Resandet finns i blodet

Jag trivs med att åka ut och möta nya kulturer och människor. Längtan att åka ut finns så att säga i blodet, de flesta av mina förfäder var enkla torpare, men det fanns en och annan av dem som begav sig långt utanför sin socken.




Mina förfäder reste ibland med fredliga avsikter och ibland för att kriga och plundra. Men jag är nog den första i släkten som rest med kamera och anteckningsblock i min hand. Det var ett par år sedan som jag senast var ute på en reportageresa. Men mitt resande är långt ifrån över. Jag har ett antal projekt på Balkan och i Asien som behöver kompletteras med fler bilder för att kunna avslutas i bok- eller utställningsform.



Att jag inte rest iväg betyder inte att jag har legat på latsidan. Förutom det ständigt pågående projektet om Huskvarna, har jag börjat jobba på ett projekt om nöjesparker och Dreamhack, jag räknar att fortsätta med de projekten ett par år till och sedan får vi se vad som händer. Bilderna i inlägget har jag tagit under tidigare resor i Asien och Europa.




Text och foto: Mikael Good

I väntan på Godox

Innan kamerornas mörkeregenskaper började gå åt rätt håll, var jag oftast beroende av blixt för att få med mig bilden. Tyvärr missade jag en hel del bilder i väntan på att blixten skulle laddas upp.

Idag behöver jag inte använda blixt. Min väntan på Godox och andra blixtar är över och det är riktigt skönt att kunna koncentrera sig helt och fullt på bilden utan att behöva distraheras av en liten envis lampa som ska lysa grönt innan jag kan ta bilden. Jag har full förståelse att det finns fotografer som behöver använda blixtar eller annan ljussättning i sitt arbete, men för mig som reportage- och dokumentärfotograf är det befriande att slippa ett irritationsmoment.

Bilderna i inlägget har jag tagit på reportageresor i Lettland och Ryssland, på den tiden var jag fortfarande tvungen att använda blixt, och det gällde att trycka av i precis rätt ögonblick för att inte missa bilden.



Text och foto: Mikael Good

Pumphuset en utmärkt livescen mitt i Borås

Antalet livescener runt om i landet minskar stadigt, men en del städer går emot strömmen. I Borås finns Pumphuset som har en bra livescen, den är såpass bra att den tillsammans med kulturbolaget Bara Gört var en av tre nominerade till Sveriges bästa livescen 2017.




I lördags var jag på plats i ölhallen Pumphuset i Borås för att lyssna på bra musik och göra ett reportage till tidningen Världen idag om Metal Prayer Day som arrangerades av Metal Sanctuary. Hårdrocksbanden All for the King och Larm spelade under kvällen. Rapartisten Puma från Göteborg förstärkte Larm på två låtar Larm och Jag tänker be för Sverige.




Ett drygt 80-tal personer i åldrarna 7 till 80 år, med betoning på medelålders män hade samlats för att se banden. Även om det gärna hade fått vara några fler så var det nästan fullt i lokalen. Både All for the King och Larm består av rutinerade musiker och låtskrivare. Musiken höll som sig bör mycket hög klass och publiken var nöjda med vad fick för pengarna.



Det är alltid kul att se musiker som är vana att spela för större publik på ett litet ställe, det blir tätt och intensivt. För mig som reporter var det lätt att komma åt och fotografera. Vilket gjorde att jag kunde köra 21mm på mätsökarkameran för att få lite mer närvaro. Jag hade även ett 70-180 på min andra kamera som jag kunde plocka detaljer med för att bygga reportagekänsla.




Förutom att det var en mycket bra livescen så var väggarna i Pumphuset dekorerade med några av Mats Alfredsson utmärkta gatufoton. Jag passade på att ta en ordentlig kik på dem innan konserterna började. Reportaget från spelningarna i Pumphuset hamnade i tidningen Världen idag, och du kan läsa det här, där kan du även se hur bilderna ser ut i färg. 

















Text och foto: Mikael Good

Vad händer under rådhuset i Borås?

Under några år kröp jag omkring i underjorden, och utforskade övergivna hus, det resulterade i en hel del bilder och ett antal artiklar men till största delen har materialet blivit liggande.



För ett par dagar sedan bestämde jag mig för att göra något med några av bilderna som jag inte visat tidigare. jag redigerade dem och samlade ihop dem till ett bildspel inspirerat av den pågående #vadhänderiborås trenden på TikTok och Youtube. Det färdiga bildspelet som på skoj visar hur det ser ut under rådhuset i Borås kryddades med den för trenden typiska ”Boråssången”. När jag var klar laddade jag upp bildspelet på TikTok och Youtube! Här kan du se bildspelet: https://youtu.be/6GhizQJIHgQ






Text och foto: Mikael Good

Behöver jag den senaste kameran?

Titt som tätt dyker frågan i rubriken upp på olika fotosidor runt om i världen. Det finns egentligen inte något bra svar på frågan utan allt handlar om vilka behov som man har. Själv vill jag ha renodlade kameror med få inställningsmöjligheter, medan en annan vill ha extra allt.

Personligen behöver jag inte den senaste kameran. Även om jag skulle har råd att köpa nytt har jag i princip alltid köpt begagnade kameror och objektiv. Precis som med bilar är värdminskningen på nya kameror brutal, och kan man klara sig utan de senaste inovationerna och finesserna går det att fynda bra grejer begagnat, och samtidigt göra miljön en tjänst genom att återvinna. Kamerorna som jag använder idag har jag bara betalat 30-40 procent av nypris för, och de är fortfarande bra redskap för professionellt fotograferande.

För tillfället använder jag en Leica M10 och en Sony A9 när jag jobbar. Men i ärlighetens namn skulle jag vilja ha en mer renodlad kamera än Sonyn, även om den är snabb och exakt har den för många knappar och inställningsmöjligheter och ställer lätt om sig, vilket är irriterande, och kameror som jag blir irriterad på brukar jag sälja! Leican är föredömlig med få inställningsmöjligheter och tydliga och rejäla rattar. En Sony A9 som var uppbyggd på liknande sätt vore mumma, men tyvärr finns det inte någon sådan kamera, och jag får leva vidare med en kompromiss och en dröm om en kamera med EVF som inte flödar över av onödiga finesser och inställningsmöjligheter.

Hade det analoga fortfarande varit rådande hade det varit enklare att välja! Då skulle jag jobbat med en Konica Hexar RF och en Canon EOS 3, med 21, 35, 85 och 135mm. Vidvinklarna på Konican och teleobjektiven på Canon. Men det allra viktigaste är inte vilken kamera som man har, det viktigaste är att man lär sig se motiven och kan hantera sin kamera och sina objektiv för att fånga dem på film eller på ett minneskort. En skicklig fotograf kan skapa riktigt bra bilder även med en förhållandevis enkel utrustning, och som sagt var har man inte behov av det senaste, finns det många riktigt bra kameror att välja bland på begagnatmarknaden.

Text och foto: Mikael Good