Leicafotografer är stockkonservativa

Ända sedan Leica M3 introducerades 1954 har Leica Camera AG hållt fast vid ett tydligt designkoncept. Men varenda gång som de har försökt att frångå mallen har de mötts av motstånd från de konservativa användarna.



1971 introducerades Leica M5. Det var den första M Leican med inbyggd ljusmätare. Men trots det föll den inte Leica fotograferna i smaken. Den annorlunda designen och att den var större och tyngre än tidigare M-kameror och Leica-fotograferna ratade den. Produktionen lades ned redan 1975 efter att 33 900 kameror tillverkats.



Leica fotografer är stockkonservativa och efter detta valde Leica att ersätta den med Leica M4-2. Och samtidigt utveckla en kamera med inbyggd ljusmätare som rymdes i en kamera med samma storleksförhållande som denna. 



Man kan tycka att Leica borde ha lärt sig sin läxa där och då. Men trots detta introducerade de en Leica som radikalt skiljde sig från tidigare analoga och även digitala modeller i september 2012. Den nya kameran var större och tyngre än tidigare. Trots att den var späckad med många finesser såsom live-view, filmfunktion, flerfältsmätning och möjlighet till extern digital sökare tog inte Leicafotograferna riktigt kameran till sina hjärtan. Det var en bra kamera men enligt dem hade den inte den rätta Leicakänslan.



Leica pressades in till ritbordet och fick jobba hårt för att plocka fram en kamera som rymdes inom de klassiska Leicamåtten och såg ut som och kändes som en analog kamera. Den nya kameran introducerades i januari 2017, och denna gången tog Leicafotograferna den nya kameran till sina hjärtan.



Jag tycker om att jobba med mätsökarkameror och bryr mig inte så mycket om extra millimetrar och gram. Som grädde på moset är begagnatpriset relativt lågt med Leicamått mätt. Jag skulle gärna vilja ha en Leica M10, men i och med att jag inte har en obegränsad budget, valde jag att köpa en begagnad Leica M 240. Jag har inte något problem med vare sig tyngd eller storlek. Faktum är att jag ofta har med mig kameran och använder den tillsammans med ett 7Artisans 28/1,4 både i jobbet och privat. Förutom den översta bilden är alla bilderna i det här inlägget är tagna med den kombinationen,





Text och foto: Mikael Good

Ps: Om du är sugen på att fota en riktig  karneval så vill jag tipsa om Hammarkullekarnevalen som hålls den 24-26 maj.

La Vida Es Un Carnaval

I lördags samlades drygt tusen människor i olika åldrar och med olika ursprung för att fira årets Öxnehagadag. I år var sambaskolan A Bunda på plats. Med sin färgsprakande och svängiga inledning av dagen hjälpte de till att höja festivaltemperaturen rejält.
– La Vida Es Un Carnaval (livet är en karneval), utbrast en kvinna i publiken med rötter i Chile när hon omfamnades av sambarytmerna.

Under ett par år har det kommunala bostadsföretaget Vätterhem arrangerat Öxnehagadagen tillsammans med föreningar och organisationer som är verksamma i stadsdelen Öxnehaga i Huskvarna. Ett av inslagen under dagen är ett karnevalståg, där dagis, skolor, föreningar och församlingar gått med. En lokal sambainfluerad danstrupp har tagit täten i tidigare karnevalståg, men trots att de har kämpat på har den rätta karnevals- och feststämningen ändå inte riktigt velat infinna sig.

I år bestämde sig Vätterhem för att satsa lite extra för att höja partytemperaturen. De tog kontakt med sambaskolan A Bunda från Göteborg, som med sina 170 medlemmar är en av Europas största sambaskolor. A Bunda som har uppträtt på festivaler och karnevaler runt om i Europa och Sverige tackade ja till att medverka.

När det var dags för årets Öxnehagadag fanns ett hundratal medlemmar från A Bunda på plats. I sina färgsprakande dräkter dansade de fram på Öxnehaga, och bjöd på svängiga rytmer, skir glädje och energisk sambadans som stöddes av en stor grupp med rytmiska slagverkare. Den rätta feststämningen infann sig direkt, och de drygt tusen åskådarna som samlats utmed karnevalsvägen fick nästan nypa sig i armen för att förstå att de var i Sverige och inte i något sydeuropeiskt land.

Bilderna i artikeln är tagna med Leica M 240 + 7Artisans 28/1,4 samt Sony A7rII+Canon EF 70-200/4 IS

Text och foto: Mikael Good

En prisvärd Leica

Om du köper en ny Leica M10 och ett par ljusstarka originalobjektiv hamnar prislappen lätt på ett par hundratusen kronor. Men det finns faktiskt prisvärda alternativ för den som föredrar att jobba med digitala mätsökarkameror.

Ett av alternativen är Leica M9. Trots att den har tio år på nacken, och är ganska så långsam med dagens mått mätt, håller den fortfarande måttet. Med en Leica M9 är det ”slow photography” som gäller, att vänta in rätt ögonblick och trycka av i precis rätt tid, precis som man gjorde på filmtiden! Och bilderna har mycket filmkänsla över sig, de påminner en hel del om klassiska Kodachrome 64, men det är inte så konstigt då den är utrustad med en Kodak CCD.

För den som är på jakt efter en bra mätsökarkamera som inte kostar allt för mycket, är Leica M9 ett bra val. Men väljs en som har fått sensorn bytt, äldre varianter kan drabbas av korrision, och det kostar mycket att byta den. Leicas objektiv är också dyra. Om man inte har obegränsade resurser eller höga kvalitetskrav, har 7Artisans tre riktigt bra gluggar för M-kameror; 7Artisans 28/1,4, 35/2, 50/1,1. Företaget släpper även ett 75/1,25 mm i juni, och det ryktas om ett 21/1,4mm som förmodligen släpps i slutet av hösten.

7Artisans objektiven når inte riktigt upp till Leicas nivå. Men de är i partitet, och i vissa fall till och med bättre än andra ”pirater”. Deras 28/1,4 gör inte bort sig hos kräsna Leicafotografer, trots att det bara kostar 1/10 av Leicas motsvarighet, det nya 75/1,25 väntas hålla samma höga klass. En begagnad Leica M9 tillsammans med ett par  7Artisans objektiv är ett prisvärt alternativ för fotografer som föredrar att jobba med mätsökarkameror, men som inte har budget för Leicas objektiv. Har du redan några Leica M-objektiv på lager är M9:an också ett bra lågbudget val ifall du vill köra digitalt.

Bilden har tagits med en Leica M9 och ett 7Artisans 50/1,1. Bilden är inte manipulerad.

Text och foto: Mikael Good

Oscarsborgs fästning är en symbol för Norges frihet

Det skulle bli en tysk propagandatriumf signerad Josef Goebbels. Tysklands modernaste kryssare Blücher skulle segla in i Oslo i triumf. Musikkår och soldater skulle sedan paradera upp till Stortinget och avsätta regeringen, tillfångata kungen och erövra landet. Men överste Birger Eriksen satte stopp för planerna och såg till att kriget i Norge blev betydligt längre och kostsammare än vad tyskarna hade räknat med.




Den 9 april 1940 försökte en tysk flottstyrka med den tunga kryssaren Blücher i spetsen att i skydd av nattens mörker smyga sig förbi det trånga Drøbacksundet i Oslofjorden. När krigsfartygen kom i höjd med Drøback lystes de upp av kustartilleriets strålkastare. Kommendanten överste Birger Eriksen var övertygad om att det var fiendeskepp som inkräktade på norskt territorium och det var hans plikt att hindra dem från att nå sitt mål. Trots att ingen krigsförklaring förelåg beordrade han eld med två av Oscarsborgs tre 28 cm Krupp-kanoner.  Bägge kanonerna fick in fullträffar på Blücher. 15 cm kanonerna i Kopås och Husvik öppnade också eld och fick in flera träffar på Blücher samt på det efterföljande pansarskeppet Lützow. 

Blücher som var upplyst av bränder försökte desperat att fortsätta sin färd mot Oslo. Den oerfarna besättningen försökte få upp farten på fartyget och snabbt få henne ut ur hetluften. Men samtidigt som de kämpade avfyrades i rask takt två torpeder från torpedbatteriet på Norra Kaholmen. De träffade under vattenlinjen med full kraft. Blücher började ta in vatten, fick slagsida och sjönk runt 06.20, drygt två timmar efter den första träffen och drog med sig nästan 1000 man ned i Oslofjordens kalla djup. De övriga 1400 lyckades simmande att ta sig i land. De andra fartygen i den tyska flottstyrkan tog sig ur skottlinjen och den tyska invasionen av Oslo blev uppskjuten med mer än ett dygn. 




Den 10 april bombade tyskarna Oscarsborg till underkastelse och de övriga skeppen kunde segla in i Oslo och säkra staden. Men i och med sänkningen av Blücher stoppades tyskarnas försök att snabbt ta över makten i Norge. Det norska kungahuset och regeringen fick gott om tid att fly. De tog med sig landets guldreserv och kunde mobilisera armén och börja organisera upp försvaret av landet. Tyskarna hade räknat med att ta Norge på ett par dagar och närde en förhoppning om att Norge skulle ställa sig på deras sida i kriget mot de Allierade. Men det skulle ta tyskarna 62 dagar att erövra Norge. Kungen, kronprinsen och regeringen flydde så småningom till Storbritannien där de bildade en exilregering och organiserade den fortsatta kampen mot den tyska ockupationsmakten.




Sänkningen av Blücher blev betydelsefull för Norge. Oscarsborgs fästning är en symbol för Norges frihet. Kommendanten överste Birger Eriksen räknas som en av nordens största hjältar för sitt mod att fatta ett avgörande beslut i rätt tid. Ett beslut som mycket väl hade kunnat bli slutet av hans karriär.  Men han var övertygad om att den eldgivningsorder som han gav var den rätta, inte bara för honom själv utan även för Norge. Tack vare hans övertygelse och personliga mod fick norrmännen tid att organisera upp sitt försvar och kunde tillsammans med engelska och franska trupper som kom för att bistå dem i kampen, stå emot tyskarna i två månader.
På grund av händelserna på västfronten, drog sig fransmän och engelsmän tillbaka 8 juni, och Norge tvingades till sist att kapitulera för den tyska övermakten den 10 juni 1940.  Men det norska folket gav inte upp. En väpnad motståndsrörelse fortsatte att kämpa mot nazisterna och deras kollaboratörer ända tills tyskarnas kapitulation 7 maj 1945.

Överste Birger Eriksen tilldelades såväl norska, brittiska och franska militära utmärkelser för sin insats den 9 april 1940. I den norska storfilmen "Kongens Nei" från 2016 finns en filmatisering av sänkningen av kryssaren Blücher. Filmen som ger en bra inblick över de tre första dagarna av tyskarnas angrepp mot Norge är mycket sevärd. 

Text och foto: Mikael Good

Sensorrengöring

Ett bra knep för att kolla om det finns damm på sensorn är genom att blända ned och rikta kameran mot en blå himmel. Jag gjorde det och fick med det här på bilden.

Text och foto: Mikael Good