även om bilderna säkerligen hade kunnat föra mig upp i det fotografiska rampljuset för en liten stund valde jag att istället sänka kameran.

Jag hade aldrig kunnat få med mig bilden som pryder det här inlägget om jag hade stövlat fram som en flodhäst i ett vardagsrum. Nyligen lyssnade jag igenom intervjun eller rättare sagt samtalet som jag hade med den unga ensamstående tvåbarnsmamman på familjecentret Grace i St. Petersburg, Ryssland. Inledningsvis var hon väldigt blyg och försagd men ju längre tid som samtalet pågick desto mer öppnade hon sig och till sist försvann de där sista små resterna av blygsel. När den rätta närvarokänslan infann sig passade jag på att ta bilden som illustrerar den här artikeln. 

Sedan jag bestämde mig för att både skriva och fota har närvaron ökat markant in mina bilder. Genom skrivandet bygger jag relationer med dem som jag intervjuar, relationer som gör att jag i nio fall utav tio får med mig precis de bilderna som jag vill ha till artikeln. Jag är väl medveten om att det som är rätt för mig kan vara helt fel för någon annan. Min intervju- och fotostil fungerar perfekt för mig medan andra reportrar har valt andra vägar för att nå sitt mål. Men jag tror att det viktigt att du försöker hitta din egen stil och uttryck om du inte redan har gjort det.

"Humanity is the foundation of any image. Then comes the journalism aspect, and then the photography." - Edmond Terakopian 

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Tre delar av reportageserien har blivit fyra

Jag håller som bäst på att arbeta med nästa del av min reportageserie om de glömda barnen i Ryssland. Anledningen till att arbetet har dragit ut lite på tiden beror på att jag går en utbildning i administration och för att jag har haft en del extraknäck som redigerare.

Min ursprungstanke var att reportageserien skulle bestå av tre delar. Men materialet som jag har samlat in är såpass omfattande att jag har valt att dela upp reportaget i två delar och därför kommer tre reportage att bli fyra. Förhoppningsvis hinner jag att sammanställa del två under påskhelgen.

Här kan du läsa det första reportaget i serien om De glömda barnen i Ryssland

Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.

Multijournalist - Framtidens journalist redan idag

Framtiden för landets dagstidningar ser allt annan än ljus ut. Branchen är inne i en av sina djupaste svackor i mannaminne. De senaste tre åren har mängder av säljare, annonsproducenter, redigerare, fotografer och reportrar blivit av med sina arbeten på grund av vikande upplagesiffror och kraftigt minskade annonsintäkter.

Samtidigt kommer det rapporter om att ägarna för några av de stora mediehusen i Sverige plockar ut miljonbelopp i vinst. Med tanke på situationen för tidningsbranchen kan det ses som ganska så kortsiktiga och oansvariga beslut. Egentligen är det inte så konstigt att ägarna plockar ut vinst, de flesta företagen drivs i rent vinstsyfte. Många medieföretag har även tuffa krav på avkastning från sina aktieägare och uppfylls inte de kraven bantas organisationen. Om vinsterna för mediehusen helt hade uteblivit är jag övertygad om att betydligt fler personer på tidningarnas annonsavdelningar och redaktioner hade förlorat sina arbeten. Personligen skulle jag dock gärna se att medieföretagen återinvesterade en del av sin vinst i verksamheten genom att exempelvis investera i framtida journalistik. Andelen tidningar som investerar i framtiden är försvinnande få och det är tyvärr kortsiktigt ekonomiskt tänkande som styr de flesta verksamheterna idag.

Kanske skulle en lösning kunna vara att satsa på bredd istället för spetskompetens? I vart fall tycker jag att det är dags för tidningarna att riva murarna mellan annons, marknad och redaktion och anställa personer som kan arbeta gränsöverskridande. Personer som kan klara av de flesta arbetsuppgifterna på en tidning samtidigt som de även skulle kunna var delaktiga i marknadsföringen av tidningen i sociala media. Det kanske låter som en helt omöjlig uppgift att klara av. Men tro mig jag vet att det skulle kunna fungera. Jag är själv en sådan gränsöverskridande person. De senaste åren har jag med gott resultat arbetat som reporter, redigerare, layoutare, annonsproducent, grafisk formgivare, kommunikatör och fotojournalist. Jag är övertygad om att personer med samma yrkesbredd som mig kommer att bli efterfrågade på framförallt mindre tidningar i en nära framtid. Kanske är en investering i multijournalister den bästa investeringen i framtida journalistik? En sådan investeringen skulle i vart fall innebära att färre personer klarade av att göra samma jobb som fler gör idag utan att kvaliteten skulle bli direkt lidande.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved

Kolla gärna in min profil på Linkedin om du vill kontakta eller anlita mig: http://se.linkedin.com/pub/mikael-good/51/a75/689 

Blogga aldrig på en weekend

Jag har märkt att antalet läsare sjunker ganska så drastiskt under veckoslutet. Vad det beror på vet jag inte riktigt men jag hoppas att det beror på att mina läsare väljer att vara ute i friska luften istället för att sitta inne framför datorn.

I vilket fall som helst hoppas jag att mitt antagande att de är ute stämmer, men det korrekta svaret på min fråga är nog att många passar på att läsa min blogg på arbetstid. I vart fall är det vanligt att olika företagsnamn dyker upp som adressater i besöksstatistiken under vardagarna. Även om jag är medveten om att trafiken går ned under veckoslutet så hindrar det inte mig att publicera ett och annat matigt inlägg på helgerna. Jag bloggar ju först och främst för att det är kul och inte för att få så många läsare som möjligt. 

Under våren kommer jag att färdigställa min artikelserie om de glömda barnen i Ryssland och jag håller det inte för omöjligt att jag kommer att fortsätta att lägga upp texterna både här på Fotosidan och i min andra blogg chasid68.blogspot.se. Bilderna kommer jag främst att ladda upp på Flickr. Appropå Flickr har antalet besökare till mitt flickkonto passerat 5000 på bara tre månader, om det är en bra eller dålig siffra vet jag inte, men i vilket fall som helst tycker jag att det är kul att nå ut till en i såpass stor publik med mina bilder.

Det börjar att se lite ljusare ut för mig på arbetsmarknaden och jag har haft en del frilansjobb som redigerare och grafisk formgivare de senaste veckorna. Jag har även en del marknadsförings idéer för hjälp- och biståndsorganisationer som jag tror skulle kunna fungera riktigt bra i praktiken och hjälpa till så att de får större avkastning på sina insamlade medel. Det är tyvärr inte allt för ovanligt att mina idéer har kopierats utan att jag har fått något för det. Och för att se till så att arbetaren får den lön som han förtjänar denna gången har jag bestämt mig för att  byta idéerna mot ett arbete.

Bilden som illustrerar inlägget, men som inte har något med texten i övrigt att göra tog jag på Jönköpings station för ett par år sedan. På den tiden kallade jag mig fortfarande för gatufotograf. Jag stod helt öppet mitt i folkvimlet och jag hade en kamera med ett 28mm objektiv som var inställt på bländare 8 och 2 meter. Självklart hade jag kameran för ögat.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.