I don't manipulate my photos it's just the sensor that is broken

There are rumors on the net that the picture above that I sent to the Leica Oskar Barnack Award is manipulated. The rumors isn´t true. Please check with me first before you start to spread a rumour, cause there's always a explanation. As you can see in the lower right corner of the original photo below it´s the protective glass in my Leica M8 that is broken. And I had to use the clone stamp in Photoshop to get rid of the signs of the broken glass in the picture. I have to admit that i´m a really bad photoshopper and manipulation is definitely not my cup of tea. I only use the clone stamp every now and then to get rid of dust and scratches in digital och analogue photos and to get rid of the signs of the broken protective glass in my M8.

 

It would be much easier for me to to fix the camera but that will cost me nearly 6000 kronor and that´s money that I can´t afford to spend on a camera repair right now. It seems that I have to live with the broken protective glass... I could also solve the problem with the broken protective glass by cropping the images from my Leica M8 to 4/3-format. The picture below shows a 4/3-crop of the photo. If you still happen to be suspicious of some of my photos that I've taken with my Leica M8, then you are more than welcome to email me so that I can take a screenshot of the original RAW-file and send it to you.



Text and photo: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Concert Photography With a Leica M

Some experts and self proclaimed knowers say that you can´t use a digitala Leica M8 at the low light conditions in a concert. I choose not to listen to them.

I set the ASA to 640 the aperture to 2,8 and the shutter speed dial to 1/60 and start capturing the flying moments with the aid of the excellent rangefinder which gives me the extra control that I need. Back in the good old days I used to use a SLR and a Tri-X 400 film set to 800 ASA with a 35mm or a 85mm lens. Today I prefer to shoot concerts with a rangefinder and a 50mm lens.

As you can see the Leica M8 is still a really good camera for concerts. My EOS 5D Mark II is a much better choice for concert photography especially in poor light conditions. But I prefer to work with my slightly obsolete Leica rangefinder cause it´s a joy to use it and I really enjoy the picture quality that it delivers. Some people might call me a hipster, but a hipster for me is someone who buys a camera to show of with. The best cameras to show of with is a professional Canon or Nikon. Ordinary people often knows that brands and if you use a big fat Canikon with a huge lens then you must be a professional photographer. For most people Leica is just some old nearly useless crap from eastern Europe. One guy even asked me if Leica was made in DDR (German Democratic Republic).



I took 20 pictures at the concert and then I sat down and enjoyed the show. The most important thing to do when you shoot concerts is to take time to enjoy the show. The artist in the pictures is Jimmy Needham who gave an excellent acoustic concert at Kungsporten in Husqvarna. Jimmy's music and his deep and very self-revealing lyrics called for reflection. He was accompanied on the stage by his guitar, harmonica and the very talented drummer Will Hunt. If you never heard  of Jimmy Needham before then please click on the following link and listen to one of his best tunes: http://www.youtube.com/watch?v=6smGew7dGto



Leica M8 is a amazing camera to shoot with. But it does have it's limitations. Used in the right conditions, the good old Leica M8 performs like a champion.Hovever there are no perfect digital camera for every situation. Eventually I really hope that I will find a perfect camera. Until then I will stick with my Leica M8 and it´s backup the hipster fanboy Canon Eos 5D Mark II :)

Text and Photo: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Les Grands Moments - Höjdpunkterna

Den uppmärksamme läsaren har säkert redan sett att jag har ändrat rubriken i min blogg till Måla med ljus - Les Grands Moments. Vilket är franska och betyder höjdpunkterna. Det finns en djupare tanke bakom namnbytet men jag tänker varken gå in på eller avslöja den tanken just nu. Med tiden kommer den dock att klargöras. Tanken är i vart fall att bloggen inom kort helt kommer att byta namn till Les Grands Moments precis som min andra blogg på blogspot: The True Revolution Starts At Home

Bilden som illustrerar dagens inlägg tog jag under en resa i östra Lettland i december 2005. Grabben på bilden och jag blev riktigt goda vänner och han stod länge på verandan och vinkade till mig när det var dags för mig att åka vidare.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Breaking news: En död person har hittats vid Vapenvallen i Huskvarna

Jag har många gånger varit mycket kritisk till hur kollegor har valt att exponera döda kroppar i media och idag var det upp till bevis om jag själv kunde leva upp till mina höga ideal eller om jag skulle lockas av prasslande sedelbuntar.

På väg från skolan till dagis passerade jag två polisbilar och en bil från kriminaltekniska. Inne i en skogsdunge höll två kriminaltekniker och fyra poliser på att utreda en brottsplats. Liket av en människa som antingen tagit sitt liv eller bragts om livet låg exponerad under en vit presenning. Jag halade instinktivt upp Leican, men av respekt för eventuella anhöriga valde jag givetvis att inte ta några bilder. När jag var på behörigt avstånd tog jag ett par översiktsbilder där brottsplatsen inte syns.

Det var inte några andra personer från media närvarande. Hade jag valt att gå närmare brottsplatsen så skulle det antagligen ha funnits en möjlighet för mig att göra en hacka på bilderna. Men jag är och kommer inte att bli någon gamfotograf och därför avstod jag från att ta de bilderna.



I det här skogspartiet i närheten av Vapenvallen vid Huskvarnaån hittades liket av en människa av några barn som var på väg hem från skolan. Jag hoppas att barnen omgående får all den hjälp och det stöd som de behöver för att bearbeta sina trauman.

Text och foto: © Mikael Good

Hur kan en föråldrad Leica fortfarande vara så bra?

Nu har jag  kört med min fattigmansleica i över ett år. Och jag blir mer och mer förtjust i hanteringen. Visst kameran har sina begränsningar men å andra sidan brukar ofta begränsningar vara av godo när det har en förmåga att skärpa till min kreativitet.

Jag tycker om M8:an för att den är enkel, direkt och inte har en massa störande funktioner. Trots att det är en digitalkamera känns den analog. Jag får ställa tid, bländare och skärpa själv. Ljuset syftar jag allt som oftast, trots att det finns en inbyggd centrumvägd ljusmätare som är hyfsat korrekt i bra ljus. Kameran har en snygg tidlös design som inte väcker onödig uppmärksamhet förutom hos en del gamla Leicagubbar och ungdomar som tycker att det är coolt att jag fortfarande fotar med film :)

Jag tycker om kamerans design, för mig är det viktigt att jag trivs med en kamera för att den riktiga fotoglädjen ska infinna sig. Det är helt enkelt kul att fota med en M-Leica och det smittar definitivt av sig i mina bilder. Oavsett vad folk tycker om M-Leicor brukar de flesta tycka om den tidlösa designen. I mina kameraväskor har jag två kameror som är bättre både på pappret och i praktiken än min M8:a men det är oftast Leican som jag plockar med på grund av fotoglädjen.

Leica M8 är ett riktigt lågbudgetfynd för dem som vill fota med en digital mätsökarkamera. Min M8:a är uppdaterad till M8.2 standard. Om du känner för att slå till på en M8:a se då till att det är en uppdaterad M8:a eller en M8.2. Den första M8:an kan ha en del lustigheter för sig som kan uppfattas som störande. Batteriet kan bland annat ta slut om du tar allt för många bilder i följd och även om jag inte har erfarenhet av det har jag hört att mystiska spökljus kan dyka upp på en del bilder. Men å andra sidan ska en kamera inte vara för bra! Det måste alltid finnas utrymme för kreativitet och uppfinningsförmåga inom konsten. :)

Förutom handhavandet är jag riktigt förtjust i sensorn, bilderna blir riktigt krispiga och fina. Färgerna blir lite Scooby Doo ibland, men oftast stämmer de bra med verkligheten, färgerna påminner faktiskt en hel del om diafilm, vilket jag föredrar. Men det är när man slår om bilderna till svartvitt som den riktiga magin uppstår, M8:an är helt klart min favorit för svartvitfoto.

Så länge som man inte går över 640 ASA är bruset relativt lågt. 640 ASA är i ärlighetens namn inte så mycket att hänga i julgranen men med rätt andning och 1/15 del sekund har jag ändå kunnat använda kameran i rätt så dunkla miljöer och ändå fått med mig bra bilder. Även om det säkert går att använda M8:an som sportkamera är det inget som jag rekommenderar. Då är det bättre att exempelvis använda en analog M2:a med Tmax 3200 ASA film.

Här finns några bilder som jag har tagit med kameran, för ovanlighetens skull är de i färg: Leica Oskar Barnack Award 2013

Text och Foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.