Julreportaget - En trygg famn för Lisa

Föreställ dig att du bara är 15 år gammal. Din mamma drack sig nyligen till döds och din far är hospitaliserad och kommer inte ihåg dig efter att ha druckit träsprit. Barnet som du födde har tagits ifrån dig av en snorkig barnmorska. Du har svikits av samhället och alla de människor som du litade på, du är helt ensam. Du börjar tro att det bara finns en väg ut ur din misär. Men när mörkret håller på att kväva dig greppar du det sista halmstrået och dras tillbaka in i ljuset av människor som verkligen bryr sig om dig.

Lisa är höggravid när jag träffar henne i den lilla lägenhet som hon och hennes storasyster ärvt efter sina föräldrar. Lägenheten är i bedrövligt skick och det luktar starkt av kloak och mögel. Lisa håller på att packa, om en vecka ska hon föda sitt andra barn och flytta in på familjecentret Grace i St. Petersburg. För ett halvår sedan var Lisa ensam, utlämnad och totalt uppgiven. Hon hade blivit sviken av alla som stod henne nära och de få vuxna som hon hade haft förtroende för hade vänt henne ryggen.

Lisa växte upp tillsammans med sin nio år äldre syster i lägenheten tillsammans med sin mamma och pappa. Både mamman och pappan var tunga missbrukare och brydde sig inte om sin yngsta dotter. Lisas storasyster höll sig oftast så långt bort från hemmet som hon kunde och kom i princip bara hem för att sova. När andra föräldrar följde sina barn till skolan, fick Lisa gå själv. När hon kom hem från skolan fick hon laga sin egen mat och tvätta sina egna kläder. Från köksfönstret kunde hon se andra barn leka och busa ute på gården och hon drömde om att kunna vara med. När Lisa var 13 år förlorade hennes föräldrar vårdnaden om henne och Lisa hamnade på barnhem. För Lisa, som var van att klara sig själv, var det svårt att anpassa sig till det ständigt uppassade och övervakade livet på barnhemmet. Så ofta hon kunde, sökte hon sig bort från barnhemmet.

     

Stulen barndom
När Lisa precis fyllt 14 dog mamma av svåra alkoholskador. Pappa som druckit dålig vodka (hembränt som säljs som vodka) fick så svåra hjärnskador att han hamnade på sjukhem. Mitt i sorgen efter sina föräldrar träffade Lisa Maxim, en ung man från Tadzjikistan. De blev kära och eftersom Lisa aldrig fått någon sexualkunskap var hon snart gravid. Personalen på barnhemmet rådde henne att göra abort, något som Lisa vägrade. Men eftersom hon bara var 15 år när sonen Roma föddes, togs han ifrån henne direkt och placerades på ett annat barnhem.
– När de tog min Roma från mig brast mitt hjärta. Jag var så ledsen att jag inte kunde sova på flera veckor, jag tänkte bara på min lille kille som tagits ifrån mig. Jag vet att jag skulle kunnat bli en bra mamma för honom, trots min ålder, men alla vuxna bara skrattade åt mig när jag sa att jag kunde ta hand om honom själv.
– Jag kommer särskilt ihåg en barnmorska som sa till mig att jag skulle glömma Roma. Hon sa till mig att jag säkert skulle få fler barn, det här barnet tar vi hand om. Hur kan någon vara så hjärtlös och elak, säger Lisa och torkar bort tårarna.

Gravid igen
När Lisa slutat högstadiet flyttade hon från barnhemmet till ett studenthem i St. Petersburg. Där skulle hon studera till konditor på en yrkesskola. På studenthemmet hade hon lite större frihet och började regelbundet besöka sonen Roma. Fortfarande bemöttes hon mest av förakt från personalen på barnhemmet.
– Det är svårt, jag vet att jag är mogen nog att ta hand om ett barn, men alla vuxna som jag mött har bara skrattat åt mig och nedlåtande sagt till mig att det klarar du inte lille vän. Det gör mig både arg och besviken.
Den ökade friheten innebar också att Lisa hade större möjlighet att träffa sin pojkvän Maxim. Snart var Lisa gravid igen. Myndigheterna krävde även denna gång att hon skulle göra abort men Lisa vägrade. Hon ville att barnet skulle få födas och växa upp tillsammans med sina föräldrar, trots alla svårigheter och problem. Men Lisa är inte myndig och Maxim saknar ryskt medborgarskap.

Monday Portrait - Mikael Good

Att mina bilder publiceras på 591 Photography Blog börjar att bli en rätt så trevlig vana: www.591photography.com/


Latvijan Farmer, Jelgavas Rayons © Mikael Good, 2010. All rights reserved.

Dagens låt: Monday Morning Blues - Mississippi John Hurt

//Chasid 

HappyPage HK billiga kvalitetsadaptrar från Hong Kong

Jag har tidigare skrivit en del artiklar om användandet av Carl Zeiss, Leitz och Leica optik på Canon EOS och jag har fått en del frågor om vilka Contax -> EOS adaptrar samt Leica-R -> EOS adaptrar som jag rekommenderar. Nu har jag testat igenom en hel del olika adaptrar från olika tillverkare och det är främst en adapter som jag har fallit för. Adaptern tillverkas av ett litet företag i Hong Kong, rent mekaniskt är adaptrarna från Cameraquest & Novoflex snäppet bättre. Men de välbyggda HappyPage HK adaptrarna erbjuder en funktion som är mycket användbar speciellt på litet längre brännvidder och det är fokusindikering.

Jag tog mod till mig och köpte hem två HappyPage HK adaptrar via eBay för att testa på mitt Leitz Summicron-R 90/2.0 och mitt Carl Zeiss Sonnar T* 180/2.8 MM och efter att ha använt adaptrarna av och till i ett par månader så kan jag bara konstatera att de fungerar utmärkt tillsammans med min Canon EOS 1Ds och även med min frus Canon EOS 20D. Jag får fortfarande ställa bländaren manuellt men fokusindikeringen är mycket användbar vid snabba förlopp. HappyPage HK erbjuder också köpare att få EXIF-kod på sina adaptrar. Jag har beställt några ytterligare adaptrar från HappyPage HK och har nu EXIF-kod för brännvidd på mina manuella 17, 50, 90 & 180 mm och jag kommer säkert att köpa några ytterligare adaptrar med EXIF-kod framigenom. Jag kan varmt rekommendera HappyPage HK adapters till den som vill använda sina gamla fina Carl Zeiss, Leitz & Leica objektiv på en fullformats Canon EOS! Men undvik alla billiga kopior av HappyPage HK adaptrarna som säljs på eBay, de är oftast mycket billigare men kvaliteten är direkt usel...

HappyPage HK adaptrarna säljs i dollar vilket gör att man kan fynda dem för 400-500 kr per styck på eBay nu när dollarkursen är låg. Tyvärr så kan de stundtals vara svåra att få tag på: http://optix.happypage.com/

Alla objektiv fungerar tyvärr inte tillsammans med Canon EOS på följande länk finns förteckningar om vilka Leica, Leitz och Carl Zeiss objektiv som fungerar på Canon EOS 1Ds serien och på Canon EOS 5D: Canon Adapted Lens Compatibility

Jag tänker inte tråka ut alla er icke teknikintresserade läsare med studiofoton på objektiv och adaptrar utan bjuder er istället den här nytagna bilden från mitt digitala anteckningsblock:



Gångväg med förhinder. © Mikael Good

Do you want to read this articel about the HappyPage HK adapter in English? Copy the browser adress and paste it into: http://translate.google.com/translate_t?hl=en

Dagens låt: This World - The Staple Singers

//Chasid

Ps: Jag är inte sponsrad av HappyPage HK, jag är bara lyrisk över deras utmärkta välfungerande adaptrar och det är som det så fint heter - En nöjd kund är en bra kund! Men om någon objektiv eller kameratillverkare på något sätt skulle vilja sponsra mig så är ni alltid välkomna att maila mig :)

Kontrollsamhälle...

Är det någon mer än jag som stör mig på att man måste visa upp sitt färdbevis för konduktören i stort sett varje dag man åker pendeltåg? Åker jag med bussen så räcker det med att jag stämplar mitt färdbevis och kliver på, det kommer inte en kontrollant var gång som jag åker och kontrollerar att jag verkligen har stämplat. På tåget så stämplar jag alltid mitt färdbevis men trots detta så kommer det alltid en konduktör som skall kontrollera att jag verkligen har stämplat... Konduktörerna känner igen mig,  jag är en trogen pendlare som har åkt SJ's pendeltåg i nio år, men trots det ska mitt färdbevis nästan alltid köras i konduktörernas portabla kortläsare...  Jag hade kunnat förstå om konduktörerna gjorde stickprov var 10 gång, för annars finns det  tyvärr alltid de som utnyttjar situationen och fuskar, men att alltid kontrollera alla resenärer känns onödigt. Jag är inte den som brukar klaga men ett samhälle måste våga lita på sina medborgare och inte utgå ifrån att alla fuskar...

Ett alternativ är att ta bussen för att slippa störningsmomentet, men då tar det mig 45 trånga och svettiga minuter att ta mig till jobbet mot 15 minuter med tåg.


Tågen på bilden har inget med artikeln att göra. Bilden är medvetet sned!

Veckans skiva: Strangeways, Here We Come -The Smiths

//Chasid

Det är tråkigt att glättiga bilder på s.k. kändisar...

Det här inlägget är delvis en kommentar på Bengt Björkboms blogg: Straight 113 / Den glättiga fotografin! 

Det är tråkigt att glättiga bilder på s.k. kändisar tar allt mer av det mediala utrymmet, men det är väl som så att bildredaktörerna är mer intresserade av pengar än kvalitet och bilder på kändisar säljer tidningar, ju mer tidningar som säljs desto nöjdare blir aktieägarna. Det hade varit trevligt om det fanns någon bildtidning med reportage-, dokumentär och gatufoto gärna från udda miljöer som inte är drabbade av katastrofer av olika slag. Men tyvärr så finns det inte tillräckligt stor efterfrågan för bildtidningar och de senaste tio åren har flera av de stora framträdande bildtidningarna, som genom åren har lyft fram så många skickliga fotografer och visat så många fantastiska dokumentär- och reportagebilder gått i graven samtidigt som dagstidningarna ger allt mindre utrymme för reportage- och dokumentärfoto.

Det är tråkigt att det inte finns något tryckt media som lyfter fram reportage-, dokumentär och gatufoto, det är tråkigt att det är så svårt att få ställa ut reportage-, dokumentär och gatufoto, på gallerier. Men det är bra att ett forum som internet finns, genom internet har jag fått visa upp mina reportage-, dokumentär och gatufoton för en relativt stor publik! Till dags datum har jag haft ca: 65.000 besökare (av dessa är ca: 40.000 unika) på min hemsida och det är en betydligt större siffra än jag någonsin hade kunnat räkna med! Men det är roligare att ställa ut bilderna och få direktkontakten med besökarna, så länge de är intresserade av bilden och inte av tekniken bakom den, visst händer det att jag får en del "feedback" iform av mail från olika besökare men det är roligare att få den mellan fyra ögon. Det är roligt att ett forum för berättande bilder som  www.outoffocusmag.com får så mycket uppmärksamhet och besökare, den sidan är väl värd ett besök för alla som är intresserade av reportage- och dokumentärfoto, med det vore roligt om Outoffocusmag kunde komma i tryckt form någon gång, det är trots allt trevligare att se bilder i tryck än på en flimmrande skärm!

Jag tror trots allt att omanipulerad (oförfalskad) reportage-, dokumentär och gatufoto kommer att överleva, trots att det ser mörkt ut i dessa glättiga manipulationstider, det kommer alltid fram nya unga fotografer som är beredda att föra facklan vidare även om de är få så kommer de säkert att bli fler i framtiden!

Barn i De Yaku 

Veckans skiva: The Joshua Tree - U2

//Chasid